Med sikte en bit in i framtiden

Det kanske kan kännas långt fram i tiden. Men i all avsaknad av träning, mjölsyra, svett och endorfiner är det ändå det som håller mig uppe. Mina uppsatta mål för 1,5 år efter förlossningen. Jag har funderat mycket på dem. Bollat dem med sambo och lite vänner. Försökt att sätta upp realistiska mål som fungerar med mitt övriga liv. Nu har jag haft dem uppsatta och funderat på dem i några månader. Och jag känner mig redo att dela med mig.

  • Jag ska skynda långsamt med att komma igång efter förlossningen. Bygga upp min kropp sakta men säkert. Jag vill inte riskera att överbelasta min kropp för tidigt eftersom det då kan ta mig lång till att komma tillbaka. Jag behöver ha i bakhuvudet att detta är min andra graviditet på relativt kort tid. Kroppen lär behöva mer återhämtning denna gång. Så fokus under 2015 är återhämtning och uppbyggnad.
  • Mitt fokus för 2016 kommer vara löpning. Men jag ska vara smart och vänta med att komma igång med löpningen. Det finns andra viktiga saker att fokusera på att bygga upp innan löpningen ska få sin tid. Magstöd, core och annat ska få tid att återhämta sig och bli starka igen. Förra gången gick det bra att komma igång. Jag väntade ungefär till efterkontrollen 12 veckor efter förlossningen. Jag började försiktigt och det gick över förväntan. Men det finns inga garantier för att kroppen svarar lika bra denna gång. Så lyhördhet är A och O. Jag har en plan att komma igång med löpningen 3-4 månader efter förlossningen. Under resterande av 2015 ska jag bygga upp löpningen försiktigt så att jag kan dra igång marathonsatsningen efter nyår 2016. Då ca 8-9 månader efter förlossningen. Det känns rimligt.
  • Mer prestationsmässigt kommer mitt mål för 2016 vara att springa ett marathon. Förmodligen Stockholm. Det blir dygt 1 år efter förlossningen och det känns rimligt. Kanske blir det Kanallöpet (halvmara) i maj samma år och en halvmara/mara under hösten också. Men det beror på hur allt fungerar med familjelivet.
  • Ett annat mål är också att komma upp i instruktörssadeln igen. Att fortsätta utvecklas som spinningsinstruktör. För det är fantastiskt givade och roligt. Det släpper jag inte i första taget.

Ni andra har väl kanske inte börjat fundera på 2016 än? Men när jag inte kunde sätta upp några direkt mål för 2015 så blev det naturligt att blicka ännu längre framåt. Detta ger mig pepp att bita ihop nu när jag inte kan göra så mycket träningsmässigt. Motivation att börja bygga upp kroppen under 2015.

Kommentarer på mitt upplägg och mina mål? Känns det genomförbart? Jag själv tror och hoppas det!

Sommar 2014 273

Ibland blir jag bara så frustrerad. Glad ena dagen. Deppig andra. Pigg kropp en dag och så nästa helt orkeslös. Massor på jobbet. Ekorrhjulet bara rullar på hemma. Alldeles för lite egentid. Alldeles för lite tid med mina två killar här hemma. Alldeles för lite träning. Sjukt sugen på godis och semla mitt uppe i två månader utan godsaker. 2,5 månader kvar till beräknad förlossning och allt jag vill är att det är april nu så att bebisen kommer och jag kan skaka av mig alla krämpor och negativa tankar och bara använda tiden till att bli stark igen.

Jag har satt upp flera mål med 2015 och 2016 och allt jag vill är att påbörja vägen mot dessa mål. Att ta ett steg i taget. Skynda långsamt och låta allt ha sin tid. Att få vardagen som tvåbarnsmamma att fungera. Bara att  vara mamma till två små mirakel och samtidigt ha tid för sig själv kommer bli ett pussel. Jag vet det. Jag har nog bara delvis reflekterat över vad det faktiskt kommer innebära. Men när dagen kommer, kommer jag vara redo att ta mig an det. För det ska fungera. Det finns liksom inget alternativ.

Jag har faktiskt påbörjat en process i resan mot detta mål. Min kropps protester under denna graviditet har fått mig att inse att jag inte kan tacka ja till allt. Jag kan inte engagera mig i allt som verkar spännande och givande. Jag måste tacka nej till nya saker som dyker upp. Jag måste avveckla vissa saker som jag redan har påbörjat och varit engagerad i. Det gäller att fokusera helhjärtat på saker som jag brinner för och låta andra ta över saker som inte är lika viktiga just nu. Det känns faktiskt skönt. Skönt att släppa kontrollen och ge mig själv och min lilla familj mer av min tid och min energi.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag kommer lägga min tid på familj, vänner och träning framöver. Det är de delar som får mig att må som bäst. Övriga engagemang kommer få stå åt sidan tills jag känner att jag har tid för det.

Äntligen endorfiner

Äntligen! Fysisk aktivitet som kroppen inte reagerat negativt på. Med Vilmer i magen gick jag på Frejas vattengympa och det var underbart. Cirka en timma i vattnet och så fika och diskussion en timma på det.

Jag har haft en önskan om att kunna gå denna graviditet också. Freja lades ner men Åsa fortsatte i egen regi. Så jag anmälde mig redan i höstas för att få plats. Då fanns det dock ett hinder på vägen. Vattengympan är på vardagar och om jag går på den får inte V vara på dagis. Vi funderade en del på lösningar med barnvakter eller att Daniel skulle ta ett par timmar föräldraledigt när jag var där. Men så visade det sig att om jag lämnar in ett intyg från barnmorskan att hon rekommenderar att jag går på vattengympa så får V vara på dagis när jag är där.

Då kom istället funderingar på om min kropp skulle klara av det fysiskt med de utmattningskänningar och sammandragningar jag har haft sedan jul. Men jag bestämde mig för att testa. Och förra veckan fick jag både intyget från barnmorskan och en plats i torsdagsgruppen. Jag var där och testade och vet ni? Det var HELT UNDERBART! Visst lite sammandragningar kände jag. Men inte så att jag behövde avbryta och de försvann efteråt. Men känskan av att återigen få känna lite mjölksyra och endorfiner strömma genom kroppen var magisk.

Jag behöver verkligen detta. Både fysiskt och psykiskt. Min kropp behöver motionen. Min själ behöver egentiden. Tid hemifrån som inte innefattar jobbet. Där jag har ork och ro att bara ta hand om mig själv. Släppa måsten och fokusera på att jag faktiskt om mindre än 3 månader ska ta mig igenom en förlossning igen. Både mentalt och fysiskt behöver jag börja förbereda mig på det ordentligt. Jag har inga problem att kunna ta mig hemifrån på kvällarna för att få egentid. Men då har jag inte orken. Då vill jag bara vara hemma hos de två finaste killarna i världen. De ger mig extremt mycket kärlek och energi.

Men varje torsdag morgon ett tag framöver är det jag som lämnar V på dagis och sedan åker till PAUS för 2 timmars egentid.  Med gott samvete och mitt eget och pyrets bästa i tanken! 🙂

Heffaklumpen version 2

Jag är förväntansfull och lite nervös. Jag har äntligen fått plats på vattengympan som jag gick på när jag väntade Vilmer. På torsdag ska jag dit första gången. Jag är nervös eftersom jag inte vet hur kroppen ska reagera när det gäller sammandragningarna. Jag sätter min förhoppning vid att det går bra som för fina Lotta. Hon hade samma problem, men vattengympan gjorde det inte värre. Vi pratade om det och jag tror att det till stor del kommer hjälpa mig mentalt om inte annat. Jag får väl ta det lugnt med de tyngsta övningarna så att jag orkar med. Jag vill verkligen kunna gå nu varje vecka fram till förlossningen. Avgiften kan jag dra på friskvårdsbidraget på jobbet.

Jag vill ju vara en aktiv och stark gravid blivande tvåbarns-morsa. En sådan som jag tycker är häftig när jag läser om andra som håller igång. Just nu har jag mest landat i ett stadie där jag känner mig som en stor, otymplig, stel och lat heffaklump. En som mest är hemma och degar och äter mat. Jag vet ju att min kropp är fantastiskt. Att vara gravid är ingen liten grej för kroppen och inget som man ska ta för lätt på. Det gäller att lyssna och respektera de signaler som den ger mig. Och det gör jag också!!! Men det tar inte bort heffaklumpen i mig! Viljan att vara stark och grym.

Jag sitter här hemma och längtar efter att komma igång med mamma-mageappen efter förlossningen. Att kunna ge mig ut på lörturer igen. Och att kunna ta långa promenader med barnvagnen bara för att jag vill och kan.

Men nu gillar jag läget! Även om det tar emot ibland!