Vilofredag och lördagslöp

I går var det en sliten kropp som masade sig upp ur sängen och iväg till jobbet. När jag gick ned för trappan hade jag ömma hälsenor och benen var som bly. Med tanke på att jag hade lånpass inplanerat idag så bestämde jag mig direkt för att fredagen var en vilodag. En vilodag med gott samvete. De är så viktiga vilodagarna. Musklerna, lederna och kroppen i stort behöver återhämtning för att orka träna hårt och för att bygga upp det man bryter ner under träningen. 1-2 dagar i veckan har jag, beroende på hur träningen och livet ser ut i övrigt.

Idag vaknade jag faktiskt lite före klockan trots att jag ställt den tidigt. Ingen träning igår och ganska tidigt i säng gjorde att jag kände mig skapligt pigg i alla fall. Jag har haft lite lite känningar i höger vad senaste veckorna. Och igår kände jag av ömmande hälsenor. Därför kände jag mig inte så laddad för löpning. Men jag ville ju träna och jag hade bestämt med Anna. Vi hade sagt redan från början att vi skulle ta det lugnt eftersom hon varit sjuk i veckan. Så jag laddade med turkisk yoghurt, hallon, dinkelpuffar och ett kokt ägg.

Vi hittade ett lugnt och skönt tempo. Vi pratade ganska mycket och det var ändå inte jobbigt. Ett tempo vi hade kunnat nöta på i ett bra tag. Men vi sparade på krafterna och nöjde oss med dryga 11 km. Men framöver finns det förutsättningar för riktigt långa och sköna distanspass med härligt sällskap. När jag kom hem kändes kroppen pigg och inte alls trött. Nu ett par timmar efteråt känns det att kroppen fått ett bra pass idag. Jag är sådär härligt trött i benen. Precis som jag ska vara. Tyvärr ingen bild idag heller. Måste bli bättre på att fota på passen så jag har något att lägga upp på bloggen.

Nu är Daniel och simmar och jag går här hemma och myser. Städar skafferiet, plockar lite, kollar finalreprisen på Biggest Loser, tvättar, dammar, läser lite i min bok och bara njuter av att vara. De här hemmastunderna, både ensam och med D’s sällskap, är så viktiga för mitt välmående. Att bara vara och få samla energi. Ingen stress och inga måsten.

Jag är tacksam för att jag älskar träning och för att jag har vänner som delar min passion.

Cykelpremiär

Denna dag inleddes med en morgonjogg med Jenny. I morgonsolen och till fågelkvitter slet vi med morgontrötta kroppar på en kort runda. Perfekt sätt att börja dagen på.

Redan innan hade jag bestämt med Lotta A att hänga med på en cykeltur. Det blåste rätt mycket och min inställning var att om Lotta kör så hänger jag på. Och hon hade inga planer på att ställa in. Jag hade en mil i motvind innan jag ens slöt upp med Lotta och sedan var det grotesk motvind ända till Berg. Min hybrid är inte optimal för ändamålet. Mina ballongdäck var mer än dubbelt så stora än däcken på Lottad racer. Hon fick vänta in mig några gånger. Men runt kom vi. Med trötta ben kom jag hem med nästan 4,5 mil i benen.

20120329-221104.jpg

Där väntade maten. Gryta som vi tagit upp från frysen. Den åts med broccoli och crème fraîche. Ljuvligt. Köttet hade kokat i flera timmar och smulades i munnen. Mmmmm

20120329-221233.jpg

Vad har ni tränat idag då???

Veckans utmaning

Jag har ju inte berättat för er om veckans utmaning som jag har hängt med på. Det är Sara som dragit igång att vi 26 mars-1 april ska springa lika många kilometrar som vi är gamla. 34 kilomtrar på en vecka. Det borde fungera kanske. Torsdag idag. Och jag har hittills betat av 12,10 km och 21,90 kvar. Under förutsättning att mina vader mår bra på lördag så räknar jag med ett långpass då. I så fall ska det inte vara några problem. Så nu håller vi tummarna. Okej allihopa?

Någon av er andra som har något träningsmål denna vecka?

Personlig eller privat

Några dagar utan bloggande har det blivit. Först en helg med fullspäckat schema och sedan veckans första dagar med fokus och tankar på annat håll. Ibland blir det så och ibland är det nödvändigt.

Ibland funderar jag på hur bloggen speglar mig och den jag är. Hur mycket jag skriver om mitt liv, vad jag väljer att skriva om och vad jag behåller för mig själv och de människor som står mig nära. Tanken med bloggen är ju att visa vem jag är och den representerar mig i allra högsta grad. Men den är bara en del av mig. För mig handlar det om en balans mellan att vara personlig men inte privat. Jag visar inte hela mig och delar inte mina innersta tankar gällande vissa saker. Men när det gäller de saker jag väljer att skriva min personliga åsikt. För min är det viktigt att få ha den privata sidan också. Där kan jag få stänga in mig, vara ledsen och samla energi om jag behöver. Där finns även hopp, glädje och förväntan. Där finns många av mina vänner och min familj, men även mitt arbete och andra fritidsintressen som inte har så mycket med träningen att göra.

Tänk på att bloggen är den sida jag väljer att visa er andra. Den visar inte hela mig. Så är det med alla bloggar. Finns det något ni är nyfikna på är det bara ni frågar. Kanske svarar jag… Kanske inte…

Helgen redan fullplanerad

Den här helgen har jag sett fram emot. Det händer en massa roliga saker. Det kommer gå i ett och jag kanske inte kommer till jobbet helt utvilad på måndag. Men det är det värt. Och med lite planering kommer allt gå som en dans. Så här ser det ut:

Fredag
Jobba, helst 8 timmar
Ärenden på stan
Träna spinning och CX
Äta på stan med D
Innebandy och heja på grannen i slutspelet

Lördag
Heja på massa folk på Seedningsloppet
Fira D’s söta syster
Ev hinna träna
Medlemsfest NocOut

Söndag
Sovmorgon
Cykelpass
Våffeldagen
Fixa inför veckan

Idag jobbar jag hemifrån och då kan jag passa på att tvätta ett par maskiner och påbörja helgens långkok. Har 1,5 kg högrev i kylen som ska kokas mört. Kan bli en gulaschsoppa kanske?

Hur ser er helg ut? Full rulle eller avkoppling? Oavsett hoppas jag den blir fantastisk!!!!!

Twitter

Jag finns ju såklart på twitter sedan i höstas också om man vill följa mig där 🙂
Jag twittrar om träning och annat som händer i livet.

@idajohanson (ett s) heter jag.

I övrigt önskar jag alla en fantastisk vårdag. Hoppas alla får en chans att komma ut och D-vitaminboosta kroppen lite.

Vår är kärlek

Idag kändes det som det riktigt varma vårdagen för i år. Våren har varit här och knackat på men först idag kändes det verkligen som VÅR. Solen värmer, människor går utan jackor och generellt ser alla lite gladare ut. Det skulle kunna vara vårkänslor. Det skulle även kunna vara att de har solen i ögonen.

Jag tycker om alla årstider och har lärt mig uppskatta dem för det de har att erbjuda. Det som ger mig extra glädje är den tiden då årstiderna precis växlar. Man känner förändringen i luften. Man känner att världen omkring en byter skepnad och det är lika fascinerande varje gång.

Idag jobbade jag från Norrköpingskontoret. På lunchen tog vi en promenad runt strömmen. Fantastiskt!!!!

20120321-172007.jpg

20120321-172045.jpg

20120321-172053.jpg

20120321-172107.jpg

Älska löpning

Igår kväll var det återigen dags för intervaller med NocOut. 9*600 m stod på agendan. 9 stycken?!?!?! JOBBIGT!!! Men nödvändigt för utvecklingen måste jag medge.

Efter jobbet blev det först en powenap på 40 minuter som uppladdning och så lite energiintag på det. D som ska springa lopp på lördag ville inte köra idag, så han stannade hemma. Mina ben var trötta efter senaste periodens träning, särskilt vaderna. De fick sig dessutom en omgång tåhävningar i måndags kväll. Så med stumma ben tog jag mig till CH och visste redan från början att jag skulle få jobba med pannbenet under passet. Redan på uppvärmningen kände jag av blyklumparna till ben som inte riktigt ville springa i det tempo som huvudet ville. Redan då satte jag upp strategin för passet: Överleva!

Första intervallen gick ganska bra. Man öppnar skapligt, men inte för hårt. Man känner av kroppen och tempot. Andra varvet ökade vi och det kändes att det kanske blev lite för hårt. Jag hade sällskap av Anna hela passet och vi kämpade hårt tillsammans. På något sätt är det skönt att känna att man har någon som sliter lika hårt och som ligger där bakom och vill att man ska hålla uppe tempot. Inte för att det går jättefort för mig i den formen jag är idag. Men jag har ju något att jobba mot.

9 intervaller kändes tufft innan passet. Det kändes jättejobbigt efter andra intervallen. Men vi hittade vårt tempo och vi nötte på. Rätt som det var hade vi klarat hälften och till slut passerade vi mållinjen på sista intervallen. För min del var det benen som var den största begränsningen idag. Flåset hade klarat ett högre tempo. Men det blev ett bra pass. Intervaller är nödvändiga. Och faktiskt riktigt roliga, även om det känns slitigt under tiden. Men känslan efteråt är fantastisk.

Endorfinrus
Styrka
Pannben
Svett
Glädje
Utmattning
Återhämtning
Energi
Gemenskap

Just nu kan jag inte göra annat än att älska löpning. Jag längtar till nästa pass och kroppen vill bara ha mer, mer, mer… Jag är tacksam för att min kropp klarar alla utmaningar jag utsätter den för. Och mer ska det bli!!! Våren är här och förutsättningen för löpning är optimal. Man kan se hur naturen vaknar till liv igen efter en vinter i dvala.

Bilden tagen i Schweiz för ett år sedan

 Komplettering av inlägget: Jag fick en önskan om att beskriva passet lite mer. Tanken är att man under ett pass som detta ska ligga på mjölksyranivå. För vana löpare pratar man om att ligga på varvtider 2-3 sekunder snabbare än när man kör 6*1000-meter. Vi springer på 200-metersbana innomhus, så det är alltså de varvtiderna jag pratar om. Nu har inte jag koll på mina varvtider. Min taktik brukar vara att försöka hålla ett så pass högt tempo att jag gränsar till mjölksyra under de sista intervallerna. Då vet jag att jag tagit ut mig rejält. Jag har också som tanke att försöka alla 9 intervaller i ett någorlunda jämnt tempo. Detta kan dock vara svårt då det ibland tar ett par intervaller att hitta ett bra tempo som passar dagsformen. Därför känns det ännu viktigare att hitta ett jämnt tempo under alla 3 varven av en intervall. Just dessa intervaller hade vi 1 minuts vila mellan samtliga. Vi körde alla i en följd.