The Canyon Story

Så kom den till slut… Min nya cykel. Det var några turer innan den äntligen ringde på dörren idag. Under historiens gång har jag varit både irriterad och uppgiven. Likgiltig och förväntansfull. Men vi kan ta det från böjan.

I vintras tog jag beslutet om att byta ut min hybrid mot en racer. Eftersom jag har cyklat en del och vet att jag tycker om det bestämde jag mig för att hoppa över de billigare varianterna och köpa en lite finare direkt. Jag började undersöka utbudet här bland Linköpings cykelaffärer. Eftersom jag inte är jättelång så ville jag ha en dammodell som lite mer passade mig. Så långt var allting bra. Dammodeller finns i olika prisklasser. Inga problem.

Men det hör till saken att jag inte är någon extremt tjejig tjej. Visst jag gillar rosa på lite kläder. Och jag gillar blommor om de står i fönstret, trädgården eller på bordet. Men jag vill inte ha en cykel med lite rosa blommor. Jag vill ha en neutral cykel. En svart eller vit eller möjligtvis med rött i. Punkt! Jag har ju gått med i en klubb med röda, vita och svarta kläder. Det var inte så lätt! Årets tjejmodeller var tjejiga modeller och tilltalade mig inte alls.

Jag bestämde mig för att grubbla lite på saken (grubbla är jag bra på). Jag lade ut en fråga på facebook och frågade efter tips och då kom lösningen. Så fort jag gick in på canyons sida visste jag att det var en Canyon jag skulle ha. Då hade jag bestämt det. Att jag skulle ha en Roalite 7.0 var också ett ganska enkelt beslut. Sen kom det till färg. Skulle jag ta en vit eller svart? Efter lite funderingar och rådfrågningar bestämde jag mig för en vit. Sen var det storlek. Även här var det en del velande och utprovande men till slut valde jag det som Canyons måttgudie sade och det blev en storle S. Jag var dock osäker på att storleken verkligen var rätt. Jag skrev ett meddelande i beställningen att de gärna fick dubbelkolla storleken. I det här läget valde jag även en svart eftersom leveranstiden på den vita var mycket längre.

När orderbekräftelsen kom rekommenderade de mycket riktigt ett storleksbyte och man skulle höra av sig inom 24 timmar om man ville ändra något. Jag ringde direkt och de hade de påskstängt hela veckan. Gaaaah hur skulle jag göra nu? Jag testade att maila. Både till den svenska och tyska adressen. Inget svar på flera dagar. På torsdagen kom det ett mail. En leveransbekräftelse. Meeeen nu hade de skickat fel storlek. Nu började paniken komma. Tänk om det skulle strula med att byta storlek nu när de redan hade skickat den???

Men på tisdagen efter påsk hann jag inte ens ringa dem innan det kom ett mail. Cykeln som var på väg skulle jag bara låta gå i retur. Sen skulle de skicka den andra när den kom in. Så efter allt strul och velande verkade det till slut som att jag skulle få cykeln jag ville ha. Idag ringde det på dörren. Och i en svart kartong ställdes min nya träningskompis i hallen.

Efter att ha inhandlat nya cykelskor monterades den ihop och jag tog en provtur på nästan en mil. Det kändes toppen. Nu är jag redo att ta mig an söndagsträningarna med klubbkompisarna. Härlig cykelgemenskap. Fikastopp. Rulle. Landsväg. Motvind på Östgötaslätten.

4 reaktion på “The Canyon Story

Lämna ett svar till Ida Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *