Härlig helg med mycket träning

Jag har verkligen stoppat ner en härlig helg i bagaget. Härlig på många plan. Den innehöll många av de saker jag föredrar i min tillvaro. Dessutom lyckades jag hålla mig borta från jobbet. Jag har insett att jag behöver släppa det helt vissa helger för att känna mig utvilad när den nya veckan kommer. Det har varit en intensiv vår.

Lördagslöpning inledde denna helg

Flödet i de sociala medierna har svämmats över av inlägg från Göteborgsvarvet och Köpenhamns marathon. Jag var så himla sugen att springa lopp i fredags. Att uppleva stämningen, pulsen, nervositeten och känslan av att gå i mål. Jag hade kunnat springa i Göteborg om jag velat. Jag tackade ej av flera anledningar. Jag är inte så tränad för det som jag vill vara. Dessutom hade jag planer på lördagen redan. Och tiden med familjen är värdefull.


Istället klev jag utanför dörren för en löprunda klockan 07:30 i lördags morse. Daniel skulle cykla 08:30 så då skulle jag vara tillbaka. Det var en frisk sommarvärme i luften. Solen kikade fram mellan träden och värmde skönt. Det var ett lugn över Tallboda som verkligen fick mig att slappna av. Inte många ute och jag kunde springa ett lugnt lite längre pass helt i min egen värld. Eller ja lugnt. Eftersom jag var lite stressad och ville hinna så långt som möjligt på min timma så kanske jag sprang aningens för fort. Det var inga problem att orka med. Men jag kände mig mer sliten resten av dagen än man bör göra efter ett långpass. Ingen större skada skedd och det blev ett riktigt bra pass som gjorde mig glad resten av dagen.

Tjejmiddag på stan

På kvällen var det dags för Lotta att inkassera sin födelsedagsmiddag från mig och Susen. Det blev en kväll med både drinkar, god mat, efterrätt och massa tankande av positiv energi. Det blev lagom sent och jag somnade med ett leende på läpparna.

Mitt liv har nästan konstant en hög takt. Livspusslet kräver ständigt massa energi. Förislämningar, jobb, tjänsteresor, matlagning, städning, handling och träning. Jag gillar familjelivet, men ibland behöver man tanka energi på annat håll.

Styrkesöndag avslutade

Söndag förmiddag tillbringade jag med ett gäng träningssugna och försökte få till lite styrka medan barnen busade i lekparken. Det gick väl sådär och passet blev bara halvdant för min del. Bättre än inget dock.


Jag tog dock revansch efter lunch. Stack till gymmet och betade av ett styrkepass innehållandes marklyft, benpress, chins, bicepsurl, stående rodd, benindrag i TRX, tåhävningar och lite rörlighetsträning. Jag var så trött efteråt att jag knappt orkade ta tag i att komma därifrån. Söndagspass på gymmet hoppas jag blir ett återkommande helg-nöje.

Mellan träning och umgänge har jag haft massa mysiga stunder med hela familjen denna helg. Vi har varit ute mycket. Barnen har lekt med vatten och hjälpt till att klippa gräset. Det är så skönt att sommaren verkar vara på ingång på allvar.

Dessutom har vi ätit god mat. Igår kväll. Långkoket kyckling med råris. Fantastiskt mört och smakrikt.

Löpning på våren

Löpning på våren är fantastisk på många sätt. Löpning är fantastiskt på många sätt. Men på våren är den nästan magisk i mina ögon. Sommaren kommer inte långt där efter.

Förväntan och ljus

På våren kan lägga den kalla, snöiga, blåsiga och mörka vinterlöpningen bakom sig. Det finns härlig vinterlöpning också, men den kan aldrig slå vårens pass. På våren kan man se naturen vakna till liv. Träden slår ut, marken blir grön, blommorna letar sig upp ur marken och fågelkvitter är som ljuv musik i öronen. För att inte tala om alla dofter; syrén, hägg, nyklippt gräs, grilldoft och ett ljummet sommarregn. Ja till och med doften från gödslet på åkrarna får det att pirra i kroppen på mig. Förväntningarnas tid. Känslan av att ha flera månader av värme och ljus framför sig.

Jag som är mörkrädd har helt plötsligt många fler timmar på dygnet som jag kan slappna av ordentligt när jag springer. Klockan nio på kvällen är det fortfarande ljust och man möter andra som promenerar eller går.

Löpning i värme och sol

Dessutom älskar jag att träna i shorts och linne. Tur för mig att det på senare år kommit fler och fler shorts med innerbyxa som är vettiga. Eller jag kanske bara har missat dem innan. Men jag trivs inte så bra i korta tights och på sommaren går längre varianter bort.

För mig som tydligen har luftrör som inte gillar kyla så är detta även tiden då det vänder för mig. Nu kan jag börja träna mer som jag verkligen vill träna. UTOMHUS.

Solen skiner ute. Det är snarare sommar än vår visserligen. Jag har fikarast på jobbet och jag längtar ut på en löprunda. Jag har ett långpass planerat någon av dagarna i helgen och jag ser verkligen fram emot det. Att i långsamt tempo njuta av omgivningarna. Utan musik i öronen. Redo för en massa intryck.

Vilken årstid tycker ni bäst om när det gäller löpning?

 

Hej igen

Oj oj oj! Drygt två månader sedan jag skrev ett inlägg. Jag har skrivit förr att jag ska ta tag i bloggandet. Jag skriver det igen. Motivationen har ökat. Men den kommer och går. Jag har haft alldeles för mycket att göra på jobbet. Tycker om mitt jobb, men inte som det varit senaste månaderna. På resande fot varje vecka. Missat massa tid med mina små fina pojkar. När jag för en gång skull är hemma utan en massa som behöver göras så har jag inte prioriterat bloggandet.

Men jag har prioriterat om lite i min skalle nu. Jag behöver mer av skrivandet och mindre av stressen. Bristen på inlägg har även gått hand i hand med bristen på träning. Min kropp har verkligen inte varit med mig denna vår. Men det är nog ett eget inlägg.

Jag har den senaste tiden fått till träningen riktigt bra. Jag har hittat möjligheterna och inte suttit lika mycket med undanflykter. Ett exempel är igår. Jag var jättetrött efter arbetsdagen. Jag menar verkligen JÄTTETRÖTT. Så behövde vi lämna en nyckel 2 km härifrån. Daniel höll pass och jag hade tänkt försöka få med mig någon på en promenad fram och tillbaka. Men ingen nappade. Alla var typ lika trötta som jag eller hade redan varit ute. Jag ville inte gå själv. Så jag tränkte att det går snabbare om jag joggar bort.


Min kropp känns lite småsliten efter de senaste veckornas ökande av styrketräning. Så 4 km jogg var i alla fall bättre än ingenting. 500 meter hemifrån kändes allt så himla lätt. Jag sneglade på klockan och insåg att jag höll ett ganska bra tempo ändå. Så jag bestämde mig för att lämna nyckeln snabbt och så köra intervaller på hemvägen. Norska superintevaller är en riktig favorit hos mig. Det var med andra ord inte så svårt att välja vad jag skulle köra. 4 stycken 4-minutersintervaller med 3 minuters vila mellan. Tempot var helt ok även om jag har en bit kvar dit jag verkligen vill vara. Men man måste ju börja någonstans.

Det skönaste var nästan ändå att komma hem till Daniel som trodde att jag fastnat hos syrran för att snacka en halvtimma. Ingen högoddsare direkt så jag kan väl inte klandra honom. Han blev både förvånad och nöjd när han insåg vad jag gjort istället.

Jag känner mig faktiskt rätt på G, trots en motarbetande kropp de senaste månaderna. Den kanske börjar gilla läget igen.

 

Bristande motivation

Nästan alla bristande motivation någon gång. Vissa mer eller oftare än andra. Jag får ofta kommentaren att jag är duktig, inspirerande, ambitiös och så vidare. Det kanske jag är också. Oftast. Men jag får också motivationsbrist ibland. Den här vintern, främst efter nyår, har varit en stor motivationssvacka på flera plan.

  • Träningen – att vara konstant förkyld är inte positivt för motivationen.
  • Bloggen – att inte kunna träna när man skriver träningsblogg är inte heller så upplyftande direkt.
  • Läsa bloggar – att inte ha lust att blogga innebär för mig även att jag blir sämre på att läsa bloggar. Det ger mig, dumt nog, någon slags prestationsångest.
  • Viktresan är inte avslutad. Mitt omtag denna vår är inte ens påbörjad. Jag har inte haft någon som helst motivation. Men jag tänker att det hänger ihop med mina andra punkter. Så jag är på banan igen snart. Hoppas jag i alla fall.

Motivation på G

Men jag känner ändå att den kommer krypande. Motivationen alltså. Jag känner lusten komma tillbaka. Jag ska försöka att inte gå all in så att motivationen dränks i att jag vill för mycket. Så jag försöker starta med lite i taget. Små steg. Jag vill ju att detta ska blir bra.

  • Bli frisk och komma igång med träningen är nog nyckeln till det hela skulle jag säga.
  • 4 blogginlägg i veckan ska jag försöka med från och med denna vecka.
  • Jag har en del saker jag vill piffa till med bloggen. Nytt tema, ny bild, omstrukturering av kategorier och en massa annat. 2 saker i månaden känns rimligt att beta av känns det som just nu. Det kan bli annorlunga fram över. Men förhoppningsvis ska vi få ordning på min trista blogg här i vår.
  • Viktresans omstart kommer. Den kommer. Till sommaren SKA jag ha nått mitt mål. Jag måste bara gräva djupt i motivationssvackan för att komma igång.

Tankar inför kommande säsong

Förra veckan skrev jag ett inlägg om min katastrofala vinter som tyvärr kommer påverka kommande säsong på ett eller annat sätt. Som ett straff för att jag gnällde lite så var det dags för typ bihåleinflammation i helgen. Det sprängde och tryckte i huvudet och under mitt högra öga. Jag hade hoppats att det skulle ha vänt förra veckan. Men jag får väl stå ut med någon vecka till. Det har börjat bli lite bättre i alla fall.

Tack för all pepp och respons på mitt förra blogginlägg. Tack för att ni tror på mig och försöker peppa mig att jag visst kommer klara av Jönköping i sommar. Jag har tänkt en hel del på det de senaste dagarna och kommit fram till att jag inte har ändrat min inställning till om jag ska starta eller inte.

Så för er alla som försöker övertala mig om att jag visst ska anmäla mig; så här resonerar jag.

Tid

Jönköping ligger i början av juli. Det är knappt 4 månader kvar dit. Det är inte jättemycket tid att träna upp mig för att kunna stå på startlinjen och genomföra en tävling som jag kan känna mig nöjd med. Jag har missat hela grundträningsperioden vilket kan ses som katastrofalt för kommande säsong. Jag har inte tränat alls mycket i vinter på grund av förklyningar till höger och vänster. Det är inte alls vad jag tänkt mig och det stressar mig lite. Jag vill kunna känna mig förberedd och nöjd med mina förberedelser.

Pengar

Just Jönköping Halvironman kostar ju en del i startavgift eftersom det är en Ironmantävling. Vill jag verkligen lägga ut de pengarna om jag inte kan stå på startlinjen och känna mig glad och förväntasfull? Är det då inte bättre att välja en annan medeldistanstävling som ligger flera veckor senare och är både billigare och ger mig mer träningstid? Det är inte så att jag inte har råd, för det har jag. Det handlar om vad jag vill lägga mina pengar på.

Mål

Mitt mål som jag satte upp i höstas har jag reviderat. Det kommer jag ha som mål den gången jag kan stå på startlinjen med de förberedelserna jag vill ha. Men jag har ändå sagt till mig själv att om jag inte tror att jag kan stå på startlinjen i Jönköping och slå personbästa så ska jag inte anmäla mig dit. Jag vet att saker kan hända på vägen efter jag anmält mig. Saker kan hända under loppet. Men det är saker jag inte kan påverka just nu. Om jag anmäler mig kommer jag såklart köra så länge jag är frisk även om jag inte kan slå PB. Nu handlar mitt tänkt på om jag ska anmäla mig eller inte.

Rådfrågning

Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag tror att jag klarar av. Men den här vintern har rubbat min självkänsla lite på flera plan. Så jag rådfrågade helt enkelt en person i min närhet som har bra koll på triathlon och träning. Dessutom känner han mig utan och innan. Han vet vad jag går för. Jag frågade min sambo om han tror jag kan stå på startlinjen i Jönköping och slå tiden från förra året om jag kommer igång med träningen snart. Hans svar var ett solklart ja. Men med tillägget att jag måste träna smart. Jag får lägga passen som körs bara för att de är roliga åt sidan och fokuera på pass som har som syfte att klara mitt mål. Det köper jag till 100%.

Så om jag bara blir frisk snart så kommer jag nog anmäla mig. För jag vill köra just Jönköping. Jag älskar Ironmanbubblan. Jag vill uppleva den igen och igen och igen. Så om allt går som går jag vill står jag på startlinjen i Jönköping den 9 juli och hoppas på ett PB.

 

 

Dålig karma?

Okej, nu måste jag prata om det här igen. Jag bloggar inte just nu. Eller i alla fall alldeles för sällan. Jag har så mycket tankar och idéer som jag vill genomföra. Men det går bara inte. Jag hittar inte orken och den sista gnutta motivation som krävs.

I grund och botten handlar det om att det här har varit en vinter utan dess like. Jag vet inte om jag varit frisk en hel vecka sedan i slutet av oktober. Jag har säkert det, men det känns inte så. Efter att morgon efter morgon vaknat med ont i halsen utan att känna mig sjuk, har det innfunnit sig en likgiltighet. Någonstans i februari, när det kändes som att hostan och förkylningsastman var något jag skulle få stå ut med för alltid, kapitulerade jag i kampen mot viruset. Jag slutade att planera kommande träningspass OM jag skulle friskna till. Jag orkade inte med känslan av besvikelse och misslyckande längre.

Så började det på något sätt ändå kännas som att det vände. Det halsonda försvann. Kvar var bara hostan som långsamt blev bättre. Så kom magsjukan på besök istället. Hela familjen drabbades och det var ingen rolig vecka. Trötta föräldrar och pigga rastlösa barn är inte världens bästa kombination. Vi överlevde givetsvis även de dagarna, men jag skulle ljuga om jag sade att jag efter 4 dagars vab och en helg med kräksjuka inte längtade ut. Och då var det som att magsjukan skrämt bort snoriga barnnäsor och min hosta. Allt kändes bra. Det var liksom vår i luften och jag vågade äntligen börja tänka på sommarens planerade tävling. Jag kände mig FRISK!!!

Dagisvirus

Jag vet inte vad jag har gjort någon annan, för jag vekar ha dålig karma. Dagisviruset hämnades mina positiva tankar ordentligt. Minsta sonen blev sjuk igen och drog såklart med mig också. Värsta förkylningen denna vinter. Frusen, snorig, täppt i näsan och extremt sliten. Förhoppingsvis går det över snabbt. Jag vet ju att vi börjar gå mot vår. 8 mars idag och om inte istiden intagit Sverige så går vi helt klart mot varmare tider.

Jag ber till högre makter att denna vinter är en följd av att det är minsta sonens första vinter på förskolan. Vi hade liknande är storebror avverkade sin första vinter. Då var det dock Daniel som råkade ut för alla virus och jag som klarade mig hyfsat. Därför hoppas jag att denna misärvinter har medfört att lilleman byggt upp ett starkt immunförsvar och att vi nästa vinter får vara lite mer friska. Det borde vara vår tur då.

Nedstämd

Så nu sitter jag här med det jag hoppas vara den sista förkylningen på bra länge. Opeppad och nedstämd. Jag saknar träningen. Jag behöver träningen för att må bra. Jag har fällt en del tårar de senaste veckorna. Jag ser mina träningskompisar lägga månader av bra försäsongsträning bakom sig för att nu gå mot utomhussäsongen bättre än någonsin. Här sitter jag och känner mig i lika dålig form som när jag var nyförlöst och trött efter vakna amningsnätter.

Är det ens någon idé att anmäla sig till Jönköpig Halvironman i sommar? Jag vill ju. Men det känns ju så förbaskat hopplöst just nu…

img_8018-1.jpg

Längtan efter vår

Idag skiner solen över Linköping och strålarna till och med värmde ansiktet en aning när jag gjorde ett ärende på lunchen förut. Jag fick knäppa upp jackan för att inte bli för varm. Det ger mig hopp och förväntan om det som komma skall.

I vanliga fall tycker jag om vintern. Långpromenader i solen när snön gnistrar och knarrar under fötterna är en favorit. Jag älskar att åka längdskidor, även om det blivit för lite av den varan sedan barnen kom. En kopp varm choklad efter ett par timmar i pulkabacken är en höjdpunkt. Jag tycker till och med om att skotta snö. Det är en speciell känsla att stå där ute i nysnön och få några minuters kroppsarbete.

Trots att jag tycker om vintern och uppskattar den så längtar extremt mycket efter våren just nu. Jag är färdig med vintern för denna gång. Varför då kanske ni undrar?

Vintern som aldrig riktigt kom

Vinter, vaddå? Det är ju knappt vinter ute. Vi har inte haft många dagar med snö som är värd namnet. Gångerna i pulkabacken kan jag räkna på en hand. En grå och trist vinter utan snö kan jag verkligen klara mig utan känns det som nu. Ska det vara vinter vill jag kunna pulsa snö och åka skidor i närheten.

001

Sjukdomstider

Ni som har småbarn vet vad jag pratar om. Under vintern är det ofrånkomligt med förkylningar, magsjukor, vattkoppor och diverse andra sjukdomar. Även om vi har förhållandevis lite vab-dagar i denna familj hittills så hittar baciller och virus hem till oss från förskolan i alla fall. Pojkarna är småsnoriga till och från och det smittar av sig på oss. Jag har haft problem med hosta i samband med förkylningar i många år. Förra året diagnostiserades jag med förkylningsastma. Det har blivit värre de senaste åren. Förmodligen eftersom jag är småsjuk mer och luftrören liksom aldrig får vila. På grund av förskolesjukor och liknande. Denna vinter har jag hostat mer eller mindre konstant sedan i november. Det blir liksom aldrig riktigt bra. Visst har jag varit träningsbar i olika grader stor del av tiden. Men jag saknar utomhusträningen. Jag älskar att springa långpass utomhus på vintern. Jag tror jag fått till 2 långpass totalt i vinter. Inte mycket att skryta med. Så nu vill jag ha vår. För av erfarenhet så borde hostan ge med sig samtidigt som det blir lite varmare i luften.

img_6459

Smidighet

Mycket blir smidigare när det blir varmare. Slippa ta på fleecetröja, overall, vinterkängor, vantar och mössor bara för att gå till dagis. Tänk när barnen kan ta på sig en tröja och skor och gå ut en ljummen vårdag. Att kunna vara utomhus i flera timmar utan att frysa. Eller ha altandörren öppen och barnen kan leka på baksidan medan man förbereder middagen.

img_7163.jpg

Förväntan

Med våren följer också en viss förväntan. Snart kan man ta fram racern och tempohojen igen och susa fram på landsvägarna. I år hoppas jag besegra min rädsla för att simma i öppet vatten lite till. Under våren och sommaren är vi ute mycket mer och allt blir så mycket enklare på många sätt. Jag längtar efter att kunna cykla till jobbet igen. Just nu sätter hostan stopp för det tyärr

Så trots att jag tycker om vintern så vill jag vara frisk och ha en enklare vardag just nu. Jag behöver energi och smidighet i mitt liv. Våren får därför gärna komma snart.

