En julig lista

Denna vecka bloggar vi om julen i bloggar om hälsa. Likväl som jag älskar julen, så älskar jag listor. Därför får ni en jullista av mig. Jag vill dessutom gärna läsa just din variant av listan!

Beskriv julen med tre ord: Familj, kärlek, tradition

Det bästa på julbordet: Laxen, skinkmackan, ägghalvor och en god sallad. Det skulle jag klara mig långt på. Och så sötsakerna då.

Favoritdrycken: Julmusten så klart. Älskar julmust, men bara på julen.

Julkort eller inte? Vi skickar julkort än så länge ja. Kanske borde sluta med tanke på miljön. Men det tar emot på ett sätt. Jag älskar ju att få dem också. Och nu har vi söta barn att fota och skicka på…

Vilken jul-inredingstyp är du: Jag älskar det traditionella. Men jag har gärna lite inslag av det allt behöver inte vara rött, rött , rött. Samtidigt vill jag inte ha ett hem som är helvitt. Så jag blandar gärna lite.

Adventskalender: Barnen fick varsin efter mycket velande. Det går knappt att få tag på vanliga papperskalendrar längre ju. Men de inhandlades den 1 december, till halva priset. Perfekt. Jag hade velat haft en från Body Shop. Men den jag ville ha tog slut.

Årets julkalender: Jag har bara sett första avsnittet än så länge. Men den verkar lovande. Jag tycker om de där mysiga kalendrarna med härlig julstämning.

På önskelistan: Även om julklappar inte är lika viktiga längre så finns det väl några saker på listan ändå. Det som inte dyker upp i paketen brukar jag inhandla själv ändå sedan. Men en vanlig klocka. Lite mer smycken som passar till jobbet. En ny våtdräkt.

Bästa julfilmen: Vi ser alltid The Holliday och Love Actually en gång varje jul. Båda är underbara.

Uppesittarkväll? Absolut. Nygjord skinka, risgrynsgröt, julmust och lussebullar är ett måste. Och så bingolotto. En gång om året spelar jag. Det är liksom tradition. I många år har vi suttit själva. I år kommer mamma och pappa och bor hos oss.

Det här tränar jag i jul: I år ska jag försöka införa traditionen med julejogg på julafton. Dessutom vill jag köra ett riktigt grispass på cykel. Ett utmanande pass i bassängen skulle jag behöva. Och så ett par riktigt tunga pass i gymmet.

Så firar jag jul i år: I år kommer mina föräldrar, min syster med familj och kanske min bror med familj hem till oss på julafton. Det kommer blir trångt, varmt och lite smått kaos. Men det kommer vara god mat, kärlek och fantastiskt. Någon dag runtomkring firar vi med sambons familj.

Under julledigheten: Ska jag göra roliga saker med min familj. Läsa ut min bok. Lägga ett pussel. Träna.

Hur ser din jul ut? Hur ser din lista ut?

Jordnotsrutor

Hej December

December, årets första vintermånad, julmånaden och för min del en månad fylld med mys och traditioner. Denna veckan har jag återigen tid och motivation att hänga med i bästa Bloggar om hälsas veckotema. Det handlar denna gång om våra förväntningar inför årets sista månad.

December är för många en månad med kärlek, mys och familjesammankomster. Men samtidigt en tid med stress, ångest och ensamhet. Det kommersiella blir större med åren och nivån på julklappar och adventskalendrar blir värre och värre. Någonstans där mitt i försöker jag skapa en härlig jul med mycket mys och lite stress för min familj. Jag har mina knep för att minska julstressen, men det får bli ett eget inlägg. Håll ögonen öppna…

Detta inlägg ska ju handla om mina förväntningar inför decdember. Som den listmänniska jag är gör jag som Malin och skriver en lista. Hos Clara kan ni läsa om träning i december.

  • Jag vill se Vinterstad i ljus med sambo och barn.
  • Middag på stan med hela famljen. Kan bli en utmaning och en upplevelse.
  • Åka pulka tillsammans med barnen om det blir någon snö. (När inlägget publiceras är detta faktiskt avbockat)
  • Träna ett pass tillsammans med Daniel. Hoppas på frivillig barnvakt med andra ord.
  • Göra de där grymt goda pepparkaksnötterna som jag brukar göra.
  • Komma igång med rörlighetsträningen. Jag har lite att jobba på om man säger så. Mer om det senare.
  • Ta mig tillbaka till bassängen. Simuppehållet har varit alldeles för långt. Nu är det dags.
  • Ett långpass löpning i härligt vinterlandskap (om snön kommer)
  • Ta ut mina fem sparade semesterdagar. Jag behöver det. Mer pengar på kontot kommer inte göra mig lyckligare. Mer tid tillsammas med människor jag älskar kommer det.
  • Träffa minst 2 vänner som jag inte sett på ett tag. Vilka det blir får vi se.
  • Lägga ett pussel. Lite terapi för mig.

De finns en massa fler saker jag skulle vilja ha på listan. Men någon måtta får det vara. Jag ska inte ta mig vatten över huvudet.

017

 

Årets julbord med jobbet – ris och ros

Igår var det dags för årets julbord med jobbet. Jag äter långt ifrån allt på ett julbord, men vissa saker är verkligen favoriter. I år var vi på Mjellerumsgården och det var ett av de bättre jag ätit genom åren. Mysig stämning med en sprakande brasa, lågt i tak och känslan av att sitta i en gammal stuga från 100 år tillbaka. Vissa saker var riktigt bra, andra hade en del att önska.

Vad kunde varit bättre

  • Glöggen som serverades när vi kom serverades ur stora pumptermosar. Dessa hade det varit kaffe i innan för glöggen smakade verkligen hemskt. Jag dricker inte kaffe så jag kanske är känsligare dock. 
  • En av kvinnorna som hjälpte oss var som en småtjurig gammal tant. Inte så kul att ha att göra med. Men hon kanske hade en dålig dag bara.
  • Hur svårt ska det vara att ha lite grönt på ett julbord? En julig sallad med grönkål, apelsin, granatäpple och någon ost kanske? Det liksom lättar upp allt det tunga med julmaten.

Mina plus

  • Miljön var stämningsfull och passande för julbord. 
  • Bra utbud. Mycket spännande att smaka på. Jag åt bäver bland annat. Och som vanligt blev det mycket lax, men inget av sill eller det varma. Sill äter jag inte. Det varma hoppar jag alltid över för att orka med sötsakerna. 
  • Efterrättsbordet var riktigt bra. Marängtårtan, kolapajen och bärpajen var nog bäst. Och så skumtomtarna då.

Lite sur på mig själv för att jag bara tog ett dåligt kort på första tallriken för att skicka hem. Ska det bli några spännande blogginlägg måste det bli bättring. 

Om att inte göra någonting

Jag fokuserar fortfarande mycket på återhämtning. Att få till de saker jag prioriterar. Som tid med min familj och träning. Att träffa vänner och släkt som vi inte träffat på ett tag. Och att få in mer tid för bara mig. Till exempel att bli bättre på att inte göra någonting alls. Bara ligga i soffan och kolla på tv. Måla i min målarbok eller bara sitta nära mannen i mitt liv. Det är en utmaning att inte göra något. Men samtidigt en av de sakerna som jag verkligen känner har gett resultat. Det har gett mig min energi och mitt leende tillbaka. 

Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga den senaste tiden. Inte när jag haft tid i alla fall. Men jag är här i krokarna. Och jag har en massa inlägg i huvudet. Jag orkar bara inte strukturera upp dem just nu. 


Tid med mina pojkar ger så mycket energi. Jag älskar varje stund. I helgen var vi ute i höstvädret. Fantastiskt härligt. 

Hur hanterar jag mörkret under höst och vinter?

Hösten är här på riktigt nu. Idag går vi in i november. En månad som historiskt sett har känns ganska tråkig och grå. Det är mörkt, snön brukar inte komma så tidigt och julen har inte startar på allvar riktigt än.

Tycker man att höst och vintern är tråkiga årstider så kan nog november kännas ganska tung. Man har som mest av den biten kvar fram tills att det blir sommar igen. Denna vecka skriver vi i Bloggar om hälsa just om hur man hanterar mörkret och årstiderna som vi nu har framför oss. För många är det jobbiga månader fyllda av längtan efter sol och värme igen.

Men på senare år har jag lärt mig att uppskatta hösten, vintern och mörkret på ett helt annat sätt. Det har gått ganska bra faktiskt. Jag försöker dessutom smitta av mig på min kära sambo som fortfarande tycker att höst och vintern är trista, mörka, jobbiga och dystra.

img_5956.jpg

Hur hanterar jag mörkret?

Först och främst så tycker jag om årstider. Varje årstid har sin charm, men även mindre bra saker. Jag har helt enkelt lärt mig och vant mig med att fokusera på det som är bra. Det som jag tycker om. Hösten är fantastisk vacker med sina sprakande färger och den krispiga luften. Vinter kan vara magisk om det kommer snö som får ligga kvar.

  • Ta tillvara på dagarna med bra väder
    Jag försöker vara ute mer när det är bra väder. En löptur i strålande höstsol. En promenad med snön som knarrar under fötterna. Eller en tur på längdskidorna i gnistrande vinterlandskap. Jag älskar verkligen de tillfällena och försöker verkligen se till att få så mycket jag kan av den varan.
  • Mys i mörkret
    Jag tycker det är mysigt att tända ljus, läsa en bok, sen en bra serie, dricka en kopp te, äta god choklad, sitta i raggsockor i soffan. På sommaren är man mer aktiv. Nu kommer årstiden där jag kryper upp i soffan och njuter av det. Inte för att jag spenderar flera timmar om dagen där, men ändå betydligt mer tid än på våren och sommaren.
  • Beta av projekt
    Jag försöker beta av småprojekt som jag inte vill lägga tid på under de årstider jag vill vara ute. Det kan vara saker som ska fixas hemma. Jag har alltid mer lust att göra förändringar hemma under hösten och vintern. Då tycker jag det är roligare. Så när våren kommer kan jag njuta av att pyssla utomhus istället.
  • Baka och laga mat
    Jag älskar att laga mat och baka. Under hösten blir det mycket mer långkok som gulasch, grytor och liknande. Mindre sallader och så.
  • Träning
    Träning ger mig energi. Jag tränar det jag känner för. Men visst det blir mer inomhusträning under vintern. Jag är mörkrädd och springer inte gärna själv i mörkret. Cykelpassen blir dessutom mest inomhus. Men jag försöker få till så mycket träning som möjligt utomhus. Det ska vara roligt att träna. Under hösten och vintern går jag på betydligt fler pass än under vår och sommar.

img_6525

Camilla och Anna är inne på samma saker som jag. Läs gärna deras inlägg. De kommer med fler tips.

Hur gör du för att hantera mörkret?

Återhämtning ska ge mig energin tillbaka

Häromdagen skrev jag om den tunga period jag är inne i nu. Jag har de senaste dagarna bearbetat mycket av mina känslor och tankar kring detta. Försökt bena ut vad som gått snett. Vad som är annorlunda nu mot tidigare. Hur jag ska komma ur det. Och hur jag ska undvika att det händer igen. Nästa gång kanske det blir värre och vägen tillbaka mycket längre.

Jag vill dock börja med att säga att det känns som om det har börja vända. Jag känner mig gladare och mindra stressad idag.

Roten till det onda

Följande saker har jag haft med i mina reflektioner. Vissa saker har absolut påverkat mer än andra.

  • Träning
    Jag har i princip inte tränat alls den senaste månaden. vi har haft halsont och täppta näsor hemma. Jag har kört något pass emellanåt men inte blivit helt kry för att dra igång på allvar. Träningen är ren terapi för mig. Det är egentid där jag kan avreagera mig. Jag bearbetar många tankar och löser många problem under mina träningspass. Dessutom ger de mig energi att orka med jobb och vardag. Att endast få till 3-4 pass under en hel månad har varit en katastrof för mig. Mer mentalt än kroppsligt.
  • Jobbet
    Jag har generellt sett inte mer att göra nu än tidigare. Kanske lite mer saker som är inbokade tidigt på morgonen, vilket har gjort mina morgnar med dagislämning extra stressiga. Jag har kommit infarandes på jobbet, med andan i halsen och en stressnivå högt över det normala. Jag måste lära mig att hantera det. För det kommer vara så i framtiden vissa perioder också. Jag har i princip alla lämningar av barnen. Inte en dröm precis. Men det är så vår arbetssituation är och det måste hanteras. Men som sagt. Arbetsblastningen är inte högre än vanligt. Kanske ett par fler trögarbetade saker än vanligt.
  • Familjen
    Familjen har verkligen inget med det negativa att göra. De ger mig energi. Det gör mig inget om huset är ostädat en vecka, om vi inte får till världens bästa mat varje dag eller om tvättkorgen är överfull. Jag skulle gärna ha mer tid med familjen än jag har nu. Hemmasysslorna stressar mig inte heller. Jag tycker om att gå hemma och pyssla.
  • Huvudvärk och stel nacke
    Förra lördagen fick jag huvudvärk. Den börjar bli bättre nu helt klart. Men den har gjort mig trött, ofokuserad och nedstämd. Jag har inte alls kunnat hantera saker med samma energi som tidigare. Jag vet inte hur mycket nytta massagen i onsdags gjorde, men det är som sagt på väg åt rätt håll. Nu kommer den mest på kvällarna.

Återhämtningen

Resan tillbaka till välmåendet stavas ÅTERHÄMTNING. Jag behöver mer av den varan. Inte fysiskt nu, utan mentalt. Jag behöver koppla av mer. Att få möjlighet att bearbeta mina tankar och problem utan måsten eller barn som vill ha min uppmärksamhet mest hela tiden. Jag behöver få in mer bitar av saker som ger mig energi och återhämtning i min vardag igen.

Jag har varit på resande fot en del senaste tiden. Det har gjort att jag gärna vill va hemma. Se till att Daniel får komma iväg eftersom han har pluggat hårt senaste veckorna. Plus att han får dra hela lasset när jag är iväg. Problemet är att jag i princip bara varit borta i jobb. Det är inte återhämtning. Men jag har inte samvete att ta mig tiden får återhämtning och vara bort från familjen ännu mer. Jag har dock i helgen insett att det är det jag behöver. Inte massor kanske, men mer än senaste två månaderna.

Så det här har jag punktat ner att jag ska få in mer av:

  • Träning
  • Avkoppling hemma i soffan (läsa, tv, serier, målarbok för vuxna)
  • Träffa människor som ger energi. Fika på stan, luncha osv.
  • Inte planera in så mycket hela tiden. Ta det mer som det kommer.
  • Samtidigt bli bättre på att planera saker som måste rulla på. (storkok, handling och liknande) Saker som tar energi om de inte är planerade och går smidigt.

Har ni mer tips på saker som får er att koppla av?

2016-255

I fredags njöt jag av en kopp favoritte och god choklad. Daniel var ute och tog en öl och burgare. Jag slappade i soffan. Utan måsten.

Stressad trött överkörd

Jag har en tuff vecka bakom mig. En riktigt tuff vecka. På många sätt. Jag har nog inte landat i vad som hände egentigen. Jag har liksom inte hittat kärnan i varför jag har känt som jag har gjort. Eller så handlar bara om att det blev för mycket av allt. Det blev för stressigt och jag hann inte hantera det.

Som ett rusande tåg

Hela veckan har det känts som om jag sitter på ett tåg som bara susar fram. Jag ser det som är närmast mig, men jag kan inte fokusera på det som är utanför. Det bara rusar förbi som suddiga streck på utsidan. Det har liksom varit för mycket. Alla nya intryck har bara fyllt på bägaren och i onsdags rann den faktiskt över en kort stund. Då stängde jag in mig på kontoret och lät tårarna komma. Det var så mycket som krävde mitt fokus just då. Jag ville bara pausa tillvaron, sova en vecka och sedan starta på samma ställe igen. Utvilad, glad och fylld av energi.

Vi har ett jäteroligt projekt på jobbet som går riktigt trögt just nu. Det är frustrerande till tusen. Jag har en lång lista på saker som ska göras, men kan inte göra ens hälften av dem eftersom de är beroende av återkoppling från andra personer som av olika anledningar inte finns tillgängliga Jag vill ha flyt och effektivitet, så när jag trampar på samma ställe blir jag uttråkad och stressad. Dessutom har jag haft i princip konstant huvudvärk sedan i lördags förra helgen. Det har gjort att jag sovit dåligt, vilket i sin tur har gjort att jag känner mig helt utmattad och överkörd. Jag har inte känt mig ordentligt avslappnad på nästan två veckor tror jag.

När det sedan i onsdags dök upp tankar om organisationsförändringen som är på gång så fick jag nästan panik. Jag misstänkte liksom att man hade planer för mig som jag absolut inte ville. Jag har ingen aning om ifall det var så, men jag hade den känslan. Så jag kände mig tvungen att framföra vad jag verkligen vill. Om jag inte får göra saker som jag verkligen tycker är roligt så tappar jag energin och gnistan. Jag blir rejält ineffektiv och gör rent ut sagt inte ett lika bra jobb som när jag får göra saker som jag verkligen vill.

Dessutom ringde man från förskolan och sade att det är dags för storebror att byta avdelning. Jag vet att den dagen skulle komma och det är inga konstigheter alls. Det kommer bli kanon. Men jag kunde inte ta mig till det riktigt. Det blir för mycket att ta in just då.

Jag hamnade i ett läge där jag inte kunde fokusera på mer än en sak i taget. Jag är nog forfarande där. Jag som normalt kan hålla extremt många bollar i luften kan nu bara koncentrera mig på en sak i taget. Jag blir stressad när någon ”stör” mig med en fråga så att jag måste flytta fokus.

En dag går det för långt

Jag känner att jag hann bromsa det skenande tåget även denna gång. I alla fall om känslan från idag håller i sig. En lite lite bättre känsla i kroppen. Huvudvärken är delvis borta. En dag full av möten och saker som ska göras utan att jag känner enbart trötthet och ångest. Senast jag kände så här var i våras. Jag bloggade om det även då.

Just nu är jag inne i en fas där jag analyserar orsaken till att det blir så här. Roten till problemet. Det är viktigt. Så att jag inte hamnar i ett läge där jag inte hinner bromsa i tid. Jag måste lära mig hur jag ska förändra mitt sätt att leva så att jag kan undvika det här över huvud taget om det går. Stressiga perioder kommer jag ha periodvis. Det vet jag och det oroar mig inte. Men jag vill undvika det skenande tåget. Jag vill inte hamna i det läget där jag känner att jag tappar kontrollen.

Jag är lite saker på spåren, men det kommer i ett eget inlägg…

img_6738

 

Till mitt idrottsliga tonårsjag

Den här veckan väcker vi minnena från skolidrotten till liv. Vissa minns den med lite ångest. Andra minns den knappt alls och dit hör jag.

Skolidrotten för mig

Jag har inga jobbiga minnen av skolidrotten. Jag har varit aktiv ända sedan jag var liten. Åkte längskidor och skridskor med familjen. Jag kommer ju från en klassisk och anrik fotbollsort. Så när möjligheten att börja spela fotboll kom redan som sjuåring så var jag inte sen att hänga på. När jag var nio började jag orientera. Dessutom testade jag på allt från aikido och volleyboll till gymnastik.

Så mitt intresse för rörelse och idrott har alltid funnits där på ett eller annat sätt. Jag kanske inte var överlycklig över alla saker vi gjorde på idrotten, men jag deltog och jag gjorde mitt bästa.

orienteringida

Vad vill jag säga till mitt idrottsliga tonårsjag?

Jag tror inte jag har så mycket att säga till mig själv som tonåring när det gäller just skolidrotten. Kanske mer idrott i allmänhet i så fall.

  • På ett sätt finns det ett beslut jag tog när jag var kanske 16-17 år som jag kan ångra idag. Sluta inte med orienteringen för fotbollens skull. Din framtid finns inom orieneringen, där har du alltid varit duktig. Även om fotbollen kommer ge dig mycket på det sociala planet så är det inom orienteringen som du kan nå framgång.
  • Även om du inte är bland de bättre inom de flesa grenarna så är du tillräckligt bra. Du behöver inte hela tiden sträva efter att bli bättre. Inte i allt. Du fick högsta betyg i idrott rakt igenom skolåren, det säger väl en hel del.
  • Våga ta steget att bli instrukör tidigare. När drömmen väcks till liv på gymnasiet är det bara att våga. Du kommer älska det och du kommer utvecklas som person med den rollen. Vänta inte nästan 20 år med att ta steget.

Bilden är lånad från www.bygdeband.se. Men jag har den som papperskopia någostans i albumen också om jag inte minns fel. Det finns lite gamla godbitar i arkiven som man kanske ska leta fram.

 

Mer respekt tack!!!

Vi måste prata om det här med respekt. Respekt för andra människor. Repsekt för den värld vi lever i. Det finns många saker att diskutera kring detta.  

Man måste inte hålla med om vad andra säger. Men man får acceptera att andra människor tycker annorlunda. Diskussioner är ju okej och ibland riktigt uppfriskande. Men att man förolämpar och är elak har jag extremt svårt för. I en diskussion visar man respekt för den man diskuterar med, oavsett åsikt. 

Min rätt

När jag tar beslut som handlar om mitt liv, min familj och liknande så tycker jag också att jag har rätt att bli bemött med respekt. Man måste inte tycka att mina beslut är det bästa. Men jag har rätt att bestämma över mig själv, mina pengar, mina barn, min arbetssituation och så vidare. Självklart tar jag vissa beslut tillsammans med andra berörda, som till exempel Daniel. Ni ska få några exempel. Vissa upplevda av mig själv, vissa av andra: 

  • När och hur vi väljer att introducera socker för våra barn har varit upp till oss. 
  • Om jag väljer att byta arbetsplats för att det är det som är det bästa för min familjesituation är det ett beslut som jag förväntar mig att folk har förståelse för. 
  • Om jag väljer att investera pengar i en verksamhet så är det mitt och Daniels beslut. Ingen annan behöver lägga sig i. 
  • Vi vet bäst själva vilket upplägg som passat oss när det gäller fördelning av föräldraledighet. Ingen annan. 

Återigen, man måste inte tycka som jag. Men vill man framföra sin åsikt gör man det hövligt och repsektfullt. Inte genom förolämpningar eller att snacka skit bakom ryggen. Undrar man över något uppskattar jag om man frågar mig innan man drar egna slutsatser.


Bloggar och troll

Idag är det lätt att vara anonym. Gömma sig bakom alias på nätet som inte alls säger något om vem man är. Trollen ploppar upp från ingenstans och beter sig som idioter rent ut sagt. Utan respekt för andra. Min bloggkollega Ida Aspviken har den senaste tiden råkar ut för flertalet kommentarer som är helt förkastliga. Förmodligen är det samma person som skriver dem. Ida skriver en blogg som verkligen inspirerar till löpning i första hand. Jag kan verkligen rekommendera den.Kommentarerna hon fått är nog inte publicerade, vilket jag tycker är bra.

Jag resonerar så här. Om jag eller andra inte möts med respekt i en kommentar, behöver inte vi heller visa respekten att publicera den. Skriv, argumentera och ifrågasätt. Men gör det hövligt och trevligt. Då kommer jag publicera, oavsett om vi delar åsikt eller inte.

Framför allt, har man gjort fel ber man om ursäkt. Har man tur är personen i fråga av den förlåtande typen och godtar ursäkten. 

Framtiden

För mig handlar detta också om framtiden. Vilket klimat vill vi att våra barn ska växa upp i? Borde vi inte förgå med gott exempel så att nästa generation lär sig att visa respekt istället för att smutskasta?

Tårar

Idag har vi hållit händer och varit varandra nära. Många tårar har trillat. Idag har kärleken flödat och många minnen kommit fram ut glömskan. 

Idag har jag sett två fantastiska unga människor ta farväl av sin mamma. Den person som var deras klippa och trygghet i livet. Personen som alltid funnits där för dem. Som stöttat dem genom motgångar och uppmuntrat dem till framgång. 

Mitt i all sorg och bland alla tårar finns ändå framtiden. För vissa ser den nu annorlunda ut. Några kommer ha det jobbigt ett tag framöver. Tillvaron kommer ha berg och dalar. Förändringen är framtvingad men kommer ändå bli bra. I det svåra förs människor närmre varandra och man finner styrka i de relationer som fortfarande finns kvar. 

Jag önskar att jag haft ett sista samtal med Anita innan sjukdomen vann den långa kampen. Då skulle jag sagt att hon sett till att Lisa och Linus kommer klara sig bra även när hon inte finns hos dem längre. Hon har gett dem en styrka och sunda värderingar att hantera motgångar och utmaningar. Jag skulle även säga att hos mig är de alltid välkomna. Här finns trygghet och kärlek. En axel att gråta mot och en faster som är stolt över dem även om det inte kan mätas med sin egen mamma. Jag skulle vilja säga att hennes barn har ett stort skyddsnät runt omkring som ställer upp med allt. Anita jag hoppas du ser att dina barn har det bra även om de har en stor sorg utan dig. Att de fortsätter leva även om saknaden efter dig ibland är förlamande. 

Sådana här dagar tänker jag mycket på livet. Att jag är lyckligt lottad. Hur viktigt det är att omge mig med människor som ger mig energi, styrka och glädje. Jag tänker också på relationer. Vilka relationer jag vill vårda extra och vilka jag inte borde lägga mer energi på. Även på relationer som jag saknar. Människor som av någon anledning inte har så stor plats i min tillvaro längre, fast de betyder mycket för mig. Dagar som denna tänker jag att jag ska lägga gammal stolthet och lathet bakom mig och återuppta dessa relationer. En dag kanske jag får ångra att jag inte har gjort det.