Några dagar i dvalan

Det har varit lite lugnare här på bloggen. Anledningarna är flera men i stort sett mindre tid och mindre träning. Träningen har fått läggas åt sidan några dagar på grund av att min kropp säger ifrån ibland.

Jag har nyligen fått veta den troliga anledningen till varför jag mått som jag gjort i alla år. Varför jag ibland har så ont att jag bara vill ligga i sängen. Varför jag blir så trött att jag inte ens orkar med en promenad. Det går inte att bota men lindra. Jag har fått starka värktabletter som jag helst inte vill ta. Men jag vet att jag kommer behöva göra det vissa dagar.

Just denna vecka har det varit extremt jobbigt. Jag har haft mer ont än normalt. Så jag låter kroppen vila. Låter den komma i fas igen.

Ikväll är det blodomloppet. Dagen då jag hade tänkt slå PB på milen och kanske min drömgräns under 50. Nu känns den långt borta. Men det är bara att gilla läget och hoppas på det bästa. Vara glad att ta sig runt. Vill inte stoppa i mig tabletter för att kunna springa heller. Det kan även vara så att kroppen gillar motionen ikväll och faktiskt vaknar till ur dvalan och tar mig runt på en fin tid. Men det vågar jag inte hoppas på.

Till er som kanske blir lite fundersamma. Min kropp mår inte sämre av att träna fast jag inte mår så bra. Det kan i vissa fall snarare lindra. Jag tappar liksom bara lusten och känner mig som en zombie. Så jag väljer att avstå ibland. Som denna vecka. Men jag kommer igen. Nästa vecka är jag tillbaka i sadeln igen 🙂

Helg utan bloggande

Har precis lämnat en helg bakom mig med fullt ös och lite bloggande. Precis vad som behövs ibland. I torsdags var det intervallträning med NocOut igen. Korta snabba 70-20 intervaller som får mig att minnas intervallträningarna med fotbollslaget som om det vore igår. Tanken var att satsa fullt ut och springa snabbt snabbt. Det gjorde jag också. Bra mycket snabbare än jag trodde jag var kapabel till. Dock kanske lite ojämna intervaller. Men jag maxade så gott jag kunde. Sista två intervallerna kom mjölksyran och då fick pannbenet jobba hårt. Efter intervallerna körde Ninni ett hårt och jobbigt corepass med oss.

I fredags blev det en extrasväng cykling från jobbet. Skönt sätt att börja en träningsfylld helg på tänkte jag. Sen blev det ingen mer träning på hela helgen. Ibland vill inte min kropp. Den är inte alltid med mig och det har sina förklaringar. Men jag har lärt mig att lyssna på kroppen och på senare tid har jag även fått vissa förklaringar till varför det är som det är. Detta medför ibland att även om jag kanske orkar träna och inte mår sämre av det, så väljer jag att avstå. Det är en känsla jag har och jag mår bra av det. Hälsa är inte bara träning. Hälsa är även att låta kroppen få återhämtning när det behövs. Ibland fysiskt och ibland mentalt.

Igår hade jag en aktiv dag med mental återhämtning. Det var 7 timmars trädgårdsarbete. Svetten rann, musklerna värkte och själen jublade. Jag rensade ogräs, sådde fröblommor, fikade i solen och klippte gräset. Förhoppningsvis innebär detta att jag om någon månad kan titta bort mot slänten längst bak i trädgården och se blommor i vackra färger som jag kan klippa ner och sätta i en vas.

Gästbloggare Alex

Idag har den stora äran att få presentera en gästbloggare. Alex som var nere och tränade med oss helgen som var har skrivit ner sina tankar från helgen.

Reflektioner från en träningshelg
Torsdag morgon var det en peppad men trött Alexandra som monterade isär sin cykel och packade ner halva garderoben med träningskläder för att ta tåget till Linkan och möta upp fina Ida och Daniel för träningshelg över Kristi Himmelfärd.

Ida hade gjort/fått ett förslag på träningsupplägg med två löppass, 2 cykelpass och 1 simpass som skulle avverkas under helgen. Vi drog iväg till simhallen och körde ett pass. Jag kände mig lite klen efter gårdagens lite för långa After Work och insåg ännu en gång att jag inte är byggd för att vara ute och dricka mkt vin (och lite snaps). Efter simningen skulle det springas löpintervaller med NocOut. Jag är en mycket långsam löpare/joggare och det i kombination med att jag hatar när andra ser att jag är dålig på någonting ställer ibland till det. Jag gick till Rydsskogen med lite ångest. Reflekterade även över att jag under mina 5 år i Linköping inte tagit ett löpsteg i Rydsskogen (eller någon annan skog för den delen heller) och att det sannolikt har en del att göra med att jag inte är någon snabbis i spåret (ännu). Efter lite dividerande med mig själv kom jag fram till att jag inte blir snabbare av att ligga hemma på soffan och att det inte är ett alternativ att vika ner sig redan första dagen på träningshelgen.

När vi kommit fram till Rydsskogen och mött upp alla så sträcker Håkan fram handen och säger ”Hej, du måste vara Alexandra”. Vilket välkomnande! Tack Håkan!
På schemat stod 5 x 1 km intervaller i spåret. Jag gick ut i 5.30 fart på första kilometern. Sen orkade jag inte riktigt hålla samma tempo och sackade av lite. Fann en löparkompis i spåret och hade sällskap av Robban på alla 5 intervallerna. När vi kom i mål undrade jag som vanligt om jag inte kunnat ta ut mig mer på intervallerna. Varför ska det vara så svårt att verkligen ta i??

På torsdagkvällen introducerade Ida och Daniel mig för en fantastisk maträtt – kesoplättar! Denna gudomliga skapelse skulle jag kunna äta varje dag resten av livet. Lyckades även montera ihop min cykel utan problem. Kändes skönt att få revansch efter mitt tidigare misslyckande med cykelmekandet då jag i 1 års tid svurit över att pedalerna varit för tröga (pga av att jag försökte justera dem åt fel håll). På fredagen var det hyfsat tidig uppstigning och dags att ut och cykla. Det är bara märkvärdiga som ligger och drar sig på mornarna som Kjell Bergkvists karaktär i Den bästa sommaren brukade säga. Cykling är mer mitt element än löpning efter alla år med MTB. Vi var ett gäng som körde ca 35 km innan fika vid Söderköpings Golfklubb. Under fikapausen fick jag ett infall och bestämde mig för att sälja mina golfklubbor. Tiden när 4-5 h av en solig helg kunde läggas på golfbanan är förbi! Därefter fick vi fina 65 km i den goa östgötska motvinden som jag saknat så sedan jag flyttade från Linköping. 🙂

På lördagen drog vi iväg till Vidingsjö för att springa ett pass med backar som Ida fått av Alle. Jag hade ont i högra höften – undrar om det är jag som har felaktig sittställning på cykeln kanske?
Fick korta av backarna eftersom jag inte kunde lyfta högerbenet tillräckligt för att klara av de brantaste partierna. Drog iväg på nedjogg i spåret själv. När jag kände mig som tröttast och höften värkte joggade jag förbi ett äldre par som kommenterade hur spänstigt det såg ut. (!?) Ibland behöver man inte mycket för att bli glad!

Söndagen avslutade vi med 10 mil cykling med ett stort gäng från NocOut. Vi hittade en härlig uppförsbacke på vägen till Rimforsa som jag vill ha revansch på nästa gång jag är i Linköpingstrakten. Sen blev det självklart fika! Känns riktigt kul att summera helgen med höjdpunkter som +11 h träning, 20 mil cykling, två 30-årsfester och en fantastisk träningsupplevelse Ida, Daniel och alla trevliga NocOut-are.

Linköping: vi ses säkert snart igen!

20120524-151427.jpg

Återhämtning för själen…

Det gäller att lyssna på sin kropp. Då menar jag inte att man ska ligga på soffan och slappa bara för att man inte har lust att träna vissa dagar. Men man måste lära sig att känna igen signaler för när kroppen faktiskt behöver en paus, när den faktiskt behöver vila.

För min del är det heller inte alltid fysiskt som kroppen behöver vila. Ibland behöver själen och sinnet få återhämtning från tempot i vardagen. Och från mitt höga tempo som jag så ofta uppskattar. Jag älskar att ha många bollar i luften. Att engagera mig i egna projekt och samtidigt finnas till hands för nära och kära.

Igår var en dag där jag på eftermiddagen kände att det var dags att skruva ner lite. Istället för att stressa hem och hinna träna innan gräsleveransen till framsidan kom, så åkte jag hem och bakade. Jag kände att min själ behövde något gott. Fikat var även uppskattat bland grannarna senare på kvällen när vi var klara med gräsarbetet.

Ger ni själen tillräckligt med återhämtning när det behövs?

En kommande utmaning

För ca 15 år sedan satte jag mig på en spinningcykel för första gången på Träningslagret i Karlskoga. Jag fastnade direkt. Ända sedan dess har spinning varit den träning, förutom löpning, som varit mest regelbunden i mitt liv. Visst ha det gått upp och ner. Men vissa perioder har jag kört 3-4 träningspass i veckan och aldrig tröttnat.

