Vi gör vad vi kan

Dagligen matas vi med bilder och repotage om människor på flykt genom Europa. På flykt från sina hem och sin trygghet. Bort från krig och fara för sitt eget och sin familjs liv. De har lämnat allt de hade bakom sig för att söka trygghet i ett främmande land. Fast de av hela sitt hjärta helst hade velat stanna kvar.

De färdas över medelhavet i överfulla båtar med fara för sina liv. Långt ifrån alla kommer levande över vattnet. Rädda och desperata möts de av välkomnande på vissa ställen och fientlighet på andra. Utsatta människor som i princip bara äger kläderna de har på kroppen och det de kunnat bära med sig. Vissa vet inte vart de ska. Andra har släktingar eller bekanta i något land som de planerat att ta sig till.

Vi sitter här hemma i våra länder med fred. Med mat i kylskåpet och prylar i överflöd. Min stora oro är om storebror slår sig på dagis eller har ont någonstans. Jag lider med min sambo om det regnar när han cyklar till jobbet. Det är så långt ifrån den otygga tillvaro människorna på flykt upplever just nu. Vi sitter i våra soffor framför våra platt-TV, paddor eller smartphones och ser bilder på människor i nöd och döda barn. Jag och min familj har klarat oss från detta för att vi har haft turen att födas i Sverige.

Mitt hjärta blöder när jag tänker på hur de har det. När jag inser att den döda pojken på standen nog är ungefär som storebror i ålder. Jag tittar på lillebror och får ett leende så att hjärtat smälter. Han har förmånen att växa upp i trygghet. Jag satt och funderade på vad vi här i Sverige kunde göra för dessa människor. Samtidigt startade mina grymma grannar ett fantastiskt initivativ. En insamling bland vänner och grannar, med målet att fylla bil och släp och åka till Sthlm med kläder och andra förnödenheter till initivativet Vi Gör Vad Vi Kan. På bara några timmar hade en liten snöboll satts i rullning och snart var det en stor boll som rullade genom hela Linköping. Fler och fler anslöt sig. Människor började rensa garderober och förråd på kläder, skor, hygienartiklar, sovsäckar och annat som efterlystes. Man slog ihop sig med andra initiativtagare men så kom beskedet att Stockholm inte kunde ta emot mer. Det fullkomligen strömmade in gåvor och man skulle inte kunna ta emot det som Linköping och andra städer ville skänka.

Men Danne, Kattis och de andra i gruppen körde på ändå. Linköpings saker kommer skickas med lastbil till Ungern nästa helg. Danne och någon till hänger med och ser till att sakerna kommer fram till de människor som behöver det. Som stöd i detta samarbetar de med Hjärta till Hjärta. En organisation i Linköping som har gjort detta förut. De har kunskapen och rutinen i att skicka leveranser till människor i nöd.

Igår var jag på plats i den stora lokal de nu fått låna. Jag lämnade av saker och hjälpte till att sortera och packa. Massor med folk ger av sin tid för att hjälpa till i lokalen. Privatpersoner skänker massor av kläder och hygienartiklar. Företag bistår med vad de kan. IKEA har skänkt kuddar, filtar och annat. Folktandvården har skänkt kit med tandkräm och tandborstar. Make up store köpte kartonger till hygienkit. Hälsofreak kommer med mat till alla volontärer varje dag. Citygross skänkte ett lass med fika. StoraEnzo kom med 1000 flyttkartonger att packa i. Och så håller det på. Massor av människor och företag gör vad de kan. Det flödar av kärlek och det känns skönt att se hur många människor i detta land som bryr sig mer om sig själva och sin familj.

Det finns såklart en stor politisk debatt i allt detta också. Varför hjälper inte många av de andra länderna i EU till lika mycket? Vi i Sverige får dra ett tungt lass när det gäller att ta emot asylsökande. Hur ska vi ta hand om de som kommer hit? Hur ska vi integrera dem i samhället på bästa sätt? Vad ska vi ställa för krav på dem och vilken hjälp ska de få? Detta är ett eget inlägg i sig. Oavsett så förändrar inte vår asylpolitik det faktum att detta människor befinner sig på flykt just nu. Och vi kan hjälpa dem. De behöver hjälp.

Det pågår också en debatt runtom hur man på bästa sätt hjälper dessa människor. Det cirkulerar ett inlägg på facebook från en tjej som säger att det inte är så bra att skicka kläder och andra saker. Pengar är det bästa. Hon har senare kommenterat sitt eget inlägg med att kläder visst är nödvändigt ibland. I detta fall befinner sig människorna på ett förhållandevis litet avstånd. Det går relativt enkelt att nå dem med lastbil utan att behöva skeppa med båt eller skicka med flyg. Med den kommande vintern är de i relativt akut behov av varma kläder. Jag tänker att det ena inte utesluter det andra. Jag tycker att pengar är det absolut bästa att skänka. Men det finns bra mycket resurser med kläder hemma i hushållen också. Vår familj har bidragit med både kläder, hygienartiklar, tid och pengar. Det känns i sådana här lägen som att man alltid kan göra mer, alltid gör för lite. Det finns många som gör så mycket mer. Men vi har gjort lite och många bäcker små…

Jag kan bara hoppas att alla gör vad de tycker känns bäst och rätt. Allt är bättre än att inte göra något! Skänk pengar om ni tycker kläder och förnödenheter är en dålig idé. Men gör något!!!

Massor av kärlek till alla!!!

11137130_10152950765082101_6983420997417034520_n

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *