Inlägg 30 – Länkkärlek

Min kärlek Daniel har en blogg som inte uppdaterats på två år. Den dagen han börjar skriva igen ska han få ett eget inlägg. 

Jag läser en hel del bloggar. Vissa mer kända än andra. Det kan växla snabbt vilka bloggar jag läser just nu. De jag för närvarande kan tipsa om är:

Klottrat av Lotta – min fina vän Lotta som just nu gör samma resa mot IM Kalmar som jag gjorde för ett år sedan. Hon skriver personligt med stooooor humor. 
Liltraining – jag har aldrig träffat Maria personligen. Men känner igen mig mycket i det hon skriver. Blivande tvåbarnsmamma, löpare och stor inspiratör med sin mammaträning och Bootrun. 
Sara och Jessica som båda är välkända bloggare. De inspirerar mycket. Har enligt mig sunda värderingar. 

Linda Jonsson – för inspiration på flera plan. 

Malin Wollin – älskar hennes sätt att skriva och vara sig själv!!! 
Baka sockerfritt – denna kommer jag börja lusläsa. Jag älskar att baka och behöver ta mig i kragen. 

Inlägg 28 – Därför skriver jag

Jag har alltid älskat att skriva och läsa. Att utrycka mig i ord och förmedla en känsla. Tanken med just bloggen är mycket att ventilera mina tankar. Ett sätt att bearbeta och strukturera tankar, mål och idéer. 

En för mig positiv sak som kommer lite på köpet är att jag faktiskt lyckas inspirera andra. Åtminstone är det vad några säger till mig. 

Jag försöker att inte försköna min tillvaro. Samtidigt väljer jag aktivt att inte publicera mina barn här. Jag skriver om dem men inga bilder med ansikten. Detta för att de inte vet vad det innebär och inte kan säga ifrån. 

Jag skriver helt enkelt för att det är en del av den jag är!!!

Endorfinkick och lycka

Äntligen!!! Ett steg på vägen mot nästa mål. På ett sätt ett litet steg men samtidigt stort. Jag är igång. Mina första löpsteg (ur träningssunpunkt) sedan innan jag plussade 1 september förra året. Jag har längtat som en tok. Det har krupit i benen i flera veckor efter att få smyga igång. Men jag har tyglat mig och stått emot. Vill inte riskera något innan jag vet att det ser bra ut. 

Jag fick klartecken i torsdags på efterkontrollen. Men det har varit full rulle efter det. Förberedelser för semester och kalas. Igår kom vi hit till stugan på eftermiddagen. Då ägnades tiden åt att komma iordning och mysa. Imorse vaknade jag och kände mig laddad. Vi åt en god och mysig frukost. Sedan bytte jag om körde igång. 

Passet i sig är inget värstingpass. Jag joggade i en minut och gick i en minut. Upprepade 8 gånger. Ingen fokus på fart. Bara känsla. Bra löpsteg. Kontrollerat. Fotisättning. Stabilt bäcken. Kontakt. Flyt. Andning. Och i en miljö som är fantastisk och full av energi. Fiskmåsarna skränar från sjön bara tiotals meter bort. Ut i skogen på stigen. Lätt kuperat. Rötter och stenar. Skonsamt men kräver uppmärksamhet. Precis som jag vill ha det. 

 
Hur kändes det då? Utvärdering! Efter storebror sprang jag första passet 11 veckor efter förlossning. 2,2 km lätt jogg. Kändes ok. Idag är det 9 veckor efter att lillebror kom. Och denna gång kändes det mycket bättre. Ursäkta detaljerna. Men inget läckage alls denna gång. Inte det minsta. Jag kände inte heller av de korta lårmuskler jag hade förra gången och som är vanliga efter graviditeter. 

Har jag bara tur denna gång? Nej det tror jag inte. Förra gången kom jag inte igång med styrka och bäckenbottenträningen lika tidigt eller på samma sätt som denna gång. Jag började tidigare med det nu. Knipövningar, mammamageappen, bäckenbottenträning och Olga-styrkan. Fokus, andning och motivation. Envishet och bestämdhet. Allt som ger en bra grund att komma igång med träning som stärker upp inför pass som påverkar mer. Det är nyckeln. Det är jag övertygad om. För även om jag var i rejält bra form när jag blev gravid, så var träningen nästan obefintlig under graviditeten denna gång. 

Efter löpningen gjorde jag mina pushups, Olga-passet och 5 andra övningar för lår/rumpa. En perfekt start på denna dag. Och tack vare pojkarnas super-farmor som tog lillebror när storebror hade somnat så kunde jag duscha i lugn och ro. Här finns två duschar. Ett av dessa innebär fågelsång, bar himmel, barr under fötterna och en fantastisk frihetskänsla. Så valet idag var inte svårt. När jag kan välja denna utsikt gör jag det. 

  

Sommaren är väl här nu?

Nu måste väl ändå sommaren vara här på riktigt. Jag menar med varmare temperaturer och soliga dagar. Löppass i gassande sol och ljumma kvällar i shorts. Ett glas rosé i kvällssolen på framsidan. Barn som skrattar och leker i vattenspridaren. Jordgubbar med mjölk till frukost på altanen. Glass, grill och jordgubbstårta. Och inte minst semester i stugan. 

Vi kom hit igår efter flera timmar i bil. Gick hur bra som helst. Inget gnäll från något av barnen så länge de var mätta och bilen rullade. Nu har vi lugn och ro framför oss. Lata dagar utan måsten med lek och bus. Det enda måstet utom att ta hand om mina tre pojkar är att hjälpa till med mat och disk. Men till och med det är rogivande och avkopplande med denna utsikt. 

  

Inlägg 27 – Om tio år

Om tio år är mina barn så stora att träningen kan ta lite mer plats i mitt liv igen. Då tänker jag att jag har gjort en eller flera Ironman igen. Jag tänker också att vi återigen kan resa runt och springa lopp eller delta i triathlontävlingar. Både jag och min sambo har drömmar om Hawaii. Att han kommer dit någon gång tvivlar jag inte på. Jag får det nog svårare. Men drömma kan man alltid.

Jag hoppas också jag har testat lite ultralöpning om tio år. Det är en liten dröm jag har. Att testa vad kroppen klarar av. Hur långt jag kan pressa mitt pannben.

Jag hoppas jag fortfarande leder spinningpass. Men jag hoppas också jag har vidareutbildat mig och breddat mig till att ha mer utbildning på mammaträning. Men allra mest hoppas jag på en löpcoachutbildning. Inget av dessa drömmar är omöjligheter. Jag ska bara prioritera och planera in dem i livet.

Det viktigaste för mig är dock att jag är stark och frisk om tio år. Att jag kan träna även om det inte blir de saker jag hoppas på idag.

En fantastisk fredag

Tänk bara vad två dagar efter varandra kan se olika ut. Igår var vi trötta och griniga efter dålig sömn. Lillebror ville inte direkt ligga själv när han var vaken utan det var bara famnen som gällde. Somnade han gick det knappt att lägga ner honom. Så det blev inte mycket vettigt gjort här hemma. Jag lyckades varva ner i soffan när barnen sov.

Natten var bra. Ammade utan att väcka någon av de andra. 07:17 vaknade jag av mig själv. Alldeles för sent egentligen, men vad gör det. Den enda tiden vi har att passa är förskolan klockan 8 och det är väl inte hela världen om vi kommer senare. Morgonen gick riktigt smidigt. Lillebror var vaken och nöjd i babysittern. Storebror mumsade i sig frukosten undan gnäll. Lillebror var vaken tills vi lämnat V och somnade i vagnen på vägen hem. D där sov han hela förmiddagen tills jag hämtat storebror. Tanken var att äta frukost och sedan städa. Men full av energi så blev det träning efter frukosten. Jag kände mig pigg och stark. Olgas pass betades av. Sedan mamma-mage-appen med test och en nivå upp. Så körde jag nästa nivå på pushups-appen. Som om det inte vore nog lade jag till 4 övningar för rumpa/lår. Jag älskar hemmaträningen just nu. Jag får till flera pass i veckan och det är inte massa planering för att komma iväg till gymmet.

Nu sover båda gossarna middag är hemma och jag har styrt lite med tvätten samt fått i mig lunch (stekt fisk med grönsaker). Daniel är på väg hem från jobbet. Springandes. Och med fem veckors semester framför sig. Detta år firar vi inte in semestern tillsammans. Daniel sticker med sina arbetskompisar på after work. Jag får hit fina Mia på mat, ett glas vin och lite skönt snack. Sådant som brukar ge mängder med energi.

För tillfället sitter jag här vid datorn och filosoferar. Funderar på om jag ska göra en träningsplanering inför semestern, eller bara ta dagen som den kommer. Jag har ju liksom inte tränat strukturerat på ett år snart. Så det är ju en bra chans att styra upp det nu när Daniel är hemma. Får kanske bli en träningsplanering av något slag. Det finns liksom så mycket jag vill få in nu, anpassat efter min förmåga såklart. Och jag kanske behöver strukurera det för att det ska bli bra och inte för mycket. Vi får se helt enkelt!

Ha en bra fortsatt fredag! Jag ska nog plocka fram den där damsugaren i alla fall. Så Mia inte vänder i dörren när hon blir anfallen av dammråttorna 🙂

Inlägg 26 – Utomlandsträning

Jag har på senare år alltid packat ner träningskläder när jag ska ut och resa. Jag gör gärna ett besök i hotellgymmet om det finns något. Men det allra bästa sättet att via träning uppleva ett nytt resmål är en löptur enligt mig. Eftersom jag oftast reser till varmare breddgrader blir det ofta morgonlöpning eftersom det är svalast då. Så en uppsättning löparkläder görs det numera alltid plats för i resväskan.

Jag minns speciellt ett pass barfotaintervaller på standen på Kreta med Daniel för några år sedan. Inspirerande och nytt med strandlöpning för mig.

20120807-063709.jpg

Förra våren var jag på jobbkonferens i Granada. Då blev det ett pass med en kollega genom staden och runt Alhambra. Helt fantastiskt. Och en härlig start på en konferensdag.

20140519-150629-54389217.jpg

20140519-150631-54391285.jpg

 

VM i Motala

Imorgon händer det något häftigt i triathlon-Sverige. VM i långdistans går av stapeln i Motala. Min klubb NocOut har grymma Fredrik Carlén med i landslaget så det blir spännande att följa elitklassen. Dessutom har Sverige som hemmanation passat på att skicka över 300 age-group deltagare. Så många fler klubbkompisar kommer starta imorgon. 

Självklart ska vi dit och titta med hela familjen. Heja fram våra klubbkompisar och de andra svenskarna. Men det är inte utan att man undrar hur det hade varit att själv få stå på startlinjen. För jag hade haft en plats om det inte varit för graviditeten. Min tid i Kalmar har räckt för att kvala in som en av deltagarna i min åldersgrupp. Tänk er, en VM-start. Att få representera Sverige. Så en once-in-a-lifetimeupplevelse byttes ut mot ett litet magiskt överraskande mirakel. Jag skulle inte byta för allt i världen. Jag ångrar verkligen ingenting. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det ska vara så typiskt att det krockar just denna gång. 

För Daniel känns det nog värre. För honom är det skador som orsakat att han inte hade meriter att kvala in med ens. Han som haft möjligheten att verkligen kunna stå där i en blågul tridräkt imorgon. Men vi kommer igen. Vi har många härliga år kvar som age group-triathleter. Drömmen för båda är väl Hawaii, även om det är mest troligt att Daniel är den som kvalar dit. 

Imorgon kommer jag stå där längs med banan och heja mig hes!!! Det kommer bli spännande och grymt!!!

  

Ett steg till 

Idag var det efterkontroll hos barnmorskan. 8 veckor efter förlossningen. Allt såg bra ut och jag kan nu börja leva som vanligt. Det innebär också klartecken att börja träna. Löpning, spinning och annat som jag avvaktat med. Jag ska ta det extremt lugn i början. Planen är att första passet ska vara ett varv i spåret (2,2 km) där jag går 1 min och springer 1 min. Sedan utvärderar jag innan jag planerar vidare. 

Men det var i alla fall ett glädjande och skönt besked. Det behövdes en energikrävande dag som denna. Stackars V är helt slut efter en tidig morgon. Mycket gnäll på kvällskvisten. Tur att det gick bra att leka med Ellie förut i alla fall. Tack till Lotta, Mattias och Ellie som tog hand om V när jag var iväg. Och tack Lotta för välbehövligt fika och snack när jag kom tillbaka. Det gav som vanligt massa positiv energi. *puss*

Imorgon ska jag försöka hinna med allt jag borde gjort idag. Och lite till. På kvällen väntar finbesök. Det ser jag fram emot 🙂

Inlägg 25 – Sporter jag utövat

Min idrottskarriär började med fotboll som sjuåring. Som yra höns sprang vi efter bollen i Parkskolans gympahall. Några tålmodiga pappor försökte lära passningsspel och bollkontroll, laganda och samspel samtidigt som vi skulle ha roligt. Jag har spenderat mycket tid på fotbollsplanen och som jag redan skrivit så har denna tid gett mig så mycket. Både när det gäller personlig utveckling och socialt. Vänner för livet och lagkänsla är ovärdeligt. 

Orienteringen kom in i mitt liv ett par år senare. Här älskade jag den individuella utmaningen. Jag var tvungen att använda min hjärna mycket. Läsa karta, göra vägval och vara strategisk. Här byggde jag upp min passion och kärlek för löpningen. Löpning i skogen är skonsam och jag höll mig i princip skadefri under dessa år. Känslan av att fara fram i skogen är magisk. 

Jag har som barn/ungdom även testat lite andra idrotter som jag inte alls fastnat för. 

Som äldre kom triathlon in i mitt liv. Och den är nog här för att stanna även om jag inte tävlar regelbundet. Men jag har kört några sprint-tävlingar och en Ironman. Jag gillar utmaningen med kombinationen av simning, cykling och löpning. Dock kommer det vara fokus på löpning ett par år nu. Det är enklare att få ihop som småbarnsmamma med tränande sambo.