Jag är ganska kräsen när det gäller instruktörer. Jag föredrar en viss typ av musik och jag kör gärna samma pass för samma instruktör vecka ut och vecka in om jag bara hitta något som jag verkligen gillar. När jag hamnar på ett pass med en instruktör som inte tilltalar mig riktigt tänker jag ofta hur jag skulle ha gjort istället.

För ca 10 år sedan började en liten tanke/dröm växa i mitt undermedvetna. Om jag någon gång ska bli instruktör så är det spinninginstruktör som gäller. I vanliga fall ser jag till att de flesta av mina tankar faktiskt blir verklighet. Men jag har ofta mycket på gång och älskar att engagera mig i olika saker. Och jag inser att jag inte hinner med allt. Så när det gäller detta har jag lagt det på framtiden. Inte lagt det åt sidan, bara mer på framtiden. Jag hinner med det också någon gång…

Så skrev jag detta inlägg i början av mars. Efter några veckor kom ett mail och på den vägen är det. För nästan två veckor sedan körde jag uttagning för spinninginstruktör på Campushallen. I fredag, mitt under långpasset på cykeln, hade jag ett missat samtal från Helen. Jag hade nästan börjat förbereda mig på att det inte skulle bli något. Men hon sa att de gärna ville ha mig!!! Jag klarade det!!! Så nu ska jag bara gå en utbildning, sen kör vi!!! En av mina drömmar är snart uppfyllda.

Mina känslor från telefonsamtalet fram tills nu är förväntan, otålighet, nervositet, pepp, adrenalin, endorfiner, fokus och glädje! Jag kan inte annat än att tacka alla som tror på mig, alla som har peppat mig att göra ett försök och Helen att du gav mig chansen! Vi ses väl i spinningsalen sen va? 😉

Söndagscykling med NocOut

Sista dagen denna träningshelg bjöd på ett långpass cykel igen. NocOut-klungan gav sig av söderut via Slaka och Törnevik till Rimforsa. Det var ganska sega ben efter tre dagars intensiv träning. Med det gick bra. Det var ganska kuperat men det var bara att bita ihop. Den legendariska Törneviksbacken, som jag fram tills idag bara sett på kort och hört historier om, visade sig vara precis så jobbig och seg som alla säger. Men upp kom jag även om det inte direkt var först.

I Rimforsa blev det fika på en banan och donut från Ica. Mums. Efter fikat var vi 6 stycken som bröt oss ur gruppen och styrde kosan hem via Dal-Bestorp-Bankekind-Sturefors-Landeryd. Här bjöds vi på mindre kuperat. Vi for fram bland lysande gula rapsfält. Hagarna var lummiga. Djuren betade. Fåglarna kvittrade. Solen sken. Vi mötte andra cyklister som hälsade glatt. Låren var stumma. Kroppen seg. Humöret på topp. Trevligt sällskap. Life is good! Riktigt bra!!!

Väl hemma kunde vi pusta ut. 10,5 mil och 4 timmar på cykeln. Träningshelgen var över för denna gång. Jag och Alex fullföljde den precis som planerat. Vi var trötta men nöjda. Idag åt jag en extra portion lax med rotfrukter. Ligger säker back på energi i ändå. Vi har redan börjat prata om en nästa gång. Alex är sugen på att joina NocOut. Vi gjorde ett bra intryck på henne och hon togs emot med öppna armar. Jag har även bett Alex om ett gästinlägg här på bloggen. Hennes reflektioner från helgen.

20120520-223540.jpg

20120520-223719.jpg

20120520-223726.jpg

20120520-223732.jpg

Träningshelgens tredje dag

Imorse ringde alarmet kl 9. Upp och ladda för långdistans med backar. Frukost, ombyte och iväg. Vidingsjö var målet och även idag stod Alle för upplägget. 3-4 km uppvärmning. 10 varv på en runda vid skidbacken innehållandes en massa backar. 3-4 km nedvarvning. Det blev 3,5 km uppvärmning. Sedan blev det 8 varv i olika varianter med backar avslutat med 3,5 km nedjogg.

Känslan idag? Backarna var inte att leka med. Kom i säng sent. 10 mil på cykel igår. Första riktigt varma träningsdagen för i år. Idag var det ganska sega ben redan från start. Redan i första backen kändes mjölksyran. Det är rejäla backar just där. Hemska backar. Men precis vad jag behöver. Mina ben måste bli starkare. Det blev en del pauser mellan varven. Men jag betade av backe på backe. Alex och Daniel körde i sin takt. Jag kämpade med mjölksyran och mitt eget pannben. Ett pannben som i normala fall brukar vara starkt men som idag sviktade lite. Men det är bra träning det också. Att försöka bita ihop fast kroppen är så trött att man vill krypa ihop i fosterställning och gråta.

Efter sju varv var jag sååå nära att ge efter och hänga med Alex som joggade hemåt. Men jag tänkte framåt. Tänkte på mitt milmål. Så körde jag långa varvet en gång till. Det var en seger i sig. Nedjoggen var hemsk. Jag fick gå några gånger. Men jag försökte hålla modet uppe. Snart slut på det jobbiga.

Passet innehöll även en spya från min sida. Mitt i ett andetag fick jag ner en fluga i halsen. Bara känslan av den fladdrandes i halsen fick mig att få kväljningar som inte gav sig. Bara att ge efter, spy och köra vidare.

Känslan efter passet har hela dagen varit matthet, hunger och ömmande kropp. Idag har jag pressat kroppen på ett annat sätt än i hög fart. Känslan har även varit nöjdhet efter att ha betat av backe på backe. Backarna har nu på senaste tiden blivit lite av mitt ”löpspöke”. Jag orkar dem inte alls. Jag tar slut. Jag vet att jag måste utmana dem för att övervinna dem. Och jag håller på. Jag ska bli stark och bemästra backarna med bravur.

Tredje dagen på träningshelgen blev ett hårt pass. Imorgon avslutar vi med ett cykelpass.

Träningsdag 2

Träningshelgen fortsatte idag. Cykel på schemat. Upp och ladda med bra frukost innan långpass. Fixade lite inställningar på cykeln. Sen mötte jag och Alex upp sju andra för en längre tur.

Vi hade härlig medvind hela vägen till Söderköpings golfbana. Härlig medvind. Inga problem att hålla hög fart. Första fikastoppet blev det en kanelbulle och vatten.

20120518-212853.jpg

Efter fikat begav vi oss vidare. Medvetna om att vi inte skulle få det lika lätt. Motvind väntade. Tungt. Backigt. Klungan delade på sig någon mil. Pannbensträning. Roligt. Blåsigt. Snygga kläder. Paus i Björsäter innan vi styrde kosan hemåt igen. Nästan 10 mil. Tunga mil. Men roligt. Söndag kör vi igen.

20120518-213750.jpg

20120518-213804.jpg

20120518-213823.jpg

20120518-213830.jpg

Första träningsdagen

Igår var det dags för första dagen på vår träningshelg. Efter att Alex hämtats från tåget åt vi en god sallad med bland annat kyckling och halloumi. Sen bar det av till simhallen för ett pass i bassängen. En timmas pass var lagom eftersom det var några veckor sedan jag simmade.

20120518-190736.jpg

Efter det åkte vi hem för att fylla på energi. Kokt ägg och smoothie blev bra uppladdning inför kvällens intervallpass med NocOut.

Dagens pass var 5 st tusingar i Ryd. Vi var några som bestämde ett tempo från början och det gick hyfsat första 3. Sen slog de kvinnliga hormonerna till och jag blev matt och illamående. Men det var vara att bita ihop. Pannben. Styrka. Vilja. Jag höll ihop ganska bra.

20120518-191523.jpg

Väl hemma blev det kesoplättar, turkisk yoghurt, jordgubbar och ett glas rosé.

Träningshelg

Imorgon kommer min vän Alexandra ner från Stockholm för en träningshelg! Vi tränar samma saker, ungefär lika mycket och har ungefär samma planer framöver. Därför är det synd att vi inte bor närmre än vi gör. Men i helgen ska vi träna en massa ihop är det tänkt. Alex och läste IT tillsammans i Linköping. Vi var festerister ihop och dessutom har vi varit i Peking tillsammans. Härlig tjej det där…

Jag har gjort ett förslag för helgens träning och Alex har inte protesterat. Så vi kommer köra så här.

Torsdag: Simning på eftermiddagen. Intervallträning med NocOut på kvällen (tusingar)
Fredag: Långpass cykel med lite annat roligt folk
Lördag: Löpning av något slag. Vi får se vad vi kommer fram till. Men ett långpass ligger nog nära till hands.
Söndag: Långpass cykel med NocOut

Alla som vill får hänga på. Hör bara av er om ni är sugna. Det är bara roligt och peppande om man är fler.

Följ min blogg med Bloglovin