Tankar om träningslivet efter juli

Även om bebisen och tankar kring detta upptar mycket av mitt liv just nu så finns det ändå tid för funderingar kring livet efter juli. Långsamt kommer små tankar och mål upp i mitt huvud. Jag VET att mycket kan hända på vägen. Att kroppen kanske tar mer stryk av förlossningen än vad som är normalt. Jag kanske inte alls är igång och tränar som jag vill i höst. Men jag har mina drömmar och planer. Och på något sätt måste jag ändå få tillåta mig själv att räkna med att jag ska ha ett normalt förlopp. Att jag 8 veckor efter nedkomst får klartecken från barnmorskan att smyga igång med den träning som känns bra för kroppen. Vad har jag då för tankar:

Löpning: Denna del är nog den jag saknar mest just nu och den del jag ser mest fram emot att börja med igen. Jag kommer absolut att starta lugnt. Lyssna och låta kroppen vänja sig successivt med löpningen. Ett mål är att jag vid årsskiftet kan vara med på NocOut-intervallerna. Inga direkta krav på att ligga på de tider jag låg på i höstas. Men ändå vara där och kunna köra intervaller utifrån min förmåga. En annan tanke är hur Daniel och jag ska få ihop tiden och kunna närvara vid intervallerna båda två. Men det praktiska får vi helt enkelt lösa med tiden.

Cykling: Här har jag ganska låga mål egentligen. Jag vill komma ut på några landsvägspass innan det är dags att packa in racern för vintern. Hinner jag med det så hinner jag. Vi får se helt enkelt. Det behöver inte vara några långa. Men jag vill få känslan i kroppen.

Spinning: Här är målet att ganska snabbt känna mig pigg nog att köra pass som deltagare. Tillbaka i instruktörssadeln igen efter årsskiftet känns rimligt.

Styrka: Denna del kommer jag nog dra igång med först. Stegvis med fokus på att bygga upp och stärka kroppen efter förlossningen. Bäckenbottenträning och core. Stabilitet och rörlighet. Underhålla, vårda och förbereda inför upptrappningen av träning.

Återigen, till alla er som kommenterar att man ska ta det som det kommer. Inte hoppas på för mycket. Inte räkna med att man är igång så snabbt som man vill. Jag vet att det kan bli helt annorlunda än ovan. Jag vet att det kanske tar ett år och inte ett halvår att komma dit jag vill. Jag kommer låta det ta den tid det tar och jag kommer inte ha några som helst problem med det. Anledningen till det är att varje gång jag ser den fantastiska lilla parvel som just nu växer inom mig, så kommer jag att tycka det är värt allt. Värt varje liten eventuell motgång eller krämpa som orsakats av att vara gravid. För resultatet av det är en magisk kombination av Daniel och mig som kommer berika vårt liv på ett helt annat plan än träningen någonsin kommer kunna göra.  Det ena utesluter inte det andra. Men det kanske ändrar förutsättningar och prioriteringarna en aning. Jag kommer dock inte tveka att testa kroppen och utvärdera efter vägen. Livet är en utmaning och man behöver utmana sig själv lite för att utvecklas.

Glad Valborg och Kärlek till er alla där ute!
Glöm inte att ni känner er kropp bäst själva!!!

Träningslycka

Imorse var det dags. Med ett par lugna veckor i ryggen kände jag mig nu pigg och laddad för lite vettig motion igen. Kroppen kändes redo. Jag vet ju att ju längre jag tar mig iväg och rör på mig, ju längre kommer jag känna mig pigg och rörlig. Jag kommer känna mig mer bekväm med mig själv och humöret får sina endorfintillskott som den så gärna vill ha. Även om jag mer och mer just nu uppskattar lugna stunder på soffan så längtar jag efter aktivitet och rörelse fortfarande. Jag tror dessutom att stelheten jag börjat känna i ryggen senaste veckorna i alla fall delvis beror på att jag inte rört alls mycket på mig av olika anledningar.

Så igår bestämde jag mig. Denna vecka ökar jag motionsdosen igen. Planen är:

Tisdag: Morgonsimning
Onsdag: Promenad och lite styrka/rörlighet
Torsdag: Vattengympa
Fredag: Simma (om jag hinner) eller kanske vila
Lördag: Promenad och lite styrka
Söndag: Vila eller kanske en promenad om jag är pigg

Fast schemat är flexibelt. Jag lyssnar på kroppen och ändrar planerna om den säger annat.

Imorse var det med ett leende jag klev in på simhallen för första gången på länge. Det kändes lite pirrigt att dra på sig baddräkten och den röda fina NocOut-mössan. Hur skulle kroppen reagera. Skulle molvärken från förra veckan komma tillbaka? Skulle jag ens orka mina planerade 1000 meter? Hur jobbiga skulle de i så fall bli?

Det var ett glatt litet NocOut-gäng som redan låg i bassängen och simmade. Jag hoppade ner hos härliga Cattis som jag i mitten av graviditeten var ganska jämnsnabb med. Visst märktes det skillnade. Hon drog ifrån lite, men inte så mycket som jag kanske trott från början. Jag försökte lägga upp passet i 200-meters block. Vatten och vila mellan varje. Det tredje blocket blev med paddlar för lite överkroppsstyrka. Jag kände mig hela tiden smidig i vattnet. Kroppen ville samma sak som huvudet och jag var glad. 1000 m fick vara nog idag fast jag säkert skulle orkat 1000 m till minst. Men vad spelar det för roll. Jag kände mig ofantligt lycklig över att ha plaskat 1000 meter i lugnt tempo. Lycklig för att kroppen fortarande i alla fall är med mig i vissa lägen när det gäller träningen. En sådan här dag känns det inte alls tråkigt att jag har lagt ner spinningen för denna gång. Jag kan till skillnad från många andra gravida fortfarande träna och då är jag i v 30. Jag planerar att kunna göra det i många veckor till. Jag hoppas innerligt att jag hinner med att nöta längder på Tinnis när de öppnar innan jag fryser Medleykortet tills efter mini-iron har tittat ut. Man riktigt längtar till 50-metersbassängen utomhus när man ser dessa bilder.

20120719-231151.jpg

Ännu en helg till ända…

Jag har en helg med fullt ös bakom mig. Men även med vila. Jag har lyssnat på kroppen så gott jag kan. Betydligt bättre än förra helgen. Inga känningar i magen alls.

I fredags var jag trött efter jobbet och hela bussresan hem laddade jag för att krypa upp i soffan. Att-göra-listan är lång hemma. Vissa saker behöver göras nu, andra innan bebisen kommer eller under sommaren. Daniel var i full fart med att kratta löv, så jag tog mig i kragen och gick ut och gödslade gräsmattan och plantera ut blommorna i krukorna som jag köpte förra helgen. Daniel fixade med bilen och jag gick in och lagade mat. Mattias kom över och åt med oss. Efter det slogs det på en cykeldokumentär på TV’n och jag somnade i soffan 🙂 Sköööönt!

Daniel har haft en träningshelg med coach och träningskompisar. 11 timmars träning har de betat av och jag har försökt styra upp lite saker på hemmaplan. Igår morse gjorde jag en sats grötmix och tvättade en maskin innan jag tog med min söta systerson på stan. Vi åkte buss och handlade present. Efter det var jag och D och firade Becca. Hon bjöd på god taccopaj och 7 sorters kakor. Sedan var min ork slut. Jag gick hem och  vilade i soffan. Stackars Daniel fick styra upp grill och sedan kom Jenny, Becca, Alice, Jens och Mattias hem till oss på mat.

Idag har jag hängt hos syster med barn och veckohandlat. Efter det har jag tillbringat flera timmar i köket. Fransk klassisk köttgryta har puttrat ett par timmar på spisen. Dessutom har jag gjort müsli till Daniel och en megasats köttfärssås som Daniel. Mattias, Lotta och jag åt som söndagsmiddag. Dessutom har jag gjort en del ”ärenden” vid datorn och nu slappar vi i soffan. Ett par ärenden kvar men sen blir det inte mycket mer gjort idag mer än att bädda ner mig i sängen och sova efter mästarnas mästare.

Jag känner mig nöjd efter helgen. Men ser fram emot onsdagen. Då verkar det som att jag får lite mer tid med min kära sambo. Inte lika mycket träning på schemat den dagen och det ska bli härligt. Det är bra för själen att få tid tillsammans. Rå om varandra och bara umgås. Vi har en del saker som behöver hinnas med, men det behöver inte ta upp all tid.

Hoppas ni alla har haft en bra helg!

 

Frustration och spänning

Jag lär mig mycket om mig själv just nu. Tar beslut som jag nog inte hade tagit utan en bebis i magen. Helt plötsligt handlar det ju inte bara om mig själv. Jag har någon annan som är beroende av mig för att må bra. På ett sätt är jag fascinerad över hur lätt det är att ta vissa beslut. Samtidigt är det ju självklart för mig. Vi har kämpat och gått igenom mycket jobbigt för att nå dit vi är idag. Jag vill liksom inte riskera något. Det finns tid senare till saker jag vill göra även om jag helst skulle vilja göra det NU!

Jag avstod vattengympan idag. Trots att jag längtat hela veckan. Sett fram emot att röra på mig och den sköna avslappningen. Och trots att jag innerst inne inte tror det är något farligt med magen så vill jag ändå ha 100% klartecken på det innan jag går dit. Därför har jag vilat och slappat en vecka nu. En vecka!!! Inte undra på att kroppen börjar stelna till lite och ryggen blir trött för en snabb runda mathandling. Det är olikt mig men ändå ett självklart val. Jag hoppas på massa positiva svar idag så att jag kan sparka upp mig själv ur soffan och röra på mig. Även på allvar börja överlämningen på jobbet.

Något har hänt med kroppen den senaste veckan. Jag känner det i hela mig. Antigen är det avsaknad av motion eller en naturlig del i graviditeten. Men jag har börjat känna mig mer orörlig. Det tar emot. Stretar. Trycker. Klämmer. Samtidigt som det är frustrerande så är det spännande. Det innebär ju att det närmar sig med stora steg. 11 veckor kvar till planerad nedkomst. 11 veckor?!?!?! Hallå! Ingen tid alls och samtidigt en hel evighet. Om de 11 veckorna måste tillbringas på soffan blir jag tokig. Men det får jag väl ta om det är det mini-iron mår bäst av. Bebisens bevis sätts nämligen i första hand!!!

Där här med att koppla av

Nu när jag tagit beslutet att koppla av mer så har jag samtidigt ställt mig frågan vad som är avkoppling för mig. Det finns säkert de som tycker att jag borde ligga hemma på soffan och läsa en bok och vila så mycket som möjligt. Men ni som känner mig vet att jag inte mår bäst då. Koppla av för mig innebär en kombination av att låta kroppen vila fysiskt, men samtidigt ha tid att göra saker som jag vill eller behöver göra. Beta av saker som gör mig stressade om de blir ogjorda. Saker som min själ mår bra av. En blandning mellan nödvändigheter och vård av det mentala. Bara ligga hemma på soffan kan göra mig irriterad och stel i kroppen. Så nu framåt så kommer jag försöka leva efter följande:

– Låta kroppen få mer fysisk vila än tidigare. Verkligen ge mig själv en stund på soffan varje dag! Jag älskar ju att läsa böcker så jag ska passa på att läsa extra mycket nu.

– Låta kroppen få fysisk aktivitet när den orkar med. Även om jag valt bort spinningpassen så kan jag simma och promenera. Och vattengympan.

– Se till att få saker på att-göra-listan gjorda. Det är avstressande. Men jag ska inte känna någon press. Beta av lite i taget och lämna de tunga sakerna till Daniel. En sak om dagen borde jag kunna stryka från listan utan större problem.

– Umgås med fina vänner. Jag behöver inte bjuda hem dem på 3-rättersmiddag bara för att vi ska umgås. Det är ok att bara koka te och snacka strunt i soffan. Och det börjar redan på torsdag då vi ska ut på stan och fika… Mys!

Hur stressar du ner? Vad är avkopplande för dig? Vad mår du bäst av att göra?

Inga fler pass innan mini-iron

Nu väljer jag att investera ännu mer tid på mig själv och att dra ner på tempot en växel till. Det har kommit stegvis och jag har verkligen försökt lyssna på när kroppen säger ifrån. Därför tog jag igår beslutet att inte hålla fler spinningpass innan mini-iron är här och jag återhämtad efter förlossningen. Detta beslut grundar sig i att jag sedan i fredags haft en molande känsla i magen som jag inte riktigt kunna sätta fingret på. Under helgen har det kommit och gått en del. Jag har inte burit tungt eller varit extremt fysiskt aktiv men heller inte verkligen legat på soffan och vilat. Känslan har kommit och gått för att igår på jobbet bli konstant och lite värre. Utan att gå in på fler detaljer blev jag igår av barnmorskan hemskickad från jobbat för total vila minst två timmar. I soffan låg jag sedan hela kvällen. Världens bästa Daniel servade mig med mat och diverse annat under kvällen. Molandet/värken i magen är delvis kvar.

Beslutet att vicka bort mina sista spinningpass känns bra. Klokt och välgrundat. Jag skulle aldrig drömma om att riskera något. Nu ska jag fokusera enbart på mig själv och magen de sista månaderna. Passa på att läsa böcker i soffan. Ta härliga promenader i solen. Vattengympa och kanske ett lugnt simpass bland pensionärerna i bassängen 🙂 Framför allt vara aktiv när jag orkar och vila när jag behöver. Känna efter och må bra!!!

Den här tjockismagen och jag ska förhoppningsvis stå ut med varandra 10-11 veckor till liksom.

20130423-073242.jpg

Hemmgjord Lemon curd

Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är kost. Jag lever inte på något sätt extremt, men jag är ändå mån om vad jag äter. Det är en balansgång mellan att kunna njuta av godsaker och äta hälsosamt. Ibland är det enkelt och synonymt. Ibland är godsakerna inte optimalt hälsosamma. Men det finns bättre och sämre val. Något som jag under senare år har kommit att uppskatta mer och mer är att göra sakerna själv från grunden. Ju mer jag gjort detta, desto mer inser jag hur mycket tillsatser och onödigt socker man kan undvika genom att göra så. Jag älskar att baka fikabröd och även om det är socker i mycket av det jag bakar så slipper man transfetter, färgämnen och konserveringsmedel om man bakar själv.

En av de saker som är gott till mycket är lemoncurd. Jag använder det inte jätteofta, men när jag väl gör det har jag faktiskt köpt det. När jag fyllde år testade jag dock att göra egen. Så lätt det var och så goood den blev. Det ska mycket till om jag köper det igen kan jag lova. Bjuder på en bild på mig med växande mage också. Det börjar hända grejer.

lemoncurd

Recept
3 st citroner
1,5 dl strösocker
50 g smör
1 msk maizena
2 st ägg
2 st äggulor

Koka upp skalet från 3 citroner och saften från 2 citroner tillsammans med socker och smör. Sila sedan vätskan. Blanda maizena med saften från den tredje citronen. Rör ner i vätskan. Vispa ihop äggen och rör ner. Sjud tills krämen har tjocknat. Häll över i ren skål och låt svalna. (Recceptet är från A piece of Cake av Leila Lindholm)

 

Kyckling i form

Jag har många spännande kokböcker hemma. Borde kanske använda dem mer, men är ibland lite för bekväm. Men ibland så får jag ett ryck. Denna kyckling gjorde vi för ett tag sedan och den var god.

Kyckling

Recept
600 g kycklingfiléer
smör att steka i
salt
peppar
2 dl vispgrädde
2 msk tomatpuré
3 msk ajvar relish
1 tsk oregano
8 körsbärs-/plommontomater
2 dl riven ost

Bryn kycklingen och krydda med salt och peppar. Lägg i ugnssäker form.  Blanda grädde, tomatpuré, ajvar relish och oregano och häll blandningen på kycklingen. Skiva tomaterna och lägg på. Strö över osten. Gratinera i ugn i 35 minuter i 200 grader tills kycklingen är genomstekt. Vi åt med blomkål, broccoli och matkorn.

Chokladbollar nyttigare style

Sedan 1 januari i år har ju min Daniel kört en utmaning utan socker, godis, läsk, chips, glass och alkohol. Hemma har det bannlysts helt i princip. Jag har fikat på jobbet och ätit efterrätt om vi bjudits på det på jobbet. Men inte mer än så i princip. Under denna tid har det dock varit lite festligheter och för att Daniel inte alltis ska behöva sitta och titta på när vi andra fikar så har jag försökt baka lite alternativa saker till honom. En av favoriterna hos båda oss har varit chokladbollarna som Becca tipsade om för ett tag sedan.

Chokladbollar

Recept
100 g kärnfria dadlar
2 msk koksfett
1-2 msk kakao
0,5 dl havregryn
2 msk vatten
Lite snabbkaffepulver/starkt kaffe (jag tog inget av det)
Kokos att rulla bollarna i

Mixa allt i matberedare. Rulla till bollar och rulla i kokos. Går utmärkt att frysa.

Paris marathon

Snart en vecka sedan vi kom hem från Paris och inte ett blogginlägg. Det har varit full rulle hela veckan som gått. Hur som helst tänkte jag sammanfatta Paris lite kort.

14 NocOutare stod på startlinjen. Alla var laddade, men uppladdningen var varierad. Vissa har en skadefri försäsong bakom sig, medan andra har kämpat med krämpor. Målen var satta efter respektive förutsättningar. Det var en ganska kall morgon och det velades länge med klädvalen. Det visade sig att det skulle bli en fin dag med strålande sol, så mycket kläder åkte av längs vägen.

Erik D slog sitt eget klubbrekord med en tid på 2:48. Han såg länge ut att komma ner mot 2:43, men tappade lite sista milen. Hur som helst så var det en grym prestation. Min Daniel hade 3:10 som sitt mål, men med känningar i en fot och en orolig start på Parisvistelsen så bestämde han sig inte förrän morgonen innan loppet för att verkligen starta. Så hans 3:12 är grymma och visar att han med rätt uppladdning och träning kan ta sig ner mot 3 timmar redan i år. Med sig hem tar han erfarenhet och indikationer på vad han behöver träna mer på för att nå dit han vill.

NocOutarna radade upp fina prestationer och alla 14 kom in under 4 timmar. Ta till exempel Karin, som på grund av skador enbart kunnat springa ca 5-6 timmar de senaste 3 månaderna. Efter att ha tagit sig i mål på grymma 3:38 kallas hon numera Crosstrainer-Karin, eftersom det är crosstrainern som tagit henne till den formen hon faktiskt hade på maran. Det och en massa pannben skulle jag säga. Lotta W gjorde sin första mara i Paris. Hon visade med all säkerhet att hon är en utmanare till klubbrekordet.

De ska bli spännande att se hur alla dessa klubbkompisar tar med sig denna erfarenhet och utvecklar den för att bli ännu bättre på distansen. Jag tror alla som var med kommer vilja springa fler maror. Det pratades vid middagen dagen efter redan om nästa års resa.

Bilderna ligger på kameran fortfarande. Det kommer en bildkavalkad lite senare.