Spark i baken

Igår var det fredag och dags för helg igen. Jag hade som plan att hinna beta av massor på att göra-listan. Att hinna städa och ordna inför helgen så att när Daniel kom hem så kunde vi bara vara och mysa hela helgen. Men det här nya pusslet vi påbörjade i somras satte stopp för det. Det nya livspusslet med en massa bitar och bebis som huvuddel. På morgonen gick det bra. Sen när lilleman skulle sova började det. Han sov inte alls bra. Vaknade men var fortfarande trött. Inte jättegnällig men ville knappast ligga själv.

Efter att vårt fina lunchbesök Ingrid åkt hem så fick han helt enkelt sova i famnen på mig. Jag somnade också och vaknade bara några minuter innan D kom hem. Där ligger jag seg och stel i kroppen. Tänker att jag verkligen borde komma ut på ett löppass. Vad som helst. Bara ut. Jag vill ge min kropp tre pass i veckan som jag tänkt. Men jag skulle bort på kvällen och måste handla innan. Lilleman sov fortfarande och jag ville inte väcka.

Så Daniel tog över soffläget. Jag slängde på mig kläder och några minuter senare var jag i spåret. Jag fick till ett kortare tröskelpass. Målet var att minst hålla samma hastighet som när jag sprang 5km på asfalt häromdagen. Jag klarade det inte riktigt. Det var backarna som gjorde det. Men jag höll ett ok tempo och körde på bra.

Det är lite de här passen som kommer vara nyckeln framöver. Som kommer göra mig starkare. Passen jag inte känner riktigt för. Passen som inte skulle bli av om det inte vore för en peppande sambo som sparkar upp mig ur soffan och lägger sig där själv med Vilmer. Men jag förstår honom. Det är ju både skönt och mysigt 😉

20131019-053903.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *