Bra torsdag

Veckan går faktiskt hyfsat enligt plan. Jag har fått massor gjort hemma och känner ett helt annat lugn. Jag har dessutom träffat fina vänner och gjort en del ärenden.

Idag har jag till exempel sovit ut ordentligt. Varit på babysång med fika efteråt. Pratat med min fina syster i telefonen. Krattat löv. Tvättat. Sopat altanen. Städat carporten. Plockat i förrådet. Myst massor med Vilmer. Dessutom har jag varit ute med Becca på en löprunda. Och jag hade ro att ge mig iväg på den. Kände att jag fått massor gjort hemma.

Löpningen gick bra. Flåset hänger med. Benen blev tunga med två kilometer kvar. Jag tackar att jag hade sällskap. Det gjorde att jag orkade hålla tempot uppe. Bara att nöta på med löpningen. Så blir benen starka.

Det går inte alltid som man vill

Jag skrev förra veckan att jag skulle testa ett nytt upplägg. Det gick åt skogen kan man säga. Men jag tror fortfarande att det sättet passar mig. Jag har funderat en hel del på varför det inte går riktigt som jag vill. Varför jag inte får den  gjord som jag vill. Vad har jag kommit fram till då? Vi ska se om min tankar kan formuleras så att ni förstår dem.

Jo, träningen har alltid varit viktig för mig. Jag har ofta prioriterat träning framför andra saker som behöver bli gjorda. Jag har inget perfekt stylat och inrett hem. Det är ofta lite smårörigt hemma. Vi dammsuger nog en gång för sällan än för ofta. Bilen borde tvättas oftare. Vi har flera saker som borde ha gjorts för länge sedan här hemma men som har skjutits på framtiden. Oftast till förmån för ett träningspass eller liknande.

Det jag känner att jag får ut av det är en välmående kropp. Jag känner mig stark och frisk. Jag har lärt känna många härliga människor genom mitt engagemang i NocOut. Det senaste året har varit annorlunda på många olika sätt. Träningen har fått backa lite. Nu vill jag sakta men säkert ta mig framåt igen. Jag är motiverad. Men jag möter visst motstånd nu.

En faktor är absolut Vilmer. Med en liten prins här hemma måste träningen planeras. Jag kan inte träna vad som helst när som helst. Det ska synkas med Daniel och passa in i vårt familjeliv och hans träning. Men den delen går över förväntan. Vi ger varandra utrymme och tid att träna.

Den stora faktorn som ger träningen motstånd är helt och hållet jag själv. Jag själv och allt annat jag vill få gjort. Jag har en lista på saker som jag skulle vilja få gjort hemma. Saker som tar lite tid och saker som går snabbt. Jag känner mig stressad av att avbryta ett projekt för att träna massor. Jag vet att jag inte behöver det, men jag gör det i alla fall. Ingen mer än jag känner pressen.

Vad ska jag göra åt detta då? Jo min plan är att denna vecka ska ägnas åt att avsluta och bocka av så många saker som möjligt på listan. Just nu är nästan hela klädkammaren tömd på övervåningen. Där fanns några flyttkartonger som inte blivit tömda sedan vi flyttade in. Min gamla kurslitteratur som jag inte har öppnat på många år. Så nu är vi mitt uppe i att organisera, rensa, sortera, slänga, sälja och fixa i ordning där inne. Det finns andra saker på listan också och jag har en plan för detta denna vecka. Det ska fixas lite utomhus, dammsugas, skuras golv, plocka in dynor och utemöbler, säljas saker, köpas lite nytt. Och allt det tar lite tid med en liten som ska ha mat och uppmärksamhet samtidigt.

Tanken är att jag fram till och med torsdag ska avsluta så mycket som möjligt. Hemmet före träningen även om jag kommer träna. Men träningen tar jag när jag känner att jag har ro att göra det. Fredag, lördag och söndag ska jag bara njuta av tillvaron. Från och med måndag ska jag fokusera mer på träningen. Självklart fixa saker hemma också. Det kommer man aldrig ifrån. Men jag ska känna mig nöjd med det jag får gjort denna vecka.

Jag får mitt i alla detta inte glömma bort mig själv heller. Tid att landa. Återhämta mig. Njuta av tillvaron med fantastisk sambo och magisk lilleman. Och mitt i allt detta vill jag poängtera att under mina dagar är lilleman högsta prio. Jag släpper allt jag göra om han behöver mig. Men det går ganska bra att sjunga en sång för honom samtidigt som jag lagar mat eller viker tvätt.

Det måste gå att få ihop allt. Att hitta en bra balans i tillvaron. Kommer jag bara ikapp med de stora projekten så kommer jag kunna samköra familj, träning, hemmet och mig själv utan problem. Det är det här som kallas livspusslet 🙂

balans

 

Träning efter graviditet

Det här med träning efter graviditet är omdiskuterat och jag får en del frågor om det. Inte för att jag har någon fin PT-utbildning eller liknande. Utan mer för att jag tränar mycket, intresserar mig för träningen, försöker läsa på och precis har varit gravid. De som frågar mig är personer som vill komma igång efter graviditet och som inte brukar träna så mycket.

Först och främst vill jag säga att det enda jag har att grunda detta i är en instruktörsutbildning i mamma-barnpass som är inriktade mot kvinnor som fött barn och även gravida. Jag har gått anatomiutbildning och även fått lära mig vilka övningar och liknande som ska undvikas både före och efter graviditet. Dessutom intresserar detta mig och jag har läst ganska mycket om det. Detta tillsammans med sunt förnuft har utformat mitt sätt att träna nu efter att Vilmer kommit. Jag använder främst denna kunskap för min egen träning. Så det jag skriver nu grundar sig i de principer jag följer i min träning.

  • Lyssna på kroppen. Känn efter om träningen känns konstig på något sätt. Det ska inte göra ont. Testa gärna, men avbryt om det inte känns bra. Vila ett tag till och testa igen sedan om något inte känns bra.
  • Börja inte för tidigt. Ta dig tid att sitta hemma i soffan och bebismysa. Det är mycket annat som tar energi i början och att tänka på träning kan för många bara vara stressande. Jag sade hela tiden att jag inte skulle börja träna förrän i samband med efterkontrollen och det höll jag i princip förutom promenader och knip-/bäckenbottenövningar som jag började med efter några veckor.
  • Acceptera redan från början att du inte alls är i närheten av den form du var i innan du blev gravid. Beroende på vad det handlar om kommer det ta tid att komma tillbaka till den formen också. Jag räknar med att det tar mig kanske 6 månader att komma tillbaka till löpformen jag hade för ett år sedan, förmodligen ett par månader till. Löpningen nu under hösten går för egen del ut på att stärka kroppen. Att vänja den vid löpningen igen. Att vänja leder, muskler och liknande att springa igen. Jag har inga problem med att personer som jag var jämnbra med för ett år sedan ligger långt före mig. Jag nästan tycker det är skönt att ligga där bak och glida. Ingen press. Bara jag och min kropp. En kropp som imponerar på mig varje gång.
  • Vi är alla unika. Det som funkar bra för mig kanske inte alls känns bra för någon annan. Jämför dig inte med andra, varken de som inte har fött barn nyligen och de som har det. Vi har alla olika förutsättningar. Vi var olika tränade innan graviditeten. Och våra graviditeter har varit olika resor med diverse krämpor som påverkat kroppen på olika sätt.

Denna filosofi har tagit mig dit jag är idag. En mamma till en bebis på snart 4 månader som helt klart är igång med träningen igen. Jag har tagit mig hit och inte en enda gång känt något konstigt i kroppen. Inte fått avbryta ett enda pass. Ingen smärta förutom lite träningsvärk. Jag känner mig starkare och starkare. Kroppen känns mer och mer som den jag hade innan jag blev gravid.

Till alla er där ute som tänker att ni ska ta hjälp för att komma igång med träningen igen efter en graviditet. Ta hjälp av någon som är insatt. Bara för att en person har en fin PT-utbildning och är kunnig inom vissa områden betyder inte det att denna person har koll på vad det är just du behöver. Din kropp har gått igenom något speciellt och en stor påfrestning. Det finns saker som man ska undvika och saker som man ska fokusera mer på under just detta fas av ditt träningsliv. Man behöver till exempel vara insatt i hur magmusklerna har påverkats av graviteten. Hur man ska hantera en kropp efter en graviditet med foglossningar. Och mycket annat. Så ta hjälp av någon som verkligen är insatt i träning efter graviditet. Det finns PT’s med specialkunskaper om detta där ute.

Var redda om er! Er kropp är ert tempel. Den ska hålla i många år till.

Blodomloppet8

Ny målmetod?

Då var det redan tisdag då. Ingen träning avverkad än heller. Man inser att livet som förälder verkligen innebär att man måste vara flexibel. Idag stod ett pass Stark mamma och mamma-barnhäng med fina mammor och bebisar. Men det fick snabbt ställas in när det kändes som lilleman blivit snorig igen imorse. Vill inte smitta andra bebisar så idag hänger vi bara hemma. Ska försöka få till styrka hemma idag istället. Och en löprunda ikväll.

Jag har bestämt mig för att börja med en ny målmetod för min träning. Inte för att jag känner att jag har en massa mål som måste uppfyllas än. Mer för att det annars lätt blir att jag hamnar på soffan med bebis i famnen. Vilket är hur mysigt som helst och som jag gör massor av också såklart. Jag känner ingen press att träna. Men jag mår bra av det. Både psykiskt och fysiskt. Jag tror jag är en bättre mamma om jag får träna lite 🙂

Det jag ska pröva nu är att dela in träningen i perioder. En vecka till att börja med. Sedan sätter jag upp ett antal pass som jag vill hinna med under denna period. Men jag detaljplanerar inte vilken dag de ska genomföras. Det har jag gjort innan. Men det håller aldrig. Denna vecka ser ut så här:

Löpning: 20 km uppdelat på 3 pass
Simning: Ett pass
Styrka: 3 pass

Styrkan ska ha fokus på mage, rygg och bäckenbotten. Specifika övningar:

  • Plankan: 15 minuter. Varav 7 minuter sidoplanka
  • Rygglyft: 200 stycken
  • Bäckenbottenlyft: 200 stycken
  • Det gäller att hitta ett sätt som passar en själv och den tillvaro man har. Vissa klarar det bra utan mål. Andra inte. För mig är det viktigt att lyssna på kroppen. Jag jämför heller inte med andra. Utan utgår från mig själv, min situation och hur kroppen mår.

    20131022-080648.jpg

    Förra veckan

    Förra veckan hade jag som mål att få lite motion varje dag. Det gick både bra och dåligt kan man säga. De pass jag fick till var bra och genomtänkta. Har börjat få in lite tuffare löppass. Två pass mammastyrka. Lite löpstyrka/rörlighet. Och så promenader som gör att jag kan vara igång varje dag istället för att vila. Aktiv vila helt enkelt. Det som inte gick så bra var att jag helt enkelt inte fick till pass varje dag. Lördag och söndag prioriterade jag ärenden och umgänge med familjen. Välbehövliga saker som var tvungna att bli gjorda de också. Jag hade tänkt komma ut på långpass igår. Men jag kände mig inte helt ok i kroppen. Seg, trött och på gränsen att något var på gång i halsen. Så då bestämde jag mig för att vila. Hellre en extra vilodag än att dra på mig något och tvingas vila i ett par veckor.

    Jag har redan hintat om ett annat upplägg för min del denna vecka och det är på G. Ska bara formulera ner det på papper. Det får bli lite av en testvecka för att kolla om det fungerar för mig och vilken nivå som är lagom.

    Spark i baken

    Igår var det fredag och dags för helg igen. Jag hade som plan att hinna beta av massor på att göra-listan. Att hinna städa och ordna inför helgen så att när Daniel kom hem så kunde vi bara vara och mysa hela helgen. Men det här nya pusslet vi påbörjade i somras satte stopp för det. Det nya livspusslet med en massa bitar och bebis som huvuddel. På morgonen gick det bra. Sen när lilleman skulle sova började det. Han sov inte alls bra. Vaknade men var fortfarande trött. Inte jättegnällig men ville knappast ligga själv.

    Efter att vårt fina lunchbesök Ingrid åkt hem så fick han helt enkelt sova i famnen på mig. Jag somnade också och vaknade bara några minuter innan D kom hem. Där ligger jag seg och stel i kroppen. Tänker att jag verkligen borde komma ut på ett löppass. Vad som helst. Bara ut. Jag vill ge min kropp tre pass i veckan som jag tänkt. Men jag skulle bort på kvällen och måste handla innan. Lilleman sov fortfarande och jag ville inte väcka.

    Så Daniel tog över soffläget. Jag slängde på mig kläder och några minuter senare var jag i spåret. Jag fick till ett kortare tröskelpass. Målet var att minst hålla samma hastighet som när jag sprang 5km på asfalt häromdagen. Jag klarade det inte riktigt. Det var backarna som gjorde det. Men jag höll ett ok tempo och körde på bra.

    Det är lite de här passen som kommer vara nyckeln framöver. Som kommer göra mig starkare. Passen jag inte känner riktigt för. Passen som inte skulle bli av om det inte vore för en peppande sambo som sparkar upp mig ur soffan och lägger sig där själv med Vilmer. Men jag förstår honom. Det är ju både skönt och mysigt 😉

    20131019-053903.jpg

    Tränar och dejtar Ove

    Dagarna rusar iväg. Det var nyss måndag känns det som. Nu är det redan torsdag igen. Jag satte upp ett träningsmål för denna vecka som jag inte ens hunnit blogga om.

    Målet är i alla fall få in någon form av träning varje dag hela veckan. Inte hård träning varje pass. Men träning/motion i alla fall. Jag känner att jag fortfarande är i fasen att komma igång och få in träningen i livspusslet igen. Eller ja lite träning har funkat sedan jag drog igång. Men dagarna går och målet är Kalmar i augusti. Så jag behöver få in en hel del träning så småningom. Nu tar jag det som passar och hinns med. Efter jul ska det bli mer genomtänkt med fokus på Kalmar.

    Just nu fokuserar jag nog mest på styrka och 3 pass löpning i veckan. Känns som en bra tanke. Löpningen sliter mest och där vill jag bygga upp kroppen långsamt. Styrkan är mycket för att minska skaderisken. Det blir en hel del promenader också. De känns mer som motion än träning. Men vad gör det? Det är tid och kilometrar för kroppen att avverka det också.

    Denna vecka har det hittills blivit
    Måndag: mammastyrka och kort promenad.
    Tisdag: Stark mamma på CH, spinning och löpning
    Onsdag: promenad och löpstyrka/rörlighet/prehab

    Av tidigare veckor har jag lärt mig att planera varje dag en vecka i förväg är svårt med en liten och en sambo som ska ha sin tid. Jag funderar just nu på ett annat upplägg som känns som om det kan fungera bättre. Jag ska nog testa det nästa vecka.

    20131017-074736.jpg
    Dessutom försöker jag även få egentid med mig själv denna vecka. Mest i form av att läsa bok. Målet är att få till en kort dejt med Ove varje dag. Grym bok som varmt rekommenderas.

    Heja, Heja!

    Efter att ha varit inne i lite av en svacka när det gäller att läsa så har jag nu kommit i en period där jag läser mycket när jag ammar. Perfekt tillfälle. I morse läste jag ut en bok som faktist handlar om träning. Jag läser kanske inte så mycket sådant som jag skulle vilja. När jag tänker efter är det nog mest för att jag hela tiden försöker läsa något jag har hemma i bokhyllan. Eget eller lånat. Allt för att minska hyllan. Jag sparar nämligen inte alls många av mina böcker. Jag tycker det är bättre att lämna dem vidare av flera skäl. Några är:

  • Böcker tar plats och behöver dammas medan mellanrum
  • Av miljöskäl tycker jag det är bättre att ge bort eller låna ut redan köpta böcker. Jag tar också gärna emot böcker. Så skänk till mig om ni har 🙂
  • Sen är det ju onödigt att vänner och bekanta ska lägga ut pengar på böcker som står och samlar damm i en hylla hos någon annan.
  • Imorse läste jag alltså ut Matina Haags Heja, Heja! Den var faktiskt bra. Hon skriver sin historia om hur hon går från att bara kunna springa 12 minuter i sträck till att springa ett marathon. Det bästa med boken är nog igenkänningsfaktorn i den. Man känner igen sig i den. Jag kan tycka att om man idag inte löptränar men vill komma igång, så kan många säkert hämta inspiration i denna bok. Boken är kort, lättläst och roligt skriven så även ni som inte gärna läser tar er igenom denna.

    20131013-085636.jpg

    Njut av hösten

    Vi har än så länge haft en fantastisk höst enligt mig. Härligt väder. Begränsat med regn. Mycket sol. Fantastiska färger. Perfekt höst att vara hemma och mammaledig. Man kan hänga någon timma i höstsolen med grannarna på gatan. Eller ta en promenad med någon annan mamma som vill ha sällskap. Eller en uppfriskande löptur i spåret.

    Speciellt tänker jag på en lördagsmorgon för ett par veckor sedan. En löprunda. Lugn löpning. Frisk och krispig luft. Daggen på spindelväven gjorde marken i skogen till ett sagolandskap. Lite dimma och dis i luften. Jag och några andra morgonpigga löpare som hejar på varandra.  Mina tankar som främsta sällskap. Tankar om mammalivet. Om det fantastiska lilla mirakel vi har haft förmånen dela våra liv med de senaste tre månaderna. Men även tankar om min kropp och träning. Om den utmaning jag satt upp för mig själv. Och om vägen dit. Tankar om hur jag ska få ihop familjelivet med träningen utan att familjen får lida för det.

    Jag gillar egentligen alla årstider. Var sak har sin charm. Och då allra mest övergången mellan dem. Förändringen och förväntan som ligger i luften. Löften om något nytt. Något spännande.

    Med hösten gillar jag en hel del saker. Tända ljus i soffan. En kopp te. En bra bok. Soliga höstdagar. Krispig luft. Härliga löpturer. Vackra färger. Mustiga maträtter. Filmkvällar.

    Vad gillar ni bäst med hösten?

    KM 1500

    Igår var det KM 1500 på Folkungavallen med NocOut. Det sista utomhus-KM’et i år för vår del. Mitt allra första KM för i år. Den sista tävlingen som arrangeras på Folkungavallen någonsin eftersom den snart ska rivas. Så det var en historisk kväll på många sätt.

    Hur gick det då? 1500 är en distans som jag tror att jag inte har någon tid på innan. Så trots den sämre formen så hade jag ett PB att sätta denna kväll. Fick frågan om mitt mål och svarade sanningsenligt att jag inte hade något. Medvetet. Eftersom jag inte direkt kört något hårt fartpass efter förlossningen än så har jag ingen som helst koll på vad jag har för farter i kroppen. Det är liksom lite som att börja om just nu. Skaffa nya referenstider för alla intervaller. Inte jämföra för mycket med förra året. Mer har 2012’s tider som ett mål och en morot. Så att sätta ett mål denna kväll hade kunnat vara vansinne. Men under uppvärmningen resonerade jag mig ändå fram till en tid som det vore skönt att ta. Och det var under 5 min/km, vilket är en måltid på 7:30. Jag sprang tusingarna långsammare för några veckor sedan.

    Jag bestämde mig innan för att verkligen köra på Håkans tips. Våga gå ut långsamt för att inte vägga och tappa de sista varven. Våga fega helt enkelt!!! 1500 är en tuff och svår distans. Så lång att man inte kan maxa hela tiden. Men så kort att man inte får gå ut för lugnt heller. Jag öppnade försiktigt. Släppte tidigt ryggar som var på gränsen till för snabba. Hittade känslan som jag vet kan ta mig långt. Det var ansträngande men jag hade kraft till ökning. När nästan halva distansen var avklarad var jag uppe i ryggarna jag släppte i början. En tjej släppte direkt och jag lade mig i rygg på Ulrika. Hela tiden visade klockan under 5km-tempo. Jag tänkte att det kan gå om jag inte överskattat min förmåga helt. Med ett varv kvar ökade jag och fick direkt en lucka till Ulrika och kunde kontrollerat gå i mål på 7:01:99. Bra marginal till 7:30 med andra ord.

    Jag är nöjd. Visst att det inte går så snabbt än. Men jag får inte glömma att jag födde barn för drygt 3 månader sedan. Jag hade inte fått springa på 11 månader när jag startade igen. Hade jag inte tappat under den tiden hade det varit ett mirakel. Förra årets tider ger mig, som jag redan skrivit, ett mål att kämpa mot.

    20131011-064909.jpg