Jag känner min kropp

Alltså det här med andras tankar och kommentarer om min kropp, min träning, min graviditet och mitt liv. Jag antar att det bara är att vänja sig. Och jag hoppas att jag inte själv har varit, är eller kommer bli sådan. Men de där kommentarerna man får höra ibland står mig upp i halsen. Jag försöker ignorera dem, men ibland biter jag ifrån.

Till exempel jag har som mål att jag till årsskiftet ska vara igång ordentligt med löpningen igen. Jag menar inte att jag ska vara i samma löpform som i höstas när jag slutade löpträna. Jag menar att jag till årsskiftet ska ha börjat springa igen och även kunna köra lite hårdare pass. Jag vill kunna smyga igång med intervallträningen senast i januari 2014. Det är 5-6 månader efter förlossningen. Om allt går som det ska har jag fått klartecken till träningen flera månader innan. Jag vet att detta förutsätter att jag inte får några komplikationer. Jag vet att det finns risker för det. Jag vet att det är ett helt nytt liv framför mig och att jag inte ens kan föreställa mig hur det kommer vara att ha en liten att ansvara för. Jag och Daniel kommer på ett helt annat sätt vara tvungen att anpassa vår tillvaro efter det lilla underverk som vi kommer berikas med i sommar. Vi vet om det och vi ser faktiskt fram emot det, i alla fall jag. Men det spelar ingen roll att jag säger att jag vet om att det kanske inte blir som jag hoppas på. Att jag kanske inte alls är där jag vill vara om ett år. Jag får ändå kommentarer som

”Lycka till, men hoppas inte på för mycket du”
”Du har ingen aning om vad du ger dig in på med sådana mål”
”Det blir inte så lätt som du verkar tro”
”Vänta tills du får se hur du känner dig efter vakna nätter med barn som inte vill sova”

Jag önskar jag kunde känna att dessa kommentarer är sagda i ren välvilja (vilket några faktiskt är). Men tonfallet i vissa säger mig att så inte är fallet. En sak som är lite lustigt med detta är att kommentarerna ofta kommer från personer som antingen aldrig har fött barn själva (typ män) eller personer som inte är speciellt aktiva. Jag tror helt klart att om man inte tränat regelbundet innan man blev gravid och under graviditeten, så har man en längre startsträcka efteråt. Jag försöker ge mig själv de bästa förutsättningarna jag kan för att vara på banan så snart som möjligt i höst.

Men varför ska jag fokusera på allt som skulle kunna inträffa? Varför fokusera på eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå? Bara för att man är gravid ska man sluta ha mål och drömmar? Ska man ge upp alla sina intressen och bara vara hemma när man blir förälder? Vi kommer bli bra mycket bättre föräldrar om vi kan fortsätta med våra intressen (om än i anpassad form). Vi kommer må bättre, vara gladare och ha mer energi. Vi kommer hålla oss friska och pigga så att vi kan ta hand om vår familj.

20110719-100200.jpg

Alla ni mammor eller blivande mammor (och alla ni andra som känner igen er). Fortsätt ha mål och drömmar. Ha en realistisk och ödmjuk inställning till att det kanske inte blir som ni hoppas. Det är olika för oss alla. Vi är alla individer med olika förutsättningar, olika erfarenheter och olika inställning till saker. Det är helt ok. Lyssna inte på folk som försöker säga er annat. Lyssna på ert eget hjärta och er egen magkänsla. Ni känner er själva bäst. Ingen annan!!!

Nu har jag gnällt av mig lite. Nu har jag ny energi att gå ut och möta de negativa människor som inte tror på mig och min förmåga. Stort tack till alla underbara, stöttande, fina och positiva människor. Hoppas ni alla får en underbar dag! Ni är starka och fantastiska hela högen!!!

Tankar om framtiden

Jag har ju sedan i somras sagt att det stora målet är en Ironman 2014. Men eftersom jag ändå hoppades på en graviditet innan dess så hade jag ändå ett öppet sinne för att det kanske skulle få skjutas på framtiden. Jag har visserligen säkert ganska bra förutsättningar att träna upp mig till en IM på 9-10 månader. Men det finns inga garantier för att jag faktiskt är igång och tränar fullt när jag skulle behöva. Dessutom är en IM inte något jag har planer på att göra mer än en gång och när jag väl står på startlinjen vill jag vara väl förberedd. Mitt stora dilemma just nu är att platserna till Kalmar IM släpps i sommar när jag nog nätt och jämnt är på benen efter förlossningen. Hur ska jag då kunna veta om jag ett år senare känner mig redo för en IM? Det kan jag inte. Och det kan jag inte heller även om jag känner mig redo för det då. Men det är en lite annan situation nu.

Jag har däremot kommit fram till en reservplan. Om jag inte känner att en IM 2014 är aktuellt så känner jag definitivt att en Svensk klassiker 2014 är det. I så fall med start i Öppet spår 2014. Så min plan nu är just denna. Om inte IM Kalmar 2014 känns genomförbart i sommar så kommer målet bli Klassikern 2014. Någon som vill haka på?

Jag har gjort både Tjejklassikern och Halvklassikern. Jag vet att det är skoj. Jag tror att det under nästa år dessutom passar mig bättre att dela upp det lite gren för gren. Men som sagt, vi får se. Första målet är ändå att komma igång med träningen igen i höst!

Kycklingsallad

Idag hjälptes jag och sambon åt med en kycklingsallad till kvällsmat. Det blev en riktig höjdare med massa nyttigt och gott.

20130305-210231.jpg
Kycklingfilé tärnades och stektes med bland annat vitlök, honung, olja, soja och chili. I salladen hade vi bladspenat, salladsmix, fetaost, avokado, tomat, gurka, paprika, sharon, granatäpple och rädisor. Inte sista gången vi åt det om jag känner oss rätt. Clean mat från grunden. Precis som det ska vara.

