Kalmar IM 2015 – Charlotta Palmqvist

Nu har turen kommit till min fina vän och vapendragare på många plan. Lotta bor några hus bort med sin sambo Mattias, charmtrollet Ellie och lille kissen. Vi tränar tillsammans när inte någon av oss är gravid eller läker efter. Vi dricker te och snackar om allt mellan himmel och jord. Vi umgås med hela familjerna och äter mat och umgås. Lotta gör det jag gjorde för ett år sedan. Hon tar sig an IM-utmaningen året efter att hon blivit mamma. Det är starkt och imponerande. Lite extra för att jag vet precis vad hon går igenom. Det dåliga samvetet för att man återigen ska träna när skruttisen hemma lockar mer. Frustrationen när motivationen dalar. Stressen över att pussla ihop träningen med hem och familjeliv. Jag imponeras av Lottas disciplin  och vilja att genomföra detta. Jag kommer heja mig hes på henne i Kalmar och vet att hon kommer klara det galant. Om motivationen tryter ska jag banka in lite extra av mitt pannben i henne. Hon är grym! Missa inte hennes blogg. Jag skrattar så tårarna rinner ibland. Efter att inte ha tränat ihop så mycket på ett par år är det äntligen dags snart. Den sjunde december påbörjar vi en resa tillsammans om allt går som det ska.

Din första Ironman om två veckor. Hur känns det?
Oj, det känns så mycket. Jag har tränat under nästan ett år, började 1 september 2014, och lagt ned så mycket tid och energi, men det är först nu som jag börjar fatta att det verkligen händer. När jag startade så började jag i princip på scratch eftersom jag på grund av komplikationer under graviditet och förlossning inte hade kunnat träna sen augusti 2013. Jag hade så lång väg att gå till att komma i IM-form, att under hela den här tiden har jag bara kunnat ta ett steg i taget och fokusera på den veckan jag varit i. Att jag ska stå på startlinjen i Kalmar den 15:e augusti har liksom bara varit en suddig mental målbild i bakhuvudet. Det är egentligen först den här veckan som bilden har börjat klarna, och med det kommer givetvis alla känslor på en och samma gång. Jag kastas mellan förväntan, nervositet, spänning, glädje och en gnutta skräck..haha. Men mest är jag ändå förväntansfull och faktiskt ganska glad över att det här ett år långa projektet snart är över! Jag är förvånansvärt lugn just nu, men vete sjutton om jag är det om en vecka eller så..

Hur har ditt träningsupplägg varit under vintern?
I samband med att jag skulle anmäla mig satt jag och googlade ”träna till IronMan på ett år” för att försöka se om det fanns andra som hade lyckats med det jag tänkte åta mig. Då dök Jonas Coltings hemsida upp och där hade han ett helt träningsprogram för att just genomföra en IronMan baserat på ett års träning. Jag kollade igenom det upplägg han hade och konfererade med min sambo Mattias, som gjort flera IronMan-tävlingar, och satte ihop ett eget program utifrån det med start i oktober 2014. Grundupplägget var två cykelpass (ett intervall, ett distans), tre löppass (ett terräng/backintervall, ett intervall, ett distans), två simpass och två styrkepass per vecka. Väldigt ambitiöst och totalt ogenomförbart för min del med heltidsjobb och småbarn. Jag fick till kanske 4-7 pass totalt per vecka, ofta fick styrkepassen och terränglöpningen stryka på foten. Cyklingen körde jag antingen på NocOut-spinning i Campushallen eller på vår testcykel i gäst/gymrummet. Löpintervallerna blev med NocOut på onsdagarna och ett simpass kördes med LSF på söndagarna, annars tuffade jag på själv för det mesta. Det jag kan säga nu är att jag är oerhört glad över att jag ändå var ganska disciplinerad med träningen under vintern, speciellt cyklingen. Det hade jag igen tusenfalt när jag började trappa upp ordentlig på våren. Sen är jag tacksam över att jag la upp en realistisk plan. Jag började på väldigt låg nivå (första ”långpasset” på cykeln var t.ex. 60min lätt rull) och ökade långsamt (ex. 5-10min/vecka på långpassen för cykel), vilket för mig var nyckeln till att hålla mig skadefri och hålla uppe motivationen (nåja, tillräckligt i alla fall).

Vad har motiverat dig under träningen fram till start?
Det är flera saker. Grundpelaren har alltid varit att jag vill göra nåt för mig själv, att visa för mig själv hur stark jag faktiskt är. Man sätts på prov på flera plan med ett sånt här projekt, både fysiskt och mentalt. Sen har det blivit så att ju mer tid och energi jag har investerat, desto mer angelägen har jag blivit att genomföra det hela. All tid jag har offrat, speciell med Mattias och skruttbebisen, kan ju inte vara förgäves! Men jag skulle ljuga om jag sa att det har varit fullt fokus under hela året. Jag har dippat flera gånger och då är det Mattias och vänner som du (många klubbkamrater från NocOut) som har varit där och hjälpt till med motivationen. Lotta Agholme, som också ska köra i Kalmar, har också varit ett fantastiskt stöd och peppkramrat. På senare tid, i takt med att racedagen närmat sig, har dessutom målbilden av mig löpande upp på blåa mattan mot mållinjen varit en sjukt stark motivator. Den tillsammans med framtida fotot av mig i finisher-t-shirt med IM-medaljen runt halsen! Jäklar vad den ska ramas in och sättas upp! 😉

Vad har du för mål med IM? Tidsmål?
I första hand att ta mig runt, gärna utan bestående men. Men ambitionen ligger på 13,5-14h. Simning på 1h20min, cykling på 7h och löpning på 5h.

Hur ska du ta dig an den mentala biten?
Först och främst att lyda Andreas Capillas två råd angående detta:
1) att bara tänka positiva tankar från och med nu och fram till racedagen.
2) när (inte om) jag får negativa tankar under loppet så ska jag trycka energi.

Sen vet jag att det kommer att bli en sjuk utmaning med just den mentala biten, jag har pannbenstränat mycket det här året. Men jag ska försöka att njuta så mycket som möjligt av dagen och insupa så mycket positiv energi det bara går från familj, vänner, klubbkamrater och övrig publik som jag vet kommer att finnas på plats i Kalmar att stötta.

Vem/vilka inspirerar dig i din träning?
Haha. jag skrev precis flera blogginlägg om det här, har ett kvar dessutom. Men jag kan dra det i korthet här. Min största inspiration är min fina sambo Mattias, åtminstone när det kommer till triathlonträningen. Utan honom hade jag antagligen aldrig börjat med triathlon. Han är dedikerad, engagerad och dessutom ganska duktig.:) Min syster Martina har också alltid varit en stor inspiration, det är från henne jag har fått inställningen att träning är en naturlig, viktig och glädjefylld del av vardagen och livet. Sen har jag alla mina underbara klubbkamrater, med dig Ida i spetsen, som inspirerar mig hela tiden. Har sagt det förut och säger det igen, jag hade aldrig varit där jag är idag utan alla dessa grymma människor!

Vad är du mest nervös över?
Vädret – mycket vind, regn hela dagen och/eller lufttemperatur under 13 grader skulle suga rätt fett om jag ska vara ärlig.

Vad ser du mest fram emot?
När jag realisera min mentala målbild – löpningen upp på blåa mattan, med händerna i vädret och publikens jubel i öronen, mot och över mållinjen. Fy satiken vad gött det kommer vara!

Din svagaste gren?
För ett halvår sen hade jag lätt sagt cyklingen, nu säger jag löpningen. Cyklingen har tagit sig rejält nu på slutet och höftproblem har lett till att jag inte kunnat köra långpass i löpning över två mil under merparten av juni/juli, så där kommer det att bli tufft.

Din starkaste gren?
Tveklöst simningen. Är förhållandevis snabb i simning jämfört med min kapacitet på cykel och löpning, kommer med andra ord att bli rejält omcyklad de första milen i Kalmar.

Mattias Törnqvist har ställt följande fråga till dig.
Om din uppgift var att byta ut en av disciplinerna i triathlon mot en annan, vilken skulle du välja bort och till förmån för vad?
Vilken rolig fråga! Och svår! Men det jag skulle byta ut skulle nog vara cyklingen. Jag tycker inte alltid att det är skitkul att cykla. 18 mil är dessutom verkligen i övre spannet av vad jag ens tycker är måttligt roande. Om jag ska hålla mig till fysiska grenar så skulle jag nog byta till inlines för att det är så förbaskat kul att åka, dock inte 18mil.. Annars skulle det vara underhållande att slänga in en mental disciplin, nåt memoryaktigt eller nåt sånt där klurigt pussel kanske. Jobbigt att sätta upp 1500 såna stationer i Kalmar bara. haha.

Lottas fråga till Ulf Bladh
Åh, jag skulle kunna ställa hundra frågor till dig Uffe, men jag tar tillfället i akt att se till att rookiesar som jag får ta del av din vishet. 😉 Rutinerad triathlet som du är, på både lång- och medeldistans, vad är det viktigaste du har lärt dig när det kommer till själva tävlingsdagen?
Och en bonusfråga om jag får: Om du inte hade pysslat med triathlon vad hade du lagt alla åtskilliga tränings- och tävlingstimmar på?

LottaBlogg

En reaktion på “Kalmar IM 2015 – Charlotta Palmqvist

  1. Pingback: Post Kalmar IM 2015 | Mitt Aktiva Liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *