Tankar inför Kalmar

En månad kvar. Hur känns det nu då? Är jag förberedd? Har jag tränat tillräckligt? Kommer det gå? Både ja och nej. Både och. Dubbla känslor.

Jag har inte alls tränat så mycket som jag hade tänkt och velat. Men förhoppningsvis har jag ändå tränat tillräckligt för att ta mig runt. Om jag tidigare hade någon slags tanke på att slå en viss tid, så är det helt borta nu. Ta mig runt är det enda som gäller. Med de förutsättningar jag haft under våren med förkylningar så har det inte varit lätt. Men jag har gjort så gott jag kunnat.

Mentalt börjar jag faktiskt känna mig förberedd. Jag har några riktigt långa pass i kroppen. Även om de såklart borde varit fler. Men jag har simmat hela distansen. Cyklat nästan hela. Och sprungit nästan två tredjedelar. Jag har lyckats köra pass där det varit tungt mentalt och ändå klarat att fortsätta. Jag har sprungit långt med ben som smärtat men ändå lyckats hålla mig springades. Jag vet att det kommer bli jobbigt. Att det kommer göra ont. Förmodligen kommer jag få ta det lugnare än jag vill. Kanske gå lite. Jag är inte säker på att jag är förberedd på HUR jobbigt och smärtsamt det kommer bli. Men jag vet ATT det kommer bli värre än jag kan föreställa mig. Bara det är en bra bit på väg känns det som.

Jag ser fram emot tävlingsdagen på flera sätt. Det är ju denna som jag jobbat för. Ett avslut på ett årslångt projekt. Jag ser fram emot alla härliga människor som sagt att de ska komma och heja. Ni kommer mer än ni tror att lyfta mig och hjälpa mig runt. Jag ser även fram emot när det är över. Att inte ha press på mig att träna vissa pass. Att mysträna och träna det jag vill. Men jag vet att jag kommer sätta upp nya mål. Nya utmaningar. De kommer kanske se annorlunda ut. Vi får se vad som växer fram i huvudet. Har ni förslag?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *