Förkyld

Förkylningen kunde inte sovas bort inte. Vaknade med ömmande hals och täppt näsa.

Upp tidigt för att åka till Vadstena och supporta halvvättern lite. Hejade en mil från start och däckade sedan i föräldrarnas husvagn. Frusen, matt, trött och lite febrig. Kunde inte andas så lilla mamma fick rädda mig med nässpray.

Sen vi kom hem har jag mest legat i soffan. Läst lite, slökollat på TV och twittrat lite. Jag gjorde ett ryck och gick ut med soporna, tömde diskmaskinen och fyllde den igen. Sen orkade jag laga middag också. Jordgubbar och mjölk. En favorit hos mig i alla fall. Det var den ansträngningen jag orkade med het enkelt.

Jag är en person som även om jag är sjuk ofta sitter hemma i soffan och jobbar. Fast jag kanske borde vila. Den här gången ska jag bara fixa ett par måsten imorgon. Resten av dagen ska jag sova mig frisk!!! Det ska bli skönt att faktisk kunna vara sjuk. Ett steg i mitt ambition att lyssna mer på kroppen. Jag är redan extremt försiktig med att träna om jag är förkyld. Ont i halsen, feber, hosta, snorig, huvudvärk osv. Jag vilar hellre en dag för mycket än en för lite oavsett krämpor. Det är inte värt risken oavsett hur mycket jag vill träna. Vad är en extra vilodag nu mot risken att inte kunna träna på flera månader.

Nu ska jag sova och hoppas på en lång natts god sömn. Och att jag vaknar lite piggare imorgon!!!

Bra start på en lördag

Denna lördag ställdes klockan och D och jag åt en lätt frukost innan vi åkte mot simhallen för att träffa Lotta, Mattias och Tor. Dagen skulle inledas med ett simpass i förstaklassigt sällskap.

Efter en tung start där kroppen protesterade lite lite så kom jag igång. Jag blandade simning i 1600 m. Det var lugnt i bassängen. Vi fem halvgalna träningsfreaks hade en bred bana själva. Det var skönt att få känslan av flyt i kroppen igen. Att kunna mata på längd efter längd.

Efter simningen åkte vi till Lotta och Mattias för att laga och äta en lyxig lördagsbrunsch. Jag åt äggröra, bacon, smoothie, macka med skagenröra, grönsaker, pannkakor och te.

20120609-221410.jpg

Bättre start på en lördag kan man knappast få. Nu ligger jag här i soffan och känner mig som om jag håller på att bli förkyld. Vi håller tummarna för att detta kan sovas bort.

Nytt fokus några veckor framöver…

Just nu känner jag lite frustration. Jag kan inte träna som jag vill. Men det är bara att acceptera och fokusera på de saker jag faktiskt kan träna. Eller snarare orkar med att träna utan att känna mig vimmelkantig och illamående efteråt. Så nu lägger jag om fokus lite ett tag fram över. Jag tränar inte inför något speciellt ändå. Mer för att det är skönt, roligt, bra för min kropp och för att jag ska hålla mig frisk. Så det finns inget som säger att jag måste träna vissa specifika saker.

Det stora förändringen jag kommer göra är att lägga löpningen på hyllan tills min kropp ger klartecken om att den vill springa igen. Det är ingen större katastrof förutom att jag älskar att springa. Å andra sidan finns det en mängd saker jag inte hinner med att träna och som jag skulle vilja få mer tid för. Så det kommer jag göra istället. Mitt fokus under ett par veckor kommer därför att vara spinning, cykling, simning och styrketräning. Spinningen mycket eftersom jag har instruktörsutmaningen framför mig till hösten. Jag vill hitta inspiration och vanan på spinningcykeln innan det är dags för utbildning. Cykling och simning för att det är roligt, skönt och skonsamt för kroppen! Styrketräning för att min kropp verkligen behöver det. Jag borde även få in lite yoga i träningen framöver. Det behöver kroppen också…

Är ni bra på att lyssna på era kroppar? Jag har inte alltid varit det, men jag känner faktiskt att jag börjar bli det. Ett tecken på det är att jag varit skadefri länge. Jag har dessutom inte varit sjuk sedan i julas. Detta trots att jajg umgåtts med förkyld sambo och sjuka syskonbarn.

Nu lyssnar jag på kroppen

Efter några dagars bloggpaus är jag tillbaka igen. Det har varit fullt upp senaste dagarna. Fredagen tillbringades i soffan hos fina Ingrid med sushi och finalen av let’s dance. Inget jag brukar se, men mysigt med kär vän. Lördag-söndag ägnade jag åt möhippa för fantastiska Stina. En av mina bästa vänner från tiden vid universitetet. I måndags fyllde mitt hjärta D år. Så då var det kalas på kvällen. Gårdagen var jag i Sthlm med jobbet. Ja ni förstår kanske att tiden varit knapp för både blogg och träning.

Sedan vill inte min kropp (mage) va med riktigt än. I alla fall inte med samma intensitet som annars. Inte lika långa och intensiva pass. Jag fick en del oroliga frågor efter detta inlägg förra veckan. Det är en balansgång i bloggen att vara privat eller personlig. Men detta påverkar periodvis min träning så mycket att det faktiskt nu känns ok att skriva om det.

För ett tag sedan fick jag en misstänkt diagnos för något som heter Endometrios. Det är ganska vanligt bland kvinnor men kan uppträda ganska olika. Hos mig innebär det stark smärta vid mens och ägglossning och upp till en vecka innan. Detta går i skov. I vintras hade jag en sämre period. Februari-april har det varit mycket bättre. Nu är det sämre igen. Det är inte farligt att träna, det kan snarare lindra. Men samtidigt blir jag maniskt trött och går runt som i en dvala.

Att den bara är misstänkt är för att det krävs titthålsoperation för att fastställa. Men flera saker tyder på att det är detta jag har. Det går inte att bota helt, men lindra med olika metoder. Titthålsoperationen har vi valt att avstå tills vidare. Starka värktabletter är min räddning de värsta dagarna, fast jag undviker dem helst ändå. Men som sagt Endometrios är inget farligt!!!

Så länge jag är inne i en mindre bra period är mitt upplägg att lätta lite på träningsmängden. Inte lika långa pass och inte lika intensiv löpning. Med tanke på vad som kommer till hösten ska jag försöka lägga lite fokus på gruppträning. Kombinerat med landsvägscykling på min svarta kärlek. Jag vill hämta inspiration och pepp nu för att bli en bra spinninginstruktör. Jag kanske ska ge gymmet en chans i sommar också. Visst att sommaren är tiden man vill träna mer ute, men i det läget jag är nu är det viktigt att lyssna på kroppen. Det finns fortfarande mycket jag orkar med och det är bara att fokusera på det och inte på det jag inte orkar med för tillfället.

Idag ska jag ut på en lugn cykelrunda. Jag halverar tiden jag brukar vara ute och kommer känna mig nöjd med det!

Dagens tips: blåbärsmjölk

Igår på blodomloppet fick vi en picknickpåse att dela på. Jämfört med många andra tävlingars påsar brukar Blodomloppets påse innehålla helt ok grejer. Det är både roligt och smart ur ett marknadsföringsperspektiv att man stoppar ner nyheter.

Igår var det två saker jag fastnade för. Den ena var mineralvattnet med äppelsmak. Jag köper inte mineralvatten så ofta men denna ligger bra till om jag ska göra det. Kommer inte ihåg märket så jag får uppdatera er med det sedan.

Den andra saken jag fastnade för var mjölk med blåbärssmak från Arla som jag inte sett tidigare. Inget tillsatt socker och 30% extra mjölkprotein. Smaken var god. Inte så söt. God att bara dricka som den är eller kanske i en smoothie. Förpackningen var smidig halvliters vilket gör den till ett bra alternativ om man behöver köpa med sig något i farten. Och återigen, plus för att det inte är något extra tillsatt socker. Kolhydratsmängden är lika stor som vanlig mjölk.

Efter efterforskning på Arlas hemsida ser jag att mjölk med extra protein även finns i naturell smak.

20120601-174112.jpg

Blodomloppet med sikte på PB

Igår var det blodomloppet här i Linköping. Traditionen är att springa med jobbet. Igår var vi ett glatt gäng som tog oss runt i varierad fart.

Även många klubbkompisar från NocOut sprang och det ena personliga rekordet efter det andra radades upp i klubben. Bland annat min bästa D som utmanade sitt hjärnspöke och äntligen tog sig under 40 på milen. PB slaget med 2,5 minut.


Han var grymt nöjd efteråt.

Hur gick det för mig då? Jag har under våren tränat mot 50-minuters gränsen på milen. För tre år sedan sprang jag just Blodomloppet på 51:41 och då var jag inte lika bra tränad som jag är nu. Så det kändes som ett utmanande mål, men ändå rimligt någonstans. Jag har fått en del tips av Alle på upplägg och bra intervallträning av Håkan. Allt har gått grymt bra. Tills för en vecka sedan. Då gick jag in i en period med mer smärta än vanligt. Extrem trötthet och magsmärtor har hindrat mig från träningen i en hel vecka. Jag har värktabletter som jag helst undviker. Jag hade behövt hitta orken att åtminstone få 2-3 löppass i benen för att få den perfekta uppladdningen. Igår gick jag och velade hela dagen och undrade om jag ens skulle orka springa. Men tröttheten var inte lika bedövande igår. Och smärtan höll jag i schack med en panodil. Nästan i schack i alla fall.

Så jag stod på startlinjen igår i alla fall. Drömmen om 50-strecket var besviket lagd åt sidan. Förhoppningarna om PB fanns ändå kvar någonstans men jag trodde inte riktigt på det ändå.

Jag visste att den jobbigaste delen av banan var först så jag gick ut lugnt. Tappade 20 sekunder mot 50-strecket redan på första kilometern och 10 sekunder till på andra. Så jag började till 100% fokusera på mitt PB. Samtidigt var benen tunga efter att inte ha sprungit sedan intervallerna senast. Jag kände mig inte flåsig direkt och pressade inte kroppen ens i närheten av mjölksyra. 5 km passerades på en långsammare tid än jag gjort på 5 km tröskelpass. Men efter halva började jag öka. Personbästa var ändå inom räckhåll bara jag ökade lite. Så det gjorde jag. Nedförsbackarna sträckte jag ut och susade förbi trötta löpare. Nedförsbackarna hjälpte trots allt till att få lite fart i benen. Jag sprang helt själv. Knappt någon bekant löpare alls runtomkring. Det var skönt. Eftersom jag inte kunde ge mitt bästa kändes det skönt att få lägga upp loppet själv. Jag hittade lite ryggar ibland och drog på själv när jag kände för det.

När det var en kilometer kvar stod Alle och Elin och hejade. Då kände jag att jag minsann fick ta ut mig lite i alla fall och ökade. När vi kom in i sista partiet insåg jag att jag skulle missa PB’t. Väl inne på stadion skulle vi ju runt nästan ett helt varv och det tar mer än en minut för mig. Jag hade misslyckats med upplägget. Besviken ökar jag ändå i sista backen. Väl inne på stadion inser jag att det bara var en knapp långsida kvar att springa och 25 sekunder kvar till att klara det ändå. Så jag ökade lite till och klockan stannar till slut på 51:31. Nytt PB med 10 sekunder.

Bra med tanke på förutsättningarna. Men ändå inte helt nöjd. Inte helt nöjd över att ha sprungit utan att ta ut mig. Inte helt nöjd med att bara ha sprungit på 51:31. Jag är bättre än så just nu. Men det är bara att ta det som ytterligare en erfarenhet. Och se framåt. Fokusera på nästa chans istället och fortsätta träna. Dagen är ändå ett kvitto på att vårens träning har gett resultat.