Det här med adventskalendrar

Bloggvärlden kryllar av adventskalendrar nu. Bloggare gör reklam för sina nu när det börjar närma sig 1 december. De är utformade på olika sätt, med olika innehåll. Det verkar finnas en för alla helt enkelt. Vissa lottar ut priser. Andra bidrar med utmaningar och övningar.

Jag älskar sådana typer av arrangemang. Det får mig att tagga till lite. Men jag inser att jag inte hinner med alla. Vissa kanske går att kombinera.

Jag har fastnat för Saras jävligt jobbiga julkalender. Den passar mig eftersom den är flexibel. Jag bestämmer själv vad siffran för dagens datum ska representera. Imorgon är det till exempel 1:a december. Då ska jag köra ett spinningpass. Resten har jag inte tänkt ut ännu. Men det kommer. Jag har tänkt blogga om varje lucka. Så kika in här på bloggen om ni vill se hur det går för mig.

Vad ska ni köra för julkalender? Eller har ni kanske en egen på er blogg? Tipsa mig gärna. Jag kan nog tänka mig att haka på någon mer.

Har ni för övrigt tänkt på att clementinerna är riktigt goda just nu!

IMG_5516

När verkligheten blir extra verklig

Ibland händer det saker som får en att vakna till lite. En tankeställare av något slag. Händelser som gör att man kramar om sina nära och kära lite extra. Känner tacksamhet för det man har. I natt var jag med om en sådan händelse. Jag är fortfarande på starkt påverkad av det.

Min fina brorsdotter körde av vägen och voltade en bra bit med bilen. Hon fick hjärnskakning, lite skador på lungorna och 5 frakturer på revbenen. Lite bulor i huvudet. Hon är såklart lite blåslagen, mörbultad, chockad och ledsen. Men hon lever och även om det kommer ta sin lilla tid att läka så kommer hon bli återställd.

Jag var där hos henne på akuten i natt tillsammans med hennes föräldrar, bror, kompis och farfar. Lugnade och tröstade. Ägnade nog nästan en timma åt att få henne tänka på annat än de fruktansvärda smärtorna hon hade och som nästa gav henne panikattacker. I väntan på läkaren som studerade de flera hundra röntgenbilderna tvättade vi bort smink och målade läppglans. Pratade ansiktsmålningar, skola, julklappar, duktiga brandmän och bajsfärgat läppstift. Det var både tårar och skratt. Hon var en riktig kämpe trots att hon hade ondare än vad många av oss kan föreställa sig.

Vi inser alla vilken ofantlig tur hon hade. Som det verkar lurade hon döden på flera sätt. Denna gång var marginalerna på vår sida på alla sätt. Bilen voltade in på en skogsväg och missade en träddunge. Inne på vägen syntes hon inte från vägen men lyckades ringa sin vän som larmade 112. Att hon inte skadat sig mer är sådan obeskrivlig tur.

Idag känner jag ett stort behov av lugn. Att omge mig med kärlek. Jag önskar så jag hade kunnat stanna hemma i Värmland några dagar till och ge henne lite extra stöd. Det kändes inte så skönt att komma hem som det brukar. Känslan var splittrad på något sätt. Jag är tacksam för att vi var bjudna på mat hos fina Lotta och Mattias. Det fick ett par timmar att gå. Jag har varit trött och lite nedstämd idag. Inte orkat adventspynta något. Inte orkat packa upp väskorna. Inte orkat ens tänka på träning och långpasset jag hade tänkt köra. Det känns så oviktigt med vissa saker vid sådana här tillfällen.

Det här får mig att tänka mycket på livet. Att man ska vara tacksam för det man har. Uppskatta livet och de människor vi har omkring oss. Komma ihåg att visa omtanke och säga att man älskar. Våga be om ursäkt. Våga säga förlåt. Men även svälja sin stolthet och förlåta. En vacker dag kanske det är för sent. När man minst anar det har man missat sin chans att ställa saker till rätta. Då får man leva med det resten av sitt liv. Så ta chansen medan du har den. Hör av dig till någon du inte pratat med på länge. Red ut en konflikt med någon du saknar i ditt liv.

Sprid kärlek i världen!

IMG_4784

Pausar stressen en stund

Den här helgen släpper jag stressen hemma. Inga måsten. Inga saker som ens kan betas av. Ingen tvätt. Ingen städning. För jag kan helt enkelt inte. Jag har tagit med familjen hem till Degerfors. Hem till mina barndoms kvarter. Till mitt föräldrahem. Vi kom redan igår. Och direkt började jag känna mig lugnare. Stressen som gnagt senaste veckorna liksom parkerade jag hemma i huset. Så välbehövligt. 

Idag har jag till och med fått till ett träningspass. Första denna vecka. Inte bra alls. Jag har tusen anledningar till det. Vissa bra, andra inte. Men jag blickar framåt. Nya tag. Vända på träningsmisären. 

Löppasset idag gick genom min barndoms håla. Förbi mina gamla skolor. Fotbollsarenan där jag lagt många timmar utan att bli speciellt bra. I ett ganska novembergrått Degerfors fick jag känslan av hus som förfaller och en bygd som inte alls lever på samma sätt som jag minns det. Men det kanske är just mitt minne det är fel på. Det kanske alltid har varit såhär? 

Jag fick höra klockan som ringde in från rast vid min gamla lågstadieskola. Jag sprang längs älven där man cyklat åtskilliga gånger till skolan. Nedför Svartåbacken men uppför Medborgarbacken. 

Det var ett ganska tungt pass för kroppen. Jag kände av de senaste dagarnas stress. Kroppen var liksom inte med mig. Stumma ben och dåligt flyt. Men det blev ändå en 7 km återresa i tiden. 

   
 

För mycket nu

Just nu är jag en småbarnsmamma med en fantastisk familj utan massivt kaos hemma på dagarna. Samtidigt är jag rätt stressad och konstant uppe i varv för att listan med saker som måste göras snarare växer än krymper. Jag gör så gott jag kan på dagarna. Försöker fixa vardagsfixet och ändå beta av lite av de andra sakerna. Det blir saker gjorda, det blir det. Men jag har slutat göra mina veckoplaneringar vilket är illa. Det blir inte samma fokus på att avsluta saker. 

Senaste veckan har jag knappt suttit ner. Inte landat i soffan efter att barnen somnat. Utan öst på med diverse fix. Dessutom har lillebror varit lite täppt i näsan och sovit dåligt. Så jag är rätt uppe i varv just nu. Detta händer då och då. Och dessa perioder blir träningen lidande. Jag får inte ro att träna. 

Därför var det välkommet att vi nu åkt hem till mina föräldrar för en långhelg. Jag kan inte hålla på med massa saker hemma. Jag ska träna lite. Träffa lite släkt. Ta det ganska lugnt. Vila ut och hämta energi. Och göra en planering inför nästa vecka. Det är just nu viktigt att prioritera. Så att jag kan känna mig nöjd trots att listan fortfarande är full. Jag ska stressa ner. 

Så nu ska jag gå och lägga mig inne hos mina små pojkar. Hoppas de sover bra och länge. 

  

Ett ångestfyllt men rätt avslut

Häromdagen tog jag ett beslut jag gått och funderat på ett tag. Jag slutar instruera spinning på Campushallen. Det har varit ångest och gråa hår under processen att ta beslutet.

Jag lämnar ett grymt gym med ett galet stort utbud precis när det händer häftiga grejer där. Nya cyklar, ny pumputrustning och massa nyheter i gymet. Spännande pass som jag inte hunnit testa på. Så även om jag på ett sätt inte känner mig helt färdig med Campushallen, så vet jag att jag gör helt rätt.

