På banan igen

Jaha, då var det alldeles för länge sedan jag bloggade igen. Jag fattar inte hur jag lyckas. Men jag har haft nästan tre veckors frånvaro från träning. Bloggen hänger ju lite ihop med den. Frånvaron vad inte helt men delvis planerad. Det blev längre och mer vila än tänkt.

Nu är jag på banan igen. Träningssugen och laddad. Igår satt jag på instruktörscykeln igen efter att ha vickat bort två klassen veckorna innan. Det var fantastiskt. Hela dagen gick passets låtar i lurarna på jobbet. Fina Lotta var där och öste. Grymma deltagare som idag lyckades sätta pulsnivåerna bättre än någonsin. Jag blir lyckligare av sådana här pass.

En sak till jag blir glad av är att finaste Lotta och Mattias har köpt hus på vår gata. Till våren får vi alltså grymma träningsglada grannar 5 hus bort. Och vi får sällskap i kategorin träningsgalningar. Skönt med träningssällskapet så nära.

20121030-060605.jpg

Tid för återhämtning

Det är detta med livet, motivationen, balansen, välmående och planering. Balansen mellan struktur och att ta dagen som den kommer. Lyssna på kroppen utan att bli lat. Utmana sig själv utan att slita och stressa.

Jag har senaste veckan knappt tränat alls. Jag har gjort andra saker. Saker som jag inte haft en chans att hinna med under månaderna fram till förra veckan. Månader fulla av träning. Jag vet att jag egentligen borde hänga i med träningen ett tag till. Jag vet att det framåt kommer komma perioder där jag måste avstå träningen helt eller delvis på grund av olika anledningar. Men jag är ju inte där nu. Så jag skulle ju kunna träna på. Men jag gör det inte och jag mår bra ändå. Jag pysslar och fixar hemma. Träffar vänner som jag inte träffar så genom träningen så mycket. Vi har vinterbonat trädgården. Städat förrådet. Umågåtts med min familj. Läst en bok. Gått en pulsutbildning. Umgåtts med sambon.

Även om det var tänkt att det bara skulle bli ett par vilodagar extra förra veckan, så känns det bra att ge kroppen extra återhämtning. Jag har inte det minsta dåligt samvete över det, som jag kan ha ibland när det blir för mycket vila. Det kanske är min själ mer än kroppen som behöver det. Tanken är ändå att försöka komma igång i helgen igen. Ta mig till simhallen och köra ett pass. Det längtar jag lite efter. Suget och orken börjar komma tillbaka och jag börja längta.

Tror att jag njutar av träningsvilan lite extra för att det är slut på lopp för säsongen för min del nu. Jag samlar energi för att påbörja en vinter med uppbyggnad. För att klara av de utmaningar som väntar under nästa år. Samtidigt som jag vill hålla mig skadefri.

Hur har ni det med extra återhämtningsperioder? Tar ni dem? Behöver ni dem? Har ni något spännande kvar innan vintern kommer och omfamnar oss?

Engagerad, jag?

Spännande saker är på gång. Jag kommer börja sprida mitt ord på fler ställen än bara här. Kanske inte lika frekvent, men lika roligt. Jag ska försöka engagera och förmedla. Rapportera och lyfta fram. Lyfta fram både händelser och personer. Men ni får nog vara nyfikna ett litet tag till.

Behöver jag säga att jag är en engagerad person? Jag lägger gärna tid och energi på saker som ligger mig varmt om hjärtat. Vänner och familj är en sak. Träning och hälsa är en annan. Jag vill att folk ska må bra. Min energi och min tid delas mellan många personer och mellan många projekt. Ibland räcker inte tiden alltid till och ibland behöver jag pauser. Men jag är inte mindre engagerad för det. Bara att jag behöver hämta energi, fylla på mitt eget förråd, för att kunna dela med mig till andra. Förutom träningen hämtar jag mycket av min energi från det sociala. Det finns vissa personer som ger energi bara jag får träffa dem. Jag har till exempel en fantastisk sambo, min systers fantastiska barn som ger kärlek, skratt och pussar så fort man kommer innanför dörren och fina vänner som jag mer än gärna träffar så ofta jag kan.

Hur laddar ni kroppen med positiv energi?

Lugnare vecka

Jag har några intensiva veckor bakom mig med flera långa träningsdagar, tävlingar och hårda träningspass. Nu är det dags att ge kroppen en lite lugnare period när det gäller intensitet. Tanken den kommande perioden är att dra ner lite på löpningen, men inte helt. Tanken är även att öka intensiteten i simningen och även komma igång med styrketräningen på allvar inför vintern. Så ni som undrar om jag alltid håller på som jag gjort senaste veckorna. Nej, jag har lugnare perioder också!

Tanken med en lugnare period är också att komma ikapp med flera av de saker utanför träningen som jag behöver ta tag i. Vi har en del fix hemma som jag är peppad på att ta tag i. Jag är expert på att vela när det gäller stora beslut, det kan min sambo skriva under på vilken sekund som helst. Jag skjuter ganska ofta på saker som inte är akuta. Kan jag skjuta på något och få mer tid för att träna så gör jag gärna det. Så även om det inte har med träning att göra om detta få lite plats på bloggen. Mest för att helt enkelt få det gjort. Så varje vecka i 4 veckor (från och med denna) ska jag avverka minst 2 saker per vecka som jag sagt att jag ska göra sedan en tid tillbaka.

Denna vecka har jag följande saker på min lista:

  • Bankfix (redan avklarat)
  • Köpa nya gardiner till vardagsrummet och sätta upp dem
  • Köpa ett par nya brandvarnare och sätta upp dem
  • Boka tid för massage, floating och fotvård

Framöver ska jag även:

  • Ta mig i kragen och beställa/köpa nya glasögon
  • Sätta igång med ett tavelprojekt hemma
  • Rensa bland kläderna
  • Plocka undan sommarkläderna
  • Läsa pulsboken
  • Städa förrådet
  • Städa carporten
  • Sätta vårlökarna
  • Planerat lite mer höstväxter
  • Klippa äppelträdet
  • Hitta en lampa till matrummet
  • Hitta en taklampa till sovrummet

Det får räcka för 4 veckor. Vad har ni för planer för oktober? Fortfarande fullt ös med träningen? Kanske komma igång med träningen? Viloperiod? Rehabperiod? Har ni något spännande höstprojekt som inte alls har med träning att göra?

NocOut – fördelar och felaktigheter

I vintras gick jag och Daniel med i NocOut efter att ha funderat på det i ett år. Varför det inte blev tidigare har jag inget bra svar på. Med facit i hand var det bara dumt att vänta så länge. De första 9 månaderna har gett oss båda otroligt mycket. Vi har fått en bättre struktur på vår träning. Vi slår personliga rekord på löpande band. Vi har dessutom fått massor med nya härliga, fina, likasinnade vänner. Ska man ut och träna och vill ha sällskap finns det alltid någon som hänger på. I helgen fick jag och Alex sällskap av 25-30 olika personer på våra olika pass vi körde.

När jag pratar om NocOut med personer som inte är medlemmar så möts jag främst av en förutfattad mening.

NocOut är väl bara för elitlöpare.

NocOut är man bara med i om man är jättesnabb.

NocOut är inget för mig. Jag kan inte springa fort.

Det är så synd att det är denna syn som finns på klubben från personer som inte är med. För ofta är det denna inställning som faktiskt hindrar dem från att själva ta steget från att ens komma och testa och känna av. Det som är ännu mer synd är att det inte kunde bli mer fel. Jag ska med detta försöka få er som undrar att förstå.

  • Visst finns det snabba och duktiga löpare. Men inte bara. Det finns allt från de som springer milen på 36 minuter till de som knappt tar sig runt en mil. Det finns de som på intervallträningarna susar förbi mig gång på gång. Det finns de som lunkar i sin egen takt och inte ens orkar alla intervaller som är upplagda på schemat. Men alla är där. Alla gör det utifrån egna förutsättningar och alla blir bättre, snabbare och starkare.
  • Alla är välkomna. Vi har varit ända upp till 70 personer på löpträningarna. Det finns alltid alternativ för alla. Snabba löpare får springa backarna två gånger under backpassen. De lite långsammare tar en kortare runda. Ingen behöver någonsin springa själv. Alla får vara med. Alla tillför något.
  • NocOut är en klubb för löpare, cyklister, triathleter, simmare, längdskidåkare osv. Antingen sysslar du bara med något av dessa alternativ eller så kör du allt. Det spelar ingen roll. Här sätter bara vi medlemmar gränserna. Inom vissa grenar har vi tränarledda tillfällen. Inom andra har vi fasta träningstider för att styra upp större sällskap. Utöver det finns det mängder med spontana träningstillfällen som annonseras ut via diverse olika sociala medier.
  • NocOut innebär ett stort, roligt och givande socialt nätverk. Man hittar likasinnande. Vänner som inte bara blir vänner på träningsbanan. Man träffar eldsjälar som peppar, engagerar, planerar, fixar och lägger ner ideell tid på att skapa en klubb som ska tilltala alla. Utan dessa personer skulle inte NocOut bli det klubben är på väg att bli.
  • Det kostar inte en massa pengar att vara med heller. Vi har en mindre medlemsavgift per kalenderår. Då står klubben för lokalavgifter i samband med till exempel intervallträningnarna på Folkungavallen eller Campushallen.
  • När det gemensamma arrangemang är inställningen att alla som vill ska med. Vi skickar inte enbart ett toppat stafettlag osv. T a till exempel Kraftloppet. Där anmäls inte bara ett visst antal lag och så fylls de med toppade löpare. Antal lag som anmäls grundas i hur många som vill springa. I år hade vi nästan 100 löpare på plats i Finspång. Även om det mellan lagen skedde toppningar för att vi ändå vill ha lag som slåss om medaljerna, så finns det inte någon som inte får vara med för att man är för långsam.
  • Alla kan bidra med något. Vissa är kunniga inom löpning och står för träningsupplägg, tips och råd. Andra kan meka cyklar och lära ut hur man kör i klungor. Ingen kan allt. Alla har något att lära. Det är minst lika uppskattat och värdefullt att baka bullar och bjuda på som att veta hur man lägger upp ett simpass. Tro mig. Jag vet!!! Jag är tjejen som bidrar med fikat och ett glatt humör. NocOut är nätverket där hjälpen finns att få. Här finns allt från läkare och sjukgymnaster till prylgalningar som vet allt om senaste Garminklockan. Kunskapen är inte längre bort än ett inlägg i Facebookgruppen.

Så alla ni som vill men inte vågar. Alla ni som inte vet att ni vill men nu kom på att det kanske skulle vara skoj att testa. Kom på en träning och känn av hur det är. Kolla in hemsidan eller gruppen på Facebook. Hör av er till mig eller någon annan medlem som ni känner. Vill ni inte komma själv på en träning. Haka på någon som brukar vara där. De flesta som kommer fastar för gänget, gemenskapen och konceptet. Det passar kanske inte alla. Men de flesta.  

All uppstyrd och organiserad verksamhet är just nu i Linköping. Men vi har medlemmar i New York, Stockholm, Falun och flera andra ställen. Alla kan vara med.

Träningshelg

Jag har haft en alldeles fantastisk träningshelg. Den har bestått av svett, skratt, energi, gläjde, träningsvärk, stumma ben och massa andra känslor. Igår följde vi upp de första dagarna med en lång och härlig träningsdag. Uppslutningen har varit kanon. Ca 20-25 på passen igår. Man kan inte bli annat än glad och lycklig när man får träna med dessa härliga människor.

Dagen inleddes med ett Crossfit-kompispass med Anki. Grymt skoj, svettigt och jobbigt pass. Mycket bra övningar, både med och utan redskap. Precis den typ av styrka som jag både gillar och verkligen skulle behöva köra mer. Fick lite idéer för att få in det mer i min träning. Det är nog många som känner träningsvärken i kroppen idag och skänker en tanke till Anki. Efter crossfitpasset körde Anki en stunds core med oss också. Lika välbehövligt det och säkert något som många av oss behöver. Tack Anki för din tid och ditt engagemang för att få köra lite med oss en timma.

Efter styrkan kom fina Ninni och körde ett pass yoga för löpare. Definitvt nödvändigt för många av oss. Det var stela kroppar. Mycket fniss. Snygga poser. Fantastisk instruktör. Immande speglar. Hundar. Svanar. Drakar. Gräshoppor. Skönt pass. Tusen tack finaste Ninni för att du tog dig tiden att komma och ge oss en välbehövlig stund. Tack även härliga Anna som ordnade med lokal för förmiddagens träning.

Efter yogan var det dags för lunch på stan. Smarriga sallader åts i solen på stan. Min var fylld av goda skaldjur och nyttigheter. Sen bar det av mot simhallen för några av oss. Daniel hade lagt upp ett simpass med både teknik, stege och intervaller. Detta var det passet som jag kände mig piggast på under dagen. Det var roligt. Simningen är rolig. Daniel har gjort den rolig för mig. Tack älskade Daniel för att du gjorde passet åt oss. Det var uppskattat och flera fick med sig flera saker hem för att förbättra simningen.

Gårdagens fullspäckade träningsschema medförde en hel del trötta kroppar och begynnande träningsvärk. Den avslutades med middag på Yogi. Mycket trevligt och god mat.

Idag vaknade jag med skön träningsvärk i baksida lår, rumpa, rygg och axlarn. I magen har det smugit sig på under dagen. Det var trötta ben som klev upp ur sängen för att ta sig iväg till Borensberg och ett långpass. Solen sken och det var ett alldeles fantastiskt höstväder för att springa. Frisk och klar luft. Härligt sällskap. Vi var kanske 12-13 stycken som slöt upp. Jag och några till hade planerat att springa tillsammans. Lite kortare och lite långsammare än de andra. Alla de kastade in handduken och jag bestämde mig för att hänga med de andra till att börja med. Kroppen svarade inte alls och vill inte vakna till det minsta. De första 3-4 km med den stora klungan var ganska jobbig. Dels för mina tunga ben och mitt psyke. Ville inte sinka gruppen även om tempot faktiskt var ett som jag klarar av. Efter ett tag beslöt jag och Jenny oss för att vända av tillbaka. När pressen på att hänga med försvann så lossnade det lite. Jag fortsatte ett varv på 2,5:an själv och efter det lossnadet det helt när jag kom ut på asfalten. Då hittade jag en ansträngningsnivå och ett tempo där det kändes som att jag kunde fortsätta i länge länge. Jag läta det räcka med 10 km dock. Imorgon är det dags att hålla ett spinningpass igen. Så jag behöver ha hyfsat pigga ben då. Tack Martin och Micke för att ni styrde upp en härlig löptur på en fantastisk höstdag som denna.

Tack alla fantastiska människor som gjorde denna helg till en ren njutning. Vi har svettats, skrattat, umgåtts och tränat. Ett perfekt recept på en härlig helg! Nu har Alex skjutsats till tåget och jag ska gå med min köra D till Peter och Becca och fika!!!

Spinning med härligt folk

Träningshelgen smygstartade ju i torsdags med intervaller. Igår följdes den upp av ett spinningpass med mig på Campushallen. Nästan 25 taggade härliga NocOutare slöt upp. Dagen till ära hade jag gjort ett nytt pass. Lite lägre än vanligt. Lite jobbigare än vanligt. Jag har ju med vältränade människor att göra.

20121006-113014.jpg
Det var tunga ben som trampade igång hos mig! Det var roligt. Deltagare som kände varandra. Peppade. Utmanade. Tiden gick fort. Svetten flödade. Energin sprutade. Jag tror många gick hem nöjda och trötta.

Daniel, Alex och jag avslutade helgen med thaimat hos Lotta och Mattias. Fina människor. Härlig energi.

Intervaller + Ida = kärlek

Jag har en viss hatkärlek till intervaller. På senare tid har det mer blivit kärlek. Dels för att jag gillar upplägget. Jag tycker om att pressa och utamana kroppen (även om Daniel säger att jag är för dålig på att ta ut mig helt). Sen jag gick med i NocOut har jag även fått flera bra personer att kämpa med under intervallerna. Vi är ett gäng som är ganska jämna och som hjälps åt att dra, peppa, inspirera och utmana. Vissa dagar är jag trött och får slita och vissa dagar är det som igår.

Jag kände mig pigg. Nackspärren hade medfört någon dags extra vila. Första passet på en intensiv träningshelg där Håkan sagt att vi skulle satsa hårt på intervallerna för att sedan öka resten av helgen. Jag kände mig stark. Jag hade inte kollat upp vilka tider jag borde springa på. Lotta A hade gjort det så jag rekade med henne eftersom vi brukar vara ganska jämna. Hon är en bra referenspunkt. 9*600 m stod på schemat. Hennes snabbaste 600-ing skulle gå på 2:48 enligt hennes nedskrivna siffror på handen. Jag bestämde mig för att ha dem i bakhuvudet, men öppna enbart på känsla och sedan se hur jag låg till. Jag lade mig i en ganska hög men helt överkomlig fart. Flera stycken tog snabbt rygg och vid första vilan hade vi avverkat första intervallen på 2:40. Snabbare än tänkt men det kändes bra. När vi var nere 2:32 på tredje intervallen var det några som tyckte det gick lite för fort. Så jag sänkte tillbaka tempot lite. Vi låg på 2:38-2:39 de flesta. Bra mycket snabbare än vi tänkt från början. Men nästa alla orkade med. Sista intervallen körde jag på 2:30! Tydligen var jag farthållare åt en klunga på nästan 20 igår. Jag hade inte koll bakom mig. Men jag kände energin. Den bar mig liksom framåt. Jag hörde andetagen från folk som fokuserade på min rygg. Intervaller med denna instensitet klarar man inte att springa själv. Så är det bara. 

