Längtar tillbaka

Läste detta inlägg hos Mia och började längta tillbaka in i spinningsalen och upp i instruktörssadeln igen. Tillbaka till mina hoods på Campushallen.

20130529-063105.jpg
Jag är nog inte tillbaka på fast schema förrän efter jul. Men jag hoppas kunna vicka en del i höst ändå. Jag blir sugen på att leta musik. Bygga pass. Planera. Testa upplägg. Men lika mycket på att själv svettas. Pusha deltagarna. Peppa dem att ge lite till. Utmana både mig själv och alla andra. Det är en härlig känsla.

Spinning är dessutom en grym träningsform. Bra konditionsmässigt. Roligt. Anpassningsbar. Passar alla. Så jag hoppas ni är med mig när jag gör comeback i sadeln i höst! 😉

Ha en bra dag där ute. Lev och njut. Just denna dag kommer aldrig igen.

Triathlon för alla

Igår var jag funktionär på en träningstävling i triathlon. Jag satt där lite halvtjock i solen och räknade simlängder i solen och värmen. Jag var tillfreds med det och det var härligt. Det var nästan bara NocOutare med och stämningen som finns i klubben är grym. Oavsett nivå kan alla vara med. Man hejar, pushar och inspirerar varandra. Jag har skrivit det förut, men jag har nog aldrig upplevt det så tydligt någonstans innan. Här är verkligen alla välkomna. Vissa är med i klubben och kommer på mängder med gemensamma träningar och sociala aktiviteter. Andra bara för att ha en klubbtillhörighet att tävla för.

tritävling

Vi har några elitsatsande triathleter som ingår i NocOut elit och i helgen har de nationellt sett visat att NocOut är att räkna med i dessa sammanhang. Fredrik vann Växjö triathlon i lördags. Och vår unga talang Gabriel tog JSM-guld i duathlon i lördags och följde upp med en andraplats i Hallsta triathlon igår. Jonas tog fjärdeplatsen i duathlon-SM i lördags. Bra jobbat grabbar!!! Det kan bli en spännande tri-säsong om ni fortsätter så här.

Man kan inte bli annat än inspirerad, motiverad och träningssugen av att stå bredvid och se alla som kämpar. Jag vill också! Och jag är sååå laddad för min comback. På racern, i löparspåret, i cyclesalen, med coreträning, stark mamma, simning… Ja allt som jag älskar att göra. Att vara gravid är nog en riktigt bra motivationshöjare. Hoppas bara motivationen finns kvar i höst när jag behöver den som mest.

Till alla er där ute, som skulle vara sugna på att testa triathlon. Hör av er. I NocOut har vi tri-träningar varje vecka. Alla är välkomna. Nybörjare som erfarna. Vi har genomgångar och hjälper er som vill ha tips. Ni erfarna som känner att ni behöver lite sparring, vi har triathleter med blandad kapacitet. Så det finns nog någon för alla som kan få just dig att prestera lite bättre.

En kropp under förändring

Just nu är jag kroppsligt mitt uppe i den största förändringen någonsin i livet. Visst jag har inte alltid varit vältränad och inte alltid varit nöjd med mig själv. Periodvis har det inte funnits många extra kilon på kroppen. Andra perioder har jag haft 5-10 kilo för mycket och ändå inte mått sämre för det. Jag har alltid accepterat hur jag sett ut och själv insett att den enda som kan se till att ändra på saker jag inte varit nöjd med är jag själv. Jag har tagit tag i det eller ansett att andra saker var viktigare att fokusera på just då.

Nu är jag i en helt annan situation. Siffrorna på vågen har aldrig varit så höga. Men anledningen till det är ju ett litet mirakel som växer i magen. Så jag bryr mig ärligt talat inte så mycket. Självklart vill jag inte gå upp onödigt mycket i vikt. Och jag har heller inte frossat och tänkt att jag får äta för två. Jag har ätit som vanligt. Fikat som vanligt. Lyxat med onyttigheter som vanligt. Även om inte vikten på vägen är så viktig och något jag fullt ut kan påverka så håller jag ändå koll på den. Hos mig handlar det nu mer om en känsla. Vissa dagar känner jag mig svullen, tung och otymplig. Andra dagar känns det som att jag skulle kunna köra ett spinningpass igen. Den känslan påverkar nog min sinnesstämning lite och den som får lida för det är kära sambon som tycker jag borde strunta i vågen och bara låta det vara som det är.

Men det kan vara svårt ibland. Kroppen har genomgått en stor förändring. Även om jag inte växt direkt mycket på andra ställen än mage och bröst så märker jag ju skillnaden. I helgen insåg jag till min stora förtvivlan att benen helt tappat formen. Jag ser bara mjuk ut. Inga muskler som jag ändå haft lite av innan. Även om jag ibland blir lite missmodig av detta så vet jag ju innerst inne att det är värt allt ändå i slutändan. Jag hade tyckt det varit värt det även om jag gått upp 25 kg. Så nu väljer jag att vända dessa känslor till något positivit. De får mig taggade att komma i form i höst. De får mig att vilja träna igen även om det just nu är skönt att ligga på soffan och bara simma, promenera och gå på vattengympa. Jag längtar efter att se förvandlingen åt andra hållet i höst/vinter. Att se musklerna komma tillbaka. Att förbättra löptiderna igen. Att springa intervaller och känna mjölksyran i benen. Jag längtar även efter att känna mig pigg. Att inte bli utmattad bara av att åka till affären och köpa en liter mjölk och lite grönsaker. Jag längtar efter att kunna ta på mig mina kompressionsstrumpor utan att bli svettig och andfådd.

Men mer jag längtar efter bebisen i magen. En ny tid ligger framför oss där hemma. En ny era. En ny vardag. Ett livspussel som blir mindre flexibelt och mer måste anpassas efter varandra. En lycka att dela med den finaste människan på jorden. Tillsammans har vi ett mirakel som inte är alla förunnat. Vi är tacksamma för det vi har framför oss. Jag känner mig full av kärlek, förväntan, spänning och nervositet…

Foto 003

Bloggtankar

Min tanke med bloggen har alltid varit att förmedla hur jag lever mitt liv på något sätt. Mina värderingar, vad jag prioriterar och vad jag värdesätter i livet. Att det blivit en träningsinspirerad blogg är ju en naturlig del av detta, men jag kommer gärna också in på hälsa och kost och liknande. Helt naturligt eftersom det är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat.

Nu har det kommit upp tankar om hur jag ska lägga upp min blogg framöver. Vad ska jag skriva om? Det kommer ju bli en stor livsförändring för min del. En välkommen och uppskattad sådan. Men den kommer helt klart förändra min vardag. Jag har velat. Dels mellan att mer låta det vara fokusering på träning, hälsa och kost och utesluta det nya i livet. Och dels mellan att låta det nya bli en del av bloggen, utan att det för den sakens skull blir en mammablogg osv.  Jag vill inte låta det ta över. Jag vill fortfarande att mina nuvarande läsare ska stanna kvar. Det lutar åt att jag väljer det senare. Jag vill ge en bild av hela mig. Jag vill vara personlig men inte privat. Den parvel som växer i magen kommer ju bli en stor del av mitt liv och min vardag. Så bloggen kommer nog även fortsättningsvis handla om hur jag lever mitt liv och hur jag får vardagen att gå ihop. Från och med juli med lite andra förutsättningar bara.

Fram tills dess känns det som jag har en till stor del mental resa framför mig. Inte så mycket på det fysiska planet i form av träning och liknande. Jag ligger mycket på soffan hemma eller åtminstone pysslar. Det finns nog personer i min omgivning som skulle säga att jag borde pyssla mindre och vila mer. Jag blir till och med kommenderad till soffan ibland. Jag försöker lägga mycket av tiden jag nu har över på vänner, böcker och förberedelser och det känns helt ok. Men jag längtar till att skapa mig en ny vardag. En aktivare sådan. Med en gradvis ökande träningsmängd igen. En tillvaro där jag inte känner mig som barbapappa när jag ska ta mig upp ur sängen. Idag är det bara två månader kvar till beräknat. Spännande och skrämmande på samma gång.

Tankar om framtiden

Jag är här. Jag har inte försvunnit. Jag mår toppen. Jag har bara försökt koppla av och varva ner lite extra. Försöker förbereda mig på det som komma skall. Jag mår toppen även om typiska gravidkrämpor smyger sig på lite. Ryggen värker lite ibland, men det blir bättre om jag rör på mig. Halsbrännan kommer som ett brev på posten om jag glömmer ta tablett på morgonen. Magen växer så det knakar och jag är ganska otymplig i vissa situationer. Jag är trött och sover väl kanske inte så bra på nätterna.

Jag tränar inte alls lika mycket längre. Det har kännts naturligt att dra ner på det. Ge kroppen mer tid för vila och fix hemma. Det är avkopplande för själen och avstressande att känna att man har tid för de förberedelser som måste göras. Så det blir betydligt mindre motion än vanligt. Men jag försöker simma någon gång i veckan. Ta lite promenader. Och så vattengympan som är så skoj. Jag borde även köra lite mer styrka, men där är jag lat. För den skulle jag enkelt kunna göra hemma.

Det är mycket tankar som cirkulerar i huvudet. Tankar på förlossningen och vad som väntar oss där har börjat komma. Ganska naturligt antar jag. 2 månader kvar till beräknad nedkomst är det nu. Men i huvudet cirkulerar även tankar på hur det kommer bli med en bebis hemma. Både känslomässigt och praktiskt kommer det bli en stor omställning. Daniel och jag kommer ha en lite parvel att ta ansvar för. En egen individ som är en blandning av oss två. Någon som är beroende av den trygghet vi har att erbjuda. Jag är övertygad om att det kommer gå bra, även om det kanske kommer vara kämpigt ibland. Hur det kommer bli kan man inte veta, men det kommer bli spännande, fantastiskt och magiskt. Det kommer vara värt vaknätter och timmar av barnskrik. Och tillsammans är man starkare.

Vad är viktigt

Ibland får jag känslan av att saker bara rullar på utan att man hinner stanna upp och reflektera över saker och ting. Man öser på i full fart utan att stanna upp och njuta av livet. Stressen tar ofta överhanden och vem mår bra av det egentligen?

Ska man må bra i längden tror jag det är viktigt att stanna upp, reflektera, uppskatta det man har idag och inte bara fokusera på det man strävar efter. Det är inte alltid viktigt med det perfekta hemmet, en vältränad kropp samtidigt som man hinner göra tusen andra saker. Det är inte viktigt att gå ner i vikt inför bikinisäsongen eller göra milen på 40 minuter just nu. Även om man har en plan måste det få vara okej att göra ändringar i den till förmån för att bara vara. Att ta det lugnt. Låta verkligheten komma ikapp och landa i vardagen. Har man den inställningen till livet så tror jag att man får en kropp som håller i längden.

Överallt frestas vi att vara med i utmaningar eller hänga med på olika träningspass. Utbudet flödar över och det är ju så mycket som verkar roligt. Det är viktigt att kunna och våga säga nej. Man behöver inte alltid ha en anledning till att göra det heller. Man behöver inte vara med på allt hela tiden och ibland är den bästa anledningen att man bara vill vara och inte stressa. Samtidigt som man ska hinna träna ska man hinna betala räkningar, tvätta, städa, laga mat, umgås med familj och vänner, renovera vinden, fixa i trädgården, planera semestrar, baka en kaka, läsa en bok och dessutom hinna sova 8 timmar per natt.

Jag ser detta hos mig själv och hos många andra. Man stressar sin kropp till att utföra saker som den egentligen inte klarar av utan att den får lida för det. Jag har fått mig många tankeställare senaste tiden och jag har verkligen analyserat mycket av det jag gör och det jag har gjort tillbaka i tiden. Jag har pressat kroppen att klara fysiska utmaningar som jag egentligen borde avstått även om jag haft tur och inte dragit på mig skador. Men om jag tänker efter så borde risken för överansträngning ha varit tillräckligt stor för att jag borde ha avstått. Jag har plågat mig runt Lidingöloppet utan att alls vara tränad för det. Jag grät när jag kom i mål och sade aldrig mer. Nu kommer jag med största sannolikhet springa det igen. Men med skillnaden att jag kommer se till att vara tränad för det.

Så snälla ni. Stanna upp. Planera in tid som bara är er egen. Gör vad ni vill. Låt sinnena vila, själen slappna av och kroppen bara vara. Var klok. Tänk efter. Känn efter. Få in en mix av allt som ska göras, men glöm inte ert eget välbefinnande. Det är det viktigaste av allt. Ingen tackar er för att ni tröttar ut er så att ni till slut inte orkar någonting. Hjälp varandra. Avlasta och underlätta för de runtomkring er om ni kan. Tillsammans är vi starka. Ge kärlek till de som behöver. Ta emot den kärlek ni får från andra. Hitta balansen i livet. Balansen mellan dåtid, nutid och framtid. Balans mellan utmaningar och återhämtning. Er kropp ska bära er framåt många år till. Uppskatta livet och njut!!!

20110714-121048.jpg

Första dagen i maj

Den första dagen i maj blev för mig en grym dag. En som innefattade många av de delar jag ser som hälsa. Hälsa för mig är en blandad mix av saker som får mig att må bra. Som får min själ att känna lugn och se på framtiden utan stress och oro. Härliga människor, träning, god och hälsosam mat till exempel. Några av alla delar kryddade min dag igår.

Motion i form av en härlig promenad med fina Becca. Kanske lite för snabbt i början eftersom jag fick lite sammandragningar mot slutet. Men de var borta efter 5 minuter på soffan och alltså inget farligt.

Planering – med god planering kan man ligga steget före och slippa stressa. Sambon var ute på cykeltur och jag hann tvätta en maskin, plocka, förbereda lunch och sitta i solen med en kopp te och min bok. Det gjorde att det knappt blev förseningar trots att jag fick leverera ett nytt framhjul på grund av punktering.

Kvalitétstid med Daniel hanns också med. Visserligen var jag trött men vi köpte glass och njöt av solen lite. Köpte bullar och bjöd bort oss på fika.

God och hemlagad mat – från grunden. Som är en stor och viktig del i vår matlagning hemma. En av favoriterna stod på menyn.

Dessutom betades några saker på att-göra-listan av. Sådant är alltid avstressande och bra.

Idag börjar jag dagen med vattengympa. Jag har längtat. Det blir en toppenstart och förhoppningsvis blir dagen fortsatt bra!!!