Livspusslet – tränande mamma, sambo och vän

Samtidigt som IM Kalmar kommer bli en enorm fysisk utmaning för mig nästa år så står jag inför en ny sorts utmaning som ska klaras av samtidigt. Om jag inte klarar den blir det ingen Ironman.

Det handlar om att få ihop livet som två tränande nyblivna föräldrar med en liten bebis som vill ha och behöver vår tid. Vi har våra planer och våra mål. Tidigare har det mesta kretsat kring det. Nu kommer nummer ett alltid vara familjen.

Men det betyder inte att man inte kan genomföra stora personliga utmaningar. Det kräver planering och stöd från den andra föräldern. Man måste vara medveten att den tiden man lägger på träning tar man från egentid och den gemensamma tiden. Eller snarare träningen blir ens egentid. Jag kommer ha ännu mindre tid för att fika, luncha och träffa vänner som inte delar min träningstid. Men många av mina vänner tränar också så de kommer inte bli lidande. Men tiden med dem kommer snarare bli under ett träningspass än ett glas vin. Jag har inget emot det.

Det kommer även krävas en hel del planering. Men samtidigt ännu mer flexibilitet. Man måste kunna planera om veckan utan att det blir negativt. Min träning ska synkas med sambons och passa tiden med lille V. Vi får heller inte glömma tiden med varandra allihopa eller tiden ensam med Daniel.

Men det faktum att jag är medveten om detta gör ju att jag kan se till att det faktiskt fungerar.

I grunden handlar detta om att vi för att mår bra inte bara kan leva för en annan människa, inte partnern och inte barnet. Man måste få förverkliga sig för att utvecklas som person. Jag anser att jag blir en bättre mamma, sambo och vän om jag tillåts att göra det jag älskar.

Jag har dock full förståelse för att olika människor förverkligar sig själva på olika sätt. Långt ifrån alla gör det genom utmanande idrottsliga prestationer. Vissa bakar, läser böcker, tar en kurs, reser, har ett perfekt hem och så vidare. Jag hoppas dock att alla tar sig tid att göra något de mår bra av. Jag kan dock direkt säga att jag definitivt väljer ett par extra träningspass i veckan före ett perfekt och välstädat hem. Det ser jag som en investering i mig själv och min hälsa.

Som Maria skriver vill man skapa minnen för livet. Jag vill inte sluta med detta bara för att jag fått barn. Det är snarare viktigt för mig att visa min son att man kan förverkliga sig själv. Att våga anta utmaningar. Dessutom vill jag att han tidigt ska komma in i den idrottsliga atmosfären och hoppas att han när han blir äldre kommer välja att stanna där. Jag anser att jag i min roll som förälder är en förebild och jag vill att mina barn väljer ett aktivt liv även om de kommer få välja själva.

20130821-080031.jpg

0 reaktion på “Livspusslet – tränande mamma, sambo och vän

    • Det tror jag också. Det är oftast personer som inte själv tränar som är av en annan åsikt. Och de struntar jag fullständigt i… 🙂

  1. Bra inlägg!!
    Jag håller med dig om att en del av varför jag gör detta är för att i framtiden vara en förebild för mitt barn. Även om han/hon inte väljer just sportsliga mål så vill jag visa på att man kan göra allt man vill, om man lyssnar till sig själv och tror på sig själv!! Vi kommer ha väldigt stor glädje av varandra tror jag framöver och kunna peppa varandra när vi går igenom samma fas i livet, med liknande kittlande mål och logistiska utmaningar med planering och nyblivna föräldrar 🙂

  2. Åh, vad kul att du vågar satsa! Jag har kommit fram till att samvetet är det som eventuellt skulle stoppa mig. Att ”stjäla” tid liksom. Men som du skriver blir det ju bättre mamma-, sambo- och familjetid om man oxå får utrymme att göra det man mår bra av. Tack för kloka ord!

    • Ja tiden ger mig lite dåligt samvete också. Samtidigt kommer jag ge Vilmer en massa tid ändå eftersom jag är hemma med honom under detta år. Hade varit värre om jag jobbat och sen tränat massa också känner jag. Plus att han får ordentligt med tid med sin pappa 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *