Träningstävling triathlon

I söndags var jag fortfarande frisk och kunde träna. En bra dag då jag körde en träningstävling i triathlon. Jag hade egentligen inga fler förväntningar än att få en bra genomkörare och få känna på lite status när det gäller grenarna. Så utan förväntningar cyklade jag dit. Med blandade känslor trampade jag hemåt igen… Jag tar det från början.

Solen sken när jag vaknade. Jag var ganska trött efter att ha varit på möhippa dagen innan och Vilmer vaknade tidigt och var hungrig. Men han åt och somnade om efter ett tag och jag kunde sova lite till. Med 5 km till tävlingen var det perfekt avstång för att cykla dit som uppvärmning. Och på vägen började jag ställa in mig på vad jag skulle göra. Vad jag ville ha ut av tävlingen. Jag började förbereda mig mentalt.

Simsträckan var 1000 m i 50-metersbassäng utomhus. Jag har ju en ny våtdräkt som Daniel har vunnit åt mig. Den var dock inte invigd ännu. Jag var lite nervös inför det momentet. Det kändes helt klart annorlunda med våtdräkt. Dessutom har jag prioriterat ner simträningen en del under våren eftersom jag kännt att jag velat cykla och springa. Så det var kanske inte så konstigt att det tog mig 500 m att komma in i något som ens kan kallas i närheten av flyt. Det kändes stressat och andningen var inte alls som den brukar. Jag försökte fokusera på en längd i taget bara. Och rätt som det var var jag klar.

Cyklingen kändes kanske ok. Men i mitten kände jag av min rygg igen. Det blir nästan som sendrag i ryggen. Det gör ganska ont, men jag kan cykla vidare. Dock kan jag inte ta några djupa andetag och inte heller trycka på och höja tempot. Så jag lyckades inte hålla undan. Utan blev ikappåkt och frånåkt. Det var kort cykling och min skalle undrar hur fasen det ska gå i 18 mil i augusti.

Löpningen var det som kändes bäst i söndags helt klart. Inga konstigheter. Det var varmt. Men benen kändes lätta och det var inte alls så stumt att gå från cykel till löp som det brukar vara. Inte för att jag hade något att sätta emot när det gäller farten mot de som var framför mig. Det var starka tjejer som låg framför. Starka och snabba.

Just nu tävlar jag mest mot mig själv. Mot känslan att någon gång få kliva över mållinjen nöjd. Och detta är kanske den tuffaste motståndaren jag har. Jag hittar alltid något som jag tycker kunde ha gått bättre. I söndags var det ganska mycket. Men samtidigt vet jag att det är Kalmar som gäller. Jag tar lärdom av tävlingen i söndags. Jag har analyserat den i flera dagar. Jag tar med mig en sak från varje gren:

Simning: Öppet vatten skrämmer mig. Jag måste bli vän med våtdräkt, sjöar och trängsel. Det är  bara att öva, öva, öva. Distansen skrämmer mig inte så mycket bara jag får igång samma flyt på OW som jag har i bassängen.
Cykel: Distans, distans, distans. Jag måste ut på så många långpass som möjligt helt enkelt. Måste orka trampa på länge. Det är många timmar som ska spenderas på cykeln i Kalmar. Och då ska jag helst inte vara helt slut efteråt. Jag måste även uppdatera min cykelutrustning gällande hjälm, glasögon och lagningsgrejer. Dessutom måste jag öva på att laga punkteringar.
Löpning: Här tar jag med mig en lätt och bra känsla. Med pigga ben som trots värme ändå kunde hålla farten uppe. Men jag måste även här få till några riktigt bra distanspass. Distans, distans, distans!!!

Nu verkar ju min kropp ge mig extra utmaningar längs vägen. Halsont och hosta är ingen bra grej när man hade tänkt sig en träningshelg. 1000 m simning är allt jag avverkat hitills. Lugna 1000 m. Med bra känska och bra flyt. Måste bara komma på hur jag ska kunna ta med mig den ut i sjöarna i sommar. Känslan av att jag kan ligga där och ta armtag efter armtag…

10271339_10202752125576776_5701524476875203898_o

10380730_10202752141577176_1062718312612715912_o

10403825_10202752142297194_1118504322612790374_o

1402237_10202752152177441_1197945738134001966_o

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *