Träning i värme

Jag kan tycka att träning i värme är jobbigt. Särskilt löpning. Då kan jag inte pressa mig lika hårt. Det handlar nog om att vänja kroppen.

Därför var det med inställningen om ett mycket lugnt pass jag joggade iväg längs strandpromenaden från Pernera mot Protarias. Jag skulle lyssna på kroppen i hettan. Inte överanstränga mig. Vända i tid. Tanken med passet var bara att komma ut och springa lite. Inga krav på fart eller distans. Jag vet efter Göteborgsvarvet för några år sedan vad värmen kan göra.

Första 500 m var sandstrand ock klippor. Det blev lugn jogg och lite klättring som uppvärmning. Sedan kom jag ut på strandpromenaden. Kom in i ett tempo som kändes behagligt. Precis vid havet. Riktigt varmt. Men med fläktar ibland som var gudomliga. Jag mötte fler som var ute och sprang. Vi hälsade och log. I samförstånd över hur varmt det var. Jag försökte undvika att titta på klockan till att börja med. Men efter en stund slängde jag en blick. Det går ju snabbt tänkte jag. Hur är det möjligt? Har bara löptränat 3 pass sedan i maj. Det var säkert 35 grader varmt. Bara ätit ett äpple sedan lunch. Okej, nu menar jag snabbt för att vara jag. Det pendlade mellan 5-5:20-tempo i 3,5 km. Sedan blev det nedjogg en kilometer. Grymt nöjd att kunna hålla samma tempo här nere som hemma. Eller har jag kanske blivit snabbare hemma???

På något sätt är det skönt att träna när svetten forsar. Även om värmen gör sitt just här nere.

Två strykepass har det blivit efter löpningen också. Det innebär att jag tränat varje dag. Två dagar kvar, så det är bara att bita i. Har ni lyckats få till träningen under semestern?

20120725-121211.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *