Galet mycket spinning

Trots att benen inte direkt blev trötta under loppet i lördags vaknade jag ändå med tunga ben i söndags. Skön känsla faktiskt! Men det var bara att ignorera och ladda om. I söndags var det nämligen dags att bege sig till Campushallen för gruppträningskonventet Glädje och Energi. Jag är inte den mest dansanta personen och jag vill dessutom ha en massa inspiration till mina cykelklasser, så jag hade bokat in mig på 4 cykelklasser. Fullt medveten om att loppet dagen innan kanske skulle tvinga mig att ta det ganska lugnt och mest sitta med för inspirationens skull. Jag gick dit med inställningen att ha roligt, köra på så mycket jag kunde men lyssna på kroppen.

Det första passet var med en tjej som annars kör på World Class här i Linköping, Karoline Hammarström. Passet började bra och vi lovades två backar. Bra musik, helt i min smak. Uppvärmningen var avklarad och vi var på väg uppför första backen. Min trötta kropp höll på att väckas till liv och benen svarade riktigt bra. Då tvärtystnade musiken och micken. Efter lite förvirring inser vi att samma sak har skett i de andra salarna. Lite synd för instruktörerna som har laddat och förberett pass med musik och så fungerar det inte. Men Karro klarade det galant. Jag förstod inte riktigt om det var planen eller improvisation, men bra blev det. Vi körde korta intervaller. Efter ett tag fick vi in en liten CD-spelare och hade således lite musik i alla fall. Jag fick med mig två saker från detta pass. Spinning är såååå mycket bättre med musik. Men om musiken strular fungerar intervaller helt ok utan.

Mellan första och andra passet lyckades man lösa musiken. Detta pass hette Epic Ride och på instruktörscykeln satt fantastiska Jessica Clarén. Jag träffade henne första gången när jag var på en grym bloggträningshelg i Torekov förra sommaren. En av de bättre instruktörerna jag har tränat för. Även om i söndags var första gången jag körde spinning för Jessica hade jag höga förväntningar och visste att hon skulle leva upp till dem. Som instruktör är hon grym på att peppa utan att det blir tjo och tjim. Hon har en grym förmåga att sätta känslor på det man upplever på sadeln. För en upplevelse är vad hennes pass är. Hennes pass blir som en bubbla för mig. Jag sätter mig på cykeln och är där och då.

Efter Jessica åt jag en god lunch för att sedan köra för Matthew Griffiths. En instruktör som jag har hört en hel del olika personer prata om, särskilt efter att själv halkat in på banan som instruktör. Klassen leddes på engelska och efter 5 meningar var det inget jag ens reflekterade över. Även här var det mycket fokus på känsla. Känsla och andning. Ett bra pass och en upplevelse som definitivt bryter av mot klasser man normalt är på.

Efter Matthews pass var det meningen att jag skulle ha en timmas vila och ladda om inför sista klassen. Men benen kändes ganska pigga och Jessica hade levererat på förmiddagen, så jag hoppade helt enkelt med på hennes andra klass. Lite lägre intensitet än den första. Men lika grym. Inspirerande. Energigivande. Peppande. Dock började mina ben protestera lite här. Kroppen var trött trots att jag fyllt på med bra energi mellan varje pass. Men jag slet på. För slita fick jag. Det var nog ett plågat ansikte från min sida.  

Dagens sista klass leddes Monica Björn. En sann inspiratör och pionjär inom spinningen. Hon var med och fick igång denna gruppträningsform i Europa. Klassen började grymt. Från att allvarligt ha betraktat oss under flera av de tidigare klasserna, sken hon upp leende när hon satte sig framme på scenen. Till min stora besvikelse var det denna klass jag fick ut minst av under dagen. Och det har inget alls med kalssen i sig att göra. Jag tog slut. Helt slut. Efter halva klassen hade jag fortfarande inte tagit mig över uppvärmningspuls en enda gång. Benen var sega som kola. Energinivåerna var i botten och jag var bara hungrig. Först täntke jag att jag kunde sitta kvar och trampa för inspirationens skull. Men jag kom på mig själv med att inte ens höra vad hon sa. Så jag tog ett klokt beslut. Lyssnade på kroppen. Satte mig vid sidan. Åt min banan. Stretchade och njöt av Monica som instruktör vid sidan av istället.

Vad fick jag ut av dagen då? Förutom att musiken strulade i början och det var ganska lågt deltagarantal, så har jag mest bra att komma med. Härliga arrangörer. Fantastiska instruktörer. Roligt att det händer saker i Linköping. Jag fick mängder med inspiration och idéer med mig hem. Jag inser att det finns saker som jag uppskattar när jag själv sitter som deltagare, men som jag kanske inte själv kommer anamma. Det handlar om att skapa sin egen stil som instruktör.

Dessutom fick min kropp en rejäl genomkörare och utmaning med 4,5 timmar i cykelsadeln. Jag är galen och jag gillar galna saker. Men det kanske ni har förstått vid det här laget. En mindre rolig konsekvens var dock nackspärr på måndagen. Det resulterade i ett bortvickat cykelpass och tre dagar utan träning. Men nu är jag igång igen!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *