Blodomloppet check

Det här med att springa lopp. Och inställningen inför det. Känslan av vilken nivå man ska lägga ska på. Och vilka förväntningar som är rimligt.

Idag åkte jag till blodomloppet med blandade känslor. Delvis var jag förväntansfull. Jag har ändå sprungit en del under vintern. Har ganska ok med kilometrar på kontot. Och jag har tappat 6 kg på några veckor. Det är ger ändå bra förutsättningar.
Men å andra sida har jag inte tränat för så korta distanser som 10 km. Inte så mycket intervaller. Och så värmen. Den har lamslagit mig hela dagen. Jag var som en mör zombie. Trött och sliten. Ville mest vara hemma och mysa i soffa.

Men jag tog mig samman. Käkade lite. Pussade på mina killar och cyklade iväg. Snackade lite med klubbkompisarna innan. Joggade lite. Besökte toaletten. Drog mig mot startfållan.

När startskottet gick satsade jag på att få ett skönt flyt. Men ändå med lite tryck i steget. Det kändes piggt och bra trots värmen. Och det höll i sig. Ända till ca 5-6 km. Så kom det lite backar. Och värmen började kännas av. Tempot sjönk rejält. Jag hade 3-4 tuffa kilometrar som helt förstörde det som kunde blivit något bra. För de sista 3 kunde jag skruva upp tempot igen.

I mål kände jag mig både nöjd och missnöjd. Nöjd för att tiden 52:32 ändå är ett slags kvitto på att jag är på god väg tillbaka. Nöjd för att jag på något sätt ändå höll ihop och kunde få till en fartökning.

Missnöjd för att det hade varit grymt att gå ner mot 50. Jag hade det i mig idag om det inte varit för värmen tror jag. Men så kan det vara. Det var en faktor idag som skulle övervinnas.

Stort tack till alla som stod längs vägen och hejade. Det ger energi. Man fyrar av ett leende och tar ett extra skutt.
Och tack till Martin för lånet av bilderna. Hoppas det är ok att jag lånar.

20140522-224321-81801063.jpg

20140522-224320-81800662.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *