Löpning efter graviditet

Löpning efter graviditet är ett ämne som diskuteras ofta. Många verkar ha en bestämd åsikt att man ska göra si eller så. Vänta så länge eller kör igång direkt. Det finns många varianter. Jag har läst mängder om det och kommit fram till vissa slutsatser. Jag har fött två barn och även om det fungerade bra att komma igång förra gången så gör jag annorlunda denna gång. Så här tänker jag.

Löpningen är en av de träningsformer som är tuffast för kroppen. Det blir många stötar. Leder och ligament utsätts för stor påfrestning. Därför är det viktigt att kroppen är förberedd för löpningen. Särskilt efter graviditet men inte enbart. Det tar tid för hormoner att gå ur kroppen. Hormoner som bland annat påverkar leder mm. Man måste också stärka bäckenbotten för att undvika till exempel inkontinens och framfall. Olga Rönnberg skriver till exempel så här om löpning och framfall

Men varje kropp är unik och har olika förutsättningar. Varje graviditet är unik. Varje individ har sin träningsbakgrund. Vi är olika starka och har olika svagheter. Därför finns många rätt och fel man kan göra för att komma igång efter man fött barn. Man kan inte säga att en kvinna ska vänta sex månader innan hon tar sitt första löpsteg. Inte heller säga att det är ok direkt efter klartecken från barnmorskan. Man måste lyssna på sin egen kropp och utgå från den. Vi är individer. 

Jag körde mitt första löppass 9 veckor efter att lillebror föddes. Baserat på bland annat följande punkter:

  • Jag är en van löpare. Min kropp har varit van med löpning sedan jag började orientera vid 9 års ålder. 
  • Jag var i bra löpform när jag blev gravid. Sprang ovetandes om att jag var gravid en IM-mara i början av graviditeten. 
  • Jag har gjort mina knipövningar och bäckenbottenträning. Bättre denna gång än förra vilket jag absolut märker av. 
  • Jag fick klartecken av barnmorskan på efterkontrollen. 
  • Jag har tagit mycket promenader tills nu för att låta kroppen jobba igång. 
  • Kroppen känns redo. 

Jag kände mig helt enkelt redo att testa. Jag har nu sprungit två gånger och allt känns kanon. Minsta lilla jag känner att bäckenbotten inte hänger med eller jag läcker urin kommer jag hålla upp ett par veckor igen. Fortsätta bygga och stärka upp. Men om jag inte testar vet jag heller inte om jag är redo. 

Här kommer mitt upplägg 

  • Jag börjar med korta löpsträckor med gång emellan. Första passet 8*1 min, 1 minuts gåvila. Andra passet samma upplägg fast 10 stycken. Här bollade jag lite med Maria om upplägget. 
  • Ökar försiktigt. Antingen med antal, tid eller vila. När löptiden nått 20 minuter totalt ska jag köra mitt första varv i spåret utan vila. Det är 2,2 km. 
  • Jag vilar alltid minst två dagar emellan fram tills jag har klarat 5 km. Alltså löpning var tredje dag. Detta för att kroppen verkligen ska hinna känna efter. Träningsvärk osv är värst andra dagen. 
  • Minsta känning t ex gällande bäckenbotten eller läckage så backar jag och kör bara styrka. Bygger upp lite till. 
  • Jag fortsätter köra Olga och mammamage under tiden. 
  • Ingen stress. Jag har inget datum där jag ska klara en viss sträcka eller liknande. Det får ta den tid det tar. Min förhoppning är att jag är redo att påbörja träningen inför Stockholm marathon 1 december. Men är jag det inte så är jag det inte.

Glöm inte att lyssna på kroppen. Ingen ingen kommer tacka er för att ni stressar igång något den inte är redo för. 

Efter dagens träning. Svettig och osminkad. Nöjd och glad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *