Höst…

Jag skriver detta inlägg varje år. Och det är lika härligt varje år. Samma känsla!

Jag älskar hösten på många sätt och av flera olika anledningar. Jag tycker i och för sig om alla årstider och då framför allt skiftningarna mellan dem. Det finns något speciellt i luften precis när en årstid övergår till en annan. Landskapet förändras. Förändring och förväntan prirrar i hela min kropp. Jag ska försöka förmedla var jag tycker är så speciellt med hösten.

  • Jag älskar den friska luften. Det finns en krispighet och klarhet i luften under hösten som inte finns annars. Man blil pigg av att vistas ute även om det blir mörkare och dystrare ute.
  • Sola höstdagar är magiska. Naturen sprakar i härliga färger. Den gör sig redoför sin viloperiod precis som många idrottare som går in i säsongsvila under senhöst/vinter.
  • Utomhusträningen på hösten är härlig. Frisk luft. Inte för varmt. Fantastisk natur. de flesta tävlingar är avklarade så man har inte längre några måste-pass. Man kan få in mer av myspassen och bara låta det vara så.
  • Samtidigt som utomhusträningen är härlig så kommer innomhusträningen igång. En hel massa månader med svettiga timmar i spinningsalen finns framför mig. Och kanske lite andra roliga pass om tiden räcker till.
  • Härliga mustiga grytor under hösten är en favorit. Gulasch, chili, pulled pork, lergryterätter…
  • Mysbyxor, raggsockor, te och levande ljus hemma i soffan tillsammans med min fina familj och fantastiska vänner. Det är livet det!
  • Känslan om att kunna starta om träningsåret. För på något sätt finns det alltid saker man vill göra annorlunda och förändra. Under hösten varvar man ner från säsongen och lägger upp planen för nästa. Man börjar bygga grunden för det kommane året. Mina planer börjar ta form. Jag har flera tankar om året som kommer. Vissa besked framöver kommer bekräfta eller förändra mitt planerade upplägg. Om någon månad är det klart och då kommer jag dela med mig…

 

Målen som kom av sig

Efter Kalmar levde jag i en IM-bubbla och ett lyckorus utan dess like. Jag bara längtade efter att komma igång och träna igen. Men jag hade förståndet att låta kroppen ta det lugnt och återhämta sig i lugn och ro. Jag tänkte inte dra på mig några onödiga skador bara för att jag inte egentligen hade ro att ligga på soffan… Men jag satte upp planer. Planer som kändes lagom och realistiska för hösten.

Ändå så sitter jag här idag med bara ett ordentligt träningspass i kroppen efter Kalmar. Visst det har blivit en del cykelpendling, men det räknas bara lite grann. KM 10 000m gick av stapeln i förrgår och jag stort inte på startlinjen. Min kropp är lite trött. Den vill inte alls dra igång träningen på allvar riktigt än. Jag har haft ett par veckor där jag inte ens längtat efter att träna. Och det har fått vara så. Men nu börjar suget komma tillbaka igen. Det börjar krypa i kroppen efter att röra på mig. Så i helgen har jag planer på att köra ett pass hemmastyrka och så ut och rulla på cykeln en timma eller två.

Mina mål har jag reviderat.

  • Jag ska fortfarande få in mer styrka i träningen. Vilmer börjar bli tyngre att bära på och jag har senaste 2 veckorna haft lite känningar i vänster axel. Jag behöver stärka upp kroppen.
  • Kosten kör jag på som vanligt utan att köra strikt. Det ska fungera i vardagslivet. Jag tar det den vägen. Det utesluter ju inte att jag äter bra saker som min kropp mår bra av. Men det kanske inte alltid blir det strikta upplägg jag hade i våras. Det finns tid för det också.
  • Målet med att jag vill bli snabbare skjuter jag på. Kroppen vill inte just nu. Det är helt ok. Det var mest ett mål för att peppa mig. Jag längtar mer efter mysträning hela hösten. Gå på lite roliga pass på gymmet. Köra mitt spinningpass varje vecka.

Fler människor borde ha fokus på att må bra. Att vara flexibel, våga dra ner på intensiteten och lyssna på kroppen är inte en svaghet. Det är en styrka. Jag har inte alltid haft den styrkan tillbaka i tiden. Men jag har blivit klokare med åren.

Okej, visst, jag hade sett fram emot en höst med intervallträning med NocOut. Jag saknar alla fantastiska männiksor i klubben, den härliga stämningen på träningarna och Håkans grymma upplägg på passen. Men var sak har sin tid. Jag kommer göra come-back. Bara inte just nu, kanske inte denna månad, kanske nästa. Vem vet…

Jag njuter fortfarande av den prestation jag genomförde för en månad sedan. Min kropp är grym, min pannben är starkt och jag är värd att vila… Och lita på att jag snart är tillbaka. Mer taggad än någonsin…

Sommar 2014 273