En strategi

En bra bit in på nya året. Jag har sedan några månader tillbaka haft fokus på att må bra och inte stressa för mycket. Att inte känna mig tvungen att hinna med allt. Vissa saker vill jag få mer tid för. Bloggandet är en av dem. Men jag insåg till slut att jag måste börja från noll och skapa mig tid att hinna skriva. Att få in det i rutinerna utan att det känns som ett måste. Dessutom har jag klart och tydligt definierat att andra saker i livet kommer högre upp på prioritetslistan. Bloggen ger mig ingen inkomst. Mer ett sätt att ventilera och reflektera över mycket. En kanal som jag saknar mer och mer. 

Det har börjat växa fram en tanke och strategi. Jag har nu bestämt mig för att testa den. Vi får se hur det går. Men förhoppningsvis får ni se lite mer av mig framöver. 

Ta hand om er!!!

Simstatus inför säsongen

Äntligen! Känner att jag är på gång med träningen. Men jag ska inte ropa hej riktigt än. Frustrationen har varit hög senaste månaden. Överallt i sociala medier omges jag av tränande människor. Och som alla har tränat. Under julledigheten och i början av det nya året. Samtidigt har min kropp lekt lite katt och råtta-lek med mig. Ont i halsen på morgnarna och pigg på dagarna. Så pigg ett par dagar så att man börja köra igång lite träning. Och så en dag hängig igen. Jag känner dock att det är på rätt väg.

I söndags gjorde jag och coach D en grov träningsplanering för en tid framöver. Det kommer bli bra om jag får vara frisk.

Äntligen ett simpass

Idag hade jag möjligheten att göra första besöket i simhallen på flera månader. Direktiven från coachen var lugnt och ca 1500 m. Hitta en bra känsla i kroppen och försöka kicka igång tekniken. Det kändes lite motigt att gå dit. Första passen simning efter uppehåll brukar inte vara något vidare. Kände mig typ såhär innan.


Så gled jag ner i vattnet och satte igång. Det kändes bra från början. Fokus var verkligen på att hitta känslan. Så jag tog sikte på 1500 direkt. När jag passerade 1000 tänkte jag att det skulle vara skönt att ta hela halvironmandistansen idag. Skön uppstart att ha hela distansen i kroppen. Så det blev 2000 meter. Behagligt och kontrollerad. Inte ens de bröstsimmande flaxtanterna kunde störa mig idag. Jag gled stillsamt förbi dem med mina armtag. Men de flydde undan som om de trodde jag skulle göra bomben mitt framför ögonen av dem.

Vårens simning

Det var ett riktigt skönt statustest från min sida. Nu blir det fokus på fart under våren. Distansen finns i kroppen, så nu ska jag bli snabbare. Fram emot sommaren, när man kan simma ute, blir det fokus på känslan i öppet vatten. Det är här jag måste jobba mest. Att komma ifrån min rädsla och obehagskänsla för öppet vatten. Om bara det lossnar kommer det bli bra.

Tiotusen träningspass

Under 2017 kommer upplägget med Bloggar om hälsa bli lite annorlunda. Ni kommer märka det så småningom. En förändring som egentligen redan har genomförst är att veckortemana har försvunnit.

Via Bloggar om hälsa kan man haka på en mängd olika initiativ för att bli starkare, må bättre, komma igång med sin träning, hålla träningen vid liv och så vidare. Jag gillar initiativ som är en utmaning men genomförbara. Som syftar till att främja rörelse och träning ur ett mer allmänt perspektiv. Dessutom gillar jag initiativ till förmån för välgörenhet.

tiotusen

Bloggar om hälsa kommer under 2017 köra en välgörande träningsutmaning under namnet Tiotusen träningspass. Det finns inga krav på hur många träningspass man måste köra. Gör det som passar dig. 1 eller 5 pass i veckan spelar ingen roll. Promenader, gym eller intervallpass. Det är upp till var och en. När året har gått räknar vi ihop antalet pass och varje deltagare skänker en krona till en gemensamt bestämt välgörenhet. Målet är 10 000 kronor vid slutet av 2017.

Jag är på! Är du? Gå i så fall in och ansök om medlemsskap i facebookgruppen för Tiotusen träningspass.