Vi var grymma. Utmanade och flyttade fram gränserna igår. Peppade varandra. Jag tycker det är ett tecken på att träningen vi slitit med faktiskt har gett något. Vi är starkare än vi tror. För egen del var jag inte spytrött och för att nå den mjölksyranivå som var tänkt kanske jag borde ha fortsatt på 2:32 per intervall. Men jag tar med mig detta. Tar med mig känslan. Känslan av att vara stark och snabb (fast jag egentligen inte är så snabb).

Jag är också nöjd över att jag lyckas springa med så jämn hastighet utan att kolla på klockan. Jag försöker hitta en ansträngningsnivå som känns bra och hålla den. Det resulterar i att vissa springer som en jo-jo i förhållande till mig. Ibland kör jag ikapp och nästa intervall springer de förbi igen. Jag är nöjd över att kunna kontrollera min kropp och min fart så pass bra.

Tyst vecka med träningshelg som avslut

Jag har inte alls skrivit mycket denna vecka. Det är av flera anledningar.

  • I måndags började jag läsa Fifty Shades of Grey. Boken som är en riktig snackis just nu. Jag fastnade totalt i den. Kunde liksom inte sluta läsa. Nu har jag läst ut den och är tillbaka i verkligheten.
  • I helgen har jag styrt upp en träningshelg (med god hjälp av flera andra också). I kväll kör jag ett spinningpass med massa hörliga människor. Så i onsdags gick hela kvällen åt att fixa ett nytt spinningpass med ny peppande musik.
  • Jag har haft nackspärr och i början av veckan var det inte alls lockande att sitta framför datorn mer än nödvändigt.
  • Livet. Ja livet finns där jag ibland är det viktigt att släppa bollarna som rullar och bara vara. Det har jag gjort lite i veckan. Ingen press på blogginlägg eller liknande. Men jag älskar att blogga. Så nu blir det en strid ström av inlägg igen 🙂

Som jag redan nämnt ovan. I helgen är det en träningshelg på G. Det började med att min vän Alexandra ville komma ner och träna en helg igen. Det var när hon var här i våras som tankarna om IM 2014 väcktes. Jag tänkte att det vore skoj om det var några fler som ville vara med. Det blev fler än jag räknat med, så jag drog igång en lite större grej än planerat. Så här ser helgen ut:

Torsdag: Igår körde vi 9*600 m intervaller på Folkungavallen. 1 minuts vila mellan intervallerna.

Fredag: Jag håller spinningpass på Campushallen

Lördag: Vi börjar dagen med styrka/core med grymma Anki. Hon kommer förmodligen köra stenhårt med oss. Jag behöver det även om det finns risk för att det blir smärtsamt.
Efter det ska härliga Ninni köra ett löpinspirerat yogapass med oss.
Sedan är vi värda en god lunch innan min kära Daniel ska coacha oss i bassängen en timma.
Lördagen avslutar vi på indisk restaurang.

Söndag: Här har Martin styrt upp långlöp, med efterföljande dusch, bastu och pizza i Borensberg för de som vill. Dessutom kommer ett gäng köra ett långpass cykel istället för löpningen.

En grym helg helt enkelt!!!

Galet mycket spinning

Trots att benen inte direkt blev trötta under loppet i lördags vaknade jag ändå med tunga ben i söndags. Skön känsla faktiskt! Men det var bara att ignorera och ladda om. I söndags var det nämligen dags att bege sig till Campushallen för gruppträningskonventet Glädje och Energi. Jag är inte den mest dansanta personen och jag vill dessutom ha en massa inspiration till mina cykelklasser, så jag hade bokat in mig på 4 cykelklasser. Fullt medveten om att loppet dagen innan kanske skulle tvinga mig att ta det ganska lugnt och mest sitta med för inspirationens skull. Jag gick dit med inställningen att ha roligt, köra på så mycket jag kunde men lyssna på kroppen.

Det första passet var med en tjej som annars kör på World Class här i Linköping, Karoline Hammarström. Passet började bra och vi lovades två backar. Bra musik, helt i min smak. Uppvärmningen var avklarad och vi var på väg uppför första backen. Min trötta kropp höll på att väckas till liv och benen svarade riktigt bra. Då tvärtystnade musiken och micken. Efter lite förvirring inser vi att samma sak har skett i de andra salarna. Lite synd för instruktörerna som har laddat och förberett pass med musik och så fungerar det inte. Men Karro klarade det galant. Jag förstod inte riktigt om det var planen eller improvisation, men bra blev det. Vi körde korta intervaller. Efter ett tag fick vi in en liten CD-spelare och hade således lite musik i alla fall. Jag fick med mig två saker från detta pass. Spinning är såååå mycket bättre med musik. Men om musiken strular fungerar intervaller helt ok utan.

Mellan första och andra passet lyckades man lösa musiken. Detta pass hette Epic Ride och på instruktörscykeln satt fantastiska Jessica Clarén. Jag träffade henne första gången när jag var på en grym bloggträningshelg i Torekov förra sommaren. En av de bättre instruktörerna jag har tränat för. Även om i söndags var första gången jag körde spinning för Jessica hade jag höga förväntningar och visste att hon skulle leva upp till dem. Som instruktör är hon grym på att peppa utan att det blir tjo och tjim. Hon har en grym förmåga att sätta känslor på det man upplever på sadeln. För en upplevelse är vad hennes pass är. Hennes pass blir som en bubbla för mig. Jag sätter mig på cykeln och är där och då.

Efter Jessica åt jag en god lunch för att sedan köra för Matthew Griffiths. En instruktör som jag har hört en hel del olika personer prata om, särskilt efter att själv halkat in på banan som instruktör. Klassen leddes på engelska och efter 5 meningar var det inget jag ens reflekterade över. Även här var det mycket fokus på känsla. Känsla och andning. Ett bra pass och en upplevelse som definitivt bryter av mot klasser man normalt är på.

Efter Matthews pass var det meningen att jag skulle ha en timmas vila och ladda om inför sista klassen. Men benen kändes ganska pigga och Jessica hade levererat på förmiddagen, så jag hoppade helt enkelt med på hennes andra klass. Lite lägre intensitet än den första. Men lika grym. Inspirerande. Energigivande. Peppande. Dock började mina ben protestera lite här. Kroppen var trött trots att jag fyllt på med bra energi mellan varje pass. Men jag slet på. För slita fick jag. Det var nog ett plågat ansikte från min sida.  

Dagens sista klass leddes Monica Björn. En sann inspiratör och pionjär inom spinningen. Hon var med och fick igång denna gruppträningsform i Europa. Klassen började grymt. Från att allvarligt ha betraktat oss under flera av de tidigare klasserna, sken hon upp leende när hon satte sig framme på scenen. Till min stora besvikelse var det denna klass jag fick ut minst av under dagen. Och det har inget alls med kalssen i sig att göra. Jag tog slut. Helt slut. Efter halva klassen hade jag fortfarande inte tagit mig över uppvärmningspuls en enda gång. Benen var sega som kola. Energinivåerna var i botten och jag var bara hungrig. Först täntke jag att jag kunde sitta kvar och trampa för inspirationens skull. Men jag kom på mig själv med att inte ens höra vad hon sa. Så jag tog ett klokt beslut. Lyssnade på kroppen. Satte mig vid sidan. Åt min banan. Stretchade och njöt av Monica som instruktör vid sidan av istället.

Vad fick jag ut av dagen då? Förutom att musiken strulade i början och det var ganska lågt deltagarantal, så har jag mest bra att komma med. Härliga arrangörer. Fantastiska instruktörer. Roligt att det händer saker i Linköping. Jag fick mängder med inspiration och idéer med mig hem. Jag inser att det finns saker som jag uppskattar när jag själv sitter som deltagare, men som jag kanske inte själv kommer anamma. Det handlar om att skapa sin egen stil som instruktör.

Dessutom fick min kropp en rejäl genomkörare och utmaning med 4,5 timmar i cykelsadeln. Jag är galen och jag gillar galna saker. Men det kanske ni har förstått vid det här laget. En mindre rolig konsekvens var dock nackspärr på måndagen. Det resulterade i ett bortvickat cykelpass och tre dagar utan träning. Men nu är jag igång igen!!!