Frustration och spänning

Jag lär mig mycket om mig själv just nu. Tar beslut som jag nog inte hade tagit utan en bebis i magen. Helt plötsligt handlar det ju inte bara om mig själv. Jag har någon annan som är beroende av mig för att må bra. På ett sätt är jag fascinerad över hur lätt det är att ta vissa beslut. Samtidigt är det ju självklart för mig. Vi har kämpat och gått igenom mycket jobbigt för att nå dit vi är idag. Jag vill liksom inte riskera något. Det finns tid senare till saker jag vill göra även om jag helst skulle vilja göra det NU!

Jag avstod vattengympan idag. Trots att jag längtat hela veckan. Sett fram emot att röra på mig och den sköna avslappningen. Och trots att jag innerst inne inte tror det är något farligt med magen så vill jag ändå ha 100% klartecken på det innan jag går dit. Därför har jag vilat och slappat en vecka nu. En vecka!!! Inte undra på att kroppen börjar stelna till lite och ryggen blir trött för en snabb runda mathandling. Det är olikt mig men ändå ett självklart val. Jag hoppas på massa positiva svar idag så att jag kan sparka upp mig själv ur soffan och röra på mig. Även på allvar börja överlämningen på jobbet.

Något har hänt med kroppen den senaste veckan. Jag känner det i hela mig. Antigen är det avsaknad av motion eller en naturlig del i graviditeten. Men jag har börjat känna mig mer orörlig. Det tar emot. Stretar. Trycker. Klämmer. Samtidigt som det är frustrerande så är det spännande. Det innebär ju att det närmar sig med stora steg. 11 veckor kvar till planerad nedkomst. 11 veckor?!?!?! Hallå! Ingen tid alls och samtidigt en hel evighet. Om de 11 veckorna måste tillbringas på soffan blir jag tokig. Men det får jag väl ta om det är det mini-iron mår bäst av. Bebisens bevis sätts nämligen i första hand!!!

0 reaktion på “Frustration och spänning

  1. Bra att du lyssnar på kroppen och att vården lyssnar. Hoppas att medvetenheten kring att det verkar vanligare med för tidig födsel när modern har endometrios har ökat. Ni är liksom så vana vid smärta i de där regionerna, så smärta beskrivs lite annorlunda utifrån ert perspektiv (tror jag). Men det har du säkert koll på!

    • Hmm nej det har jag faktiskt inte reflekterat över. Så tack 🙂 Ska vara extra lyhörd. Men fick bra riktlinjer av barnmorskan idag.

  2. 11 veckor går nog fortare än fort 🙂 Jag tycker tiden går lite fööör fort för tillfället! Men skönt att du verkligen kan lyssna på kroppen och ta det i den takt den behöver

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *