Tack alla…

… som bidrog till att min 36:e födelsedag blev fantastisk.

Sambo och son som uppvaktade mig med en kopp te och paket på sängen. Jag fick linser till telefonen och 2XU kompressionstights. De har jag suktat efter länge men inte unnat mig.

Sedan bar det av in till stan för hotellfrukost med min fina familj och härliga vännerna Lotta, Mattias och deras drygt en vecka gamla söta lilla Ellie. Hur gott som helst och en riktigt lyxig start på en födelsedag som varmt rekommenderas. Efter det fick jag och Vilmer en mysig halvtimme på babysim innan det bar av till svärfar för lunch.

På eftermiddagen var det lite fix hemma och sedan kom min systers familj och Lotta, Mattias och Ellie. Det blev enkel middag med tacos och kladdkaka. Precis det jag orkade med en dag som denna. Umgänget och en lugn stund är viktigare än engagemanget i maten känner jag. Jag fick superfin berlock till armbandet jag har.

Så nu sitter jag trött i soffan. Planerar lite för kommande jippon. Laddar inför morgondagens triathlondag i Ljungsbro. Det ska bli skönt med en ordentlig genomkörare i helgen.

Ta hand om er där ute! Njut av det ni har och människorna ni har omkring er! Uppskatta det som är nu! Kärlek till er alla!

En löprunda 20 år tillbaka i tiden…

Nu kommer jag igen och försöker komma upp i träningstid. Ett bra januari har följts av ett ganska dåligt februari. Men nu försöker jag avsluta bra i alla fall. Daniel har äntligen fått opererat sitt sportbråck. Det innebär att han inte får lyfta tungt ännu. Det försvårar lite för mig att komma iväg. Men jag får bita i och ta de tillfällen som ges.

Därför blir det två löppass när vi denna helg är hemma hos mina föräldrar i Värmland. Imorse hämtade Vilmers morfar honom och jag och Daniel fick sova ett par timmar till. Det var gudomligt. När Vilmer hade somnat gav jag mig sedan ut på en löptur.

Det blev en tur längs minnenas allé. Degerfors, den lilla bruksorten där jag bodde de 21 första åren av mitt liv, leverade en skön förmiddagsjogg. Jag passerade barndomsvänners föräldrahem, cykelvägen till skolan, min gamla backintervall-backe, båda mina gamla skolor, fotbollsarenan där jag tillbringat många timmar och andra gamla platser som förde tankarna 20-25 år tillbaka i tiden. Samtidigt som mycket känns precis som det gjorde när jag upplevde mina tonår här på orten, så är det en hel del som har förändrats. Tyvärr inte mycket till det bättre. Jag passerade många hus som borde rustas upp och målas om. Mycket känns slitet och nedgånget. Men det är ändå min hembygd. Här finns delar av mitt hjärta. Min uppväxt här formade mig till den jag är idag. Den gav mig värderingar som fortfarande är viktiga för mig. Minnesbilder av härliga upplevelser från barndommen fladdrade förbi under löpturen idag. Och jag kunde inte låta bli att önska att Daniel och jag kan ge Vilmer en lika glädjefylld barndom som den jag minns. Att han om 30-35 år tänker tillbaka på sin barndom med samma värme som jag gör.

Det enda jag saknade idag var en kamera att fota lite med. Imorgon ska jag ut på en längre runda och då kanske jag tar med telefonen och fotar lite.

Misärvecka utan att vara riktigt sjuk

Den här veckan har varit misär. Nästan ingen träning alls. Veckan inleddes med måndagen som planerad vilodag. Inga konstigheter alls. Sen på tisdagen började allt med att jag kände mig allmänt trött. Eller snarare zombietrött. Konstig känsla i kroppen. Jag valde att lyssna på kroppen och ta en extra vilodag. På onsdagen hade jag lite kli i halsen, men inte så mycket. Valde att vila igen för att förhindra att något bröt ut. På torsdagen var jag piggare igen och körde lite styrka hemma. Fredagen var helt ok men jag vilade ändå.

Igår morse gav jag mig ut på en kortare löptur. Det kändes bra. Förutom att jag fick håll, trots att jag inte ätit frukost innan, så kändes det lätt och bra i kroppen. Ingen mer träning igår, men jag planerade för både långpass löpning och spinning idag.

Så vaknar jag med stel och öm kropp och lite kli i halsen. Ingen bra känsla alls. Så jag ställer in både spinning (om jag får vikarie) och löpning idag. Försöker boosta kroppen med vila, extra sömn och bra mat. Hoppas att jag kan piggna till så att nästa vecka blir en bra vecka igen. Detta är frustrerande!!!

Aktiv söndag

Facebook, instagram och Twitter svämmade denna helg över av inlägg från Stockholm och the Nike Blast. Jag är rejält avundsjuk och hoppas verkligen alla som varit där njutit och haft det toppen. Jag hoppas själv kunna åka något år i alla fall.

Förmiddagen tillbringades springandes. Tillsammans med härligt sällskap. Samma runda ut till Roxen denna söndag. Cattis, Uffe, Ulrika, Lovisa och Lisa var med ut dit. Sedan sprang jag de sista 7-8 km själv hemåt till Tallboda. Mellan 14-17 km körde jag fartökningar enligt maraprogrammet. Som det är nu kör jag långpassen långsammare än vad programmet säger. Jag känner att distansen är viktigare än farten för min del. För de som ”bara” ska springa mara kan jag tänka mig att det är viktigt med fart också. Men jag har inte riktigt samma upplägg. Å andra sidan känner jag att jag har mer fart att ge på långpassen. Men det kommer. När underlaget blir bättre och med sällskap som håller uppe tempot så kanske det går riktigt fort. Men nu bygger jag bara distans.

Efter passet idag var jag trött. Riktigt trött. Tunga ben. Stela ben. Jag ville sova resten av dagen. Men det fanns det inte tid för. Jag instrurerar spinningpass varje söndag på Campushallen. Och det har faktiskt visat sig vara en bra kombination med långpass. Jag går därifrån med piggare ben än när jag kom dit.

Idag bjöd jag på intervaller och det var uppskattat. En pyramid med 1-2-3-4-5-4-3-2-1 minuters intervaller. Halva intervalltiden i vila efter varje intervall. Det var roligt. Mycket ansvar ligger på deltagarna eftersom de måste lägga upp intervallerna klokt för att orka hela vägen. Men med bra pepp och coachning kan man leda dem på vägen.

Nu sitter jag här i soffan. Sonen sover på övervåningen. Datorn i knät. Sambon i duschen. Tanden värker igen. Och jag funderar på min smått galna vecka jag har framför mig. Massa roliga saker. Inget jag vill prioritera bort. Snart börjar dessutom OS. Det ser jag fram emot. Men nu är det snart dags att krypa ner i sängen. Låta kroppen få många timmars sömn. Bra återhämtning efter en bra träningsvecka.

20140202-205942.jpg

Löpning på löpningens dag

Igår var tanken att jag skulle springa 7 km. Vilket var lördagspasset på maraprogrammet denna vecka. Men eftersom jag ska få in lite annat under veckorna blir det ibland till att planera om. Så vagnlöpning med Anna innan babysimmet var planen. Så blir Vilmer förkyld. Snorig och hostig och lite sömn för mamman på natten gjorde att jag ställde in det. Jag tog en vilodag och planerade om lördagen istället. 3 planerade timmar spinning blev 1,5 timmar. Första delen av NocOut-passet som jag höll i själv. Sedan lämnade jag passet och Urban tog över. Efter att kollat läget på hemmafronten fick jag klartecken för att köra ett bricklöp på löpband.

7 kilometer betades av i ett för mig bra tempo. Ett stort minus dock. Jag gillar verkligen inte att springa på löpband. Jag tycker bara det är tungsprunget. Stumt för benen. Tråkigt. Mentalt omotiverande. Nästa gång är det jag som tar med långtights, tröja, vantar och mössa och går ut och springer istället. Mycket mycket bättre!!! Ute i friska luften. Men jag fick ihop mina 7 kilometrar i alla fall.

Och tack vare vilodagen idag så känner jag faktiskt att kroppen är ganska pigg. Det bådar gott inför morgondagens långlöpning. 20 kilometrar är planen. Och så det vanliga spinningpasset på kvällen. Denna vecka kommer kunna sammanfattas som en bra träningsvecka för min del.

Visste ni förresten att det var löpningens dag idag? Var ni ute och sprang?

ida