En torsdag som småbarnsmamma

Idag är en sådan dag som verkligen bevisar att man är mänsklig. Och ingen superkvinna som klarar av att rodda två barn under två år samtidigt som hon lagar mat, bakar bullar, planerar tvåårskalas, tvättar och städar. Två nätter med 4-5 timmars uppdelad sömn på rad kan verkligen ta på ork, tålamod och motivation. Även om vissa där ute verkar anse att jag tror det ibland. Men kolla in det där då…

I morse blev det så att hela familjen vaknade klockan fem på grund av mig. Natten till igår var det dålig sömn. Ändå kom jag i säng för sent igår. Detta för att jag beslutade mig för att köra igång med dream feeding med Ludvig. Det tar några dagar innan de kommer ifrån de vanliga mattiderna så han vaknade ju lite innan två som vanligt. Så vaken en timma då. Sedan vaknade han kvart i fem igen. Då var jag som en zombie. Ögonlocken var tyngre än bly och tröttheten förlamande. Jag orkade inte amma. Försökte stoppa in nappen några gånger istället. Det slutade med skrik och att de andra två i familjen vaknade. Daniel gick upp och gjorde sig redo för jobbet. Jag försökte söva om två barn som inte alls var synkade. När den ena nästan somnade blev han väckt av den andre. Vid sex gav jag upp samtidigt som jag förbannade mig själv för att jag inte bara ammat. Det kommer inte hända igen. 

Lillebror somnade om till slut så jag fick lite ordning på morgonrutinerna. Fram till att storebror skulle äta frukost. Då bröt ett h-vete ut. Tröttmonstret kröp fram från soffan och tog hans kropp i besittning. Ingenting fungerade. Inte kokosolja, banan eller russin som han annars alltid vill ha. Han bara skrek i ren vrede. Tills jag gick därifrån eftersom tålamodet började tryta. Jag har inte hjärta att skrika på honom för att han är trött. Han har ju inte gjort något fel och då ska han heller inte få skäll. Så jag gick. Efter typ en halv minut hörde jag hur han började äta. Efter det gick allt som en dans. En glad liten kille lämnades och hämtades på förskolan. Väl hemma igen fick han lunch innan middagsluren. Man kan väl säga att de två gick lite omlott idag. Han somnade när han nästan ätit upp. 

Nu ska jag duscha, äta och vila om jag hinner. När storebror vaknar är det dags för eftermiddagsrushen. Vi har fantastiska vänner som tar V någon timma medan jag åker till barnmorskan för efterkontroll. Efter idag kanske jag har klartecken för löpningen igen. 

Idag är det en trött, småtjock, utsvulten tvåbarnsmamma som sitter i soffan. Barnkräks har jag på tröjan också. Ingen mat finns att värma och jag borde duscha. Långt från någon slags übermorsa. Men vet ni, jag älskar mitt liv!!!

  
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *