Nej nej nej

Jag kände det redan lite lite imorse och nu är det mer påtagligt. Jag känner mig hängig och det känns som om en förkylning är på gång. Det passar inte just nu. Jag har massor att göra, vill träna massor och bästa IT-tjejerna kommer till helgen. Idag blir det mycket te och mys för att själen ska få sitt.

20111116-090521.jpg

WinIT Linköping

Igår kväll var första träffen för ett nytt nätverk för kvinnor i IT-branschen här i Linköping. Bakom initiativet står Sogeti tillsammans med IT-tjej. Syftet med nätverket är att kvinnor i IT-braschen ska träffas, nätverka och inspireras av varandra.

För personer som inte jobbar inom mansdominerade branscher så kanske detta låter lite fånigt. Behövs det verkligen? Jag är själv ofta skeptisk till ”kvinnor-kan-propaganda” och liknande saker. Det är säkert bra att de finns sådana träffar, men blir det för mycket ”vi ska ut och slåss för kvinnorna” så tycker jag själv att det kan kännas ganska krystat. Som med mycket annat är detta saker som jag skulle kunna diskutera mycket.

Ta till exempel alla motionslopp av olika slag som finns i tjejtappning, t ex Tjejvättern, Vårruset, Tjejvasan mm. Jag tycker att det är lite småfånigt att dessa lopp finns. Varför kan inte alla tjejer springa samma lopp som killarna? Men nu verkar det finnas något som lockar med detta och jag har gjort tjejklassikern själv, så jag ska inte kasta sten… Det som ändå får mig att tycka att det är mer bra än fånigt med alla motionslopp för enbart tjejer är att jag tror att många tjejer/kvinnor uppskattar dessa lopp. De skulle dock inte få för sig att springa liknande om det var män med. Det blir liksom en tjejgrej som lockar tjejer att motionera. Och alla ni som känner mig vet att hälsa och motion är en av mina passioner i livet. Folkhälsa är viktigt och håller oss friska.

Tillbaka till kvinnor i IT-branschen då. När jag blev inbjuden till denna kväll av min vän Nina så blev jag direkt ganska skeptisk. Men ändå nyfiken. Jag har varit på något tillfälle tidigare som var riktat till tjejer inom IT och det var inte alls så fånigt. Det var på ett helt annat sätt. Så jag anmälde mig och tänkte om det blir för mycket tjejfåneri så går jag bara en gång. Och återigen alla ni som känner mig, så var jag tvungen att sprida inbjudan till kvinnliga vänner som också jobbar inom IT.

Hur var det då? Jo det var toppen! Som min vän Susen sade efter åt. De som pratade hade lika gärna kunnat hålla sina föredrag för en mixad publik eller en publik med bara män. Innehållet i sig var inte riktat till oss för att vi är kvinnor. Detta gjorde att jag verkligen tog till mig detta och fick därifrån med mycket tankar och flera kontakter rikare.

Temat under kvällen var att Ta plats. Detta tema och de föreläsningarna i sig skapade en hel del tankar och reflektioner som kommer i ett eget inom kort.

Pass utan instruktör

Denna vecka är fylld av aktiviteter. På kvällen idag skulle jag på WinIT som är ett nystartat nätverk för kvinnor i IT-branschen i Linköping. Med andra ord skulle jag bli tvungen att träna dagtid om det skulle bli någon träning.

Lunchträning spinning fick det bli. Jag var riktigt laddad. Så dök instruktören aldrig upp. Som vanligt börjar jag värma upp direkt jag kommer upp på cykeln. Och när tiden rann iväg så började jag köra tuffare. Efter ett tag bad vi killen i receptionen sätta på musik i alla fall. Efter 20 min fick vi beskedet att han ringt och sagt att något dykt upp. ??? Några gick direkt, några satt kvar. Sen droppade det av någon då och då. Jag var kvar sist. Det var ganska ok att köra själv. Bättre än ingen träning alls.

Perspektiv på hälsa

Igår var jag på en konsert som heter Marching for life. Bakom den turnén står en organisation som heter Star for life. Det är en organisation som genom skolprogram i olika delar av Afrika arbetar för att öka kunskapen om och minska spridningen av hiv och aids. Grundarna är Christin och Dan Olofsson och min arbetsgivare skänker årligen pengar till denna organisation. Vi få t ex aldrig några julklappar, utan skänker pengarna istället.

Marching för life är namnet på en konsertturné där 8 elever från Sydafrika tillsammans med två sångcoacher turnérar runt i Sverige tillsammans med några svenska kändisar (Trippel & Touch, Molly Sandén och Gladys del Pilar) samt skolungdomar från staden de uppträder i. I Linköping stod gymnasieelever från Folkkungaskolan och Katedral bakom de livfulla ungomarna från Sydafrika.

