Intervallonsdag

Onsdagar har blivit lite urladdningens dag här hemma. Och logistikens. Både Daniel och jag plockar fram pannbenet och de pigga benen för att pressa kroppen under löpintervaller. 

Vi turas och att springa dessa med NocOut. Det är härligt att komma dit och känna energin och peppen från klubbkompisarna. Men även att få springa med andra. Det ger en sparring som är svår att få till själv. Jag har önskat att få springa de veckor som det är störst chans att Mia dyker upp. Hon ska också köra Jönköping så vi ska försöka träna ihop en del. 

Igår var det Daniels tur att åka till friidrottsarenan och slita ont. Jag betade av mina på hemmaplan medan övriga i familjen åt middag. För at vi båda ska få till dem krävs det lite planering men det går helt klart. 

Idag stod fantastiska fyror på schemat. 4*4 minuter med 4 minuters vila. Intervallen ska ligga över mjölksyratröskeln och syftet är att förbättra den maximala syreupptagningsförmågan. Jag älskar fyrorna eftersom de bara är fyra till antalet men man blir rejält trött. Ett effektivt pass med lite längre intervaller som passar mig perfekt. 

När det gäller intervaller springer man dessa med fördel med en grupp jämna. Ensam är det svårare att få samma kvalitet på passet tycker jag. Det är svårare att ge det lilla extra. När man är fler kan man hjälpas åt att hålla farten uppe. 

Igår hade jag utifrån förra veckans pass och NocOuts uträknade fått fram en tid jag borde ligga på. Jag klarade det inte riktigt. I efterhand utvärderade jag det och inser att det kanske blev ett riktigt bra pass i alla fall: 

  • Förra veckan gick över förväntan. Jag hade bra farthållare, tog ut mig maximalt och kanske lyckades överprestera lite. Om jag utgår från tiden jag hade tänkt mig förra veckan ligger gårdagens pass rätt bra. 
  • Jag körde utomhus och intervall 1 och 3 insåg jag efter ett tag var till hälften i svag uppförslutning. Ingen nackdel men det påverkar ju såklart tiden. 
  • Sprang ensam vilket gör att man måste hålla farten själv hela tiden. Svårt ibland. 
  • Jag hade två nätters dålig sömn i kroppen och kände mig seg. Det påverkar också. 
  • I uträknaren valde jag att det skulle vara ett svårt pass. Medel kanske passar mig bättre eftersom jag precis kommit igång. Det hade gjort farten mer lik den som faktiskt blev. 

Men passet blev gjort. Jag kämpade mig rejält trött och är nöjd med det. Vilan blev 3 minuter mellan intervallerna eftersom det började bli kallt ungefär efter 2,5 minuts vila. 

Efter passet var det bara att jogga hem, duscha, äta mat och natta barn innan jag hade tid med lite bloggpyssel. 

Lyckas ni ta ut er ordentligt på intervallpass ni kör själva? 

  

Vinterträning

För ett par veckor sedan blev jag inbjuden till ett gäng tränings- och hälsobloggar. Vi håller på att bygga upp ett härligt nätverk och just nu bloggar vi om ett specifikt ämne en gång i veckan. Veckans tema handlar om vinterträning. Jag kan inte annat än le när jag inser hur lika vi är på flera sätt. Maria, Charlotta och Ida är löpare precis som jag och älskar vinterlöpning. Maria och Malin skriver om skidåkningen vilket också ligger mig varmt om hjärtat. Anna lyfter fram ett perspektiv som jag inte tänkt på när jag funderade på mitt inlägg, nämligen att vinterträning inte bara är pass i gnistrande vit snö. Vi har ju även en hel del grått och trist vinterväder i Sverige. Dessutom tänker jag, precis som Anna, åka pulka med barnen i vinter.

Hur ser min vinterträning ut då? Först och främst varierar det från säsong till säsong. Nästa år är mitt mål Stockholm Marathon och Jönköping Halvironman. Så min träning kommer ha fokus på detta. Jag ska bygga distans och styrka inom varje gren. Förhoppningsvis bli lite snabbare och samtidigt hålla mig frisk och hel. En utmaning och en balansgång som heter duga. Särskilt med en son på förskolan som drar hem diverse bakterier.

Dessa pass ser jag fram emot lite extra i vinter.

  • Långa löppass i gnistande vita vinterlandskap. Knarrande snö under fötterna. Ett par minusgrader och kall nästipp. Härligt sällskap där jag kombinerar socialt umgänge med träning. Favoritstället är Tinnerö Eklandskap här i Linköping. Där avverkades flera härliga pass inför Kalmar Ironman 2014.
  • Långa, svettiga spinningpass med klubben. Både som instruktör och deltagare. Det blir lätt en galen stämning på just de passen. Deltagarna känner varandra och peppar på hej vilt. Ibland skulle det knappt behövas någon på podiet som driver deltagarna framåt. Det klarar de bra själva. Och det gör det hela bara roligare.
  • Styrketräningen som blivit en ny favorit. Jag har fått in rutinen att beta av den hemma. Jag kan pressa mig själv till träningsvärk även om jag inte kan ta mig till gymmet. Benpasset kör jag hemma i carporten eftersom det är där vi har skivstången. Så i vinter hoppas jag att jag kan blicka ut mot snöfyllda grenar på äppelträdet samtidigt som jag svettas och blir starkare.
  • Om snön kommer, vilket vore grymt ska jag verkligen försöka se till att valla längdskidorna och ta mig ut i spåren häromkring Linköping några gånger i alla fall. Det är kanske inte det jag behöver med tanke på mina mål. Men det är bra med lite alternativ träning samtidigt som min själ älskar att åka skidor. Jag blir lycklig av det.

Vad ser ni fram emot att träna i vinter? Något jag inte får missa?

20140202-205942.jpg

 

Tisdagar = vilodagar

I mitt träningsschema har jag tisdagar som vilodag. Sambon och jag har planerat in samma dag. Det känns viktigt eftersom vi tränar mycket och vissa kvällar ses väldigt lite. 

Men tisdagar finns inga måsten. Bara umgås och njuta av tillvaron hemma. Visst kanske jag hade behövt ta igen det missade passet igår. Men jag behöver tiden med mina tre killar minst lika mycket. Det känns prioriterat att vi är hemma allihop ett par kvällar i veckan. Alla tillsammans. Kvällsbestyren blir enklare. Barnen får mer kvalitetstid med oss eftersom vi då i lugn och ro kan ägna oss åt ett av barnen. 

Idag blev det hämtmat (thai) och lite godis framför TV’n när barnen somnat. Nästan som om det vore lördag. Vi har inte ätit godis på en månad och det behövdes inte mycket idag för att jag skulle bli nöjd. Men jag åt tills det var slut i alla fall. Såklart. 

Alla de andra sover och jag försöker varva ner här i mörkret. Funderar på vad jag ska prioritera imorgon. Jag ska i alla fall inleda med promenad efter lämning på förskolan. Sedan beställa ett par saker. Och skriva handlingslista, plocka i huset, vika tvätt, göra ny granola, grötmix till Daniel och kvällens middag. Borde läsa i boken som ska vara utläst på måndag också. Tror ni har hinner med allt? Tveksamt, men jag ska göra ett försök. 

God natt och hoppas kudden är skön att krama! 

Det är förresten en skön men lite galen höst. Rosorna blommar om långt in i oktober. 

  

Ingen ork

Det här med att lyssna på kroppen är ju alltid en avvägning. Samtidigt är det individuellt. Hur gör ni? När tränar ni och när tränar ni inte?

För mig är det självklart att inte träna när jag är sjuk. Aldrig med feber eller halsont. Jag undviker hårda pass även när jag är snorig. Där är det liksom inga diskussioner. Inte heller när det gäller skador. Är jag skadad tränar jag efter förmåga, utan att riskera att förvärra. Det finns ofta något man kan göra. Och så eventuell rehab då.

Men när det handlar om trötthet då? Känslan i kroppen? Hur tänker ni då? När tränar ni och när tränar ni inte? Jag vet att vissa tycker att är trötthet inte ska vara en ursäkt att ligga på soffan. Men kan tröttheten ha olika orsaker som påverkar beslutet? Beror det kanske på vilket pass ni har planerat?

Idag när jag kom tillbaka efter min vanliga promenad innan benpasset var jag helt matt i kroppen. Benen kändes tunga, förmodligen efter gårdagens löppass. Jag hade ätit en bra frukost så energinivån borde varit bra. Här fundera jag lite och kände att jag inte skulle kunnat ge det jag ville på passet. Så jag valde att skjuta det till ett annat tillfälle denna vecka. Istället gick jag in, tog en knäckemacka och en kopp te, satte på datorn och fick lite saker gjorda det som står på listan över saker som måste göras. När det gäller till exempel styrka eller högintensiva konditionspass vill jag inte köra dem med en kropp som inte känns helt ok. Hade det gällt lätt rull på cykeln, lugnt löppass eller en power walk hade jag kört. Så för min del handlar det om att utvärdera varje situation för sig.

Idag valde jag att avstå. I lördags valde jag att köra klart passet eftersom jag då kunde anpassa det till min förmåga. Träningen är viktig för mig och mitt välmående. Men den är inte allt. Jag känner mig fortfarande seg och har precis bestämt mig för att inte försöka köra benpasset efter lunch heller. Det får bli en annan dag helt enkelt. Jag ska nog lägga min energi på att försöka bli klar med vårt lilla projekt till myshörna på övervåningen. Snart kanske jag har lite bilder att visa er!

Ha en bra dag! Ta hand om er!

IMG_5200

Fullspäckad helg

Helgen som var har varit lite smått galen. Mindre gemensam familjetid än vanligt tyvärr. Däremot har jag fått gjort flera måsten som är bra mycket svårare eller rent av helt omöjliga att få gjorda med två barn i släptåg. Det börjar enklare att göra saker helt utan barn nu när lillebror äter mer vanlig mat någon gång om dagen. Det är skönt att kunna dela på ansvaret för barnen mer igen. Att inte känna sig så stressad. 

I lördags var jag äntligen hos frissan. Det blev både klippning och färg. Jag vet inte om jag har landat helt i färgen ännu. Kanske skulle valt min andra tanke. Men nu blev det så här. I vissa ljus är det snygg i andra är jag mer skeptisk. 

  
När det gäller träningen har den blivit av men inte i den mängd jag hade tänkt. I lördags stod ett trainerpass på schemat. Jag kom igång så sent. Lördag kväll och trött var inte bästa motivationen. Kände mig stressad att komma igång och hittade ingen bra runda på simulatorn. Tänkte ge upp efter nästan 25 minuter. Gick till och med av cykeln. Pratade en halv minut med Daniel. Fick lite mer pepp och körde 10 minuter till. Benen kändes tunga hela tiden. Fick kämpa rejält även på låga växlar. Men det kommer bli bra. Bara att ta nya tag. 

Igår var det löpning. Men först var jag och gjorde lite ärenden som stått på listan ett tag. Skönt att beta av det. Eftersom D har simning på söndagar hade jag en tid att passa. Så tänkta 10 km blev 8,4 och jag klev innanför dörren med ett par minuter till godo. Det var ett skönt pass. Hittade direkt en skön lunk med en perfekt känsla för långpass. Det går inte snabbt men det är helt oviktigt på långpassen. Nu ska jag bara fortsätta öka så att jag är redo för starten av maraprogrammet 7 december. 

Hoppas er helg varit bra! Nu kickar vi igång en ny vecka. 

Lyckan av total utmattning

Säger ”God natt hjärtat! Vi ses imorgon. Mamma ska iväg och springa nu”  och möts av en stor puss och ett ”Heja mamma, heja mamma!”. Stressar ut till den väntande skjutsen, pustar ut och sjunker ner i sätet. Nu kommer tankarna. Vad har jag gett mig in på? Har inte sprungit intervaller med klubben sedan jag vet inte när. Intervaller brukar va skitjobbigt. Jag har ett pannben som ibland får mig att hålla ut mer än vad kroppen kommer tycka är skönt i flera dagar efter. Eller är det vad intervaller går ut på? Pressa sig näst intill kräkningar och blodsmak i munnen? 

Bestämmer mig för att jag får hålla igen i alla fall lite. Kanske till och med borde göra det? Borde nog låta kroppen kämpa igång i sin egen takt så här första gången. Bestämmer mig för att strunta i alla andra. Springa mitt eget pass. 

Samtidigt känner jag frustrationen över att långsamma jag kommer vara ännu långsammare ett tag till. Med min andra förlossning för mindre än ett halvår sedan och fortfarande 7 kg plus på vågen så är det helt i sin ordning att jag är det. Men det känns ändå lite jobbigt mentalt. Intalar mig att någon gång måste jag komma igång och slita med blodsmak om jag ska komma tillbaka till forna glansdagar. Så ja jag ska göra så bra jag kan utifrån mig själv och min status just idag. 

Väl på plats börjar det vanliga snacket och jag inser att jag inte satt upp något fartmål idag. Vilka varvtider ska folk köra på? Finns det någon lämplig klunga att försöka ta rygg på? Robban och jag snackar om 1 minut per varv. Vi ska springa 3 set med 4 stycken 400-metersintervaller med 1 minuts vila inom varje set och 3 minuters vila mellan seten. Det målet känns ok. Lagom utmanande med tanke på intervallerna jag lyckades åstadkomma själv hemma i kvarteret förra veckan. 

Ulrika och några till pratar också om den farten och jag bestämmer mig för att lägga mig avvaktande bakom dem och känna av läget första varvet. De får en liten lucka direkt men sedan förblir avståndet stabilt. Så intervall två startar jag med dem och tar rygg. Kollar klockan och tänker att det här kommer aldrig hålla. 55 sekunder per varv. 10 sekunder snabbare per intervall än jag tänkt och det känns. Det är jobbigt redan från början. Ska det här hålla blir de 12 intervallerna ingen trivsam resa. Men jag lyckas bita mig fast. Ligger som ett litet gummiband där bakom. Håller på att tappa ibland men kopplar på pannbenet och täpper till luckan. Benen stumnar efter ett tag och jag vet att jag kommer få lida för detta imorgon. Sista intervallen tappar jag några sekunder. Men det håller. Jag lyckades ta ut mig totalt. Slaktade ben som vi brukar benämna det. 

Tyvärr ingick det inte i skjutsen att Thobbe bar mig från bilen. Men jag lyckas ta mig ur och stappla mig in. Skiner som en sol. Jag älskar den här känslan. Jag inser att det är det här som gör att frågan inte är om jag någonsin kommer tillbaka till min gamla form, utan när. 

Så nu sitter jag här morgonen efter. Med två pigga barn efter en natts dålig sömn som alltid efter sena hårda träningspass kvällen innan. Benen är tunga men det går. De ska dock få vila idag. Jag ska njuta av känslan. Känslan av att jag fortfarande vågar utmana pannbenet och springa tills benen inte bär… 

Jag ska dessutom bli bättre på att fota. Bjuder er på en gammal bild så länge.  

  

Vinterns innomhuscykling planeras

Jag sitter här med en kopp te vid köksbordet. För en gång skull bloggandes framför datorn. Det blir mycket via telefonen nu för tiden. Utanför är det en frisk höstdag och det är ganska skönt att dra på raggsockorna och mysa inne. Jag har ständigt en massa saker som jag behöver göra. Som jag vill göra. Jag har rationaliserat bort en del engagemang som inte längre ger mig så mycket tillbaka.

Men en sak som jag verkligen brinner för är min klubb, IK NocOut.se. Det finns så många underbara eldssjälar i den klubben som ger av sin energi och sin tid för att alla medlemmar ska få möjlighet till grymma, uppstyrda och utmanande träningspass. Styrelsen som roddar det administrativa. Sektionsledare som ser till att verksamheten rullar.

Min del är en liten liten del. Men ack så rolig. Jag har hand om vinterns innomhusspinningpass. Gör schema, bokar lokal, fixar instruktörer, lägger ut anmälningslistor. Just detta sitter jag med här hemma just nu. Har mailat runt och gjort en plan som nu ska fyllas med tider och människor som kan ge av sin dyrbara tid och leda ett gäng träningssugna galningar i en varm och svettig spinninglokal.

Så just nu riktigt rycker det i spinningbenen. Jag längtar efter att köra ett pass. Men under tiden jag varit borta har vi fått nytt program för musiken och nya cyklar. Så jag måste sätta mig in i det innan jag är redo att leda en klass på gymmet. Hoppas det blir av snart bara. För jag läääängtar!

Om ni får önska en låt att köra vinterns spinning till. Vilken skulle det vara? Hjälp mig med tips här i kommentarerna!

IMG_5129

Balansen i livet

Jag har bloggat om det flera gånger förut. Ämnet ligger mig liksom varmt om hjärtat. Här i dagarna kommer ni kanske märka att vi är ett gäng som bloggar just om hälsa. För mig handlar hälsa om att leva så att jag mår bra. Båda fysiskt och psykiskt. Det är en balans i livet som är både viktig och svår. För mig går dessa hand i hand.

När det gäller det fysiska mår jag bra av att träna. Jag tycker om att träna. Det finns få saker som slår ett löppass en ljummen sommardagsmorgon, en solig sprakande höstdag eller i ett gnistande vinterlandskap. Eller en tur på cykeln tillsammans med härligt sällskap. Jag har återigen kommit in i en fas där styrketräningen är rolig. Samtidigt som träningen ger min kropp det den behöver, så får detta mig att må bra i själen också.

För att min kropp ska må riktigt bra behöver jag äta bra också. Jag är inte något fan av dieter. Även om jag inte har några förbud när det gäller kost strävar jag efter att äta ren mat med så lite tillsatser som möjligt. Jag är en riktig godisgris men försöker ändå begränsa intaget så mycket jag kan. Mindre nyttig mat åker ner ibland det också. Men när jag äter det så gör jag det utan dåligt samvete.  Jag njuter av det, annars kan jag lika gärna låta bli.

På det mer mentala planet så handlar mitt mående mycket om de människor jag har omkring mig. Jag lägger energi på de förhållanden som både ger och tar energi. De som bara tar försöker jag undvika. Det har gett mig ett större lugn i sinnet. Min sambo och mina barn ger mig så ofantligt mycket kärlek och energi.

I dagens samhälle har stress blivit en stor hälsofaktor. Många människor stressar betydligt mer än de mår bra av, så även jag ibland. Men jag har lärt mig att tacka nej. Jag behöver inte ha ett finger med i allt. Jag behöver absolut inte tacka ja till saker jag inte har lust med. Jag har blivit mycket bättre på det senaste året och jag känner mig mer lugn och harmonisk nu. Trots att jag under detta år blivit tvåbarnsmamma.

Så sammanfattningsvis. Att leva hälsosamt är enligt mig att leva så att man mår bra. Att hitta balansen i livet med alla måsten och allt man vill göra. Anna skriver så bra att det måste vara ok att ligga på soffan, äta skräpmat, strunta i tvätten och lägga ut träningsbilder på Instagram. Man måste hitta det man själv mår bra av.

Ida skriver om att orka med och jag känner igen mig i det. Camilla skriver om frihet och balansen i livet vilket är hälsa för henne.

Sommar 2014 017

Ingen vidare dag säger kroppen

Den här första veckan på schemat har gått rätt bra. Jag har fått till de flesta passen även om en del blev förflyttade. Jag har heller inte fått till något simpass, men det har inte heller riktigt någon bra placering i schemat än. Men vi har en liten plan för det.

Dock blev det inte världens bästa avslut. Jag fick inte till löppasset idag. Daniel har en sak att avsluta så han var upptagen hela dagen. Sedan skulle han simma och springa. Han fick avstå träning igår för att jag skulle hinna. Idag var det min tur. 

Dessutom har jag haft huvudvärk hela dagen. Spänningshuvudvärk som strålar nedåt. Jag misstänker att det är kroppens reaktion på trainerpasset igår. Jag har inte suttit på racern sedan Kalmar förra året. Så det är nästan som träningsvärk. Jag har kännt mig lite sjuk idag nästan. Trött och hängig. Så jag tog en extra vilodag helt enkelt.  

 

Premiären avklarad 

Har ni någon gång tänkt att något verkar tråkigt men sedan visar det sig vara ganska kul? Man drar sig för att testa för att det finns likvärdiga alternativ. I detta fall har jag länge varit medveten om att alternativen är lite mer ineffektiva. De kräver mer tid runtomkring av mig. Så med två barn och ett mål nästa år som kräver sin träning var det nu oundvikligt. 

Det var liksom dags att sätta sig på sadeln en trappa upp och köra livets första cykelpass på trainern. Och det var rätt roligt. Skönt med smidig träning. Jag satte på en film och körde ett kortare intervallpass eftersom jag skulle iväg på återträff med klassen från universitetet på kvällen. Det kändes bra och jag känner att jag längtar lite till nästa gång. Bra betyg. 

På kvällen lämnade jag båda barnen och sambo hemma några timmar för middag på stan med gamla klassen från Liu. Vi var på Pinchos och åt vilket jag aldrig varit förut. Jag gillade det verkligen. Skönt att koppla bort mammaledighetslivet och träningsfokuset och prata gamla minnen med trevligt folk. Det ger energi av en annan dimension. Nu kunde ju lilleman inte äta ersättning hela kvällen så jag åkte hem tidigt vilket var rätt skönt.