Viktnedgång utan dieter och bantning

Jag får ganska ofta frågan om hur mitt kostupplägg ser ut och vad jag äter. Dessutom får jag ibland frågor om vad det är för diet jag håller på med, om jag inte går omkring hungrig och hur jag orkar träna såpass mycket samtidigt som jag gör denna resa. Jag får även små pikar om att jag inte behöver köra så strikt. Att det borde lösa sig av sig själv så mycket som jag tränar.

Varför gör jag detta?

Människor runtomkring mig har en förmåga att anse sig ha rätt att tycka att jag kanske inte behöver göra detta. Att jag borde vara nöjd med mig själv och älska min kropp som den är. De har liksom missat hela poängen. De har heller inte haft respekten nog att fråga mig varför jag gör detta.

Jag älskar min kropp precis som den är. Den har burit två fantastiska barn. Varenda bristning på magen och varenda gram i viktuppgång ligger det oändligt mycket kärlek bakom. Anledningen till att jag göra detta är inte att få en kropp som uppfyller något slags modellsmalt overkligt ideal.

Jag gör detta för att jag vill få en starkare kropp som orkar med vardagen. Jag vill hitta en kosthållning som håller mig pigg och frisk. Dessa saker behöver inte innebära en viktnedgång, det vet jag. Anledningen till att jag vill tappa kilon är att jag vill bli snabbare. Att min triathlonträning ska slita mindre på kroppen. Minska risken för skador.

Dieter och bantning

Först och främst vill jag klargöra att dieter och bantning inte är något för mig. Jag blir folkilsk om jag är hungrig och fungerar inte alls. Jag tror dessutom att sådana upplägg har sämre förutsättningar att hålla efter man nått sitt mål. Många går upp flera kilon igen. För mig handlar det om att hitta ett upplägg som jag inte ser som tillfälligt. Ett upplägg som blir en del av min vardag. Ett sätt att leva och utan förbud.

Återigen. Jag går inte hungrig. Jag äter massor. Mycket mat. Bra mat. Och framför allt god mat.

036

Strikt eller inte

Nu kör jag strikt 12 veckor (eller mindre om jag når målvikten tidigare) och det innebär faktiskt vissa förbud. Det är för att jag vill ha snabba resultat. Jag är ganska otålig av mig. Jag vill nå mitt mål och jobba vidare mot nästa. Jag vill lyckas. Därför utesluter jag godis, glass, snacks, alkohol och snabbmat dessa veckor. Jag har dock ett par undantag, men de är bestämda sedan innan och fler blir det inte. När målet är nått kommer jag vara mer fri i vad jag äter, men ändå hålla nere på de saker som är mindre bra för kroppen.

Träningen

Det är själva upplägget som är nyckeln till att jag orkar träna så mycket som jag gör. Jag äter mycket mat. Rätt mat som fungerar med hela upplägget. Det innebär mycket protein, alltså mycket protein. Ganska lite fett. Fett behövs, men det är energitätt så man får ändå vara försiktig med det. Kolhydrater äter jag absolut, men här är jag noga med vilka kolhydrater. Jag undviker pasta, vitt mjölk, socker, bröd och liknande. Jag äter mest potatis, quinoa, rotfrukter, matevete med mera.

När det handlar om kost kontra träning skulle jag aldrig lyckas med detta genom enbart träning. Kosten är säkert 80-90% av denna resa. Träningen ger mig förutsättningar att lyckas bättre. Det ger mig både motivation och skjuts på vägen. Men jag skulle kunna nå målet på resan utan träningen om jag var tvungen.

Det går att gå ner i vikt och träna hårt samtidigt. Jag har gjort det. Avstämningen hos Ninni visade dessutom att jag ökat muskelmassan under tiden. Så alla som vill kan. Det handlar om att bestämma sig, hitta ett upplägg som passar just dig och sedan hålla fast vid det. Det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig.

064

 

Omstart med vardagsrutiner

Tänk vad det här med rutiner kan vara viktigt för att jag ska lyckas med vissa saker. Viktnedgång är en sådan sak. Vardag och rutiner är det bästa för mig. Mindre situationer där jag kan frestas och falla ifrån mitt upplägg. Särskilt i början är det sårbart.

Så första veckan gick inte alls så bra som jag hoppats. Vardagarna var det inskolning och inte alls de rutiner och tider jag brukar ha. Då höll jag ändå ihop bra och fick till det godkänt. Sedan kom  helgen med kalas och två utflykter. Jag har liksom inte kommit in i rutinerna än. Jag har inte fått in så att det går på automatik att ligga steget före. När jag är inne i ett flyt ser jag alltid till att ha med mig mat och mellis så att jag kan äta som jag ska. Den här helgen var det inte så. Träningen fick jag inte heller till som tänkt. Då var det ett enda löppass inplanerat.


Så jag gör en nystart denna vecka. Jag har laddat upp med frukost och mellisgrejer på jobbet så att jag inte ska hamna i skåpet bland knäckebrödet eller äta 2-3 frukter till mellis på eftermiddagarna för att bli mätt. Jag vill ha alternativ lättillgängliga där jag inte behöver tänka, bara göra iordning och äta. Så nu finns det yoghurt, granola, ägg, keso och jordnötssmör så att jag minst klarar mig hela veckan ut.

Det kanske inte är så konstigt att jag på sätt och vis välkomnar hösten. Inte för att jag önskar att sommaren ska ta slut eller att mina småprinsar ska behöva spendera massa tid på förskolan. Inte heller för att jag får mindre tid med Daniel och att tillvaron kräver med pusslande för att få ihop livet. Snarare för att rutinerna ändå skapar förutsättningar för mig att vara effektiv. Och för att jag underlättar mitt mål att köra med Ninnis kostschema de kommande 12 veckorna. För nu kör jag 12 veckor från och med idag.

Är det bara jag som har svårt att hålla uppe lågan när vardagsrutinerna inte finns där? Eller finns det fler där ute som lyckas bättre när vardagen är här?

3 saker min träningsgarderob behöver uppdateras med

Jag har rätt mycket kläder i min träningsgarderob. Jag älskar att handla träningskläder även om jag inte handlat överdrivet mycket de senaste åren. Mycket i garderoben har några år på nacken. En hel del är slitet eller för stort. Jag ska göra en rensning här framöver. 

När jag byter om inför träning tänker jag varje gång att det är vissa saker jag verkligen behöver uppdatera träningsgarderoben med. 

Sport-BH

Det var nog 4 år sedan jag köpte en ny senast. Jag har egentligen tillräckligt många. Men de är inte tillräckligt bra allihop. I alla fall inte att springa i. Anledningen till att det inte blir av är att sport-BH måste provas först. Svårt att beställa på nätet. Jag kommer aldrig iväg för att prova. Dessutom vill jag ju hitta en modell som verkligen är bra. 

Har du något tips? Vilken är din favorit?

Löparshorts

Jag har kommit att älska mina shorts. De har typ inbygga tights. Jag tycker det känns mindre naket än att ha korta tights. Problemet är att jag bara har ett par. De är alltid i tvätten känns det som. Och jag vill ha dem både när jag springer och kör pass. Ja inte spinning då. Behöver med andra ord ett par till. Minst. 


Det ska inte vara superkorta. Och helst inte rosa eftersom min klubbdräkt är röd. Jag googlade runt lite och hittade en del på bland annat Startfitness och Stadium. (Bilderna lånade därifrån)

Jag älskar ju Crafts kläder. Så kanske att jag testar ett par från dem. Eller så provar jag något nytt. Vad har ni för favoriter?

Våtdräkt

Jag har inte kompis med min våtdräkt i år. Jag har ju en redan. Så definitionen av behöver kanske kan diskuteras. Men om problemen med den nuvarande hänger i och om jag vill hitta en bra känsla i vattnet få situationen nog beskrivas som behöver. Jag behöver väl inte köpa någon nu. Samtidigt är det nu det är bra priser. Å andra sida. Hoppas jag kunna gå ner någon storlek till nästa år. 

Vad kör ni med för modell och märke?

Har ni något som saknas i er träningsgarderob? Något ni vill ha för att den ska kännas komplett? 

Mage rumpa lår

Igår lämnade jag barnen på föris och gick hem direkt. Första hela dagen med vanlig lämning. Åt frukost i lugn och ro. Slappade i soffan. Plockade lite hemma. Kände hur det kröp i kroppen och bestämde mig för att ta tag i dagens träning. 

Styrketräning stod på schemat. Jag har inget klart pass än inför hösten så coach D gav mig övningar för dagen. Väl på gymmet blev jag övertalad att hänga med på Camillas mage/rumpa/lår-pass på lunchen. Visst tänkte jag. Jag har länge velat testa, har aldrig varit på något av Camillas pass, jag hade tid utan att behöva stressa och det är en av sakerna jag behöver med av i min träning. 

Jag försökte köra riktigt hårt och det var ett jättebra pass. Mina ben var lätt skakiga när jag gick ut från salen. Och idag har jag rejäl träningsvärk i sätesmuskeln och utsida höft. Områden som är svagheter hos mig. Perfekt träning. Dessutom med 3D-tänk vilket jag tror är extra välbehövligt. 

Så nu funderar jag på hur jag ska få till veckoschema och jobb för att kunna få in fler dejter med Camilla på fredagsluncherna i höst. Det borde gå om jag bara vill. 

Har ni något pass ni verkligen vill pussla in i schemat? 


Höstens träningsfokus

Om någon månad kan vi nog säga att hösten är här. Planeringen för min träningshöst har pågått ett tag och vad passar bättre än ett temainlägg från Bloggar om hälsa om just detta. Hela veckan har ni kunnat läsa olika inlägg från medlemmar om hur deras höst kommer se ut. Igår kunde vi läsa om Malins fokus som på grund av hennes omständigheter ännu inte är officiella. Victoria kommer fortsätta med sitt framgågnskoncept från i våras.

Jag har nästan avslutat min tävlingssäsong. Eventuellt har jag ett par klubbmästerskap kvar som jag tänkt ställa upp i. Men det som har varit mitt stora fokus har jag lagt bakom mig. Flera gånger de senaste åren har jag tänkt att jag ska ta ett löparår nästa år. Att bygga upp löpningen ordentligt. Bli snabbare och uthålligare i den triathlongren som sliter mest. Varje år har den tanken gått om intet. Två gånger på grund av att jag varit gravid. De andra gångerna har jag trots allt suttit där på höstkanten och anmält mig till en triathlontävling.

I år har jag inte ens tänkt tanken om ett löparår 2017. Jag är fast i triathlonvärlden. Jag älskar det. Variationen, utmaningen, möjligheterna, människorna, tävlingarna… Jag ju gjort Kalmar ett år och jag vill göra en Ironman igen. Visst blev jag sugen och inspirerad när vi var nere och hejade i år. Det var många klubbkompisar som anmälde sig när platserna inför 2017 släpptes. Inte jag dock. Inte denna gång. För den dagen jag ställer mig på startlinjen vill jag vara i bättre form än förra gången. Därför ger jag det ett år till.

Däremot har målen för 2017 börjat ta form till viss del. Jag kommer anmäla mig till Jönköpings halvironman även nästa år. Sedan kommer det säkert blir några kortare tävlingar också. Kanske någon halvmara eller så. Detta kommer därför att prägla min träning det kommande året.

img_7436-1.jpg

Hösten kommer därför handla mycket om uppbyggnad och styrka. Jag vill ha en stark kropp som håller. Jag vill förebygga skador. Ska jag beskriva min träningshöst i punktform skulle det för närvarande se ut så här:

  • Styrketräning som gör mig till en starkare simmare, cyklist och löpare. Som ger mig förutsättningar att hålla mig skadefri.
  • Rörlighet för att min kropp behöver det. Jag blir äldre och kroppen stelare. Jag har ett stillasittande kontorsjobb. Jag tror det kommer vara bra i min prehabträning. I första hand kommer jag köra SomaMove eller Yoga för att få till den träningen.
  • Simningen kommer jag mest underhålla under vintern som det ser ut nu. Det beror egentligen mest på tidsbrist. Det kommer bli svårt att pussla som det är. Finns det tid över kommer det bli fler simpass per vecka. Men 1 pass/vecka är mitt minimum.
  • Cyklingen kommer jag satsa en del på i vinter. Här kan jag träna på ganska hårt utan att det sliter så mycket. Det kommer inte bli några långpass direkt. Distansen behöver jag inte så lång tid på mig att bygga upp. Det räcker att börja med det när våren och utecyklingen kommer. I vinter kommer det bli kortare, tuffa intervaller och tröskelpass på cykeln. 2 gånger i veckan är målet.
  • När det gäller löpningen behöver jag inte bygga mer distans än jag redan har i kroppen egentligen. Här kommer det handla om att bibehålla distansen. Dessutom har jag förhoppning om att bli snabbare under vintern. Dessutom kommer jag få hjälp med att förbättra min löpteknik under vintern. Det blir nog 2-3 pass i veckan.
  • Coach D är en person jag kommer skriva en del om framöver. Jag har numera en coach som hjälper mig med träningen. Tanken är att han inför varje vecka ska planera vilka pass jag ska få in. Sedan är jag med och planerar in när de ska utföras.
  • Återhämtningen kommer ha en extremt viktig del i träningen. Jag kommer lyssna på kroppen. Jag känner min kropp ganska bra. Känner när det är latmasken som vill slappa i soffan eller när kroppen helt enkelt bara kommer ta stryk av ytterligare ett pass.
  • Viktigast av allt är ändå att jag ska må bra i det jag gör. Familjen går före träningen i det stora. Det får inte bli ett ångestfyllt tvång att genomföra pass efter pass. Det är viktigt för mig. Det ska finnas kärlek till det jag gör. Även om det ibland handlar om hatkärlek 🙂

Ja hösten kommer ha fullt ös. Jag har haft ett par veckor med ganska lite träning precis. Så nu är jag laddad för att fokusera och köra igång.

img_7986.jpg

Botade deppen med träning

Den här veckan skolar jag in minsta sonen på förskolan. Det går bra. Visst märker han när jag går och blir lite klängig när jag kommer igen, men han är inte ledsen när jag är borta. Den som är ledsen är väl mamman i så fall. Det svider i mammahjärtat att veta att någon annan ska tillbringa mer vaken tid med mina småpojkar än jag. Att någon annan ska se deras framsteg och utveckling. Lära dem saker. Höras deras skratt. Torkar deras tårar. Samtidigt lämnar jag dem med fullt förtroende till pedagogerna. Det handlar inte om det. De kommer ha det bra. De kommer tycka det är roligt. Det vi kan göra är att se till att deras dagar inte blir så långa. Men jag kommer sakna dem. Mina små ögonstenar.


Idag när jag kom hem satte jag mig i soffan för att slappa lite. Då kom tårarna och ångesten. Jag bröt ihop en stund, funderade och insåg att det bara är att gilla läget. Att göra det bästa av det. Så jag packade träningsväskan och åkte till simhallen. Innan jag gick in ringde jag förskolan och kollade läget. Sade att jag skulle simma en stund, men kolla telefonen regelbundet.

Jag körde följande pass:

Insim: 200 meter blandat
Stege: 50-100-150-200-250-250-200-150-100-50 (F3 – kontrollerat och stark känsla)
Avbad: 200 meter blandat

Jag var ganska trött både i kropp och mentalt. Men jag behöver ta varje tillfälle jag kan få för att pussla ihop träningen nu framöver. Så jag stämde av med coach D vad jag skulle köra, sedan fokuserade jag om. Det kändes helt ok. Jag försökte ha följande fokus:

  • Känna mig stark i vattnet. Starka armtag med relativt låg frekvens.
  • Bra vattenläge. Jag vet att jag har en del att jobba med där.
  • Ligga länge på draget.

Hur gör ni för att må bättre när ni är lite nere?


Äntligen lite fart

Min löpning i våras präglades ju av en strulande sätesmuskel. Jag vilade, började försiktigt och så kom det tillbaka när jag ökade farten. 3 gånger fick jag ont och var tvungen att vila. Sista gången tror jag inte jag sprang på 6 veckor. Verkligen den uppladdning man inte behöver inför en Halvironman. 

Men vilan hjälpte sista gången. Vila tillsammans med rehab och stretch. Dessutom körde jag inga mer fartpass innan tävlingen. Jönköping gick bra. Jag hade nästan förväntat mig ett bakslag då också och redan accepterat att resten av sommaren skulle vara utan löpning. 

Eftersom sätet höll vågade jag mig på några mindre tri-tävlingar. Kortare distanser som gjorde att löpningen var kortare. Då vågade jag trycka på lite mer än tidigare. Sätet höll för det också. 

Så nu beslutade jag och Daniel att vi kan börja lägga in fartpass och intervaller även på träning. Om än dock försiktigt i början. Äntligen kan jag på riktigt börja jobba mot att bli snabbare. Eftersom jag ”bara” ska göra en halvironman igen nästa sommar behöver inte långpassen vara så långa i vinter. Jag ska istället försöka bli snabbare på halvmaradistansen. 

Igår hade jag första intervallpasset på schemat. Egentligen inte ett fullt pass eftersom vi fortfarande vill testa lite vad jag håller för. Passet var upplagt såhär. 

2 km uppvärmning

3*1000 m i 4:55-5:00-fart

2 km nedjogg

Jag sprang i spåret vilket inte innebär en flack bana. Nackdelen är att farterna mellan intervallerna inte blir helt jämförbara. Fördelarna är dock så många fler. Underlaget är skonsamt, man blir starkare av backarna och härlig miljö att springa i. Mina intervaller landade på 4:52, 5:01 och 4:57. Den andra var helt klart mest uppför. 


Jag kände mig ganska tung i kroppen när jag sprang iväg. Det brukar vara så de första dagarna när jag ställer om kroppen efter en period med lite mer kolhydrater än vanligt. Men jag bet ihop och lyckades leverera de farter som coach D förväntade sig. 

Det är fantastiskt skönt att kunna dra på lite igen. Vi ska skynda långsamt med intervallerna nu framöver. Jag är nästan helt bra i sätet. Smärtan är borta. Lite stelhet kvar bara. Jag vill inte ha ett bakslag till nu. 

Kvällens middag blev lax med ugnsrostade rotfrukter, broccoli och haricot verts. Ingen restauranguppläggning. Men vem har tid med det när man bara möter sambon i dörren och har två små prinsar som hänger runt fötterna så fort man står i köket. Gott och hälsosamt var det ändå. 

Vad tränade ni igår? Åt ni något gott efteråt?


Viktresan utan siffror

Ni som läste min blogg i våras vet att jag då gjorde en viktresa för att bli av med mina graviditetskilon. Medvetet skrev jag inte så mycket om själva resan eftersom jag inte har som syfte att låta detta bli en blogg med fokus på min vikt och viktminskning. Inte illa ment mot dessa bloggar men det är inte min grej. 

Hur gick det då? Jag har ju inte skrivit något om det alls. Men jag tänkte ge er en uppdatering. Min resa är inte över. Igår påbörjade jag det som förhoppningsvis blir sista delen. 

Jag började min resa 1 januari och ungefär vid påsk tror jag att jag nådde målet. Då var jag nere på inskrivningsvikten vid min andra graviditet. Efter det dalade motivationen lite. Jag tror det mycket berodde på att jag hade nått mitt mål. Jag var liksom mentalt förberedd på att nå hit men hade inte funderat mer. Det var inga problem att hålla vikten. Jag gick till och med ner ett par kilon till. Men det var inte samma snabba resultat längre. Kanske hade jag hamnat på en platå. 

Detta var absolut inga problem för mig. Jag har en långsiktig vision med min vikt och kropp. Siffran på vågen är inte allt. Inte hela sanningen. Jag vill nå ett hållbart resultat och en kropp som jag trivs med.

Midsommarveckan var jag hos Ninni igen. Tanken har hela tiden varit att den träffen skulle vara min utcheckning. Då skulle jag vara i mål och nöjd. Då skulle jag lämna viktnedgång bakom mig. Men jag var inte nöjd. Jag kände att min kropp inte var färdig. Jag ville tappa mer kilon. För mig är målet en stark och hälsosam kropp framför en smal och slank. Men med tanke på att jag vill bli starkare och snabbare inom triathlon så kommer en viktnedgång hjälpa mig där. 

Så träffen hos Ninni blev en delavstämning. Det var bra. Jag hade inte varit där alls sedan jag skrev in mig allra första gången. Så siffrorna vi kunde jämföra med var ganska gamla. Men resultatet ändå talande. Min muskelmassa hade t ex ökat med 3,3 kg och min fettprocent minskat med 12,6%.

Jag åkte från Ninni över lag nöjd. Men ändå lite besviken. Jag hade önskat att målet var uppnått. Men jag visste samtidigt att motivationen måste finnas till 200% om jag ska nå dit jag vill. Så jag bestämde mig för att ta mina 8 veckors semester innan sista rycket gjordes. 

Igår var semestern slut. I söndags skickade jag till Ninni att jag var redo. Nu ville jag igång igen. Så igår påbörjade jag en ny 12-veckorsperiod. Hårt fokus, bra kost, mycket träning. Mer om det här kommer. Men som vanligt utesluter jag nog siffrorna. 

Vill ni veta något speciellt om min resa?

Välkommen vardag

Våra åtta lediga veckor tillsammans är till ända. Daniel har åkt till jobbet och jag ligger och laddar för en mental utmaning idag. 

Lillebror ska börja skolas in på förskolan. Storebror ska inte längre bara gå 3 timmar per dag. Andra vuxna än jag och Daniel ska tillbringa mer av våra barns vakna tid tillsammans med dem än vi. Den vetskapen svider i mammahjärtat. Den känslan kommer jag aldrig komma ifrån. Så nu börjar ett pussel med att få in jobbtimmar på tider som inte alltid är kontorstid för att kunna hämta barnen tidigare någon gång i veckan. Samtidigt ska träningen pusslas in och bloggen ska bli levande igen. 

Vi har en massa planer för denna höst. Många helger är redan uppbokade. Jag välkomnar vardagen och rutiner eftersom de får allt att gå i lås. Men vi har en del som ska styras upp här hemma innan vi lever som vi vill. Innan vi kan njuta av vardagen till fullo. 

Samtidigt som det händer mycket spännande under hösten, känner jag en fara i att så mycket är uppbokat. Har vi tillräckligt med tid för återhämtning? Har vi planerat för mycket? Finns det tid för oss? För familjen? För Daniel och mig? Vi får helt enkelt se till att det gör det. Annars finns en risk i att inget blir som det är tänkt. 

Så nu ser jag fram emot vardag även om jag föredrar ledigheten. Det handlar om att göra det bästa av den situation man faktiskt är i. Det man inte är nöjd med måste man ta tag i. En sådan höst har vi framför oss. En höst där jag misstänker att jag kommer få dra ett större lass än vanligt på hemmaplan eftersom D ska förverkliga en dröm. Min allra viktigaste uppgift kommer som alltid att vara mammarollen. Min familj är det viktigaste jag har. 


Så välkommen vardag! Jag hoppas vi blir som ett följsamt par under hösten. Att vi ger varandra utrymme och kärlek. Då kommer vi må bra hela familjen här hemma. 

Hur känner du inför vardag och rutiner?


Tempo-KM

En race report till. Man kan tro att jag inte gör annat än att tävla. Men har blivit lite småtävlingar nu. 

Igår var det dags för tempo-KM. Tänkte kanske inte köra förrän jag såg att jag faktiskt låg sjua i klubbens triathloncup. Jag missade två deltävlingar i våras men sedan har jag kört sommarens två. Vore lite skoj att få en sista utmaning för i år innan jag går in i perioden för vinterträning. 

Solen sken vackert igår men temperaturen har blivit kallare. Det var nästan lite höstigt krispigt i luften. Det gjorde att jag funderade en vända till på kläderna. Det blev en cykeltröja över tridräkten till slut. 

Jag tog bilen till Malmslätt och cyklade därifrån. Bra med lite uppvärmning plus att det inte finns så mycket parkeringar i närheten av startplatsen. Daniel stannade hemma med barnen fast han nog gärna hade velat köra han också. Vi löser ju träningen så bra utan barnvakt. Men vi vill ju tävla båda två vilket blir svårt utan någon som tar barnen. Vi får turas om nästa år antar jag. 


Loppet igår då. Daniel hade gett mig en utmaning att snitta minst 32 km/h. Det kändes som en lagom utmaningen. Den officiella bansträckningen är 23,58 km. Tillräckligen långt för att det ska kunna bli rejält jobbigt med mjölksyra i benen. Tillräckligt kort för att man verkligen ska kunna trycka på hela tiden när man för en gångs skull inte behöver tänka på att man ska vara pigg till löpning efteråt. 

Solen sken härligt och med lätt motvind i benen satte jag fart på benen. Det kändes bra och jag kände mig ganska stark. Jag hade ju inte formtoppat på något sätt. Dessutom var det första gången på tempobanan. Jag brukar inte köra den här typen av cykling alls i vanliga fall. Så det var roligt att testa. Jag både cyklade om och blev omcyklad. 

Det finns inte så mycket att säga om loppet. Jag tryckte på tills benen stumnade. Men kanske att jag inte hade tillräckligt mycket mjölksyra för att ha tagit ut mig helt. Det var dock svårt. Det kändes som att jag inte hade så mycket mer att ge. I mål kändes dock benen pigga ganska snabbt. Jag behöver träna på denna typ av cykling helt enkelt. Lära mig hur det ska kännas i kroppen när jag går på max så att jag inte fegar. 

Idag känns dock benen ganska tunga och stumma. Det är skönt. Då vet jag att jag inte höll igen för mycket igår. Daniels utmaning då? Ja den klarade jag. Tror jag körde lite snabbare än 33 km/h till och med. Bra för att vara jag just nu. 

Tack tri-sektionen för bra arrangemang. Som vanligt!!!

Har ni kört tempolopp någon gång?