Med ena foten kvar i bubblan

Nu var det allt för längesedan jag bloggade. Men jag är nog lite kvar i bebisbubblan. Jag njuter av det nya liv jag lever. För mig är det viktigt att inte ta tid från min lilla prins för att blogga. Inget blogginlägg är så viktigt. Jag vill mysa massor. Och om jag tar mig tid att göra annat så är min egna träning viktigare än ett inlägg också. Men jag brinner för bloggen. Jag har så många tankar. Idéer. Planer. Jag hoppas kunna delge er dessa snart.

Men nu passar jag på. Vilmer somnade för en liten stund sedan. Daniel stack ut på en kort cykelrunda. Köket är städat. Morgondagens matlådor är klara. Tekoppen står rykande på bordet. Tränade gjorde jag i förmiddags. Jag har fyllt på energi med en lunchdejt med tre andra fina mammor och deras mirakel. Jag väljer bort TV’n. Till och med min bok får ligga åt sidan en stund. För nu prioriteras bloggen en stund.

Jag är fortfarande fascinerad och upprymd av det nya liv jag lever. Det är så mycket mer fantastiskt än jag hade föreställt mig. Jag såg mig själv sitta hemma i soffan med en bebis hela dagarna. En bebis som skriker och inte alls är lätt att ha med sig på små äventyr. Men vi har haft tur. Vi har en son som är lätt på alla sätt. Jag har lärt mig att inte ha för många aktiviteter på en och samma dag. Att det är viktigt att ha hemmatid där vi kan mysa bara Vilmer och jag. Dessa dagar längtar vi lite extra till hans pappa kommer hem och kan mysa med oss. Då är vi som lyckligast. När hela familjen är samlad.

Kärlek till er alla!
Ska försöka hänga här lite oftare. Och fota mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *