Längtar efter att svettas

Även om jag försöker hålla igång och röra mig så här drygt 4 veckor innan beräknat så saknar jag att svettas. Jag simmar och går på vattengympa och där blir man inte svettig på samma sätt även om jag under de passen i alla fall får lite pulshöjare. Sen jag slutade med spinningen så har jag inte svettats på grund av träning en enda gång tror jag. Och jag saknar det. Det är liksom bevis på att man tagit i ordentligt.

Igår var jag med till NocOuts triathlonträning och höll ett vakande öga på sambon som simmade långt innan de andra kom. Jag satt där i en stol, med en bok i solen och mådde allmänt bra. Men jag reflekterade flera gånger att jag längtar efter att svettas. Längtar att kliva upp ur vattnet efter simningen, snabbt byta om till cykelkläderna och trampa igång. Saknar känslan av stumma ben när man byter från cykel till löp. Saknar trötthetskänslan i kroppen och pannbensviljan under Håkans intervallpass. Jag saknar till och med den halvdåliga luftkonditioneringen i spinningsalen som gör att svetten droppar ner på golvet. Jag längtar till allt det där och det är inte så långt kvar 🙂

Men allra mest längtar jag efter lillen i magen. Han som håller mig vaken om nätterna. Jag är nyfiken på hur han ser ut. När han kommer. Vad det är för liten filur helt enkelt. Jag är på väg in i bebisbubblan… Börjar mentalt förbereda mig på det som komma skall på ett helt annat plan än tidigare…

Mina krämpor med 5 veckor kvar

Dagarna som gravid de här sista veckorna är inte alls som jag förväntat mig. Jag hade trott att jag skulle känna mig större, otympligare, tjockare, tröttare, mer höggravid och allmänt förslappad. Jag hade trott att jag skulle gnälla och att allt skulle kännas tungt. Jag går idag in i den 36:e veckan. Cirka 5 veckor kvar till beräknat. 34 dagar kvar. Alltså finns det gott om tid för de där tunga dagarna att komma även om det varit relativt okomplicerat hittills.

När jag tänker efter är jag trött, stor, otymplig, höggravid och lite lat. Men jag hade liksom tänkte att det skulle kännas jobbigare både fysiskt och psykiskt. De föreställningarna kanske har bidragit till att det känns ganska lätt än så länge. Jag har nog gnällt ganska lite (hoppas jag)

Jobbigast är nätterna och att sitta still på kontoret hela dagarna. Sitter jag still för länge ömmar ryggen hemskt. Så jag försöker gå en extra gång och hämta vatten. Skriver ut en sak i taget osv. Kanske inte så tidseffektivt. Men vad gör man inte för att orka jobba. Nätterna är nästan ännu värre. Eller i alla fall vissa nätter. I natt var en sådan. Jag vaknade ofta. Magen värker för att man måste på toa. Oavsett hur jag ligger är det obekvämt eller ömmar. Ligger jag på högersida ömmar magen. Ligger jag på vänster sida ömmar ryggen. Ligger jag på rygg så stramar magen fruktansvärt obekvämt. Halvsitter jag så trycker lillkillen uppåt revbenen. Igår natt vaknade jag hemskt illamående. Stackars Daniel som inte får sova ordentligt på grund av mitt bök. När jag ska vända mig är det ett helt projekt. Måste nog bädda iordning i gästsängen så att vi har den som nödlösning så att någon av oss får sova i alla fall.

Bästa botemedlet mot min ömmande rygg är motion. Simma, vattengympa och promenader. Men hur ska jag orka med det när jag är som en zombie efter jobbet och de flesta mornar helt utslagen efter att inte kunnat sova? Det blir som en ond cirkel. Bara att hålla ut. Hålla mig igång så gott det går. I söndags var jag och simmade 1000 m på Tinnis. Premiären för i år. Jag mådde såååå bra efteråt. Det gick inte snabbt, men det kändes som jag fick ett ok flyt. Och jag fick röra på mig… Måste ta en dag i taget och se till att komma ut och röra på mig!

Saras God morgon juni har gett mig några morgonpromenader. Men det borde bli fler… Vädret är ju fantastiskt och det vore dumt att inte njuta av det mer.

Hur njuter ni av sommarsverige???

God morgon juni

Imorse vaknade jag till fågelkvitter och strålande sol utanför fönstret. En perfekt dag att ta tag i saker. Jag behöver röra på mig mer. Jag vill röra på mig mer!!! Igår såg jag att Sara dragit ihop God morgon juni på sin Facebook-grupp Vägen till toppform. Jag har ju länge avundsjukt läst om andras träning och prestationer. Längtat dit själv. Längtat efter hårda pass med kräkkänsla och mjölksyratunga ben.

Saras utmaning gick ut på att man under 15 dagar i juni ska morgonträna. All träning räknas. PERFEKT!!! Tack Sara för att du sparkar upp mig ur sängen minst varannan morgon denna månad. Jag vaknar ju ändå när Daniel går upp. Men jag ligger kvar och slappar en timma till ingen nytta. Imorse var det jag som, kanske inte studsade, men i alla fall ålade upp tidigare ur sängen och ut på promenad.

20130603-104115.jpg

En gravid vän twittrade igår kväll att hon motionerar mer än tränar just nu. Jag kan inte annat än hålla med. Men motion är bättre än inget. Jag har inte promenerat på ett tag så det blev en kortare runda imorse. Och det kändes kanon!!! Det är bara 6 veckor kvar till beräknat nu. Barnmorskan sade att man kan minska/förhindra vätskeansamlingarna i kroppen genom att dricka mycket och motionera. Så det ska jag försöka med nu när värmen kommer 🙂

Ha en bra dag alla!!!