Blodomloppet med Limeladies

Igår kväll var det en av årets händelser i Linköping, Blodomloppet! Detta evenemang har i Linköping förmågan att dra ut även de värsta soffliggarna till start. Företagen ställer upp med lag och efteråt får man en picknick-påse att kalasa på. I år var det nog ca 11 500 startande och jag tror att Linköping med detta är ett av Sveriges största blodomlopp. Bra jobbat Linköping!!!

I år sprang jag ihop med ett gäng tjejer. Två lag ihopdragna av Jossan som skriver bloggen Limeladies tillsammans med Nettan. 11 tjejer var vi som stod på startlinjen. Taggade till tusen!!! Jossan och Nettan är snäppet snabbare än mig. Men jag fick bra ryggar på dem genom den trånga folkmassan innan de ökade lite. Jag höll kvar i mitt tempo som jag uppnått mycket tack vare dem. Jag släppte efter ca 4 km men såg dem länge framför mig. Tiden blev bra idag 52.20 på min klocka och 52.28 in den officiella resultatlistan. Jag vill ju ner under 50 men känner att det kanske inte är så långt borta. Flåset har inga problem att hänga med, men benen behöver mer träning. Bara att träna på.

Stämningen i folkhavet var toppen idag. Vädret var bra för att springa och OK att fika i efteråt. Härligt att se hur många som motionerar en dag som denna. Jag kan inte låta bli att undra hur många som inte tränar regelbundet som nu blir taggade och fortsätter…

20110527-070319.jpg

20110527-070330.jpg

20110527-070342.jpg

20110527-070350.jpg

Walkingskor

Idag hade Camilla på jobbet fått en leverans skor på posten. Hon hade bland annat köpt ett par walkingskor av märket Puma. Set var BodyTone-skor. Det fick mig återigen att tänka på att jag skulle vilja ha ett par EastTone från Reebok. Kanske ska spana in ett par snart 🙂 Här kommer en bild på Camillas sko 🙂

Har ni några skor att tipsa om?

20110526-144103.jpg

Nummerlappar

Idag hjälper jag till på nummerlappsutdelningen inför Blodomloppet imorgon. Som medlem i Akele får man hjälpa till. Hoppas det blir en bra dag idag med fint väder.

20110525-134324.jpg

Frustration

Jag började denna vecka med att sabba träningsplaneringen. *suck* Men jag har inte ångst över det men dock lite frustration. Tiden räcker bara helt enkelt inte till just nu. Det är mycket som ska göras och huset behöver bli beboeligt. Igår lagade jag mat först. Sen skruvade vi lite möbler, var en kort sväng på Ikea för att byta en trasig del och sen rensade jag ogräs på gräsmattan i 1,5 timmar.

Idag blir det dock en löptur och lite styrka. Jag har fortfarande träningsvärk i benen efter fotbollsmatchen och de behöver mjukas upp lite innan blodomloppet på torsdag. Jag ska springa med Limeladies som har dragit ihop två lag. Det ska bli riktigt skoj faktiskt!

Efter en liten irritation på jobbet så packar jag nu ihop och åker hem. Jag får reda ut det en annan dag. Det går inte idag i alla fall, för det finns ingen tillgänglig att prata med om det i alla fall. Jag ägnar kvällen åt huset och mig själv istället. Datorn får stå kvar på jobbet idag också. Så det blir inte heller några jobbtimmar ikväll som det kan bli ibland annars.

Som om inte det vore nog tittar jag ut nu och regnet ööööser ner. Precis som jag ska cykla hem. Tur att jag har regnkläderna med mig. Kan i alla fall intala mig med att det är bra, för då slipper vi vattna gräsmattan idag.

Fullt med frustration alltså. Frustration som jag idag tänkte omvandla till energi för att få mycket gjort hemma!!!

Vad gör ni när ni är frustrerade??? Hur avreagerar ni er?

Lite av varje

Senaste veckan har aktiviteten var liten på bloggen för min del.

Huset
Vi har bland annat flyttat in i huset i Tallboda nu och datorn har inte varit igång på flera dagar, så jag har bara gjort småuppdateringar via mobilen. Det har varit mycket med flytten och vi är långt ifrån iorning ännu. Men det kommer. Vi ser ingen anledning att stressa. Vi tar en sak i taget och bor in oss lite. Ikväll ska vi skruva upp en skänk så att vi kan få upp lite mer saker i den. Sen har vi sängen att ta tag i också. Det kommer bli kanonfint när det är klart. 🙂

Denna vecka
Förutom att det är en massa saker att packa upp och fixa med hemma så ska jag hinna med att träna också.
Måndag: Lätt joggingpass i spåret hemma
Tisdag: Vila, ev ngt lättare pass
Onsdag: Vila
Torsdag: Blodomloppet, 10 km
Fredag: Styrkepass överkropp
Lördag: Långpass löpning alt cykel
Söndag: Löpning eller cykel

Jag känner att jag fortfarande är lite halvt ofokuserad och inte vet vad som händer, så jag har svårt att planera. Men jag har som mål att få 4-5 träningsdagar denna vecka i alla fall. Det ska gå!!! 🙂

Hur går det för er med utmaningen???
Jag ska ta mig en utvärderare imorgon så får vi se hur jag ligger till!!!

Fotboll

Den här dagen kan sluta intressant. För några timmar sen träffade jag min fotbollstränare. Jag har inte rört en boll sen i januari av olika anledningar. Det här mötet slutade med att jag nu håller på att värma upp för match med mina kära Tiffettjejer.

Göteborgsvarvet

Idag har jag varit i Göteborg och tittat på Göteborgsvarvet. Jag var inte anmäld i år och det har stört mig lite ibland. Men av personliga skäl var det inte aktuellt att anmäla sig i höstas och sen var loppet fullt. Men det var många andra som skulle springa ju. Dryga 45 000 personer stod på startlinjen och flera av dem kände jag 🙂 En av dem var Jocke som fick startplatsen av oss i trettioårspresent. Daniel hade också en startplats men valde att spara knät. Smart drag tror jag. Han passade på att handla lite träningspryttlar på mässan dock.

Jag hejade på Mickan (en gammal vän från Liu), Erik (en nuvarande kollega), Erik (en gammal kollega), Becca, Masse och så Jocke. De kämpade på bra allihopa. Förutsättningarna var betydligt bättre i år mot förra året. Jag sprang då och det var hemskt verkligen. Värmen tog kål många då. I år sattes det banrekord i både dam- och herrklassen.

Här kommer en kavalkad av bilder som jag uppdaterar en annan dag.

20110521-211828.jpg

20110521-211839.jpg

Frånvaro

Ledsen att jag varit frånvarande ett par dagar. Men det har varit full fokus på flytt. Huset är fortfarande kaos men det blir nog bra. Idag släpade jag mig ut på en kort löptur som gick bättre än jag trodde. Skriver mer imorgon då jag ska vara åskådare på Varvet.

Clas Björling recension

Igår var vi alltså på föreläsning med Clas Björling. Han är svensk rekordhållare på Ironmandistansen på 8 timmar 15 minuter.

Han berättade om hur han kom in på triathlon och hur han insåg att ju längre distanser han körde, desto bättre gick det. Han beskrev sina framgångar och hur krav från sig själv och sponsorer hela tiden drev honom att bli bättre och bättre. Han ökade på träningsmängden år efter år och när inte mängden kunde ökas mer ökade han intensiteten istället. Han nådde stora framgångar och vann kvaltävlingen på Nya Zeeland i sin agegroup och samma år även den stora Ironman-tävlingen på Hawaii i samma grupp.

Sen kom han till en gräns när kroppen började säga ifrån. Han förstod inte hur allvarligt det var och körde på lite till. Men när det inte gick längre besökte han den svenska sjukvården som efter massa tester inte kunde se något fel. Han åkte då till en läkare i USA och fick hjälp. Det tog honom 2-2,5 år att komma tillbaka. År då varje dag var jobbig och svår. På tre månader klarade han inte ens av att handla själv. Balansen av stresshormonet Kortisol var helt rubbad. Efter två år började han tänka på träning igen och första passet var ett cykelpass på 10 minuter. Efter det var han helt slut. Under sin jobbiga tid hade han en önskan om att en dag fullfölja en Ironman igen.

Augusti 2009 stod han på startlinjen till Järnmannen i Kalmar. Träningsmängden var inte i närheten av vad den hade varit några år innan utbrändheten. Han försökte, med hjälp av sin psykolog, koppla bort förväntningarna han kände från omgivningen och köra sitt lopp. Efter simningen och cyklingen gick han ut som sjua på löpningen. Då började han plocka placering för placering. När han gick ut på sista varvet var han uppe på pallplats, tvåa tror jag. Han kände sig ganska pigg och tänkte att ettan Ted Ås (som han kände bra) gärna fick vinna om någon, men att han skulle ge honom en match. 2 km innan mål var Clas ikapp Ted. Ted försökte svara mot attacken men hade inte en chans. Clas gick om och tog hem segern, SM-titeln och slog banrekordet. Detta bara 2,5 år efter att han bröt ihop utbränd och övertränad till max.

Jag var i Kalmar den dagen. Jag såg honom kämpa och hörde hur alla pratade om hans lopp när han närmade sig Ted Ås hela tiden. Jag visste att han kommit tillbaka från utbrändhet och att han haft lång väg tillbaka. Men det är först nu, när man fått höra hans berättelse, som man förstår vad denna prestation verkligen innebar. Jag satt med tårar i ögonen på slutet när han berättade om loppet.

Clas säger att han fortfarande har bitar kvar som han jobbar med och han säger att det är viktigt att inte bara tillfredsställa det fysiska behovet utan även det mentala. Han gör det bland annat genom att coacha ca 10 personer inför årets Järnmannen i Kalmar.

20110519-075204.jpg

20110519-075213.jpg

Clas Björling

Ikväll har jag fått möjlighet att gå på föreläsning med Clas Björling. Föreläsningen är ett samarbete mellan Global invest och idrottsföreningen NocOut.se och den har temat ”Från Utbränd till Ironman”. Det ska bli intressant att se vad han har att berätta. Jag tror att hans historia är mycket intressant. Skriver mer om detta efter föreläsningen.

Lite kuriosa: Min kompis David köpte hans gamla tempocykel för drygt två år sedan. Jag, David, min syster och hennes sambo var på väg upp till Dalarna för Vasaloppsveckan och skulle ta vägen förbi Mockfjärd hemma hos Björling för att hämta den. Grabbarna gick in för att hämta cykeln, men jag och Cissi stannade kvar i bilen. Ute var det bitande kyla och bilen blev snabbt kall. Där satt vi och väntade och väntade, medan grabbarna stod inne och pratade triathlon. En timma senare kom de ut och då var inte vi jätteglada precis. Att vi skulle gå in efter dem när vi började frysa fanns hade vi inte en tanke på… Här kommer bilden på cykeln som vi sitta i bilen och frysa för. Visst ser den snabb ut?