Kärleken måste övervinna hatet

Natten till i lördags skedde ännu ett terroristattentat. Denna gång i Paris, som dessutom varit utsatta tidigare. Paris är dock långt ifrån ensamma om att utsättas för den här sortens attentat. Dock känns det känns så kusligt nära. En stad bara några timmar bort. En bra bit över 100 människor miste livet och många fler är skadade. Mina tankar går till offren och deras familjer. Barn som förlorat sina föräldrar. Människor som förlorat sina partners och vänner. Oskyldiga människor som helt enkelt var på fel plats vid fel tillfälle. Jag var där under Paris marathon 2013. Jag har fina minnen därifrån och hoppas att jag en gång kan återvända till ett Paris i trygghet.

Jag såg de första nyhetsflasharna precis när jag skulle somna men insåg inte då hur omfattande det var. Jag var vaken och ammade min minsta son under natten och då läste jag vad som hänt. Med tårar i ögonen kramade jag om prinsen i min famn och undrade oroligt vad det är för värld våra barn kommer få växa upp i. Hur kommer denna våg av terroristhandlingar att fortsätta? Hur kommer det påverka oss i Sverige? Kommer vi utsättas för något? Hur ska jag kunna skydda min familj från oroligheterna i världen?

Samtidigt som man inte ska låta sig bli rädd och gömma sig är det samtidigt en balansgång för vad man ska undvika. Ska man till exempel undvika att resa till städer som ligger i riskzonen? Bör man undvika stora folksamlingar även i Sverige? Det känns galet att jag ens ska behöva sitta och tänka de här tankarna. Känna de här känslorna. Är inte världen stor nog för alla? Kan inte vi få leva i trygghet här tillsammans med människor som vill leva som oss. Och de som har andra ideologier leva tillsammans med de som tänker som dem. Men det är klart, då ska man kunna enas om vilka som ska bo vart också.

En annan sak som skrämmer mig är att många människor verkar generalisera så mycket. Vi har en stor tillströmning av flyktingar till Sverige för tillfället. Människor som också flyr från dessa terrorister. Det är inte terroristerna som kommer hit. Eller ja risken finns ju att det slinker in någon och det är just det vi behöver hitta ett sätt att stoppa. Hur ska vi kunna särkilja och hjälpa de som faktiskt behöver hjälp. Men utelämna de som tillhör de som hatar.

För det handlar till stor del om hat. Hat och olika åsikter. Att inte kunna leva sida vid sida med människor som tycker på ett annat sätt. Tänk om allt hat kunde omvandlas till kärlek. Med kärlek och respekt för andra människor, olika åsikter och främmande kulturer skulle våra liv bli så mycket mer berikande.

Precis som Maria känner jag stor tacksamhet för att vara född och uppvuxen i Sverige. Jag hoppas att det kommer vara så även i framtiden. Att mina barn kommer få känna så. När sådant här händer kan jag inte hjälpa att älska om möjligt lite till, att hålla om de jag har här hemma och njuta av att vi är en frisk och lycklig familj. Att jag varit sjuk och inte kunnat träna på tre veckor känns så litet jämfört med det som händer i världen. Jag vill bara sprida så mycket glädje och kärlek som möjligt omkring mig.

Vad kan vi göra som individer för att bekämpa ondskan i världen? Hur kan vi få godheten att vinna över ondskan? För det känns som att det är hög tid att vi faktiskt gör något.

Foto 014 Foto 093

En reaktion på “Kärleken måste övervinna hatet

  1. Ja det har varit en tung vecka. Många tankar om hur dagens barn kommer att uppleva världen jämfört med hur vi har upplevt världen. I mina ögon har världen i grund och botten varit en fin plats, men frågan är om min dotter kommer att ha samma bild av den som jag har haft, när hon nu växer upp i en så orolig tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *