Heffaklumpen version 2

Jag är förväntansfull och lite nervös. Jag har äntligen fått plats på vattengympan som jag gick på när jag väntade Vilmer. På torsdag ska jag dit första gången. Jag är nervös eftersom jag inte vet hur kroppen ska reagera när det gäller sammandragningarna. Jag sätter min förhoppning vid att det går bra som för fina Lotta. Hon hade samma problem, men vattengympan gjorde det inte värre. Vi pratade om det och jag tror att det till stor del kommer hjälpa mig mentalt om inte annat. Jag får väl ta det lugnt med de tyngsta övningarna så att jag orkar med. Jag vill verkligen kunna gå nu varje vecka fram till förlossningen. Avgiften kan jag dra på friskvårdsbidraget på jobbet.

Jag vill ju vara en aktiv och stark gravid blivande tvåbarns-morsa. En sådan som jag tycker är häftig när jag läser om andra som håller igång. Just nu har jag mest landat i ett stadie där jag känner mig som en stor, otymplig, stel och lat heffaklump. En som mest är hemma och degar och äter mat. Jag vet ju att min kropp är fantastiskt. Att vara gravid är ingen liten grej för kroppen och inget som man ska ta för lätt på. Det gäller att lyssna och respektera de signaler som den ger mig. Och det gör jag också!!! Men det tar inte bort heffaklumpen i mig! Viljan att vara stark och grym.

Jag sitter här hemma och längtar efter att komma igång med mamma-mageappen efter förlossningen. Att kunna ge mig ut på lörturer igen. Och att kunna ta långa promenader med barnvagnen bara för att jag vill och kan.

Men nu gillar jag läget! Även om det tar emot ibland!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *