I går var det en sliten kropp som masade sig upp ur sängen och iväg till jobbet. När jag gick ned för trappan hade jag ömma hälsenor och benen var som bly. Med tanke på att jag hade lånpass inplanerat idag så bestämde jag mig direkt för att fredagen var en vilodag. En vilodag med gott samvete. De är så viktiga vilodagarna. Musklerna, lederna och kroppen i stort behöver återhämtning för att orka träna hårt och för att bygga upp det man bryter ner under träningen. 1-2 dagar i veckan har jag, beroende på hur träningen och livet ser ut i övrigt.
Idag vaknade jag faktiskt lite före klockan trots att jag ställt den tidigt. Ingen träning igår och ganska tidigt i säng gjorde att jag kände mig skapligt pigg i alla fall. Jag har haft lite lite känningar i höger vad senaste veckorna. Och igår kände jag av ömmande hälsenor. Därför kände jag mig inte så laddad för löpning. Men jag ville ju träna och jag hade bestämt med Anna. Vi hade sagt redan från början att vi skulle ta det lugnt eftersom hon varit sjuk i veckan. Så jag laddade med turkisk yoghurt, hallon, dinkelpuffar och ett kokt ägg.
Vi hittade ett lugnt och skönt tempo. Vi pratade ganska mycket och det var ändå inte jobbigt. Ett tempo vi hade kunnat nöta på i ett bra tag. Men vi sparade på krafterna och nöjde oss med dryga 11 km. Men framöver finns det förutsättningar för riktigt långa och sköna distanspass med härligt sällskap. När jag kom hem kändes kroppen pigg och inte alls trött. Nu ett par timmar efteråt känns det att kroppen fått ett bra pass idag. Jag är sådär härligt trött i benen. Precis som jag ska vara. Tyvärr ingen bild idag heller. Måste bli bättre på att fota på passen så jag har något att lägga upp på bloggen.
Nu är Daniel och simmar och jag går här hemma och myser. Städar skafferiet, plockar lite, kollar finalreprisen på Biggest Loser, tvättar, dammar, läser lite i min bok och bara njuter av att vara. De här hemmastunderna, både ensam och med D’s sällskap, är så viktiga för mitt välmående. Att bara vara och få samla energi. Ingen stress och inga måsten.
Jag är tacksam för att jag älskar träning och för att jag har vänner som delar min passion.