Beslutet har växt fram under lång tid. Redan det halvåret jag körde när V var liten kände jag att det var för mycket planering och logistik för att få det att gå ihop. Dessutom ska Daniel köra SM nästa år och kommer behöva sin planerade träning. Det tar mig en timma enkel resa med buss till Campushallen. Det ligger på andra sidan stan. Det tar sin lilla tid med cykel också. Och bilen vill jag ta så lite som möjligt.

Så jag har tagit detta beslut för familjens skull. Och för min och Daniels tränings skull. Det är ett vettigt beslut. Rätt beslut. Jag vet det.

Vad händer istället då? Om jag har tur kan jag fortsätta instruera även framöver. Men det är inget helt klart ännu. Tids nog ska ni få veta.

Spinning salen

Elnas tio

Elna skrev det här inlägget om vad hon älskar, saknar, önskar sig. Härlig läsning och jag kunde inte låta bli att inspireras av hennes lista. Så här kära läsare kommer min…

Jag älskar mitt liv med min fina familj. Även om allt går i ett och jag ständigt har en känsla av att inte riktigt hinna med, så älskar jag tiden med sambon och barnen.

Jag saknar spinninginstruerandet. Jag älskar att peppa och få deltagarna att utmana sig själva.

Jag tycker så mycket om löpningen. När jag inte kan springa så saknar jag den så jag blir galen. Tur att jag just nu kan springa…

Jag brukar ge bort till välgörenhet på julen. Idag packade jag till exempel ner några pocketböcker i ett vadderat kuvert. Det ska skickas till en vän som samlar in julkpappar till ensamma.

Jag önskar mig en tempocykel. Vill ha en inför Jönköping Ironman 70.3 i juli. Vi får se hur prioriterad den utgiften är efter nyår. 🙂

Jag behöver mer tid att beta av en massa saker här hemma. Jag behöver känna att jag ligger i fas med alla punkter på saker som ska göras. En lätt stresskänsla börjar infinna sig och jag kan inte göra något åt det. Jag sitter knappt i soffan och varvar ner på kvällarna längre. Men det måste bli bättre. Det måste det.

Jag fick en ny spännande möjlighet till kommande utmaningar igår. Mer om den kommer senare. Jag vill att allt ska bli klart först bara.

Jag blir glad av  ett bra träningspass, en fika med en fin vän, middag med sambon, mys med mina prinsar, en bra bok, god mat och att lyckas med ett uppsatt mål. Och en massa andra saker.

Jag längtar efter ett lånpass löpning i ett vintervitt Tinnerö med trevligt sällskap.

Jag mår bäst när vardagspusslet flyter på så bra att jag får till ordentligt med träning. Inte alltid det gör det. Men det handlar väl om prioriteringar också.

Vad har du för tankar? Hur ser din lista ut? Dela gärna med dig!!!

IMG_6146

Vietnamesisk kycklingfärs i salladsblad med chili och lime

Jag är lite av ett fan av Leila Lindholm. Jag har alla hennes bakböcker även om de inte används så flitigt längre. Men ni kan tro att jag blev lycklig när jag insåg att hon kommit ut med en kokbok med lite hälsosammare mat. Det tog inte många dagar innan jag hade the Fresh Foodie hemma i receptbokshyllan.

2015-11-23 15.43.28

Vi har gjort några saker ur boken, till exempel en granola. Men den har legat i träda ett tag vilket är synd för det är så mycket som verkar riktigt gott i den. Och samtidigt hälsosamt. Efter tips från Anna utgick vi från receptet Vietnamesisk fläskfärs i salladsblad med chili och lime.

2015-11-23 15.44.21

Vi bytte ut fläskfärsen mot kycklingfärs och jasminriset mot rött ris. Jag lade dessutom till sockerärtor eftersom jag ville ha mer grönsaker. Jag tyckte det blev riktigt gott, om än något för salt. Det är bara att minska lite på fisksåsen till nästa gång tror jag. För denna rätt kommer garanterat göras fler gånger.

051

Citrus och chililax med limesås

Vi älskar god mat här hemma. Vi lagar gärna nya recept och just nu är vi inne i lite av ett stim. Med en sambo som är utbildad kock, även om han inte arbetar som det idag, så vet jag att jag alltid kan få supergod mat utan att själv ha ett finger med i spelet.

Igår gjorde han ett recept på Citrus och chililax med limesås som jag hittat i en av de julmagasin (Matmagasinet Julspecial) som jag köpte för ett par veckor sedan. Han piffade till limesåsen lite och sedan var rätten gudomligt god. Vi åt med kokt potatis och sallad.

2015-11-22 16.23.47

Tips för att hålla träningsmotivationen uppe

Jag är med i ett nätverk för svenska hälso-/träningsbloggare. Varje vecka publicerar vi ett blogginlägg på ett specifikt tema. Denna vecka handlar det om Mina bästa tips för att hålla träningsmotivationen uppe.

Det här med träningsmotivation är en svår nöt tycker jag. Det är så individuellt och så beroende av livssituation, årstider, mål, stressnivå, jobbsituation, familjesituation och så vidare och så vidare. Allt runtomkring mig påverkar min träningsmotivation på ett eller annat sätt, olika mycket vid olika tillfällen. Jag tror att vi alla kommer i svackor någon gång. Jag tror rent av att svackor kan vara nyttiga för just motivationen. Man måste tillåta sig att ha svackor då och då.

Vi har alla dagar där vi hellre ligger i soffan med en kopp te och tittar på TV istället för att träna. Ibland blir dessa dagar till veckor och månader. Till exempel efter en stor tävling eller ett uppnått mål kan luften lite gå ur en. Man kanske går in i en lite lugnare period brukar och då kan motivationen dippa lite ibland. Hur gör jag för att hålla motivationen uppe då? Det är inte alls säkert att detta fungerar för dig, men det fungerar för mig.

Ha ett tydligt mål med träningen
Jag får bäst flyt i träningen om jag har ett klart mål att jobba mot. Det kan vara ett lopp, antal sprugna kilometrar per år, antal pass på en månad, milen på en viss tid eller liknande. Nästa år är jag anmäld till Halvironman i Jönköping. Det är även tänkt att jag ska springa Stockholm Marathon om jag får sällskap.

Jag har inte alltid mål uppsatta. Jag kan absolut ha perioder med bara mysträning som jag kallar det för. Men då har jag lite svårare att få till tillräckligt mycket träning för att känna mig nöjd. Dock känns dessa perioder nödvändiga ibland. De blir lite av viloperioder för kroppen och boostar motivationen rejält.

Dela upp i delmål
Jag tycker om att dela upp mina mål i delmål. Inför lopp kan det vara att jag ska träna ett visst antal pass per vecka eller att jag vid en viss tidpunkt ska klara en viss sträcka på en viss tid. Så fokuserar jag på det delmålet istället. Detta fungerar bra när till exempel slutmålet är lite större. När det finns en risk för att man inte hinner ändra fram om man inte sätter upp delmålen.

Träningsform man gillar
Alla träningsformer är bättre än att ligga på soffan. Det handlar om att hitta det som fungerar för just mig personligen. Om man gör något man inte tycker är så roligt så är risken större att man tröttnar. Så hitta något du tycker om helt enkelt.

Träna med vänner
Det är inte säkert att detta passar alla. Även om jag tränar bra själv så tycker jag om att träna med sällskap. Det gör träningen snäppet roligare. Dessutom får man det sociala på köpet. Som småbarnsmamma som lägger den mesta av sin tid på familj och träning så blir vännerna ibland lidande. Därför försöker jag boka in träningsdejter. Har man bestämt med någon annan är risken dessutom mindre att jag ställer in. Igår fick jag till exempel ett bra pass med Anna. Samtidigt som vi avverkade av kilometer efter kilometer så betade vi även av samtalsämning som småbarnslivet, träning, politik och lite till.

Träningsplanering
Jag har gjort en planering på veckonivå för min träning. Det gör det mer överkomligt tycker jag. Lättare att se framåt utan att det känns så betungande, samtidigt som jag ofta taggar till och vill ha en bra vecka. Jag tar liksom en vecka i taget vilket gör det mer hanterbart.

Vila
Jag tillåter mig att vila när det känns som att kroppen behöver det. Träningen får inte bli ett stressmoment. Det ska vara ett sätt att koppla av och hämta energi. Därför tillåter jag mig att ha svackor ibland. Jag inbillar mig att det rentav kan vara nyttigt ibland.

Jag skulle kunna radda upp ett gäng punkter till som kanske kan bidra till att träningsmotivationen håller i sig. Men jag vill samtidigt bespara er ett inlägg som är lika långt som ekvatorn. Så jag tror jag nöjer mig där.

IMG_6097

Långpass med fartökning

Häromdagen skrev Ida/Träningsblogga om ursäkternas dag. Känner igen det där fenomenet. Jag har insett att jag behöver få till träningen tidigt på dagen om jag kan. Den här veckan har nog dock varit lite av ursäkternas vecka! Känns inte alls bra.

Det började med att jag körde ett benpass som gav smärtsam träningsvärk i flera dagar efter. Jag kunde inte ens föreställa mig löpning eller liknande under dagarna efter passet. Sedan har det inte blivit av. Massa andra saker som behövde göras och träningen prioriterades ner.

Men idag hade jag redan bestämt med Anna att jag skulle dyka upp på klubbens långpass i Ljung. Idag var det ett av de riktigt populära passen som Håkan har satt ihop; LSD med fartökning. LSD står for Long steady distance. Ett pass som har lite mer fokus på tävlingsfart. Tanken med passet är delvis att träna på att springa fort när man är trött, när man redan har sprungit en bit. Fartökningen ska dessutom motsvara tävlingsfarten på marathon.

Eftersom både Anna och jag håller på att jobba oss tillbaka efter förlossning så har vi lite samma utgångsläge. Har inte riktigt kommit upp i de långa distanserna och de högre farterna ännu. Vi bestämde från början att vi skulle köra med den långsammaste gruppen, även om farten var aningens för långsam. Men alternativet var lite för långt för oss, eller i alla fall mig. Upplägget som Håkan gav oss var:

Utgångsläge
Milen på 55 minuter

Upplägg
1,6 km uppvärmning
6 km i 6:54 km/h
4 km i 5:58 km/h
2,5 km nedjogg

Det blev bara Anna och jag i vår grupp så vi behövde inte hålla de exakta fartern. Vi kunde anpassa så det kändes bra. Det resulterade i att vi sprang lite snabbare än passupplägget. Vårt pass blev såhär:

1,83 km uppvärmning 6:46 km/h
5,22 km 6,28 km/h
4,08 km 5:46 km/h
2,39 nedvarvning 7:25 k/h

De här passen med klubben är verkligen toppen. Det fanns idag 7 stycken fartgrupper så det finns något för alla.

Vädret idag var verkligen underbart vinterväder. Perfekt för löpning med ett par minusgrader och strålande sol. Det var friskt i luften och det glimrade om frosten. Vinterlöpning när den är som bäst. Och vet ni jag har faktiskt redan bockat av en av punkterna i min ”vinter-bucket-list”, löpning med Anna. Dock hoppas jag på många fler. Särskilt i ett soligt och snöigt Tinnerö.

Jag hade bara mobilen med mig för att fota. Men vad gör det när Robban är med och åker runt med bilen och fotar. De två översta bilderna har jag tagit. Den sista har Robert Pettersson tagit. Tack Robban för lånet!

  12248015_10206433934419696_3643664270297023758_o