Konserten var fantastisk och energifylld. Gospel är fantastiskt på detta vis. Vi bjöds på allt från afrikanska sånger till kändare som t ex Totos Africa. Om ni får möjlighet att gå rekommenderar jag det varmt.

En sak som slog mig och som jag har funderat på ända sen vi fick se introduktionen till showen är hur olika förutsättningar och förhållanden vi har i världen. Hälsa är så otroligt olika för olika människor i olika delar av världen. Här sitter vi hemma i Sverige och kämpar med några kilon extra, räknar kolhydrater eller kalorier, jagar träningspass eller slänger i oss superfoodprodukter som vi för 5 år sedan aldrig hört talas om. För människorna vi fick se på film igår handlar hälsa mer om att undvika hiv, aids och andra sjukdomar. Om att ha rent vatten och mat på bordet. Att överleva i ett liv i fattigdom. Hur har det blivit så här? Vad/vem/vilka är orsaken till att vissa människor lever i svält och fattigdom medans andra lever i överflöd och lyx?

Detta är ett ämne som man säkertligen kan debattera i all evighet. Det tänker jag inte göra just nu dock. Det jag vill säga är att det kan vara bra med lite eftertanke ibland. Vi har det extremt bra i Sverige på många sätt. Jag menar inte att vi borde göra annorlunda. Självklart har vi rätt att tänka på vår egen hälsa och försöka må så bra som möjligt med träning, kost, vikt, mentalt välmående och andra beståndsdelar i begreppet hälsa.

Men det kanske finns något vi kan göra för att hjälpa männiksor som har det svårare att få ett bättre liv. Det kan lika gärna vara att hjälpa någon i ens närhet, som att bidra till att någon i ett u-land får ett drägligare liv. Sen är det dessutom så att vi alla har olika förutsättningar för att kunna hjälpa till. Dock tror jag att alla kan göra något. Mitt regelbundna bidrag är att jag har ett fadderbarn i Niger. Utöver det försöker jag göra insatser när det behövs.

Gör ni något för att hjälpa till?

Hallå där!!!

Oj vad länge sedan jag skrev ser jag nu. Onsdags… Ledsen för det. Men det har verkligen varit fullt upp både på jobb och fritid den senaste veckan. Jag ska ge er min helg i korta ord och bilder så får ni se…

Fredag
– Direkt efter jobbet handlade jag mat
– Sedan stack jag och Becca ut och sprang direkt
– Sedan var det dusch och plocka lite hemma
– Efter det satte jag igång med att sy gardiner till köket.
– Matlagning på det. Lax och sallad (se bild)
– Idol och slapp i soffan
– Sydde klart och satte upp gardinerna

Lördag
– Utbildning med styrelsen i bostadsrättsföreningen
– Handla present till min allra käraste syster
– Fira lillasysters födelsedag med mat och mys

Söndag
– Julmarknad på Ekenäs slott
– Farsdagfirande #1
– Farsdagfirande #2
– Konsert Marching for life (mer om detta i ett separat inlägg)

Inte mycket tid för vare sig vila, träning, långkok eller städning. Men jag har haft en toppenhelg. Brukar dock känna mig lite mer utvilad en måndag morgon än jag gör idag. Det är det dock värt ibland.

Veckan som kommer är nog lika hektisk. Så här ser den ut som den är nu:
Måndag: Jobba, lunchträna, WinIT
Tisdag: Jobba, träna, styrelsearbete
Onsdag: Jobba, träna, styrelsemöte
Torsdag: Jobba, träna, handla och förbereda fredagen
Fredag: Jobba, umgås med bästa IT-tjejerna
Lördag: Lunch på stan, träna, middag med bästa IT-tjejerna
Söndag: Brunch, fixa hemma och kanske träna om det hinns med

BodyBalance

Igår avslutade jag dagen med ett BodyBalance-pass på gymmet. Ända sedan jag testade det i juni har jag velat köra det igen. Passet jag körde för härliga Jessica nere i Torekov var helt magiskt. Actic har haft BodyBalance på schemat nu under hösten. Att jag inte har testat innan beror nog mycket på att tiderna inte riktigt har passat mig. Men också för att jag är rädd för att den magiska känslan jag fick och har med mig av BodyBalance skulle försvinna. Passet vi körde för Jessica har gett mig energi långt långt efteråt. Jag har nästan förväntat mig att ingen annan instruktör skulle kunna ta mig tillbaka till den känslan. Och förväntningar av det slaget är ju rätt dumma egentligen…

Gårdagens pass medförde både bra och mindre bra saker. Det mindre bra var att det precis som jag befarat inte levde upp till passet jag körde i Torekov. Men det bra är att det ändå var mer än jag vågat hoppas på. En del av känslan kom tillbaka och med musiken återupplevde jag Torekov igen någonstans inom mig. Jessie guidade oss vant och bra igenom passet. Jag saknade lite av känslan hos mig dock. Jag tror att det hade kunnat avhjälpts med dämpad belysning i lokalen. Igår kördes allt utom avslappningen i vanligt lampljus. En dimmer på lampan och lite halvdunkelt hade gett lite av den magiska känslan som jag eftersöker.

Men för att summera. Jag kan absolut tänka mig att köra det igen! Det var ett riktigt bra pass med mycket av det jag behöver för att komplettera mig träning.

Torekov, Juni 2011

Första passet mot 2012

Igår hanns det inte med. Det blev inget första pass i #50 challange. Men nu är det avklarat. Det blev löpning med Linda och den söta hunden Zara. Många hundstopp och en hel del babbel blev det. Ganska låg intensitet. Men det är sååå skönt med det ibland.

Nu bloggar jag i väntan på att pass två ska köra igång. Andra BodyBalance-passet i livet. Får se om detta kan leva upp till det toppenbra passet Jessica körde med oss i Torekov i Juni.

20111108-182552.jpg

20111108-182602.jpg

#50 challenge

Jag älskar utmaningar. Jag sätter gärna upp mål som jag strävar, både i min träning och när det gäller andra saker. Det viktiga är inte alltid att nå målet. Det låter kanske lite märkligt. Men ibland behöver jag det där målet för att ge det lilla extra. I den lägena är vägen mot målet viktigare än att uppnå målet i sig.

Så lade Sara upp en utmaning på sin sköna blogg igår. Hon ska beta av 50 träningspass fram till nyår. Det är 8 veckor kvar till 1 januari. 50 pass på 8 veckor blir 6,25 pass i veckan. Det borde man klara av med lite disciplin, jävlar anamma och planering.

Jag hakar även på i Saras definition för vad som räknas som träning: all träning räknas. Rättare sagt, all träning där man byter om räknas. Så även promenader och cykelturer. För min del är kravet att varje pass är minst 30 minuter, med undantag för väldigt högintensiva pass, t ex om jag är ute och springer tempo i 5 km.

Mitt mål med denna utmaning är att få in lite extra pass fram till nyår, som jag annars kanske inte skulle ha fått till. Prioritera in träningen lite extra nu under en period där man även kommer unna sig lite extra av det goda. Jag längtar efter lussebullarna och julmusten.

Hänger ni på? Det går om man bara vill!!! Kom igen nu!

Produktiv söndag

Efter en kanonkväll igår, en god natts sömn och en ganska så produktiv förmiddag med matlagning och Så mycket bättre så gav jag mig ut på en löptur.

Jag har vissa saker jag strävar efter i min löpning. En av dessa saker just nu är att ett pass i veckan ska vara minst 10 km. Och så vill jag variera löpningen. Dels för att utmana kroppen och dels för att det ska vara mer mentalt stimulerande.

Idag var det dags för veckans långpass. 11 km blev det idag. Om förra veckans terränglöpning var varierande så var nog detta raka motsatsen. 5 varv i spåret. Men för mig är det en utmaning och nyttig träning både fysiskt och psykiskt.

Som alltid på hösten är vädret ofta perfekt för löpning och det är lätt att klä sig rätt.

Jag kom snabbt in i en skön lunk. En bit in på andra varvet vek det in en tjej på spåret en bit framför mig. Kanske 100-200 m. Då vaknade djävulen i mig. Hon sprang i ungefär samma tempo som jag hade just då. Men jag kan ju snabbare 🙂 Så jag bestämde mig för att jag skulle ikapp och förbi. Det blev lite fartlek och jag taggade till ordentligt. Och jag lyckades. Det tog ett tag men det var peppande att märka att man plockade lite då och då.

Vad taggar er i spåret???

Nu har jag varit och veckohandlat. Det står även en stek i ugnen… Gott med nyttig mat gjord från grunden!!!

20111106-193743.jpg

Dag med flytt

Idag har vi varit flytthjälp till Susen och Tobbe!!! De har flyttat bara 100 m från oss! Helt otroligt roligt. Det är roligt att ha folk man känner så nära.

I inlägget jag skrev imorse kanske det lät som om jag hellre var någon annanstans idag. Men så är det ju inte såklart. Då hade jag ju varit det. Önskade nog mest att det inte hade krockat.

Idag blev det en pizza till lunch. Klassiska flytthjälpsmaten. Gott var det också. På kvällen var det middag med maskerad hos de nyinflyttade. Jag hade lite problem med hårvolymen 😉

20111106-003807.jpg

Vi fick god mat och jag höll mig till mitt enda glas röda vin jag lovat mig själv att begränsa mig till. När de andra åt något som såg ut att vara en gudomlig chokladtårta, så smuttade jag på det sista vinet och drack en kopp te. Ingen tårta för mig idag inte.