NocOut’s KM 10 000 m

Målsättningar är något som taggar och utmanar mig att prestera. Jag föröker sätta upp matbara och realtistiska mål. Men man har ju sina drömmar också. Gränsen mellan mål och drömmar skjuts hela tiden framåt allt eftersom man utvecklas.

När jag var junior och orienterade sprang jag milen på typ 43 minuter. Det var så länge sedan att de gamla meriterna inte räknas idag. Mitt personbästa slog jag i våras på Blodomloppet (51:30). Jag mådde inte jättebra, men jag hade haft en bra vår löpmässigt.

Så igår vad det dags för NocOut’s KM 10 000 m på bana. För några veckor sedan bestämde jag mig för att försöka satsa på att komma under 50. Lite av en magisk gräns. Känslan att kunna säga att man kan springa milen på under 50. Personbästa med 1,5 minut är ganska mycket dock. Men med bra löpträning och med intervalltiderna som grund från de senaste två månaderna kände jag ändå att jag skulle kunna genomföra det. Så med bra peppning fram sambo, Håkan, Alle och massa andra stod jag igår på mållinjen med sub 50 som mål och kanske sub 49 som en liten dröm.

När vi kom till Folkungavallen var det en höstig känsla i luften. Det hade börjat skymma lite. Det var en aning kyligt och man tyckte det var skönt med varma överdragskläder. Det snackades varvtider, måltider och upplägg vart man än kom. Full fokus var på tävlingen. Härliga Lotta W kom cyklandes och visste inte om hon skulle köra hårt eller lugnt. Finaste Lotta P hade varit förkyld, ville springa, men tog ett lätt varv som uppvärmning och valde sedan att ta tid istället. Daniel var osäker hur de senaste veckornas halvsega förkylning hade påverkat formen. Alla ville springa. Stämningen var laddad med endorfiner, magi och massa pepp.

Jag hade en plan som jag verkligen skulle försöka hålla. Den var att gå ut i tempot 4:55 min/km (ca 1:58 min per varv) och försöka hålla det i ca 7 km för att sedan öka. Då skulle jag ta mig under 49. Samtidigt visste jag att nyckeln i att inte tappa 50 minuter låg i att inte gå ut för hårt. Att verkligen våga hålla tillbaka lite. 25 varv är mycket och det gäller att springa smart. Därför gick jag och min kompanjon Jonas ut i 5-5:02-tempo de tre första varven. Sen ökade vi och låg stabilt runt 4:55-tempo varv efter varv. Sista 4-5 varven kom det en ökning. Jag gick inte med Jonas och Mia hela vägen men gled in på stabila 49:21. För det kändes som ett ganska stabilt och säkert lopp. Jag hade läget under kontroll hela tiden. Tröttheten i benen kom ganska sent. Pulsen rusade inte. Jag nådde det stora målet för dagen, men inte riktigt ända fram till det som var lite av drömmen. Men vad spelar det för roll? Jag har förbättrat mitt PB på milen med 2 min och 10 sek på lite mindre än 4 månader. Jag kan säga att jag springer milen på under 50 minuter. Med facit i hand så hade jag kunnat gå ut några sekunder snabbare de första varven och börjat ökningen lite tidigare. Men nu vet jag min kapacitet till nästa gång. Då ska jag våga lite till. Chansen till ett mer inofficiellt försök kanske kommer ganska snart. Lotta P ville testa 10 000 m på bana när hon piggnat till lite mer. Jag erbjöd mig att sällskapa med henne.

Hur gick det då för alla andra fantastiska klubbmänniskor? Av 40-45 startande var det säkert mer än hälften som slog personbästa. Lotta W som inte visste om hon skulle satsa vann damklassen på grymma 40:41. Hon imponerar stort tillsammans med flera andra starka och grymma tjejer som gör milen på runt 41-42 minuter. Lotta A som inte riktigt trodde på 50 minuter satsade på 52 och gled in på starka 49:57. Johannes som man inte så ofta ser på klubbens övriga löpträningar gick in och vann herrklassen före grymma Jens.

Min bästa sambo Daniel gjorde ett kanonlopp. Han som tidigare haft marginalerna på fel sida för att han kanske inte riktigt hållt planen, lyckades igår pricka in det perfekt. Han följde en grupp i början och när den gruppen sedan började öka vågade han och en kille till släppa och avvakta. Det slutade med att de jobbade ikapp och förbi flera av de som dragit från. Han fick ett fint PB på 38:39 med sig hem igår.

En sak som slog mig igår är bredden på löparna som numera ställer upp i KM. I vintras/våras var det de lite snabbare löparna som kom till start. Men nu kommer både de som flyger fram och vi som springer i lite mer maklig takt. Det visar vilken bredd, klubbkänsla och stämning vi har i NocOut. Det finns en plats för alla. Inte bara de snabba!!!

0 reaktion på “NocOut’s KM 10 000 m

  1. Du är grym Ida !! Fortsätt kör så hårt du kan. Jag avundas dig och önskar jag kunde komma tillbaka till bra form igen.
    Stora kramar!

Lämna ett svar till Ida Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *