Kostupplägg

Som jag redan skrivit om kommer jag nu köra med Ninni som kostcoach 12 veckor framåt. Jag har fått en hel del frågor om vad detta upplägg innebär mer exakt. Därför tänkte jag försöka förklara det lite mer här och nu.

Anledningen till att jag gör detta är för att gå ner lite i vikt. Jag är inte så viktfixerad egentligen. Det viktigaste för mig är att må bra och det handlar inte om en siffra på vågen. Men jag väger mer nu är jag brukar göra och det vill jag göra något åt. Jag har gått ner alla kilon jag gick upp med Vilmer. Men innan Vilmer gick vi igenom en lång och jobbig process med att försöka få barn. Det resulterade i en del extra kilon som jag där och då inte kunde samla kraft att ta tag i. Den största anledningen till att jag vill gå ner i vikt just nu och ganska snabbt är Ironman som jag ska köra i augusti. Varje kilo mindre är en stor skillnad att bära runt på. Särskilt i sådana sammanhang. Jag vill ge min kropp bättre förutsättningar att ta sig runt. Mindre onödgt att släpa på.

Av Ninni har jag nu fått ett kostschema som är framtaget efter mina förutsättningar. Min vikt och längd. Men även mitt mål med vikten samt min träningsnivå. Utifrån detta har Ninni räknat ut hur mycket jag ska äta och hur jag ska lägga upp måltiderna.

En av de viktigaste punkerna för mig är att inte äta en kost utan kolhydrater som är lite på mode just nu. Jag vet vad min kropp behöver. Så jag kommer äta fett, kolhydrater och protein. Varje dag. På listan med livsmedel finns säkert 90% redan i vårt hem. Så innehållet i kosten som vi ätit innan är ganska lik den jag kommer äta nu. Det Ninni har tillfört här är mängderna för varje del. Varje måltid är uppdelad i protein, fett och kolhydrater. Jag ska äta en sak från varje del. Ett mål om dagen är kolhydratsfritt. För att ge er en liten uppfattning så kan jag nog säga att min kost framöver bland annat kommer bestå av mycket kyckling, fisk, ägg, kvarg, keso, avokado, hallon, blåbär, matvete, quinoa, havregryn och grönsaker av alla dess slag. Ni alldeles säkert få ta del av recept här framöver.

Dagens mellanmål bestod till exempel av kesella, naturell yoghurt, banan, hallon, havregryn och avokado. Mixade ihop med lite vatten och åt med sked. Nästan som att sitta och äta glass.

Likväl som det finns en hel del livsmedel som Ninni rekommenderar så finns det en hel del som jag inte ska äta. Det blir inget godis, kakor, glass, snacks, läsk, bacon, korv, snabbmat och liknande framöver. Min stora last är ju sötsaker. Annars är ovanstående inget jag kommer sakna direkt. Dock är tanken att jag ska tänka 90/10. Alltså 90% ska vara perfekta med maten men det är ok att 10% inte blir riktigt enligt plan. Dock ska jag verkligen försöka hålla det till 100%. Med undantag för min systers bröllop.

En sak som Ninni verkligen tillför för min del är maten runt min träning. Jag kommer träna en hel del framöver och jag känner att det är viktigt att jag få i mig tillräckligt och bra livsmedel.

Jag kommer under denna tid och förmodligen även efter det också äta med periodisk fasta 10/14. Jag kommer äta mellan 9-19 ungefär. Och fasta däremellan. Inga större konstigheter eftersom jag ändå sällan äter frukost direkt när jag vaknar. Den största skillnaden är att det tar bort möjligheten för mig att ta någon extra på kvällen efter maten. Men det ser jag inte som något negativt.

Hoppas detta inlägg har gett er nyfikna en lite större inblick i hur jag kommer äta nu framöver. Har ni fler funderingar framöver är det bara att fråga på. Ninni

Träning med svett och tårar

Foto 047Mycket träning var det planerat denna helg. Spin of Hope igår. Löpning, simning och spinning på schemat idag. På det lägger vi alldeles för lite sömn. Nytt upplägg på maten som jag testar lite i helgen.

Imorse när jag vaknade var sömnbristen påtaglig. Vi har det annars ganska bra på sömnfronten. Känslan i kroppen imorse var utmattande. När Daniel vaknade gick jag upp direkt för att sova lite till innan jag startade dagens träning. Men jag kom inte riktigt till ro så det blev bara lite vila i en halvtimma. Sedan var det bara att koppla bort. Byta om direkt och sticka ut. Jag var inte alls laddad. Kroppen var förlamande trött. Huvudet var utmattat. Då kom det tårar. Jag ville inte träna. Orkade inte egentligen. Men det måste göras. Jag tar mig inte i mål i Kalmar. Men jag bet ihop. Och genomförde passet.

Dagens löpning innehöll 2 km uppvärmning, 8 km fartökning och 2 km nedjogg. Men fartökningen syntes inte så mycket på klockan. Den kändes mest i kroppen. Det mentala fick sig nog ett rejält träningspass idag. Väl hemma kändes det lite bättre. Mat och dusch och mys med Vilmer gav mig extra energi.

Jag tog mig även samman och tog mig iväg till simhallen innan jag höll mitt spinningpass på Campushallen. Idag bjöd jag deltagarna på en intervallpyramid. Och vilket drag. Jag som var trött och seg trodde inte jag skulle kunna locka fram några som helst krafter alls i benen. Men vilket drag. Svetten rann och jag kände mig stark.

Dagen kan så här i efterhand summeras med svett, tårar, trötthet, energi, press, träningsglädje, pannben, styrka och livspusslet. Nu ska jag snart sova! Och det kommer bli gudomligt skönt!!!

Morgonträning

För att pussla ihop jobb, familjeliv och få till all den träning jag behöver måste jag få till mer morgonträning. På så sätt hinner jag med ett andra träningspass eller tid med mina två älskade killar hemma efter jobbet. För det är ett riktigt pussel. Mycket får prioriteras bort just nu. Det blir ingen medlemsfest ikväll. Det blir tidigt i säng för att orka upp till Spin of Hope imorgon. Förhoppningsvis orkar kroppen med 4 timmar i cykelsadeln imorgon förmiddag.

Imorse var jag uppe och tog en morgonjogg. 7 km lades till på löparkontot och nu har jag en dags jobb framför mig innan det ska handlas och städas hemma. Morgonträning är faktiskt väldigt skönt. Man startar dagen på ett härligt sätt. När morgontrötta människor står vi busshållsplatserna för att åka till jobbet stutsar jag förbi med ett leende. Nästan i alla fall. För jag studsade kanske inte direkt imorse. Även om det inte var jättetunga ben heller.

Turen var ett perfekt tillfälle att bearbeta gårdagens träff med Ninni. Jag ska äta 4 gånger om dagen. Första gången kl 09:30. Upplägget känns bra. Tiderna känns bra. Jag är lite fundersam över hur det kommer kännas med så sen frukost. Men det är en vanesak. Och jag får dricka te så det ska gå bra. Jag SKA klara det. Egentligen vill jag inte alls vänta med att börja till måndag. Så jag tjuvstartar idag lite. Jag äter på de tiderna vi sagt även om inte matmängderna blir korrekt. Idag ska vi fylla skafferi, frys och kyl med den maten jag ska äta.

Jag är lyckligt lottad över stödet jag har hemifrån. Daniel kommer äta samma mat som mig. Han står hemma och lagar den när jag är ute och tränar. Han skäller på mig när jag inte tränar som jag ska och då tar jag mig lite extra kragen och rycker upp mig. Imorse behövde han det inte dock. Han fick gå upp tidigt och ta hand om busfröet istället…

Hoppas ni alla har en härlig fredag!!! Och att ni får en skön helg! Jag längtar hem till kärlekarna i mitt liv. Men om inte alltför många timmar stämplar jag ut och tar helg med dem.

okt13 064

Ytterligare ett steg mot IMKalmar

Pust… nu sitter jag här i soffan. Något jag längtat efter hela dagen. Men det var en lång väg hit. Först jobb. Avstickare till banken. Sedan hem och vända för att nästan direkt åka iväg på ett litet äventyr. Jag har hintat om det tidigare.

Från och med måndag och 12 veckor framåt kommer jag får extra hjälp i min väg mot Kalmar. Jag har tagit hjälpa av klubbkamraten Ninni som bland annat jobbar som kostcoach. Egentligen kommer det hon gör hjälpa mig långt mer än 12 veckor. Men det är under denna period som hon ska hjälpa mig aktivt.

Jag är egentligen inte så mycket för dieter och bantningar och så vidare. Men jag vet att det är nödvändigt i vissa fall. För mig är det viktigt att det inte är en extrem lågkolhydratskost och att det är ett tänk som sträcker sig betydligt längre fram än att gå ner ett visst antal kilon. Jag är för ren kost och råvaror från grunden.

Varför gör jag detta då? Jag har ju gått ner alla kilon jag gick upp med Vilmer. Men jag har mer i bagaget än så. Nu med Kalmar i sikte vill jag bli lättare. Jag vill ha färre kilon att släpa runt Ironman i augusti. Jag känner också att jag vill ha hjälp med hur mycket jag ska äta av fett, kolhydrater och protein. Jag tränar en del och mer ska det bli. Det är viktigt för prestation och återhämtning att kosten blir så bra den kan bli. Och här har Ninni stenkoll. Det kommer också underlätta i livspusslet att ha ett schema att gå efter. Att inte behöva tänka över maten lika mycket. Skönt att ha något att falla tillbaka på och någon att falla tillbaka på. Ett bollplank.

Jag känner mig peppad till tusen. Jag har ännu inte fått fördelningarna. Senast söndag kommer de och då blir det handling, matlagning och förberedning. Nu kör vi! För varje kilo tror jag vi pratar minuter i Kalmar. Det är min morot.

Ninni

Hjärnan bubblar över

Ni vet den där känslan av framtidstro. Av att vilja förändra. Vilja göra något nytt. Att utveckla sig själv. Ta ett steg till mot framtiden med styrka och tillförsikt. Det uppfyller hela min kropp just nu. Den finns där och skapar tankar och idéer. På flera olika plan. Det finns så mycket jag vill och jag vet att om jag bara tar tag i det så kan jag lyckas. Det är sådan jag är. Jag måste bara skapa mig tid för att göra det. Vissa tankar finns bara i mitt huvud. Andra har jag delat med några få personer. Inget är officiellt. Vi får se vad jag tar tag i först. Eller det vet jag ju. Nästa vecka drar jag igång ett av projekten. Det har jag redan hintat om tidigare.

120729

Jag har en tendens att engagera mig i alldeles för mycket saker. Så att det ibland inte finns tid att göra allt jag brinner för. Jag har lovat mig själv att ändra på den saken. Att låta mina intressen komma mer i första hand. Att tacka nej till vissa saker och satsa på andra istället. Min son på åtta månader har fått den känslan ännu starkare. Jag vill lyckas med mig själv. Inte lyckas med saker åt andra. Ni kommer få följa min resa med dessa saker. Ibland från start. Ibland inte… Men ni kommer få del i det…

Nu ni…

Vet ni, nu är det dags för mig att ta tag i en sak… Vad det är ska ni få veta om någon vecka eller så. Jag vill komma igång först. Vill komma på banan och landa i beslutet. Men det är en förändring på gång. Denna vår kommer bli stentuff. Med tydliga mål ska jag nå dit jag vill. På flera fronter. Jag har satt upp en utmaning för mig själv som kommer bli tuff. men det kommer vara vårt det i slutändan. Och jag kommer få hjälp med det… Om jag lyckas med detta kommer jag komma ut stark, nöjd och lycklig på andra sidan!

Spinna för välgörenhet

Vet ni… det är inte för sent än. Nästa lördag anordnas Spin of Hope runt om i landet. Jag är med och styr upp ett gäng som ska cykla på Campushallen via ett samarbete mellan Campushallen och NocOut. Och DU är varmt välkommen att cykla med oss. Vi kommer lotta ut priser bland deltagarna.

Vi kommer nog inte ha alla cyklar upptagna. Men vi var ute sent och vi tar det som ett år att komma in i det. Jag hoppas ändå att alla som kommer dit och cyklar kommer få det roligt. Det är för en bra sak och det är fantastiskt vad människor ställer upp runt om i landet.

Om du vill cykla kan du antingen dra ihop ett gäng och boka en cykel via Spin of Hopes hemsida. Om du inte kan dra ihop ett helt lag kan du anmäla dig till någon av NocOut’s cyklar via denna länk. Vi vill väldigt gärna att så många cyklar som möjligt fylls. Så tveka inte att anmäla er, oavsett om ni är medlemmar i klubben eller inte. ??????????

Möte med en gammal vän

Det känns lite som att vi smittar varandra hemma just nu. Jag blev frisk från förkylning. Kom igång riktigt bra med träningen. Så blev Vilmer snorig igen. Och så jag efter det. Tätt följd av Daniel. Ingen av oss sådär superduper sjuka. Vilmer mest snorig och på nätterna täppt i näsan. Jag hade en krypande känsla i kroppen. Det klipade och rev i halsen och nästan var täppt till och från. Det blev en lugn helg och start på veckan. Men igår kväll kände jag att det hade vänt.

Så idag packade jag träningsväskan och tog med till jobbet. Dags att återuppliva en gammal kompis igen. Lunchjoggen. En gammal goding som jag tycker riktigt mycket om. Den lättar upp dagen. Ger energi. Effktivitet. Jag ringde Jenny och sa att jag ville ha sällskap och det fick jag. 5,5 lugna kilomtrar blev det. I regn. Bra för motivationen och pannbenet. Bra för att göra mig taggad. Det kändes hur bra som helst i kroppen. Så nu testar jag igen på fredag. Sedan gör jag ett halvlångt pass i helgen. Om det fortfarande känns bra nästa vecka kör jag på då. Jag behöver det. Behöver kontinuitet i träningen. Mycket träningstid. Mycket tid i sadeln. Många kilometrar i benen. Många längder i bassängen. Det kommer. För min del handlar det om att inte bli för stressad. Då kommer allt låsa sig. Det gäller att hålla tanken positiv och fokusera på det jag kan här och nu.

Jag är på gång… Är du?

Långpass

Igår var det dags för långpass igen. I fredags hade jag tänkt mig 15-20 km. Långpassen har inte blivit av på några veckor så jag tänkte starta lugnt. Efter en natt med en orolig Vilmer som bara ville sova på mig så kändes 4-5 timmars sömn inte som en bra förutsättning för långpass. Men efter 30 min extra sömn när D gick upp istället så kände jag mig piggare. Sträckan reviderades till 12-15 km i min skalle. Daniel sade då att jag borde springa ett pass till på eftermiddagen om jag inte orkade mer än så.

Så jag lunkade iväg med en planerad rutt i skallen och en möjlighet att vända om ifall sömnbristen var för jobbig. Jag sprang grusvägen bort mot Hackefors. Solen sken och luften var friskt vårig. Jag fick stanna för ett tåg mitt ute på slätten. Det var en jobbig sidvind och motvind som gjorde att jag fick slita rejält. Det var ödsligt och vackert på landet. När grusvägen övergick till asfalt bestämde jag mig för att fortsätta. Till Scandic bara sen fick jag vika av snabbaste vägen hem. Det skulle bli ca 16 tror jag.

Vid lilla Golden gate-bron hade vinden avtagit. Det började flyta på lite mer. Jag kände mig ganska stark. När jag närmade mig Scandic messade jag Daniel och fick klartecken på att springa längre. Och då började det. Pannbenet. Min inre prestationsdjävul. Mitt jävlar anamma. Jag började skarva på passet hela tiden. Istället för att vika av hemåt vid Scandic sprang jag mot Cloetta center. Över bron. Mot Nykvarns slussar. Mot arenan. Runt arenan. I området vid Cissi. Någonstans där kom tanken om halvmaran. Benen kändes ganska pigga. Och hela tiden tänkte jag att jag måste springa så långt att Daniel inte tycker jag borde springa mer.

Jag träffade min kära syster Cissi som var på väg hem från sin runda. Hon slog följe med mig någon kilometer extra. Sen vek jag av och avslutade med ett varv i spåret. Det som några timmar innan lika gärna kunde blivit en 10km-runda slutade med 22,1 km.

Jag ramlade ihop i en hög hemma på golvet. Trött kropp efter långpass. Trött kropp efter för lite sömn. Då kommer världens bästa sambo med en nygjord och gudomligt god smoothie. Världsklass!!!

20140309-214723.jpg

20140309-214735.jpg

20140309-214744.jpg

En andra chans

Istället för att känna mig stressad över missade pass och kilometrar som birde klirra in på kontot så kanske jag borde tänka lite annorlunda.

Givetvis är målet att klara av passen enligt plan. Men om blir som idag så finns det ju ändå alternativ. Daniels peppande idag fick mig att tänka om lite. Så nu är målet i första hand såklart att genomföra alla pass enligt programmet. Men om det inte är riktigt möjligt så ska jag i alla fall få till distansen.

Idag kom jag ut på en andra löprunda för dagen. Den tackar jag Daniel för. Den blev dryga 4,6 km och kändes riktigt bra trots tunga ben. Och när jag kom hem var det bara att duscha. Sen var maten klar. Vilken markservice jag har!!! Världsklass.