Lite tankar om processad mat

Häromdagen lade jag upp ett inlägg om vår stundande 61-dagars utmaning. Detta ledde till en diskussion angående hel- och halvfabrikat. Inte huruvida man ska äta dem eller inte. Snarare om vart gränsen går. Vad som räknas som vad. Hur man ska kunna undvika dem och liknande. Jag brukar inte ens använda de begreppen så ofta. Jag pratar snarare om rena och oprocessade livsmedel. Livsmedel utan tillsatser osv. Men det är ju egentligen bara val av ord.

Jag kan bara belysa detta ur det perspektiv vi lever här hemma. Eller snarare det är det som jag vill belysa. Vi försöker i största möjliga mån undvika färdigrätter, köpta köttbullar och så vidare. Det vi kan göra själva försöker vi göra själva. Men vi gör inte egen ketchup eller använder opastöriserade mejeriprodukter. När det gäller hel/halvfabrikat finns det en del av den varan hemma hos oss. Men vi försöker undvika dem om vi kan och vi minskar dessa mer och mer. Vi försöker välja de bästa valen även om det kan ses som processade. Det finns mängder av livsmedel som är processade och bearbetade, men utan att man har tillsatt massa E-nummer eller liknande. Vi äter Bregott de gånger vi äter smör på smörgåsen. Jämför innehållsförteckningen på ett paket Bregott med ett paket Lätta någon gång. Om du hellre väljer Lätta skulle jag gärna vilja veta varför.

En vanlig middag hemma hos oss är ofta någon slags proteinkälla (kött, fisk, kyckling) med en sallad på färska grönsaker. Vi gör mycket smoothies på färska/frysta bär. Ägg är ett superbra livsmedel. Det går åt många på en vecka. Vill vi ha mackor försöker vi baka brödet själva hellre än att köpa.

Men vi gör inte egen ketchup eller maler vårt eget mjöl. Vi äter korv, pasta och ris ibland. Vi har inte egna bikupor för att få honung. Vi äter godis alldeles för ofta och snabbmat ibland.

Det handlar mycket om att göra egna val. Medvetna val. Val som fungerar för just oss och det liv vi lever. Bättre att äta halvbra saker än att inte hinna äta alls för att man inte hinner kärna sitt eget smör eller odla sina egna grönsaker. För mig är det också en förändring av kosthållning som inte alltid är enkel att göra över en dag. Det måste kunna få ta lite tid så att man låter det sjunka in och bli en del av ens vardag. På så sätt kan man forma detta till något som fungerar i längden. Och man ser det som självklart.höstmat1

Härlig dag med smarrig avslutning

Den här dagen har varit bra! Så som många andra dagar den senaste tiden. Tiden med Vilmer går snabbt men är fantastisk. Det är mysigt att vara en liten familj med Daniel och lille prinsen. Det är intressant hur en så liten människa som inte ens kan kommunicera med ord kan styra två vuxna personers tillvaro så mycket. Men vad ska man göra när ett enda leende kan ge mig tårar i ögonen. Vilmer är vårt mirakel, vår askungesaga och vårt underverk. Det är en historia i sig som kanske kommer här en vacker dag.

Jag börjar hitta en tanke om hur jag vill att våra rutiner ska vara nu när Daniel börjar jobba igen. Vi får se om lillen tycker samma som jag. I morse betade jag av en punkt på min lista, badade V, sorterade kläder, åt frukost och duschade innan jag begav mig in till stan för en fika med fina Anna och hennes söta lilla Märta. Det blir mycket snack om bebisar, föräldralivet och om klubben. Great minds think alike brukar man säga. Anna kommer ni nog få se och höra mer om här på bloggen framöver. Hon ska träna en del tillsammans med mig framöver.

På kvällen lagade Daniel en fantastiskt god middag till oss. Kyckling med pesto och mozarellaost. Till det åt vi en sallad med bland annat morötter, tomat, paprika, solrosskott och gurka. Och nej denna gång har vi inte gjort peston själva.
Kyckling

På söndag börjar vår sockerfria utmaning. Men nu sitter jag här med en kopp te och lite choklad och njuter av tillvaron. Lilleman sover sedan ett par timmar och vi ska snart också krypa ner i sängen.

61 dagar sockerfritt

På väg mot Kalmar 2014 kommer jag sätta upp ett antal delmål. Mindre utmaningar på vägen för att hålla motivationen uppe. Ett delmål är att gå ner lite i vikt. Jag vill komma dit jag var för tre och ett halvt år sedan. Precis i början av berg-och-dal-banan med att försöka få barn. Jag har ungefär 10 kilo dit som det är nu.

Vikten i sig är inte så viktig för mig. Det viktigaste är att jag trivs och mår bra. Jag är inget stort fan av att banta men jag äter hälsosamt. Men det är inte detta jag ska skriva om nu. Anledningen till att jag gör detta är att jag vill ha en lättare kropp till Kalmar. Mindre kilon att bära runt på. Jag kommer bli snabbare. Men allra främst kommer träningen slita mindre på kroppen.

Eftersom jag ammar kommer jag fortsätta äta som jag gör. Bra mat. Så mycket att jag blir nöjd och mätt. Kolhydrater. Protein. Fett. Precis så mycket jag själv känner att jag behöver. Det jag ska göra nu är att dra ner på en av de stora sakerna som kroppen inte behöver. Sockret! Min sambo Daniel körde i början av året 100 dagar utan godis, glass, läsk, snacks, fikabröd och alkohol. Redan då inspirerades jag och var sugen. Men samtidigt var jag gravid och omotiverad. Dock bestämde jag mig redan då för att köra något liknande efter att Vilmer kommit. Och nu är han här.

Jag och Daniel har funderat och diskuterat. Vi börjar med september och oktober. Kanske förlänger lite senare. Men det innebär 61 dagar sockerfritt. Det ska bli intressant att se vad det kan göra på vågen tillsammans med att jag ammar och kommer igång med träningen.

Jag kan dock direkt säga att jag inte på något sätt kommer svälta mig. Jag kommer fortsätta att njuta men av alternativa saker. Glass på yoghurt och bär. Ostar. Chokladbollar på dadlar. Finns en massa goda saker som är bättre val än socker.

Dessutom har vi varsitt undantag. Daniel får ta ett glas vin till maten på helgen. Och jag får ta max 2 rutor mörk choklad till min kopp te någon gång i veckan. Anledningen till att vi tillåter oss det är för att vi främst gör detta för att ändra vanor inte sätta förbud.

Daniel och jag gör detta tillsammans. Några vänner har en liknande utmaning på Facebook under september. Vi hoppas vi blir ännu fler. Så nu har ni chansen att låta kroppen vila lite från sockerintaget. Häng på oss andra nu under två månader. På söndag kör vi!!!

Kraftloppet

Igår gick Kraftloppet av stapeln i Finspång. En tävling på 7,2 mil där man kan välja att antingen springa hela sträckan själv, som ett ultramarathon. Eller som en stafett uppdelad på 10 sträckor.

Denna tävling är en stor höjdpunkt för NocOut. I år hade vi 10 lag på startlinjen. Några lag var toppade eftersom vi har bra chans på medalj i ett par av klasserna.

Dagen bjöd på strålande sol. Eftersom Daniel har känningar i en muskel stod han över och därför åkte hela familjen till Arena Grosvad för att supporta klubben.

Vi fick en fantastisk dag. Fylld av energi och kämparanda. Det är en riktig motivationskick att stå vid sidan av. Nästa år är jag med och springer hoppas jag. Även min fina syster blev peppad och jag hoppas även hon är medlem och med och springer nästa år!!!

Hur gick det för klubben då? Jo damlaget försvarade segern från förra året. Mixlaget tog tillbaka förstaplatsen från förförra året. Herrlaget kom fyra i sin klass. Vi tog de medaljer vi hoppats på.

Jag fick mig ett bra snack med Anna som fick lilla Märta två veckor före Vilmer kom. Vi planerar en del träning ihop i höst. Jag kan säga så mycket som att om allt går i lås kommer tisdagar bli en grym dag 🙂 Mer om det framöver…

Bilder från Kraftloppet tog jag inga själv. Men jag återkommer med lånade. Bjuder på en repris av vårt nya maffiga tält så länge.

20130825-100252.jpg

Nästa etapp

Fredag i idag och flera dagar har gått sedan anmälan skickades in. Igår var jag på klubbens intervallträning och fick lite NocOut-energi. Man får verkligen positiv energi av att vara där. Vi är ett litet gäng nyblivna mammor och fler blir det under det kommande halvåret. Det är roligt!!! Jag träffade några av de andra som också ska köra nästa år. Roligt att vi är ett litet gäng!!!

Denna vecka har jag fokuserat mer på att komma igång att göra något varje dag än att det ska vara långt eller länge. Att skapa rutinen och få det att fungera med Vilmers tider. Det har gått bra. Det har blivit 30-60 minuters promenader och knipövningar varje dag. Lite styrka och bäckenbottenövningar ett par dagar. Jag måste lägga in mer styrka, men det kommer.

Jag ska sätta mig ner och planera nästa fas. Tiden efter efterkontrollen. Som en liten förhandsvisning kan jag säga att den kommer innehålla
– komma igång med lätt löpning
– cykling
– första spinningpasset
– simning
– stark mamma-pass
– styrketräning
– promenader
– knip- och bäckenbottenövningar

Denna fas kommer hålla på 9 september – 27 oktober och jag kallar den komma-igång-fasen. Jag längtar massor efter den!!! Jag ska lyssna på kroppen. Inte utmana något direkt. Mer bara köra det som känns bra.

Nu är det helg. En späckad helg med klubben. Imorgon hejar jag fram NocOut’s alla lag i kraftloppet. På söndag hjälper jag till så gott det går på stadsfestloppet som vi är med och arrangerar.

Vad gör ni i helgen?

20130823-153451.jpg

Filmjölksbröd recept

Efter att ha inspirerats av två härliga människor på Twitter så blev jag sugen på filmjölksbröd. Eftersom lilleman somnat om efter amningen valde jag bort extra vila till förmån för smarrigt bröd till frukost. Detta är supergott med keso och tomat på. Idag åt jag detta med två kokta ägg.

20130822-102819.jpg
Alex’s filmjölksbröd
0,5 dl kross (jag använder Saltå Kvarns fyrkornskross)
1 dl havregryn
3 dl grahamsmjöl
1 tsk salt
2 tsk bikarbonat
4 dl fil/yoghurt
0,75 dl brödsirap
0,5 dl lingonsylt

Ibland har jag i linfrön, solrosfrön eller andra frön.
Grädda i mitten av ugnen, 200 grader, ca 45 min.

Recept grötmix

Här kommer mitt recept på grötmix. En god blandning för er som äter gröt och kanske har tröttnat på vanlig havregrynsgröt. Grunden är hämtad från Paulind GI-frukostbok. Jag brukar göra dubbel sats så att det räcker längre.

Grötmix
3 dl havregryn
3 dl rågflingor
3 dl dinkelflingor
3 msk krossade linfrön
100 g hackade hasselnötter

Sedan brukar jag även ha i en eller flera saker av torkade bär ( blåbär, tranbär, gojibär, russin) och frön (hela linfrön, solrosfrön, phsylliunfröm, pumpafrön)

Äter man inte havregryn eller liknande fungerar säkert bovetflingor lika bra.

20130822-061839.jpg
Jag brukar äta med frukt eller bär, ingen mjölk och ett par ägg. Ät som ni brukar äta gröt.

Bra mat ska ta bort sista graviditetskilona

Nu gör vi ett ryck med maten här hemma igen. Vi äter väl alltid hyfsat ok i alla fall. Men periodvis, t ex under semestern, brukar vi lyxa mer än vanligt. Nu stramar vi åt lite igen. Det innebär främst att vi inte äter godis, glass, fikabröd och snacks mer än i undantagsfall på veckorna. Helgerna brukar det bli något i alla fall. Vi tänker också på vad vi äter för mat. Ingen snabbmat. Rena råvaror. Inga halvfabrikat. Bra kolhydrater.

Jag ammar nu så jag försöker inte aktivt förlora kilon snabbt. Jag äter bra mat, tillräcklig mängd och har trappat upp motionen lite. Detta tillsammans med mindre socker borde ändå ta bort de sista graviditetskilona. Frukost, lunch, middag och två mellanmål blir det om dagen. Här är dagens mellanmål, som åts med en bok och Vilmer som ammade:

20130821-182756.jpg

Det bestod av turkisk yoghurt, kiwi och egengjord granola. Jag har fått önskemål om receptet.

Granola
8 dl gryn (havregryn, rågflingor, dinkelflingor, boveteflongor eller liknande)
1 dl osötad äppeljuice
4 msk neutral rapsolja
4 msk honung

Blanda ihop och rosta i ugnen 175 grader i ca 20 minuter.

Ser brukar jag ha i några av följande saker
– Nötter (hasselnötter, paranötter, valnötter eller vad ni vill för nötter)
– Frön (linfrön, solrosfrön, sesamfrön, pumpafrön, melonkärnor eller andra frön)
– Torkade bär/frukt (gojibär, blåbär, tranbär, russin eller liknande)

Idag gjorde jag med havregryn, hasselnötter, paranötter, melonkärnor, solrosfrön, pumpafrön och torkade blåbär.

Idag har jag även gjort mer av grötmixen som vi brukar ha hemma. Recept kommer imorgon på den.

Livspusslet – tränande mamma, sambo och vän

Samtidigt som IM Kalmar kommer bli en enorm fysisk utmaning för mig nästa år så står jag inför en ny sorts utmaning som ska klaras av samtidigt. Om jag inte klarar den blir det ingen Ironman.

Det handlar om att få ihop livet som två tränande nyblivna föräldrar med en liten bebis som vill ha och behöver vår tid. Vi har våra planer och våra mål. Tidigare har det mesta kretsat kring det. Nu kommer nummer ett alltid vara familjen.

Men det betyder inte att man inte kan genomföra stora personliga utmaningar. Det kräver planering och stöd från den andra föräldern. Man måste vara medveten att den tiden man lägger på träning tar man från egentid och den gemensamma tiden. Eller snarare träningen blir ens egentid. Jag kommer ha ännu mindre tid för att fika, luncha och träffa vänner som inte delar min träningstid. Men många av mina vänner tränar också så de kommer inte bli lidande. Men tiden med dem kommer snarare bli under ett träningspass än ett glas vin. Jag har inget emot det.

Det kommer även krävas en hel del planering. Men samtidigt ännu mer flexibilitet. Man måste kunna planera om veckan utan att det blir negativt. Min träning ska synkas med sambons och passa tiden med lille V. Vi får heller inte glömma tiden med varandra allihopa eller tiden ensam med Daniel.

Men det faktum att jag är medveten om detta gör ju att jag kan se till att det faktiskt fungerar.

I grunden handlar detta om att vi för att mår bra inte bara kan leva för en annan människa, inte partnern och inte barnet. Man måste få förverkliga sig för att utvecklas som person. Jag anser att jag blir en bättre mamma, sambo och vän om jag tillåts att göra det jag älskar.

Jag har dock full förståelse för att olika människor förverkligar sig själva på olika sätt. Långt ifrån alla gör det genom utmanande idrottsliga prestationer. Vissa bakar, läser böcker, tar en kurs, reser, har ett perfekt hem och så vidare. Jag hoppas dock att alla tar sig tid att göra något de mår bra av. Jag kan dock direkt säga att jag definitivt väljer ett par extra träningspass i veckan före ett perfekt och välstädat hem. Det ser jag som en investering i mig själv och min hälsa.

Som Maria skriver vill man skapa minnen för livet. Jag vill inte sluta med detta bara för att jag fått barn. Det är snarare viktigt för mig att visa min son att man kan förverkliga sig själv. Att våga anta utmaningar. Dessutom vill jag att han tidigt ska komma in i den idrottsliga atmosfären och hoppas att han när han blir äldre kommer välja att stanna där. Jag anser att jag i min roll som förälder är en förebild och jag vill att mina barn väljer ett aktivt liv även om de kommer få välja själva.

20130821-080031.jpg

Etapp 1 – vägen mot IM 2014

Igår tog jag ett stort steg mot en utmaning. Idag har flödet på Twitter varit fullt av tweets om personer som anmält sig till fjällmarathon 2014. Det kryllar av utmaningar där ute. Många jag skulle vilja ta mig an. Men en sak i taget.

Första etappen i min resa mot IM2014 består egentligen av två delar. Tidsmässigt sträcker etappen sig till efterkontrollen hos barnmorskan. Den är om några veckor. Jag utgår från klartecken då. Får jag inte det tänker jag om där och då.

Den första av de två delarna är träning. Öka dosen av det jag redan gör. Promenader, knipövningar och bäckenbottenövningar. Även lite annan styrka som är okej så här 7 veckor efter förlossning.

Den andra av de två delarna är att komma fram med en plan. Vissa tankar är nästan klara. Men jag har mycket kvar att fundera på. Jag ska planera, strukturera och bolla med Daniel så att jag får ett vettigt upplägg.

Jag har en spännande och galen resa framför mig. Jag vill tacka för alla hejarop jag fått redan nu. Ni är många som tror på mig. Tack för det underbara ni!!!

20130820-191107.jpg