Träningsstatus

Det här med träning under graviditet är lite av en vetenskap eller kanske jag ska skriva ett mysterium. Det finns mycket åsikter om detta och det har jag verkligen fått uppleva de senaste månaderna. Det finns många som tror sig veta vad som är bäst och vad man bör göra. Jag har läst massor, frågat barnmorskor, pratat med andra som varit gravida och tränat under tiden. Många verkar kunniga men ingen har egentligen ett entydigt svar. Vissa tränar på som vanligt riktigt länge. Justerar intensiteten enbart efter hur kroppen reagerar. Andra drar ner på träningen direkt eller slutar helt när de blivit gravida. Vissa lyssnar på rekommendationerna medan andra säger att barnmorskorna är onödigt försiktiga. Utöver det beror det på vilken barnmorska/läkare man pratar med och där tror jag har haft tur.

Jag har haft några år på mig att testa mig fram, att läsa på och försöka sätta mig in i detta. Det viktigaste tycker jag är att man hittar en form som man själv är trygg med. Jag tänker inte skriva att man ska göra på ett visst sätt eller att man ska undvika vissa saker. För jag är övertygad om att det som passar för mig inte alls passar för andra. Men den filosofi jag lever efter i min träning just nu är:

– Träna! Jag tror inte jag skulle må bättre av att ligga på soffan i nio månader och vänta på att bebisen vill komma ut för att sedan komma i form. Jag mår bra av motion, både fysiskt och psykiskt. Endorfinerna gör mig glad. Dessutom vill jag vara i så bra form jag kan när det är dags för förlossning.

– Lyssna på kroppen. Är jag trött vilar jag. Har jag ont vilar jag. I vanliga fall försöker jag ta mig iväg och träna även om jag är trött efter en arbetsdag. Det gör jag inte nu. Däremot försöker jag planera in min träning till de tidpunkter som jag vet att jag brukar vara pigg. På så sätt får jag ju in träningen i min vardag i alla fall.

– Jag lyssnar på de råd om övningar som man rekommenderas att undvika. Jag har läst dessa på tillräckligt många ställen för att känna att det finns en grund i det. Av samma anledning undviker jag mjölksyra och hög puls. Jag tar helt enkelt inga risker om det finns osäkerhet.

– Jag anpassar inställningen på spinningcykeln allt eftersom magen växer och jag planerar att kunna hålla pass i alla fall någon månad till. Jag anpassar styrkeövningarna så att de känns bra och vikterna så att jag får jobba men inte tar ut mig till max. Tanken är inte att bygga musklerna till max nu utan mer att hålla mig i form och få en bra grundstyrka.

– Jag slutade springa redan i oktober. Det är ett råd jag har fått specifikt med tanke på det bagage jag har. Men löpning ska fungera för de flesta gravida i början i alla fall. Jag gör det inte. Men det finns så mycket annat jag kan göra, så det är ingen fara.

– Dessutom försöker jag att inte lägga någon vikt vid kommentarer som kommer från folk som inte tränar. Folk som undrar om det inte är dags att dra ner på träningen nu och ta det försiktigt. De har ingen som helst koll på hur jag tränar idag jämfört med hur jag tränade förut. Det känns heller inte som att de har någon koll på träning under graviditet så jag tar de kommentarerna med en klackspark och tränar vidare.

Jag skulle nog önska att min kropp vore piggare så att jag kunde träna lite mer än jag gjort de senaste veckorna. Men nu är läget som det är. Förra veckan var som en dvala hela dagarna. Denna vecka är det bättre. Då lyckades jag ramla i trappen och sitter nu med en ömmande och stel kropp full av blåmärken. Så det får bli vila några dagar till helt enkelt.

Okej, detta ska inte bli en gravidblogg. Men eftersom den tar upp en stor del av mitt liv nu och min träning påverkas av läget så kommer det bli svårt att undvika. Bloggen handlar ju om mitt liv så ni får stå ut med lite av varje.

Hoppas ni har en fin dag alla där ute!!!20110604-134008.jpg

Ett 2013 med annorlunda målbild

Inför varje säsong känner jag spänning i kroppen. Man tränar med vissa mål i horisonten. Det kan vara tidsmål eller något lopp som ska klaras av. Jag brukar sätta upp lite mål för ett tag framåt i tiden och det är sällan det blir något som har startskott den 1 januari och slut 31 december. Just nu är jag i ett läge där alltid ser annorlunda ut. Jag har fått tänka annorlunda och försöka fokusera mindre på saker som annars brukar vara viktiga för mig. Jag har länge gått och funderat på hur mitt 2013 kommer se ut. Vart kommer jag vara om ett år. Jag har inte sprungit ett löppass sedan oktober. Jag är glad om jag i oktober i år har kunnat börja löpträna igen.

Anledningen till detta är att jag har en liten parvel i magen. I sommar kommer vår familj utökas från 2 till 3. Äntligen säger jag bara. På grund av detta så har träningen fått lite annorlunda upplägg och målbild. Det inga problem för min del, det är bara nytt och annorlunda.

Jag har vissa mål och önskningar med min träning efter förlossningen. Jag har satt upp målbilder om vart jag ska vara om ett år. Men jag vet mycket väl att det finns många faktorer som kan göra att dessa mål måste förändras längs vägen. Jag har inga problem med det heller. Jag är flexibel men inser att jag ändå mår bättre av att sätta upp dessa tankar. Som ni alla vet har jag satt upp ett mål att köra Ironman 2014. Huruvida det blir av eller inte har jag också en del tankar om. Men mer om det i ett annat inlägg.

Hoppas ni har en bra dag i vårsolen!

20130203-221752.jpg