Föräldraskap

Som mamma till två små pojkar funderar jag mycket på hur jag vill vara som förälder. Hur skapar jag en trygg och omfamnande miljö utan att curla? Hur låter jag barnen utvecklas och upptäcka saker utan att utsätta dem för farligheter? Det är en balansgång utan dess like. Jag försöker hitta en väg tillsammans med Daniel som vi är överrens om. Vi tycker inte alltid lika om allt. Daniel vill nog vara lite hårdare och jag åt det mjukare. Men vi kommunicerar ofta bra om det och har hittat en medelväg där båda får anpassa sig lite. Jag tycker det känns bra och hoppas D tycker det också.

Som en naturlig del i dessa tankar letar jag i min egen barndom och tittar på mina egna föräldrar. Även om det finns saker jag vill göra annorlunda så finns det så himla mycket bra som jag hoppas jag lyckas ta efter. Det finns också föräldraskap jag verkligen inte vill ta efter. Miljöer jag absolut inte vill att mina barn ska behöva uppleva.

I mina ögon lyckades mina föräldrar med biten trygghet utan curling. Behövde jag skjuts någonstans fick jag det. Men jag kan minnas att jag cyklade mycket till fotbolls- och orienteringsträningar. Jag fick vara ute på kvällarna men inte längre än mina vänner. Mina tider styrdes av deras om jag minns rätt. Det gav mig frihet och trygghet men också möjlighet att visa ansvar. De följde med på många orienteringstävlingar och fotbollsmatcher. Dels för att ställa upp som chaufförer men också för att de var intresserade och tyckte om det. Det skapade gemenskap, trygghet och delaktighet. Jag kan inte minnas att de tjatade om tandborstning och att gå och lägga sig speciellt ofta men jag kan ha fel. Ändå så var jag ingen nattsuddare som försökte komma undan kvällsrutinerna.

Nu är mina föräldrar pensionärer och vi syskon är utflugna sedan drygt 15 år. De har inte längre höga telefonräkningar att betala eller hungriga tonåringar att mätta. De lever sitt eget liv med husvagnen på somrarna och huset på vintern. De har inte längre något ansvar för oss även om de ofta har ställt upp för oss även när vi varit vuxna. De har vaktat barn, skjutsat, bakat kakor, lånat ut pengar och mycket annat. Ibland betydligt mer än vad man ska behöva ställa upp på ett vuxet barn med egen familj och arbete. Men de har gjort det av den enkla anledningen kärlek. Denna kärlek delar de med sig av till sina 10 barnbarn. De åker på fotbolls- och innebandymatcher, läser lastbilstidningar och mycket annat. När de har tid och ork. För vi måste numera förstå och respektera att de ibland kanske bara inte orkar även om de vill.

Jag är glad att de fortfarande som pensionärer är ute och upplever världen. De träffar nya vänner och lever sitt eget liv. De verkar lyckliga efter 48 år som gifta. För de firar faktiskt sin 48:e bröllopsdag idag. Det är många år det. Så vill jag också ha det som pensionär även om jag hellre upplever världen genom att springa lopp än att bo i husvagn. Jag hoppas mina föräldrar lever livet så länge de kan. Spenderar alla sina pengar och all tid på saker som gör dem lyckliga. Inte lever som andra tycker de borde leva livet. Då har de stor respekt från min sida. Kanske för att jag själv känner att det är så jag vill leva mitt liv.

Nu blev det här kanske mer en hyllning till mina föräldrar än en reflektion över mitt eget föräldraskap. Men de har ju varit en del i att forma den jag blivit.

Stort grattis på bröllopsdagen mamma och pappa! All kärlek till er!!!

mammaochpappa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *