Jag känner min kropp

Alltså det här med andras tankar och kommentarer om min kropp, min träning, min graviditet och mitt liv. Jag antar att det bara är att vänja sig. Och jag hoppas att jag inte själv har varit, är eller kommer bli sådan. Men de där kommentarerna man får höra ibland står mig upp i halsen. Jag försöker ignorera dem, men ibland biter jag ifrån.

Till exempel jag har som mål att jag till årsskiftet ska vara igång ordentligt med löpningen igen. Jag menar inte att jag ska vara i samma löpform som i höstas när jag slutade löpträna. Jag menar att jag till årsskiftet ska ha börjat springa igen och även kunna köra lite hårdare pass. Jag vill kunna smyga igång med intervallträningen senast i januari 2014. Det är 5-6 månader efter förlossningen. Om allt går som det ska har jag fått klartecken till träningen flera månader innan. Jag vet att detta förutsätter att jag inte får några komplikationer. Jag vet att det finns risker för det. Jag vet att det är ett helt nytt liv framför mig och att jag inte ens kan föreställa mig hur det kommer vara att ha en liten att ansvara för. Jag och Daniel kommer på ett helt annat sätt vara tvungen att anpassa vår tillvaro efter det lilla underverk som vi kommer berikas med i sommar. Vi vet om det och vi ser faktiskt fram emot det, i alla fall jag. Men det spelar ingen roll att jag säger att jag vet om att det kanske inte blir som jag hoppas på. Att jag kanske inte alls är där jag vill vara om ett år. Jag får ändå kommentarer som

”Lycka till, men hoppas inte på för mycket du”
”Du har ingen aning om vad du ger dig in på med sådana mål”
”Det blir inte så lätt som du verkar tro”
”Vänta tills du får se hur du känner dig efter vakna nätter med barn som inte vill sova”

Jag önskar jag kunde känna att dessa kommentarer är sagda i ren välvilja (vilket några faktiskt är). Men tonfallet i vissa säger mig att så inte är fallet. En sak som är lite lustigt med detta är att kommentarerna ofta kommer från personer som antingen aldrig har fött barn själva (typ män) eller personer som inte är speciellt aktiva. Jag tror helt klart att om man inte tränat regelbundet innan man blev gravid och under graviditeten, så har man en längre startsträcka efteråt. Jag försöker ge mig själv de bästa förutsättningarna jag kan för att vara på banan så snart som möjligt i höst.

Men varför ska jag fokusera på allt som skulle kunna inträffa? Varför fokusera på eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå? Bara för att man är gravid ska man sluta ha mål och drömmar? Ska man ge upp alla sina intressen och bara vara hemma när man blir förälder? Vi kommer bli bra mycket bättre föräldrar om vi kan fortsätta med våra intressen (om än i anpassad form). Vi kommer må bättre, vara gladare och ha mer energi. Vi kommer hålla oss friska och pigga så att vi kan ta hand om vår familj.

20110719-100200.jpg

Alla ni mammor eller blivande mammor (och alla ni andra som känner igen er). Fortsätt ha mål och drömmar. Ha en realistisk och ödmjuk inställning till att det kanske inte blir som ni hoppas. Det är olika för oss alla. Vi är alla individer med olika förutsättningar, olika erfarenheter och olika inställning till saker. Det är helt ok. Lyssna inte på folk som försöker säga er annat. Lyssna på ert eget hjärta och er egen magkänsla. Ni känner er själva bäst. Ingen annan!!!

Nu har jag gnällt av mig lite. Nu har jag ny energi att gå ut och möta de negativa människor som inte tror på mig och min förmåga. Stort tack till alla underbara, stöttande, fina och positiva människor. Hoppas ni alla får en underbar dag! Ni är starka och fantastiska hela högen!!!

0 reaktion på “Jag känner min kropp

  1. Gör det som känns bäst för DIG lyssna på DIN kropp och skit i alla neggon!
    Det finns alltid människor som har åsikter om hur du lever ditt liv, men jag tror du har koll på dig själv och att allt kommer bli bra!
    Fast allt det här vet jag att du redan vet 😉

    Pussar och energi till dig och hoppas blåmärkena efter vurpan ger med sig snart!

  2. Äh jag var på gymmet typ två veckor efter senaste fl, Elton var med mig, du klarar nog av att lyssna på din egna kropp och själv avgöra vad du klarar av. Jag blir också tokig på sådana där kommentarer! Jag var igång med träningen nästan direkt efter trots ganska tuffa komplikationer, bara att anpassa träningen liksom, inte svåarare än så;)

    • Precis! Dels måste man lyssna och dels får man ju välja sina saker. Vissa saker lämpar sig och andra inte. Jag lyssnar egentligen inte så mycket. Det är bara ett fenomen som irriterar mig eftersom det är så onödigt.

    • Jag tar inte åt mig innerst inne tror jag. Jag vet ju vad jag går för. Men de kommentarerna irriterar mig mer egentligen.

  3. Klok du är! Klart att det finns tid för träning, man hittar tid. Och man ska göra det, det är ett intresse som är viktigt för dig som person, samt att du kommer bli en piggare, gladare och starkare mamma och sambo. Go girl!

  4. Bra skrivet ! Jag har två barn och det funkar hur bra som helst med träning, tävlingar och annat bara vilja finns men självklart kommer barnen i första hand- alltid. Men helt klart är jag en bättre mamma om jag fortsätter med min satsning och träning- det är ju en livsstil och den ger man inte upp bara för att man får barn! Allt går att lösa! Kör på du och lyssna till dig själv!

  5. Ursäkta men vad är de för folk som säger så? Blir ju rätt nyfiken..(ha hoppas du inte menar mig). Men jag vet hur mkt både du och den blivande fadern älskar att träna så självklart kommer ni kunna göra de. Har man barn kanske de behövs kanske lite mer planering, men de funkar hur bra som helst..
    De som säger så känner inte er kära syster! De vet inte hur envis du är och vad duktig du är på att planera … och hur mkt ni prioriterar träning och en bra livsstil.

    Och man behöver må bra för att vara en bra förälder tror ja!!

  6. Jag har själv suttit och funderat på ett liknande inlägg, fast med lite annan vinkel. Du har så rätt, och jag känner igen mig så himla mycket. På något vis känner jag att det är nån slags skadeglädje de känner de som säger sånt där (för det är ju precis som du skriver de som kanske inte är så aktiva själva som oftast kommenterar). Bra skrivet och skönt att du inte verkar ta åt dig.

  7. Ja det känns lite halvtypiskt att denna typ av kommentarer kommer från människor som inte tränar själva. Då ska ingen annan tro att de ska klara det heller, för då känner de sig själva dåliga. Sådär funkar människan, alltid gjort… Man får välja att slå dövörat till åt dessa negativa själar och ta kraft från de positiva!

    Jag önskar dig lycka till! Härlig blogg förresten, jag har börjat följa den sen en vecka tillbaka ungefär! Jag föll för din positiva livssyn och bestämde mig för att fortsätta följa den.

  8. Pingback: Härlig helg med familjemys | Mitt Aktiva Liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *